Biskopsreplik på Gunnar Hillington Kvist?

Påskvänner!

När nu den märkvärdige prästen Gunnar Hillington Kvist på Alnön öppet begärt att vi ärligt ska dissa Lukas som historiker och Matteus av bara farten, kan jag väl lika öppet och ärligt begära att hans biskop tar honom i örat och delger oss sin egen syn på julevangeliet? Och sedan sagde Kvist begärt att bara lika queertroende prästkandidater som han själv ska få prästvigas i vår evangelisk-lutherska kyrka, bör vi väl vara lika ärliga som han och kräva att inga sådana prästkandidater vidare bör få prästvigas av våra biskopar. För nu är det krig (bildligt talat, visserligen) och vinna eller försvinna som gäller. Särskilt när sådana som Kvist backas upp av både S och C. Och sina biskopar? Gamle ärkebiskop Wejryd lär ju inte reagera. Han verkade ju, precis som Kvist, tycka att vi tog evangeliernas berättelser alldeles för bokstavligt.

Vem blir förresten först att ställa statsministern mot väggen i prästrekryteringsfrågan under valåret 2022? Som partiledare för en av kyrkomötets ledande nomineringsgrupper kan Magdalena Andersson naturligtvis inte frånsvära sej ansvar för prästrekryteringen och dess regler, även om hon fortfarande inte skulle vara medlem i Svenska kyrkan. Jag har åtminstone inte hört att hon tänkt leda sitt parti till något Exodus. Och det här berör ju Efs i allra högsta grad. Åsa Nyström i Lule var ju inte sen att avkraga den Efs-präst som yttrat sej "förgripligt" (om än taskigt återgivet) åt det konservativa hållet. Eva Nordung Byström i Härnösand har inte visat någon som helst tendens att försöka avkraga förnekaren på Alnön. Det är tyvärr ett mönster: att hissa "ormen från urtiden" och uppmuntra till vågade syndafall är numera helt OK för en präst i Svenska kyrkan (även för en Efs-präst, antar jag), liksom att dissa budskapet om "Guds Lamm som borttager världens synder". Och nu: att förneka julevangeliets historicitet. Sånt kan man antagligen fortfarande bli ärkebiskop på (tänker särskilt på K-G Hammar och hans "vad som verkligen hände kan vi lämna därhän", vilket dock inte gällde Dag Hammarskjöld och hans öde - då var "vad som verkligen hände" tydligen viktigt även för K-G).

Att förneka Guds existens är än så länge inte meriterande. Men min namne, den s k stockholmsbiskopen, som i och för sej delar mitt ifrågasättande av "icke-teistisk kristendom", verkar inte ha gjort något för att avkraga kyrkoherde Åke Nordström i Gustav Vasa. Denne håller ju bara på med nätverket "Kristen bortom Gud" och har inte gått med i den förfärliga Missionsprovinsen. Men att det skulle vara vi som genom vår tro och förtröstan gjort Frälsaren gudomlig är ju en verkligt bisarr tanke hos en luthersk präst. Jesus som en vanlig avgud alltså - i stil med plånboken! Och detta med hänvisning till reformatorn Martin Luther!

Nej, det var inget aprilskämt

Påskvänner!

År 2008 förkunnade Maud Olofsson denna dag att svenska posten och danska skulle gå samman. Inte så tajmat, tycker jag själv - det var fler än jag som uppfattade det som ett aprilskämt. Och i dag för jämt 10 år sedan tog riksdagen beslutet att karlar skulle kunna gifta sej med karlar (och damer med damer).

Säga vad en vill om det beslutet - som närmast per automatik överfördes till Svenska kyrkan och därmed också Efs - men nog var det rätt otaktiskt att ta det epokgörande beslutet just den 1 april? Borde inte alla lagstiftande församlingar försöka vara lediga då? Besluten kan ju annars så lätt missuppfattas.

Vilka konsekvenser 1 april-beslutet 2009 fått för Svenska kyrkan och därmed också för Efs lämnar jag nu åt var och en att begrunda. Men släpp det under aftonbönen!

Katekesfråga 170: Vem ger oss förmågan att be rätt?

Ärkechefers tankevärldar

Påskvänner!

