Så har vi fått fira en välsignad Bönsöndag runt om i landet. Jag och min fru for till Ås´ bönhus i Delsbo som fyller 100 år i år (jubileumsfest den 4 september!). Peter Södergård predikade och Owe Timan spelade. Vi sjöng Jag lyfter mina händer, Som ett klockspel hör jag dig, Söken först Guds rike, Blott en dag och Långt bortom rymder vida. Till sist spelade Owe ett postludium som han själv komponerat. Efter gott kyrkfika gjorde jag och Anna-Karin en utflykt till Landgrens grotta söder om Mariagården. Den är byggd av stora stenar den varma sommaren 1852 för att bereda prästen "Lång-Lasse" och hans läsbarn lite svalka. (Präst och konfirmander lär ha byggt den själva!):
Idag, på den s k Första gångedagen, var vi fyra stycken som mellan kl 8 och 9ca gick runt Hökberget i Enånger (från gamla kyrkan vid Enångersåa). Efter en ca 3,5 km lång pilgrimsvandring med korta bönestopp och psalmverser kunde vi avsluta med en fika i solen utanför kyrkan. Därefter jobb med affischering inför Kristi Himmelsfärds dag och Söndagen efter Pingst. Och planering av långhelgens konfirmandläger.
Så är inför Bönsöndagshelgen kan vi ju komma ihåg att femdagarsveckan som börjar ikväll (Bönsöndagen-Kristi Himmelsfärds dag) kallats "böneveckan" långt innan 18-25 januari utlystes som en sådan, och att tiden mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingstdagen också betraktats som en (längre) bönevecka, den s k Pingstnovenan. En två veckors särskild böneperiod fram till pingst, alltså, med ekumenisk och historisk förankring!
Som Efs-are och lutheraner vet vi förstås att det är "adiafora", en frivillig sak, vilka bönetider vi kommer överens om, men att bön är viktig menar ju även vi. Så varför inte prova den här gamla traditionen? Även för att förstärka ett miljö- och klimatengagemang som ju ibland brustit även i de frommaste och mest "medvetna" kretsar. (Det här var en bra och aktuell ledarartikel i Världen idag!). Vi ber inte bara för vår utan hela världens matförsörjning och tänker inte minst på Egypten, som hjälpte Jakobs släkt, men som idag är beroende av veteimport från Ukraina som av kända skäl inte kan skicka säd som vanligt. Och på länderna på Afrikas horn, där Efs är engagerat, och som förutom krig och flyktingkatastrofer nu återigen drabbats av missväxt. Sverige är självförsörjande på vete - borde vi kanske börja exportera mera och äta mer kornmjöl (och mindre kött i palten)?
Måndag-onsdag till veckan kallades i varje fall traditionellt "gångedagarna i böneveckan" och behölls även efter reformationen. Traditionell medeltida sed påbjöd att man sjungande och bedjande gick runt markerna med ett kors, välsignande markerna, jordbruksarbetarna och årets skörd. Och åtminstone de två första gångedagarna var fram till Stora helgdöden 1772 s k "halvhelgdagar" med (enligt kyrkolagen 1686) gudstjänster i kyrkorna kl 8 (med bön särskilt för årets gröda) och sedan arbete på åker och äng enligt devisen "Ora et labora". Texter och psalmförslag för dessa dagar fanns i karolinska psalmboken från 1695.
I vår församling kommer "gångedagarna" att firas med bönevandringar: i Enånger måndag kl 8-9 (vandring från Enångers gamla kyrka runt Hökberget), i Njutånger tisdag kl 8-9 (vandring från Njutångers kyrka och runt Kvavtjär) och i Iggesund onsdag kl 8-9 (vandring från S:ta Maria till Iggesunds kyrka). Vi sjunger vårpsalmer och ber särskilt för skapelsen, jordbruket och miljöarbetet. På torsdag kl 8 firas så gökotta ute på Buränge.
