Visar inlägg med etikett Svensk pastoraltidskrift. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svensk pastoraltidskrift. Visa alla inlägg

söndag 10 juli 2022

Att inte döma men likväl akta sig och varna för de falska profeterna

Glad "domssöndag"!

Domaren dömer och vi ska därför inte döma. T o m muslimerna tror att Jesus ska döma oss på den yttersta dagen. Det är väl ganska få s k "kristna" som tror det nuförtiden, och enligt förre ärkebiskopen K-G Hammar sker Kristi återkomst enbart i våra hjärtan. Visserligen ber vi i en psalm "döm mitt hjärta här i tiden / innan världen döms av dig", men det handlar alltså inte om att själva Kristi återkomst, som vi bekänner i trosbekännelsen på söndagarna, är något som sker i våra hjärtan och bara där. Man kan ju på visst sätt säga att Jesus befanns skyldig till döden av Stora rådet just för att han tydligt förkunnade sin återkomst i härlighet. "Ni hörde hädelsen".

Domaren dömer och vi har därför inte mandat att avgöra andras eviga öde. Varken så att vi lovar alla evig salighet, som ärkebiskopskandidaterna i utfrågningen i Gottsunda 2013 (Persenius reserverade sig för Hitler), eller så att vi försöker specificera vilka Gud, domaren på korset med rövare på var sida, kan frikänna och inte.

Däremot har vi mandat att be-döma. "Akta er för de falska profeterna" säger Jesus i samma predikan där han uppmanar oss att inte döma varandra. Och det går ju inte att akta sig utan att försöka bedöma vilka dessa profeter är, och det går ju inte att göra en sådan bedömning utan att också försöka varna andra för dem vi bedömt som falska profeter. Muhammed t ex. Det är märkligt att idag i slutet av ärkebiskopens tid i ämbetet läsa vad Svensk Pastoraltidskrift skrev den 25 oktober 2013.

Jag tar nu en risk och publicerar några föredrag av den s k biskopen John Shelby Spong, flerfaldigt inbjuden till Sverige av ledande figurer i Svenska kyrkan, bl a till Västerås stift ("den upproriske tonåringen") och till Stockholms stift (Sofia församling och Hans Ulfvebrand. Även i Uppsala missionsförsamling fick han hålla föredrag på en av sina Sverigeturnéer. Stiftschefen Ytterberg i Västerås skrev förordet till Verbums utgåva av Spongs "En ny kristendom för en ny värld" som biskop de facto Rune Imberg kallade "vidrig smörja" och "satans djupheter" (Spong kallade han "en ulv i ulvakläder"). 

Väl att märka tar vår kyrkoledning tydligt avstånd från sådana som Rune Imberg och vägrar sedan 1994 att prästviga sådana. Men sedan 1994 har man flera gånger inbjudit sådana som John Shelby Spong, och avståndstagandet från John Shelby Spong och hans teologi var lamt eller obefintligt, trots den tydliga uppmaningen i 2 Joh. 1:9-11. Åke Bonnier skrev t o m: "Låt angreppens tid upphöra inom kyrkan!" när han förstod att människor redan i på förhand kritiserade konferensen i Sofia församling, pga Spongs sedan decennier offentliggjorda teologi. Församlingens kyrkoherde Hans Ulfvebrand tyckte i brev till mej inte att man skulle ta avstånd från en person för att man tar avstånd från hans åsikter. Nähä. Men måste man bjuda in personen till kyrkodagar i sin församling och ta emot honom som en biskop?

Jag har underskattat John Shelby Spong, det måste jag säga. Han är en god och medryckande talare, och han sätter fingret just på de punkter som även ateisthumanisterna och andra kristendomskritiker observerat och påtalat, de som var viktiga för mig under min studietid tydligt och medvetet lämnade kristen tro. Det finns verkligen svåra frågor för kyrkan att dryfta, både kring bibeln (och då särskilt gamla testamentet), naturvetenskapen, kyrkohistorien m m. Men John Shelby Spongs nya kristendom är verkligen så ny att den verkar falla under både Paulus´ anatema i Galaterbrevet 1:9 (inte för att Spong bryr sig om Paulus) och Johannes´ redan nämnda föreskrift i 2 Joh. 1:9-11 (vilka skulle annars falla för apostelns renlärighetskrav?).