Jag tror att alla - även de som inte gillar honom - bör ta del av K-G Hammars tankevärld. Den förklarar en del. Dock inte varför han ville och fick bli ärkebiskop i en evangelisk-luthersk kyrka. Hade inte kväkarna passat honom bättre? Beträffande Kristus och änkans son i Nain har han ju slagit fast: "Vad som egentligen hände kan vi lämna därhän." Förmodligen både uppstår och återkommer Jesus i våra hjärtan - som fysiska, historiska händelser är både uppståndelsen och återkomsten "bortom språket", i alla fall i Hammars tankevärd. "Vad som egentligen hände" när Dag Hammarskjöld dog är han dock föredömligt intresserad av att ta reda på. Av någon anledning. Kanske beroende på att han inte ser Hammarskjöld som en tankekonstruktion? (Eller var jag elak nu?).

Hur Antje Jackelén tänker kan man läsa här och här. Jag uppfattar inte henne eller företrädaren Anders Wejryd som fullt så radikalliberala som K G Hammar, och hon tycks inte helt utesluta möjligheten att helvetet är något hinsides. Men dels har de aldrig tydligt tagit avstånd från Hammars teologi, och dels är det absolut något på tok med andliga ledare som varken kan säga om det finns någon särskild vits med just man-kvinna-förbundet eller om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger.

Lördagsintervjun med ärkechefen

Påskvänner!

Lyssna gärna på vår ärkechef så här inför kyrkovalet. Intervjun säger ganska mycket om Wejryd som andlig ledare och som ledare över huvud taget. Jag är personligen inte förvånad över att en sådan som han ändrade sej så snabbt i fråga om äktenskapet och könsbegreppen. Det är just personer som Anders Wejryd som plötsligt kan tro på att karlar föder barn när opinionen till synes svänger. Men hur blev han egentligen ärkebiskop? (Tillägg 130915: Borde han inte ha blivit konstitutionell monark?)

Monica Saarinen ställer en bra fråga: "Vad är det som gör att du sätter ner foten i vissa frågor?" Det pinsamma svaret tror jag är: Anders Wejryd behöver en rejäl sekulär opinion bakom sej - likgiltigt vilken politisk färg - för att våga träda fram i någon fråga. Där inga utom apostlar och profeter och troende kristna står bakom, där träder han inte fram eller har någon åsikt. Svenska folket får inte rejäl vägledning inför evigheten, Svenska Kyrkans Mission är nedlagd inte bara till namnet utan också till gagnet - och Svenska kyrkan tycker att det varken finns någon särskild biologisk eller gudomlig vits med man-kvinna-förbundet, som det nu inte ens finns ett särskilt ord för, inte ens i kyrkan.

(Att Wejryd nu tror att även en del män kan föda barn fullbordar bara den teologiska kollapsen, men det fick han ingen fråga om av Monika Saarinen - gissa om han är lättad!).

Läser ni ärkebiskopens blogg?

Påskvänner!

Det förvånar mej att inte fler har upptäckt vilken fantastisk kanal rakt upp i kyrkoledningen som öppnats via Anders Wejryds blogg! Det blir faktiskt tjatigt om nästan bara jag kommenterar (det inser t.o.m. jag som ska försöka hålla mej), så jag skulle vilja uppmuntra fler, både EFS-are och andra, att läsa vad Wejryd skriver och kanske kommentera ibland. Även om ni inte betraktar honom som er andlige ledare har det faktiskt stor betydelse - även för EFS - vad han säger (och inte säger), och alla kan vi väl "lobba" i någon fråga, helst sakligt och någorlunda trevligt givetvis.

Bara som ett tips. (Nu när EFS inte längre delar Kyrkans Hus med ÄB kan ju hans blogg vara en liten kanal). Och det händer faktiskt ibland att det han skriver inte behöver kritiseras utan tvärtom kan berömmas - som när han skrev om den mördade Pakistan-missionären Birgitta Almeby.

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum.
Låt den helga ljusastaken
inte stötas från sitt rum.

Men hur ska EFS nu göra?

Fastlagshelgens budskap om Guds kärleks väg överskuggades inte Mekane Yesus-kyrkans beslut att bryta med Svenska kyrkan. Men visst är det senare ett allvarligt memento. Så här kommenterade jag Dagens artikel i kommentarsfältet:

Inte oväntat. Men vad innebär det här för EFS´ relation till / nattvardsgemenskap med Mekane Yesus-kyrkan? Och vad innebär det för EFS´ relation till Svenska kyrkan?