Måndagen i "böneveckan" kallas i 1628 års evangeliebok "Den första bönedagen". Dagens bön är följande:
Vi beder dej, allsmäktige Gud, käre himmelske Fader, att du förlänar oss en fast tro på dig och din Son Jesus Kristus, ett oförskräckt hopp på din barmhärtighet i all vår nöd och motgång, och en grundlig kärlek till vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus vår Herre. Amen. Epistel Jakob 5:16-20. Evangelium Lukas 11:5-13 (samma som andra årgångens evangelium på Bönsöndagen, som vi firar imorgon). Föreslagna psalmer är Vår Fader som i himlen är, O Fader vår barmhärtig god och På dig o Herre käre.
Tisdagen i "böneveckan" kallas "Den andra bönedagen". Den har samma kollektbön som den första, men episteltexten är från Jeremia (!) 14:7-9 och evangeliet från Lukas 18:1-8. Föreslagna psalmer är t ex domarpsalmen I Guds församling Herren Gud, Jag lyfter mina händer och Mitt hjärta, fröjda dig. Sedan står det (här med moderniserad svenska) om ett par närmast revolutionära psalmer: "Förutom de nu anförda bönepsalmerna kan också följande psalmer sjungas, helst hemma i husen": 325 Guds stränga bud och helga lag samt 82 O Gud som har i händer (båda skarpa psalmer om och för domare) och sedan nämner psalmvalslistan även psalmerna "Om årets fruktbarhet" som t ex nr 317 Den blomstertid nu kommer.
Här kommer vi förstås även att sjunga nyare psalmer som t ex "Nu är det morgon", "Måne och sol" och "Ur sky, ur luft och lunder". Vi ber ganska fritt under korta pauser. Av prästen Johan Marklund i Luleå har jag dessutom fått följande bön för "gångedagar" (ur svenska tidegärden) som jag tänker avsluta bönevandringarna med:
O Gud, som oavlåtligen ger oss allt vad vi till vår timliga näring behöver, förläna din välsignelse över årets gröda, ge god och tjänlig väderlek och gör våra hjärtan tacksamma för varje gåva som vi tar emot av din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.
Inte bara jul, påsk och pingst hade annandagar de första 700 åren av kristen tro i Sverige utan även Bönsöndagen, som följdes av de s k gånge- eller rogationsdagarna. Ända fram till 1772 ringde klockorna till gudstjänst (kl 8 enligt 1686 års kyrkolag) på både måndag och tisdag efter Bönsöndagen.
Och det var inte bönderna, för vars skull indragningen påstods ske, som ville ha bort dessa helgdagar (de fick ju ändå enligt kyrkoordningen gå ut på åkern och jobba efter avslutad bönegudstjänst dessa dagar) utan det var präster och borgare som gemensamt ville avskaffa dagarna (liksom t ex de tolv apostladagarna och Marie besökelses dag). För att, som det hette, desto ivrigar och konsekventare kunna värna söndagshelgden.
1741 års riksdagsbeslut härom blev dock inhiberat 1743 sedan bönderna hotat med att reducera prästlönerna i proportion till antalet indragna helgdagar :o). Men 1772 tog riksdagen det beslut som sedermera kallats "Stora helgdöden". (Skyll inte på bönderna!)
En märkvärdigt bortglömd men andefylld bönesång av den unga (ännu inte 30 fyllda) Lina Sandell är den här, som vi gärna kunde sjunga tillsammans nu under "böneveckorna" mellan Bönsöndagen och pingst:
1. Jesus, du som kunde lova: "be i tro så ska ni få" - vilken dyrbar, helig gåva gav du inte åt oss då! 2. Löftesordet kan ej falla, därpå grundar sej vårt hopp, för den nyckeln springer alla himlens lås och reglar opp. 3. Du är trofast och vill hålla vad med ed du lovat, men ack, vår otro, den kan vålla att du måste dröja än. 4. Men besök oss likväl åter, Andens pingstvind sänd oss här, säg att du vår synd förlåter och din väg oss gärna lär. 5. Tänk i nåd på Josefs skada, bota Sions revor än, låt oss snart få komma glada inför dej med lov igen! 6. Här i hemmen många gånger är du än en okänd Gud. Väck då verklig syndaånger, läk den sen med nådens bud! 7. Må du med din Ande viga tjänare som sår din säd! Och låt senapskornet stiga till ett stort och skuggrikt träd. 8. Avvänd alla mörkrets pilar, lossa alla träldomsband, visa att din Ande vilar ännu över Nordens land! 9. Men låt också andra trakter av din vingård växa till, du som oss från mörkrets makter med ditt ord befria vill. 10. Tänk på dina barn i världen, var de än befinner sej. Styrk dem alla under färden och bevara dem i dej! 11. Låt ej split och tvedräkt skilja dem du dej till arv berett, för det är din goda vilja att de alla ska bli ett. 12. Du som stärker, du som gläder, gör oss trogna i vårt kall, låt de många lärdomsväder inte komma oss på fall! 13. Du som ser vad vi behöver, ge oss det i rättan tid, så att bägarn flödar över av din tröst och nåd och frid. 14. Jesus, Jesus, du allena är vår frid, vår säkra hamn. Håll oss fasta vid det ena, så vi fruktar rätt ditt namn! 15. Med din kärlek fyll din skara, själv din boning bland oss tag! Låt ett kraftigt "amen" vara svaret på vår bön idag!