Ja, jag tar risken att någon blir "spongian" och lägger ut några av hans föredrag, inkl debatten om Jesu uppståndelse med William Lane Craig. Och jag ställer frågan som Sveriges journalister borde ställa till både ärkebiskop och statsminister (som ju är partiledare för kyrkomötets största nomineringsgrupp): varför får prästkandidater med Spongs teologi vigas till präster i vår evangelisk-lutherska kyrka? Medan gammalkyrkliga Kyrkliga förbundets och högkyrkliga Kyrklig förnyelses och lågkyrkligt rosenianska Elm-Bv:s och lågkyrkligt laestadianska Fridsförbundens prästkandidater ratas? Bryr sej Efs? Hur många av oss har redan gått över till Spongs nya kristendom för en ny tid?

Som sagt, man bör inte underskatta Spong. Hans återkommande skildring av "bibeltro" från sin bakgrund i North Carolina, med rasism, misogyni, homofobi et c, gör i långa stycken hans reaktioner begripliga. Inte konstigt om han likt mig själv lämnade sin barndoms tro, inte alls. Men hur fick han för sig att han kunde skapa en ny, "avmytologiserad" kristendom där egentligen ingenting i trosbekännelsen är värt att ta på allvar? Varför blev han kvar, och blev biskop(!), i en kyrka där han föraktade dopritual och barndop som han ändå genomförde? Många frågor blir helt obegripliga, men de frågor han själv ställer är frågor som många i vårt land delar, inte minst våra ungdomar och många präster som utbildats för tjänst i vår kyrka, men utan att längre ens försöka eller vilja ge bibliska svar på. Det är därför jag känt sådan lust att skänka Stefan Gustavssons "Skeptikerns guide till Jesus del 1-2" åt alla våra biskopar. Jag skulle nästan ha råd.

Först: "den stora uppståndelsedebatten" med William Lane Craig, del 1-2. Karln hör uppenbarligen till dem som tror att Jesus ruttnat, men det hindrar visst ingen kyrklig karriär nuförtiden:

Sedan om hur Johannes (enligt Spong) lär oss att inte tolka evangelierna biografiskt:

Om hur försoningsteologin (och då talar han inte om sin egen) kommer att döda kyrkan:

Om att Jesus inte dog för våra synders skull (där har vi tydligen hans egen teologi som han tror kommer att vitalisera kyrkan):

måndag 4 februari 2019

Försvar för kongregationalismen - och lågkyrkligheten?

Påskvänner!

Prosten Anders Brogren skriver överraskande och tänkvärt (för oss alla!) inför den mindre vanliga Femte söndagen efter Trettondedagen. Han och Svensk Pastoraltidskrift (högkyrklig) ska ha all heder av den söndagsbetraktelsen, där han ger söndagens texter rubriken "Försvar för kongregationalismen".

Betraktelsen är också ett memento för de biskopar (alla Svenska kyrkans officiella, inklusive de med Efs-bakgrund) som vägrar Anders Brogrens högkyrkliga vänner prästvigning, men som tydligen gladeligen släppt igenom (eller accepterat att biskopskollegerna släppt igenom) sådana som öppet förnekar jungfrufödelsen, Kristi kroppsliga uppståndelse och t o m Guds existens som "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen".

onsdag 21 november 2018

Lilla katekesen med utveckling är ett hjälpmedel som inte får glömmas bort

Påskvänner!