Observera att vi från EFS inte är okritiska till Mekane Yesus kyrkan heller. Det finns utan tvekan verklig homofobi som måste bekämpas - missionssekreterare Erik Johansson kritiserade med rätta att pingstvännen Åke Green av alla människor blev kallad till Etiopien för att undervisa de evangelisk-lutherska där om kristen äktenskapssyn; det hade han själv gjort betydligt bättre anser jag - men utsikterna har knappast blivit bättre av att Svenska kyrkans ledning sedan 2009 anser att man-kvinna-kombinationen varken är särskilt välsignad eller särskilt väldesignad OCH sedan 2012 att även män kan föda barn. Det är både fnoskigt och gnostiskt så att det förslår - vilket ju gör att kyrkor i Afrika och Östeuropa knappast längre tar oss på allvar ens i frågor där vi faktiskt skulle kunna ha en del att lära ut...).

Wejryd, Wejryd, är det detta du kommer att bli ihågkommen för? Jag är rädd att du blivit herostratiskt kyrkohistorisk för något som du själv egentligen inte ville driva (var du inte ganska tacksam för att gaygalans kronprinsessa Victoria inför all världens kameralinser själv valde att gifta sej med en karl?).

Och på en önskan om förtydligande svarade jag så här:

Jo, Katarina - utsikten för EFS:are och andra från Svenska kyrkan att moderera bitvis ganska - eller mycket! - homofoba attityder i den afrikanska kontexten underlättas knappast av att "vi" (läs: Svenska kyrkans politiskt styrda ledning) nu inte längre tror och bekänner att man+kvinna-kombinationen, där vi alla har vårt ursprung, är något särskilt märkvärdigt ens enligt vår Herre (se Matteus 19), utan att den som kan välja precis lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt. Nu ska ju "Underbart har du skapat man och kvinna" ryka ur (det könsneutraliserade) vigselritualet, eftersom Gud antas ha skapat kombinationen "man och man" samt "kvinna och kvinna" precis lika underbart och precis lika anpassade till att "bli ett kött".

Ja, "vi" (läs: Svenska kyrkans politiskt styrda ledning) har ju t.o.m, så fort som KD-vindflöjeln svängde, börjat tro på den gnostiska dogmen att somliga barnaföderskor "egentligen" kan vara karlar och att vi som inte tror på dogmen vill könsstympa människor. Hur dumt kan det egentligen bli? SvK har nu liksom riksdagen blivit så ultraqueer att t.o.m. jag, som betraktades som hopplöst liberal av mina konservativa vänner på 90-talet, har akterseglats t.o.m. av KD (!) och i dumretoriken fösts in i homofobfascisternas skara. 1900-talsreformerna klarade Mekane Yesus till nöds acceptera, men när vi nu inte ens har så mycket som ett ORD för just förbundet mellan man och kvinna, inte ens i kyrkan, så fick de nog. Och det är inte utan att jag förstår dem.

ÄB Wejryd har förvisso skrivit in sej i kyrkohistorien tillsammans med Laurentius Petri, Wallin, Söderblom och Brilioth, men i Wejryds fall handlar det uteslutande om herostratisk ryktbarhet. (Och ändå gäller den en reform som han själv uppenbarligen inte riktigt trodde på - undrar om framtidens kyrkohistoriker kommer att hitta någon liten lapp med de ömkliga orden "Härtill var jag nödd och tvungen"?). 

Led mej, Gud,
led mej i rättfärdighet,
låt mina ögon se din väg.

Fin kyrkhelg i Njutånger

Påskvänner!

Det blev en fin eftermiddag/kväll i Njutångers EFS, med bibelstudium kring Rom. 12:1 med omgivande verser (både före och efter!) samt predikan över helgens psaltarpsalm, Psalt. 86. Min dotter köpte även lott nr 86 och SvPs1986:86 valdes till högmässogudstjänsten i Njutånger (mycket 86 alltså!). Tack till vår Herre och Tin Mörk!

Och inte minst till serveringsgruppen som lyckades bjuda oss på kaffe tre gånger på ungefär lika många timmar ;o). Inklusive en riktig söndagmiddag med gokött och potatisgratäng. Fantastiskt! Tack för gästfriheten!

Att jag och min pojk sen firade högmässa i Njutångers kyrka (med semlor och flyktingar från Njutångersgården) och inte i Björkbergskyrkan där Tin predikade på söndag, hoppas jag är mej förlåtet. Särskilt som det var jag som skulle spela orgel. (Jo, det var några EFS:are till som stannade i Njutånger - men vi "förlåter" er som for in till stan ;o).

O Guds kärlek, dina höjder
ingen jordisk kärlek når.