Här en "hoppusslad" gudstjänst för Bönsöndagen (Rogate), tredje årgången. Håll till godo! (Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt i det :o) Klockringning från Storkyrkan: Ingångspsalm 238 JAG LYFTER MINA HÄNDER
1.
Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus,
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort;
Han hör mig när jag beder,
och skyddar mig alltfort.
2.
Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.
3.
Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså:
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.
Ingångsord - dagens psaltarpsalm PSALTAREN 13:
För körledaren. En psalm av David. Hur länge, Herre?
Ska du glömma mig för evigt?
Hur länge ska du
dölja ditt ansikte för mig? Hur länge ska jag ha oro i min själ
och ångest i mitt hjärta
dag efter dag?
Hur länge ska min fiende
triumfera över mig? Se mig, svara mig,
Herre min Gud!
Ge mina ögon ljus
så att jag inte somnar in i döden. Låt inte min fiende säga:
"Jag besegrade honom!"
eller mina ovänner jubla
när jag vacklar. Men jag litar på din nåd,
mitt hjärta jublar
över din frälsning.
Jag vill sjunga till Herren,
för han är god mot mig. (Ur Svenska Folkbibeln, SFB)
Bön om syndernas förlåtelse Ur PSALTAREN 51:
Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon.
Du har rätt när du ställer mig till svars,
den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född,
i synd blev jag till i min moders liv. Du som älskar ett uppriktigt hjärta,
ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång,
låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder,
stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Tillsägelse om syndernas förlåtelse Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1:
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.
Introitus
657 ALLA DINA ORD ÄR ANDE OCH LIV
Kyrie, Gloria och Laudamus 695:4 DU EVIGT STRÅLANDE MORGONSOL och 697:6 VI PRISAR DIG
Kollektbön
O Gud, du som själv har lärt oss att bedja, hör din kyrkas böner, så att vi efter din vilja får vad vi i tro ber om. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre, som med dig och den helige Ande lever och regerar i en gudom från evighet till evighet.
Amen. Gammaltestamentlig läsning Ur FÖRSTA KUNGABOKEN 3
Genom giftermål blev Salomo släkt med farao, kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo tills han byggt färdigt sitt hus liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. Men folket offrade på höjderna, eftersom det fortfarande inte hade byggts något hus åt Herrens namn. Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna och tände rökelse där.
Kungen begav sig till Gibeon för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?” Det gladde Herren att Salomo bad om detta. Gud sade till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig. Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like. Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv.”
Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare. (Ur Svenska Folkbibeln, SFB)
Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.
SALIGA DE SOM HÖR GUDS ORD (SvPs 688)
Epistelläsning Ur ROMARBREVET 8
I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. (Ur Svenska Folkbibeln, SFB) Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig. Gradualpsalm 209 O GUD, ALL SANNINGS KÄLLA
1. O Gud, all sannings källa, jag tror ditt löftes ord. Vad du har sagt skall gälla i himmel och på jord: "Åkalla mig i nöden, så får du hjälp av mig." Ja, Herre, intill döden vill jag åkalla dig.
