Påskvänner!
Idag för 46 år sedan döptes jag. Väl värt att fira och en fin dag att tända påskljus på! Sen är Joakim Lundqvists text en tänkvärd
dopdagspredikan, och jag tänker på min konfirmationsbibels uttryck
"det som är äkta i er tro" (1 Petr. 1:5-7) om det "som är långt dyrbarare än det förgängliga guldet". Det kan också finnas slagg och oäkthet i vår tro (det märker vi nog både hos oss själva och kanske hos andra) men det behöver inte innebära att ingenting är äkta. Men målet hos "guldsmeden" Gud, och det bör det ju vara även för oss själva, är att ingenting ska vara oäkta.
Sen kan jag inte låta bli att även dela
Sivert Edorssons trosstärkande vittnesbörd i samma tidning (prenumerera gärna på den eller Dagen!). Jag var en hel del i Långsjöby under min tid i Storuman (1996-99) och har t.o.m. spelat piano till församlingssången på ett möte i pingstförsamlingen där. Men Sivert vet jag mej inte ha träffat personligen. Vi har väl inte samma syn på dopet och dess betydelse även för barnen, men vi har samma Frälsare och jag tror att vi båda kan stämma in i den här versen som ju faktiskt finns i den ekumeniska psalmboksdelen:
Dopets nåd mej ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När en gång min blick ska brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn!
Fader, ta mej i din famn.
Inlägg