Fräscht med kyrkomötes-TV!

Påskvänner!

Idag börjar kyrkomötet del 2! (Om vi nu ska vara snälla och kalla det kyrkomöte trots allt). Och nu kan man få se kyrkomötes-TV! (Bl.a. om ärkebiskopens samling kring barn och unga i Svenska kyrkan i helgen). En helt osannolik satsning av Frimodig kyrka, POSK och Svenska kyrkans unga! Heja Gabriel Fjellander och Hannah Kroksson m.fl. kyrkomötes-TV-människor! (fast blev inte ärkebiskopen lite väl domkyrkogrå - fullt så färglös är han faktiskt inte ;o)?

//: Vi ska inte rubbas, fasta ska vi stå ://
Ja liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

Öppet brev till Anders Wejryd

Påskvänner!

Följande kommentar är i kväll skickad till ärkechefens blogg:

Nu går det fort. Alldeles för fort. Först i går morse:

http://www.dn.se/Pages/Article.aspx?id=788285__Article&epslanguage=sv

Och så plötsligt i går afton:

http://www.dn.se/debatt/jag-har-sjalv-andrat-asikt-om-steriliseringarna

Ska man kalla det att ”göra en Hägglund” eller att ”göra en Juholt?” Är detta handlingssätt ”att hela tiden vårda budskapet och låta det möta den aktuella verkligheten”? Att vissa kvinnor kan vara ”mentala män” är ju bara nygammal gnosticism. Hur kan Svenska kyrkan och Kristdemokraterna lämna smashbollen (matchbollen?) till Sverigedemokraterna? Hur kan Svenska kyrkans ledning nu hävda att vi som tror att bara kvinnor kan föda barn vill tvångssterilisera alla mammor som tror att de är män? (Vi vill förvisso ”tvångsregistrera” dem som mammor och kvinnor – men är det ett övergrepp?).

Ni gamla barnmorskor! Hur många män tror ni att ni förlöst genom åren? (Undrar vad kyrkoledningen tror). Anders, du är välkommen hem till oss på Apelvägen 9 i Bollnäs för att försöka övertyga min 9-åriga Hanna om att även en del killar kan föda barn. Jag tror du får det svårt.

Och sist och slutligen: Det är dags att göra som de norska biskoparna:http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/02/20/Ger-okad-press-att-gora-abort/ Just för att vårda budskapet (”den som tar emot ett sådant barn i mitt namn”) och låta det möta den sorgligt aktuella verkligheten.

Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!


(JOHAN RUNIUS, 1679-1713)

Anders Wejryd tänker

Påskvänner!

Anders Wejryd tänker förhoppningsvis svara på brevet från Mekane Yesus-kyrkan från julafton i fjol. Förhoppningsvis beror dröjsmålet på att ärkechefen tänker. Men deltar EFS i tänkandet och svarandet kring Svenska kyrkans äktenskapssyn? Eller har EFS redan brutit Kyrkans Hus-kontakterna?

Att Anders Wejryd planerar ett nytt Interfaith-möte kanske förklarar att han inte har hunnit svara på Mekane Yesus-brevet. Temat för detta möte, barnens situation, är inte dumt alls. Hoppas att man tar upp både födda och ofödda barns situation - och frågan om övriga världen likt Sverige ska försöka rensa ut dem med Downs syndrom. (Jodå, Sverige är på många sätt ett bra land för barn att leva i, men ska vi inte bli för dryga måste vi även ta upp våra försök till rashygien - och Svenska kyrkans oförmåga att ta upp saken offentligt).

Temat kan man faktiskt koppla även till äktenskapsfrågan. Att leva med en ensamstående förälder eller med två av samma kön är inte ett öde värre än döden (hör det, homofober och "singlofober"!). Men ska en kristen kyrka verkligen förneka att Gud hade en särskild tanke med en mor och en far (Matt. 19)? Och ska Svenska kyrkan 2011 ansluta sej till de politiska partierna också i den närmast gnostiska tanken att även män kan föda barn och kvinnor vara pappor? (Nu när jungfrufödelsen alltmer förnekas finns det ju plats för nya spännande dogmer).

Ärkebiskopen i Kina

Påskvänner!