2. Vad lindring i min smärta att lita på din nåd och anförtro mitt hjärta åt dina visa råd. När du mig bedja lärde i Jesu Kristi namn, jag fick vad jag begärde: en fristad i din famn.
3. Och vad mitt hjärta beder, det vet jag att du hör; och vad mitt väl bereder, det vet jag att du gör. I nödens högsta smärta din hjälp mig närmast är; jag vet att på ditt hjärta du mina sorger bär.
4. Jag skall ej övergiva det enda hopp jag har. Min tröst skall det förbliva att ropa till min Far. Förtvivlan, håll dig fjärran, till avgrund bär din stig! Jag släpper icke Herran förrn han välsignar mig. Evangelium Ur MATTEUSEVANGELIET 6
Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det. (Ur Svenska Folkbibeln, SFB)
Så lyder det heliga evangeliet. Lovad vare du, Kristus! Hallelujarop 966 HALLELUJA
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. Trosbekännelse NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Psalm 210 JAG LYFTER ÖGAT MOT HIMMELEN
Kyrkans allmänna förbön
Helige Herre Gud, helige starke Gud,
helige barmhärtige Frälsare, du evige
Gud.
Förbarma dig över oss!
Om Andens kraft åt din kyrka,
om enhet och förnyelse,
om evangeliets framgång bland alla folk
ropar vi till dig, o Herre:
Hör oss, du
vår Herre Gud!
Om rättvisa och fred i världen,
om respekt för skapelsens gåvor,
om utvägar ur de fattiga folkens nöd
ropar vi till dig, o Herre:
Hör oss, du
vår Herre Gud!
Om tröst åt dem som sörjer,
om kraft åt de sjuka,
om aktning för människans värde och
värdighet
ropar vi till dig, o Herre:
Hör oss, du
vår Herre Gud!
Så en rejäl stund för tyst eller fri bön (inkl ljuständning och förbön),
Då kan det kanske passa att läsa lite trosförkunnelse av C O Rosenius och Joakim Lundkvist. Rosenius är bäst (så klart). Men även Livets Ord-pastorns text ger oss en del att fundera på.
Själv ber jag nu för en lösning på sommarprogrammet i Nianfors. Där finns fortfarande en lucka.
O Gud, all sannings källa, jag tror ditt löftes ord! Vad du har sagt ska gälla i himmel och på jord. "Åkalla mej i nöden så får du hjälp av mej." Ja, Herre, intill döden vill jag åkalla dej.
Ska prova att sjunga inledningspsalmen på denna dalakoral från Leksand imorgon - i bönhuset i Njutånger. (Ja, för åtminstone på Bönsöndagen måste man väl kalla det bönhus?).
Dom kan göra fina psalmmelodier, dom i Dalarna... nåja, jag gillar den tyska koralen också. Och P O Nyström i Karlskrona, som på äldre dagar satt och eldade upp sina samlade skaldeförsök, fick ändå något bevarat till eftervärlden. En bönepsalm som står sej.
Och vad mitt hjärta beder, det vet jag att du hör, och vad mitt väl bereder, det vet jag att du gör. I nödens högsta smärta din hjälp mig närmast är, jag vet att på ditt hjärta du mina sorger bär.
Söndagen den 26 april (Jubilate-söndagen!) hade vi gudstjänst i EFS Njutånger (bönhuset) med April-kvartetten och Mats Sandström. Tisdagen den 28 april var det arbetsdag på Brogården, då vi bl.a. städade, krattade och gjorde i ordning bryggan och majbrasan. Torsdagen den 30 april var det valborgsfirande på Brogården, då vi brände ner brasan och hade korv- och kaffeservering (populärt i det rätt dåliga vädret) efter att kyrkokören sjungit och Anna-Karin Holmberg (min fina fru) vårtalat.
Och nu den 10 april (Rogate- alias Bönsöndagen!) blir det gudstjänst i EFS Njutånger (bönhuset) igen kl 11! Främsta orsaken är att orgelbyggarna i Njutångers kyrka inte blivit riktigt färdiga än. Så dom vill ha gammkyrkan för sej själva ett tag till. Välkomna till EFS-bönhuset (eller ok då, -kyrkan) på söndag alltså! Undertecknad spelar till psalmerna och kanske blir det nån form av duett - dock troligen ej kvartett. Be för gudstjänsten redan nu och ta med dej böneämnen dit!
