Påskvänner!
Teol dr Anders Gerdmar summerar "det teologiska året 2013" under rubrikerna Deformation och reformation och Ett nytt teologiskt landskap - läsvärt och tänkvärt även detta, inte minst inför reformationsjubileet 2017, som tänks ska firas i vår kyrka under nästa kyrkovalår under ledning av Antje Jackelén (och av Centern och Socialdemokraterna).
Är vår kyrka verkligen i mindre behov av en evangelisk-luthersk reformation nu än 1517? Är vi ens överens om rättfärdiggörelsen genom tron (test: vad säger vår kyrkas ledare och förkunnare om tvillingläran fördömelse genom otron, jfr Mark. 16?).
Guds ord och löfte skall bestå,
det oss till frälsning blivit.
I kampen vill han med oss gå,
sin Ande han oss givit.
Därför är vi väl till mods,
fast vi vågar gods
och ära, liv och allt.
Ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behåller.
Visar inlägg med etikett Anders Gerdmar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anders Gerdmar. Visa alla inlägg
tisdag 31 december 2013
torsdag 28 mars 2013
Viktiga texter att reflektera kring under påsken
Påskvänner!
Viktigast är naturligtvis bibelläsningarna, se t.ex. Skärtorsdagens. Men även Anders Gerdmars artikel kring bibeltexterna, om en apostolisk bibelsyn kanske vi får tid att grunna på. Intressant inte minst för oss EFS-are att bita i. [Se även hans gästblogg hos Stefan Swärd!].
Och, så klart, Ulla Karlssons i fastetider ständigt aktuella texter Plocka bort talet om synd och skuld och slaktade lamm och Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer. För allt jag vet är människan fortfarande präst i Svenska kyrkan, och av inte så få kyrkomedlemmar (och präster?) betraktad som en modig sanningssägare. På sätt och vis är hon ju det också - hennes uppriktighet torde inte vara så alldeles vanlig ens bland liberalteologer. Hennes tankar återspeglar många nutidsmänniskors - kanske även våra egna - tvivel och frågor och måste tas på djupaste allvar även om man inte kan se hennes lära eller henne själv som kristen.
Och så förstås bollnäsrektorn Carl Gotthard Lianders skärstorsdags- och långfredagspsalm Från örtagården leder / Käy yrttitarhasta polku i såväl finsk som svensk version:
1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...
7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.
Viktigast är naturligtvis bibelläsningarna, se t.ex. Skärtorsdagens. Men även Anders Gerdmars artikel kring bibeltexterna, om en apostolisk bibelsyn kanske vi får tid att grunna på. Intressant inte minst för oss EFS-are att bita i. [Se även hans gästblogg hos Stefan Swärd!].
Och, så klart, Ulla Karlssons i fastetider ständigt aktuella texter Plocka bort talet om synd och skuld och slaktade lamm och Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer. För allt jag vet är människan fortfarande präst i Svenska kyrkan, och av inte så få kyrkomedlemmar (och präster?) betraktad som en modig sanningssägare. På sätt och vis är hon ju det också - hennes uppriktighet torde inte vara så alldeles vanlig ens bland liberalteologer. Hennes tankar återspeglar många nutidsmänniskors - kanske även våra egna - tvivel och frågor och måste tas på djupaste allvar även om man inte kan se hennes lära eller henne själv som kristen.
Och så förstås bollnäsrektorn Carl Gotthard Lianders skärstorsdags- och långfredagspsalm Från örtagården leder / Käy yrttitarhasta polku i såväl finsk som svensk version:
1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.
2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...
3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...
4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...
5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...
6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...
7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.
måndag 19 november 2012
Det här måste diskuteras offentligt också i EFS
Påskvänner!
Läs debatten mellan Greger Andersson och Anders Gerdmar / Stefan Swärd utifrån den viktiga bibelsynsdagen på Örebro missionsskola lördagen den 27 oktober. Det här är "hot stuff" för Svenska kyrkan och EFS/Johannelund också.
En eloge till Svenska kyrkans forskningschef Ann-Louise Eriksson som dragit igång ett projekt om vad prästerna faktiskt tror och menar.
Så här skrev jag i kommentarsfältet på Kyrkans Tidning den 19 juni:
En sak är att bibeltolkning och bibelsyn inte alltid är någon enkel fråga. En annan sak att det kan bära iväg "någerst" om vi inte törs undersöka och stå för vad vi egentligen menar som enskilda och som kyrka. (Jämför diskussionerna om Barnens bibel - barn- och ungdomsledarna i kyrkan och EFS får ofta ta de största teologiska "stötarna"!).
Och EFS kommer inte undan. Hur man än ser på bibelsynsdebatten på 70-talet är det absolut nödvändigt att frågan hålls aktuell. Med tanke på hur snabbt självaste Calle Rosenius ifrågasattes efter sin död (av de unga "lärjungarna" Waldemar Rudin respektive Paul Peter Waldenström) måste man naturligtvis även kunna diskutera t.ex. Torsten Nilsson och Tony Guldbrandzén även om de inte längre kan delta i debatten. (Hur långt gick egentligen den förre för 40 år sedan i s.k. bibelkritik och vad fick en av hans lärjungar att offentligt karaktärisera Jonas Gardell som "en evangelist av Guds nåde"?).