Nu är Svenska kyrkans ärkechef Anders Wejryd på besök i Kina. Så här skriver prosten Anders Brogren på sin blogg, www.brogren.nu:

Ärkebiskop Anders Wejryd kommer den 3-15 november att besöka Kina. Besöket är en del av utbytet med den protestantiska kyrkan i Kina. Syftet är att lära sig mer om kyrkans snabba utveckling i landet. Wejryd och hans delegation kommer bland annat att besöka teologiska institutioner i Shanghai och Nanjing, den protestantiska kyrkans ledning samt lokala församlingar, uppger Kyrkans Tidning.

Kanske får han då träffa kyrkans mångårige ledare, biskop Ding Guangxun, som så sent som i maj 2010 vid 95 års ålder avgick som president för Nanjing Union Theological Seminary. Ding är känd för sin extremt regimtrogna teologi. I den statliga tidningen "Peoples Political Consultative Committe Journal" den 1 mars 1999 hade han ett inlägg med titeln "Gammaldags teologi behöver förändras och förnyas", där han bl.a. skriver:

'Det finns många ställen i Bibeln som talar om kärlek, omsorg och välsignelse från Gud för hela mänskligheten, både för dem som tror på Kristus och de som inte tror. Detta är normal religiös tro. Men somliga inom kyrkan gör ett stort väsen av tron och betonar motsättningen mellan tro och otro. De säger att de som tror blir frälsta och efter döden kommer till himlen, men att de som inte tror inte blir räddade och efter döden kommer att gå förlorade. I enlighet med detta gör de allt för att övertyga människor att tro på evangeliet. Detta leder till att kristendomen blir en religion med ett starkt motsatsförhållande mellan dem som tror och dem som inte tror. Detta är inte förenligt med socialism. Kinesisk teologi får inte hävda detta motsatsförhållande mellan tro och otro eller inkludera teologiska ståndpunkter som splittrar enheten hos det kinesiska folket.'

Biskoparna Ding och Wejryd har många anknytningspunkter. Båda är mästare i politisk korrekthet. De borde kunna finna varandra."

Så långt Brogren. Som också länkar till en norsk artikel om det fasansfulla faktum att kristna i förbjudna husförsamlingar ofta blir anmälda till myndigheterna av andra "kristna". Officiell kristendom står mot illegal kristendom. Kommer Wejryd att tala för de förföljda eller nöja sej med att frottera sej med de godkända? Tyvärr har den mannen, trots alla sina goda sidor, knappast själv gjort sej förtjänt av det omdöme han (rätt omdömeslöst) fällde om Syriens president Bashir al-Assad: "En på många sätt imponerande personlighet." Men vi ska heller inte förakta honom (eller någon människa), bara tala om att vi behöver andra ledare för vår kyrka. Jag är inte säker på att vi har en enda officiell biskop i Svenska kyrkan just nu som är värd det namnet. Det är närmast otroligt hur få som vågar stå upp för den sanning som den s.k. biskop Ding Guangxun förnekar i citatet ovan, särskilt aktuell såhär inför Alla helgons dag resp. Alla själars dag. (Det räcker alltså inte med att vara man och heterosexuell, som man kan förledas att tro om man bara lyssnar på vissa s. k. konservativa). Fiat Lux!

Du vid vars kärleksglöd
framgick ur natt och död
skapelse ny,
du som gav blinda ljus,
löste ur fångahus,
stillade stormens brus,
låt dagen gry.

Kraftig skönmålning av relationerna till andra kyrkor

Påskvänner!

Att som Anders Wejryd hävda att inga kyrkor brutit sina relationer till Svenska kyrkan för äktenskapsdeformens skull, tycks vara en kraftig skönmålning. Enligt kyrkomötesledamoten Torbjörn Lindahl har EFS:s missionssekreterare Erik Johansson, i brist på EFS-grupp aktiv i kyrkomötesnomineringsgruppen Frimodig kyrka (FK), internt informerat om att världens tredje största evangelisk-lutherska kyrka, Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, i somras visst beslutat att bryta alla relationer till Svenska kyrkan, men i nåder givit oss ett (1) år till bot och bättring!

Men hur ska det beslutet kunna hjälpa oss till bot och bättring om det inte kommer till vår kännedom? Om Anders Wejryd och kanske även EFS mörkar det och låtsas som om "allt står väl till" så länge beslutet ännu inte effektuerats? Skilsmässa är på väg, krismedvetande saknas hos ena parten (känner vi inte igen det?). Enligt "Wejryd-doktrinen" kan ju etiska frågor ö.h.t. inte vara kyrkoskiljande - det vore nämligen att tillmäta lagen en alltför stor betydelse enligt ärekbiskopens kvasilutherska uppfattning.

