Apropå danska grisar

Påskvänner!

Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det... Sveriges Radios avslöjande rapportering om dansk fläskproduktion gör både mej - och andra - illamående. Nu under pingstfastan har vi i vår familj visserligen inte kört vegetariskt, eller ärligt talat fastat alls, men visst känns det mer och mer tveksamt att äta kött från djur som levat hela sitt liv i trånga burar och behandlats som levande köttpaket. Utan att personligen tro på ett totalt köttförbud eller dela hinduernas syn på karmafri kost, så känns det som om det vilar en förbannelse över kött som producerats genom rent djurplågeri. 

Det är ju löjligt av oss att ha kritiska synpunkter på kosher- och halalslakt, om det där handlar om välhållna djur och några enstaka minuters allt mer avtagande smärta, medan den slakt vi själva hyllar, och vars resultat vi avnjuter till söndagsmiddag, är slutet på långa och svåra plågor som producenterna orsakat och vi konsumenter genom vårt skygglappsbeteende är medskyldiga till.

I 1921 års psalmbokstillägg hade biskop Eklund i Karlstad (f. 1863) en psalm om djuren som tyvärr inte kom med i 1937 års psalmbok. Jag citerar här några strofer som passar särskilt väl nu i vårtid:

Oss fröjdar liljans rena skrud,

oss gläder fågelns tunga,

när de sitt lov till Herren Gud

i färg och toner sjunga.

Men när i vånda djurens hop

från jorden höjer klagorop,

oss deras kval betunga.

Den ej i ogudaktighet

vill Faderns godhet glömma,

men Frälsarens barmhärtighet

djupt i sitt hjärta gömma,

han kan ej utan ömkan se

de många varelsernas ve;

han måste för dem ömma.

När skall som Herrens lustgård stå

den fagra vida jorden

och när skall dödens makt förgå?

När sannas löftesorden,

att synden, som gör handen hård

och nekar Herrens verk dess vård,

är helt besegrad vorden?

O Fader vår, Dig tacka vi

Med Sonen vid din sida,

att människan skall varda fri,

att skapelsen får bida

den dag, då Anden helt en gång

skall lösa varelsernas tvång

och ingen mer skall lida.

Leverbiff i prövningens stund

Påskvänner!

Enligt de goda fasteråd jag tidigare hänvisat till, bör man inte berätta för andra vilken form av fasta man väljer under påskfastan - det blir ju lätt lite "spännigt" och Jesus säger ju själv att man ska "smörja sitt huvud" och se glad ut istället för att se glåmigt överandlig ut och söka människors beröm för detta.

Men jag tror ändå att jag törs tala om att vår familj bl.a. eftersträvar en mer begränsad köttkonsumtion än vanligt. Både för att det är en ganska traditionell påskfastegrej, och för att klimatkris och djurhållningsdebatt pekar i samma riktning om man så säger. Vi gjorde likadant under (delar av) adventsfastan, och barnen var ganska med på noterna. "Vi behövde inte döda nåt djur idag heller", typ ;o). Det är faktiskt ingen större uppoffring, och vid behov tar vi oss en korv på stan i alla fall. Så det är inte mycket att skryta över.

En rätt vi lärde oss uppskatta i advent var vegetariska tacos. Det är otroligt så köttfärsaktigt röda linser med tacokryddor blir! Och en bärande del av tacosmåltiden är ju hur som helst de hackade grönsakerna. I går lördag stod detta på menyn, med förväntat (gott) resultat.

Idag söndag däremot blir det leverbiff. För fest bryter fasta och Jesus förklarade (i princip) all mat för ren. Vi firar alltså hans uppståndelses dag, om än den också handlar om frestelserna i öknen efter 40(!) dagars fasta, med att koka ny lingonsylt och äta en av familjens ovegetariska favoriträtter.

Gud välsigne din dag och din fastetid!

Jag tackar dig, Gud, min käre himmelske Fader,
genom Jesus Kristus, din älskade Son,
för att du i denna natt har skyddat mej för skada och farlighet,
och beder dig att du i denna dag ville nådeligen bevara mig
för synd, olycka och allt ont,
så att mitt liv och alla mina gärningar behagar dig.
Din helige ängel vare med mig,
så att den onde fienden inte får någon makt över mig.
Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre.
Amen.