Anders Sjöberg och Stefan Holmström upplevs nog av många ha en mer klassisk bibeltolkningsmodell än tidigare missionsföreståndare som t.ex. Birger Olsson (vars ledarartikel om aga i senaste Budis definitivt behöver diskuteras och problematiseras). Men särskilt Stefan Holmström har hållit en väldigt låg profil (skulle han t.ex. ha kunnat skriva som Gerdmar och Swärd ovan?). Vilket gör att det på både gräsrots- och höjdarnivå lätt blir oklart var EFS egentligen står i frågor kring bibelns historicitet.
Ett visst spelrum är kan vara rimligt - särskilt när det handlar om profetiska utblickar mot urtiden resp. ändens tid - men särskilt när författare som t.ex. Lukas gör otvetydiga anspråk på seriös forskning och historisk tillförlitlighet kring ett nyligen passerat skeende blir det i en kristen kyrka orimligt att som ärkebiskop Anders Wejryd och många med honom mena att vi måste tolka t.ex. jungfrufödelsen mer symboliskt. (Medan vi bör tro att somliga barn rent bokstavligt fötts av karlar?). Till slut handlar det ofta, som Stefan Swärd påpekar, rent av om själva gudstron. FINNS egentligen Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare? Hammar löste som bekant självaste teodicéproblemet genom att säga att Gud inte kunde stoppa tsunamin - frågan är ju bara då om Gud i så fall kan skapa nya himlar och en ny jord?
Läs debatten mellan Greger Andersson och Anders Gerdmar / Stefan Swärd utifrån den viktiga bibelsynsdagen på Örebro missionsskola lördagen den 27 oktober. Det här är "hot stuff" för Svenska kyrkan och EFS/Johannelund också.
En eloge till Svenska kyrkans forskningschef Ann-Louise Eriksson som dragit igång ett projekt om vad prästerna faktiskt tror och menar.
Så här skrev jag i kommentarsfältet på Kyrkans Tidning den 19 juni:
Bra initiativ av forskningschefen! Väl använda resurser. Ett mycket intressant forskningsområde - jag har också ett intryck av att präster i samband med exempelvis texter om demoner predikar så "öppet" som möjligt, så att alla ska kunna acceptera predikan, men också så att ingen människa kan begripa huruvida prästen egentligen tror att det finns onda andar eller ej (faktiskt en mycket viktig fråga!).
Fast egentligen borde väl undersökningen göras redan bland prästkandidaterna. Vilka tror att Jesus egentligen har ruttnat?
En sak är att bibeltolkning och bibelsyn inte alltid är någon enkel fråga. En annan sak att det kan bära iväg "någerst" om vi inte törs undersöka och stå för vad vi egentligen menar som enskilda och som kyrka. (Jämför diskussionerna om Barnens bibel - barn- och ungdomsledarna i kyrkan och EFS får ofta ta de största teologiska "stötarna"!).
Och EFS kommer inte undan. Hur man än ser på bibelsynsdebatten på 70-talet är det absolut nödvändigt att frågan hålls aktuell. Med tanke på hur snabbt självaste Calle Rosenius ifrågasattes efter sin död (av de unga "lärjungarna" Waldemar Rudin respektive Paul Peter Waldenström) måste man naturligtvis även kunna diskutera t.ex. Torsten Nilsson och Tony Guldbrandzén även om de inte längre kan delta i debatten. (Hur långt gick egentligen den förre för 40 år sedan i s.k. bibelkritik och vad fick en av hans lärjungar att offentligt karaktärisera Jonas Gardell som "en evangelist av Guds nåde"?).
Anders Sjöberg och Stefan Holmström upplevs nog av många ha en mer klassisk bibeltolkningsmodell än tidigare missionsföreståndare som t.ex. Birger Olsson (vars ledarartikel om aga i senaste Budis definitivt behöver diskuteras och problematiseras). Men särskilt Stefan Holmström har hållit en väldigt låg profil (skulle han t.ex. ha kunnat skriva som Gerdmar och Swärd ovan?). Vilket gör att det på både gräsrots- och höjdarnivå lätt blir oklart var EFS egentligen står i frågor kring bibelns historicitet.
Ett visst spelrum är kan vara rimligt - särskilt när det handlar om profetiska utblickar mot urtiden resp. ändens tid - men särskilt när författare som t.ex. Lukas gör otvetydiga anspråk på seriös forskning och historisk tillförlitlighet kring ett nyligen passerat skeende blir det i en kristen kyrka orimligt att som ärkebiskop Anders Wejryd och många med honom mena att vi måste tolka t.ex. jungfrufödelsen mer symboliskt. (Medan vi bör tro att somliga barn rent bokstavligt fötts av karlar?). Till slut handlar det ofta, som Stefan Swärd påpekar, rent av om själva gudstron. FINNS egentligen Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare? Hammar löste som bekant självaste teodicéproblemet genom att säga att Gud inte kunde stoppa tsunamin - frågan är ju bara då om Gud i så fall kan skapa nya himlar och en ny jord?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
