Nicenska trosbekännelsen inför Heliga Trefaldighets dag

Påskvänner!

När jag var barn har jag tydliga minnen av att Nicenska trosbekännelsen användes på "stora högtidsdagar". Och när jag studerade i Lund minns jag att Nicenska trosbekännelsen användes varje söndag på Laurentiistiftelsen! (Den s.k. Apostoliska trosbekännelsen användes enbart vid dop, som dopbekännelse).

Som vuxen inser jag att Nicenska trosbekännelsen, som är ungefär dubbelt så lång som den Apostoliska men också den står längst bak i psalmboken, har många uppbyggliga kvaliteter som borde göra den till "standardbekännelse" också inom Efs (även om det är bra att barn och ungdomar i första hand får lära sej den apostoliska utantill!).

Dels innehåller den på två ställen referenser till bibeln. Det talas om att Jesus uppstått "efter Skrifterna" och att den helige Ande "talat genom profeterna." Dels innehåller den på två ställen evangeliets kärnord "för oss": Guds Son blev enligt bekännelsen människa / tog mandom "för oss människor", och blev även korsfäst "för oss".

Så här lyder hela Nicenska trosbekännelsen - må vi även inom Efs lära känna den och använda den, t ex nu på Heliga Trefaldighets dag:

"Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader,
skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad, av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allting är skapat;
som för oss människor och för vår salighets skull
har stigit ned från himmelen och tagit mandom
genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått,
efter skrifterna, och stigit upp till himmelen
och sitter på Faderns högra sida;
därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda,
på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren,
som utgår av Fadern (och Sonen)*,
på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras
och som har talat genom profeterna;
och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Amen."

Det första "och Sonen", "filoque" på latin, bekänner vi lutheraner tillsammans med påven. I det andra "och Sonen" - att Anden tillbedes och äras tillika med Fadern och Sonen - instämmer även de ortodoxa kyrkorna. Jfr även den Apostoliska trosbekännelsen, nedan i moderniserad form (men "kroppens uppståndelse" bekänns verkligen sedan över 1000 år i den bekännelsen, "de dödas uppståndelse" är här i Sverige knyckt från Nicenska sedan bara omkring 100 år och här är Apostoliska i grunden starkare):



Katekesfråga 42: Hur ska vi älska vår nästa?

Används nicenska trosbekännelsen någonsin inom Efs?

Påskvänner!

Används den nicenska trosbekännelsen någonsin i Efs-sammanhang? Jag minns från min barn- och ungdom att den användes i kyrkorna "på de stora högtidsdagarna" (heliga Trefaldighet t.ex.) men aldrig i bönhusen. I studentförsamlingarna kring S:t Laurentii kyrka i Lund eller i S:t Ansgars kyrka i Uppsala, däremot, är "Nicenum" den normala trosbekännelsen, som används söndag efter söndag, medan den kortare "Apostolicum" (den vi oftast eller alltid använder) brukades som trosbekännelse i samband med dop.

Här nedan är Nicenum i alla fall! Läs den gärna i din enskilda andakt - den är en god kristendomsskola. Observera hur den två gånger använder de ord som enligt Luther innehåller evangeliets själva kärna, nämligen för oss, och att den även innehåller de för en bibelrörelse betydelsefulla orden efter Skrifterna och (om Anden) har talat genom profeterna. Jag skulle därför önska att den blev flitigare använd också inom Efs - vi kanske inte kan den utantill (att börja med åtminstone), men vi kan väl läsa den innantill ur psalmboken? Tills vi lär oss den.

Den nicaenska trosbekännelsen
Nicaenum på grekiska

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;

och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;

och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

Heliga Trefaldighets dag och nicenska bekännelsen

Påskvänner!

Det var roligt att medverka vid högmässan i landsortskyrkan idag på Heliga Trefaldighets dag som också är Missionsdagen. Visserligen var det så kallt och grått att jag kollade med prästen om vi verkligen skulle sjunga "Över berg och dal som en mjuk koral drar sommarn över vårt land" till avslutning (funderade ett tag på om den kunde verka ironisk i sammanhanget ;o). Men han bangade inte och då icke heller jag.

Vi klarade våra uppgifter galant bägge två, tycker jag. Vår Herre kunde i vart fall använda oss, det tror jag alldeles bestämt. Själv glömde jag visserligen koralboken när jag gick från kororgeln till flygeln för att spela "Himmelske Fader, ge åt oss alla glädje och renhet, längtan och sånger". Melodin kunde jag ändå (härlig!) men man ska ju vara försångare också och texten var väl inte riktigt 100. Men 1959 års konfirmander som idag till övervägande delen befolkade (den jättestora) kyrkan fyllde i de ord jag missade. Halleluja!

Prästen råkade ungefär samtidigt byta ut den s.k. nicenska trosbekännelsen (som stod i agendan) mot den s.k. apostoliska. Det bekymrade nog ingen av de gamla konfirmanderna (nåja, i min pappas ålder), utan de klämde i - jag menar, Luther använde ju den apostoliska som stomme i katekesens andra huvudstycke, så vaddå? ;o).

Icke förty hade prästen rätt i att den nicenska är vackrare. Inte bara det - ett oerhört subjektivt kriterium - utan genom sin längd betydligt innehållsrikare, inte minst ur luthersk synvinkel. Dels innehåller den nicenska trosbekännelsen de evangeliska kärnorden "för oss" (2 gånger), dels betonar den Skriftens betydelse ("enligt Skrifterna", "som har talat genom profeterna"). Och både Fadern och Anden beskrivs noggrannare än i Apostolicum - ja, även Sonen ("på honom genom vilken allting är skapat").

I de högkyrkliga studentkyrkorna Ansgars och S:t Laurentii läses Nicenum söndagligen. Genom frekvent mässdeltagande lärde jag mej den nära nog utantill, jag också. Jag provar med stöd av en internetupplaga (vore det inte kul om lågkyrkliga EFS tog upp denna uppbyggliga och lärorika lovsång/bekännelse i bönhusen?):

Jag tror på en enda Gud,

allsmäktig Fader,

skapare av himmel och jord,

av allt vad synligt och osynligt är,

och på en enda Herre,

Jesus Kristus,

Guds enfödde Son,

född av Fadern före all tid,

Gud av Gud,

ljus av ljus,

sann Gud av sann Gud,

född och icke skapad,

av samma väsen som Fadern,

på honom genom vilken allting är skapat,

som för oss människor och för vår salighets skull

har stigit ned från himmelen

och tagit mandom

genom den helige Ande

av jungfru Maria

och blivit människa,

som ock har blivit för oss korsfäst

under Pontius Pilatus,

lidit och blivit begraven,

som på tredje dagen har uppstått

efter Skrifterna,

och stigit upp till himmelen

och sitter på Faderns högra sida,

därifrån igenkommande i härlighet

till att döma levande och döda,

på vilkens rike icke skall varda någon ände,

och på den Helige Ande,

Herren och Livgivaren,

som utgår av Fadern och Sonen (filoque, omtvistat tillägg)

på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras

och som har talat genom profeterna,

och på en enda helig,

allmännelig (världsvid) och apostolisk kyrka

Jag bekänner ett enda dop

till syndernas förlåtelse

och förväntar de dödas uppståndelse

och den tillkommande världens liv.