Bo Johanneryd skriver i SPT 10/18:

Vilka hjälpmedel står då till vårt förfogande, när det gäller dogmatiken? Att Lilla katekesen med 1878 års utveckling är ett hjälpmedel som inte får glömmas bort, vill jag gärna framhålla. Katekesutvecklingen ger ju med sin noggranna logiska uppbyggnad i 268 frågor och svar ett viktigt ramverk för den kristna trosläran, sådan vi möter den i vår tradition. För varje predikotillfälle eller undervisningstillfälle går det att finna stöd och sammanhang i några av katekesutvecklingens frågor och svar.

Roligt att Bo lyfter dogmatiken och trons innehåll - och den katekesutveckling som (i Per-Olof Sjögrens bearbetning) trycktes om på 1980-talet av EFS-förlaget! Och som, ytterligare bearbetad av mej, nu, tillsammans med Luthers lilla katekes, ligger ute på nätet. Intressant att Johanneryd menar att det alltid går att anknyta till några av katekesutvecklingens frågor och svar. Jag länkar ju, som ni sett, dit lite mer "mekaniskt" och betar av fråga för fråga. Det är ju också en möjlighet!

Katekesfråga 97: I vad bestod Guds avbild?

fredag 13 november 2015

Utmaningen från Berget för EFS!

Påskvänner!

Jag vet inte hur många som tänker på att Stiftelsen Berget och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (som förvisso inte är någon stiftelse i rättslig bemärkelse) har en liknande bakgrund som något slags fristående men dock inomkyrkliga rörelser, av somliga betraktade som närmast subversiva, men dock med en ambition att bidra till Svenska kyrkans - och vårt folks - andliga liv och växt. I senaste numret av SPT (Svensk pastoraltidskrift) beskriver ledarartikeln "Utmaningen från Berget" på ett bra sätt hur Svenska kyrkan är - eller i varje fall hittills har varit - långt mer än sin "officiella" organisation.

Och Håkan Sunnliden kommenterar tänkvärt på sin blogg, inte minst kring detta med EFS; ELM-BV, laestadianer, kyrkliga förbundare och andra som EFS kanske inte officiellt vill förknippas med men som i alla fall har haft en liknande roll inom vår Svenska kyrka som bärare av det evangelisk-lutherska arv - eller hellre: bibliskt-evangeliskt kristna - som nu i alltför stor utsträckning förskingras.

Jag hoppas nu inte att fler EFS-are blir romerska katoliker. Men vi kan gärna bli mycket mer intresserade av det verkligt katolska-allmänkyrkliga arvet, framför allt uttryckt i en härlig skriftsamling som kallas Nya testamentet - d.v.s. bli verkligt re-formatoriska! Läste just i EFS:s 75-årshistorik från 1931 att en av Speners "fromma önskningar" gällde högläsning av Skriften i långa svep, utan kommentarer - jfr skådespelarframförandena av Markus- och Lukasevangelierna! En annan regelrätta bibelstudier med bön och grundliga samtal kring smärre avsnitt. Något för EFS 85 år senare att ta tag i under dubbeljubileumsåret 2016 och inför reformationsjubileet 2017?

(I en s.k. luthersk kyrka borde gälla: "Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därför katolskt.").

söndag 3 mars 2013

EFS i kläm?

Påskvänner!

EFS i kläm - så lyder rubriken på den intressanta ledaren i senaste numret av Svensk Pastoraltidskrift (SPT) (5/03). Ledarskribenten tar initierat upp både den allmänna relationen till Svenska kyrkan contra den till Mekane Yesus-kyrkan OCH de konkreta spänningarna i Skarpnäcks församling / Hammarbykyrkan. Jag hade nog önskat att det funnits plats och analysförmåga till någon liknande ledartext i Budbäraren.

(Ledartexter om att vi får ta Bibeln som den är med alla dess fel och brister är lite knepiga, minst sagt).

Ledarartiklarna i SPT - liksom de i Kyrka och Folk - får man som synes läsa gratis, men visst kan även en lågkyrklig notera det fina erbjudandet om ett halvårs provprenumeration (13 nummer) för 225 kronor.