Bönsöndag i bönhuset, alltså. (Även kaffeböner). [Tillagt 6/5: Inför söndagen kanske några gamla EFS-are gärna vill läsa några av C O Rosenius´ dagbetraktelser om bönen: för den 17 april och den 29 april. Inte är det bara trosrörelsen som lyft fram Herrens löften och bönens rika möjligheter - men har vi tagit vara på dem? Se även Lina Sandells sång här nedan (följ länken så kommer du till hela sången)]:
Allt vad ni ber om, så säger Jesus, allt ni ber Fadern om i mitt namn, det ska jag göra, för att min Fader ska prisas, äras i Sonen blott. Så hjälp mej, Jesus, i tro ta vara på detta härliga löftesord, och ständigt komma, som barnet kommer till älskad mor varje stund på nytt.
Det våras! Det har inte varit så sommarvarmt som den 1 maj under de följande veckorna, men ändå har trädens grönska djupnat och badvattnet värmts upp med i genomsnitt en halv grad om dagen.
EFS-gruppen i Bollnäs har möte hos Mary den 31 maj, alltså på självaste pingstdagen. Jag vill gärna påminna om de helger vi har kvar nu i maj och anbefalla dem till intensivt firande!
Bönsöndagen på söndag bör väl få präglas av bön, både då och i föreberedelserna, både i läsningar och psalmer.
Kristi Himmelsfärds dag är ju en verklig festdag, vars gökottor gärna kan få ett ytterligare uppsving (fantastiskt att säsongen för friluftsgudstjänster har börjat (ursäkta alla skotergudstjänstdeltagare ;o))!
Söndagen före Pingst är en härlig beredelsehelg, som också borde få präglas av bön - om den helige Anden (jämför hur lärjungarna och Jesus mor förberedde den första pingsten).
Pingstdagen borde få vara den klang- och jubeldag den är - och den "internationaldag" den är. Sjung gärna sånger och psalmer på olika språk den här dagen - i varje fall på fler språk än svenskan och engelskan. Lite tyska, franska, spanska, hebreiska och swahili skulle oxå sitta bra, tycker jag ;o). Vi får väl se vad vi sjunger när EFS-föreningen i Bollnäs träffas hos Mary på eftermiddagen.
Och så har vi då Annandag Pingst (jo jag vet att den ligger i juni). Firar vi svarta almanacksdagar som Skärstorsdag och Julafton kan vi väl också fira Askonsdag och Annandag Pingst? En kvällsgudstjänst på måndag den 1 juni skulle verkligen förstärka Pingstens kyrkhelgskaraktär - och även vara lite positivt uppkäftigt ;).
Som sol om våren stiger i makt mot himlens höjd och all naturen viger till livets nya fröjd, i själens riken Anden går fram med vårens bud: nu brister alla banden, nu skapar livets Gud.
Kommande söndag, den 6 i påsktiden, kallas ju Bönsöndagen. Jag vill vädja om att den ska få präglas inte bara av tal OM bön utan av tid FÖR bön. Och förbön. Det blir så lätt, för mej i alla fall, att man pratar och skriver mer om bibelläsning än läser bibeln, pratar och skriver mer om bön än ber, pratar och skriver mer om... än...
"Det är ju skrivet: 'Mitt hus ska vara ett bönhus' - men ni har gjort det till en...?" (Jesus)
Låt oss bland mycket annat be för årskonferensen i Halmstad. Och för våra medmänniskor, bl.a. i Zimbabwe, som nu verkar löpa allt större risk för kaos och som särskilt denna helg bett om förbön och stöd. Låt oss i det sammanhanget inte heller glömma vår som det verkar vilsegångne broder Robert Mugabe. Må han leva evinnerligen, som profeten Daniel brukade önska dåtidens envåldshärskare. Inte här på jorden och inte som diktator (sannerligen inte!), men leva för evigt hos Gud och med Gud.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