Det är väl därför en av Svenska kyrkans just nu mest framträdande präster, Åke Bonnier, i somras inte klarade av att definitivt avvisa polygami - på ett polyseminarium som Svenska kyrkan själv arrangerade! Samtidigt som det nästan verkar anses smårasistiskt att verka för att äktenskapet ska re-formeras, åter-formeras, i förnyad anslutning till Jesusorden i Matteus´ 19 och kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse! (Bra att Frimodig kyrka och Dan Sarkar ändå motionerade om det - det måste ske i varje kyrkomöte hädanefter). Hellre polygami än heteronormativitet, verkar det som.

Men att läran om rättfärdiggörelsen är den artikel med vilken kyrkan står eller faller, innebär ju inte att övriga läror är oviktiga (den om monogami t.ex.). Och ärligt talat företräder Svenska kyrkans teologiska elit knappast någon luthersk lära om rättfärdiggörelsen. Heller.

Jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska vandra,
jag vill lära dej och undervisa dej
om den väg du ska gå.
Jag vill ge dej råd
och låta mitt öga
vaka över dej,
jag vill lära dej
vilken väg du ska gå.

Biskopsord från teol dr Annika Borg

Påskvänner!

Det är kanske inte så ofta jag haft anledning att instämma med teol dr Annika Borg, men vad hon skriver om prinsessbröllopet i dagens DN instämmer jag helhjärtat i. Jag skulle rent av kunna kalla det biskopsord. Just denna rakhet om äktenskapets innebörd, också i förhållande till kungahuset, har jag önskat att Svenska kyrkan kunnat stå för under hela 1900-talet och tidigare.

En annan sak är förstås att både Annika Borg och ärkebiskopen har förtvivlat svårt att stå för Svenska kyrkans lära och tradition om äktenskapet i övrigt. Som läget är just nu signalerar ju Svenska kyrkans ledande teologer (och vissa EFS-präster?) till kronprinsessans syster, och till andra tjejer som känner besvikelse över killfasoner, att de lika gärna kan bilda familj med en trofast tjejvän. (Ur ren jämställdhetssynvinkel torde ju detta f.ö. vara det optimala). Som läget är nu har Svenska kyrkan dessutom skrivit "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet, och eftersom det inte finns två vigselritualer kan även heteropar, t.ex. Daniel och Victoria, byta ut Jesusorden om att "de två ska bli ett (kött)" mot t.ex. Ruts ord till sin svärmor (!).

Ett mått på ärligheten i ärkebiskopens entusiasm inför kyrkomötesbeslutet den 22 oktober torde väl f.ö. vara om han verkligen skulle se fram emot att inför hela världens blickar få förrätta ett kungligt bröllop mellan två av samma kön - eller om han tvärtom helst skulle slippa göra det.

Bra, Anders Wejryd!

Påskvänner!

Det är numera omöjligt att betrakta Anders Wejryd som biskop eller ärkebiskop. Som ärkechef möjligen, och i vissa sammanhang som ärkenöt - som när han drev igenom den fyrkantiga cirkeln könsneutrala äktenskap och t.o.m. föreslog att man kunde skriva om Jesusorden i Matteus 19 lite mer könsneutralt och använda dem även när två män gifter sej. Dummare idé har jag sällan hört - inte ens övriga kyrkoledningen köpte ju den utan stämplade istället Jesusorden med "KAN UTGÅ" i den nya vigselordningen på Svenska kyrkans hemsida. (Vilket ju i o f s är nästan lika horribelt).

Det hindrar inte att miljödebattören m.m. Anders Wejryd gör en bra insats när han uppvaktar regeringen om klimatkrisen. Krisen på Afrikas horn, dess orsaker och konsekvenser, måste få mer uppmärksamhet nu i domedagstider, även om den enfaldiga äktenskapsdeformen drivits igenom med osedvanlig energi utan hänsyn till att vi hade behövt ägna den energin åt frågor om global överlevnad, världsmission (ej svärdsmission) m.m. (Varför är det f.ö. alltid bara de teologiskt konservativa som förväntas ägna sej åt viktigare frågor än äktenskap och samlevnad?).

Nåväl, jag uppskattar verkligen Anders Wejryd när han talar miljö- och flyktingfrågor. Det är hemskt hur vår överkonsumtion drabbar redan tidigare sårbara områden. Även K G Hammar var oftast rätt ute i dessa sammanhang. Men man kunde ju å andra sidan lika gärna ha Maria Wetterstrand som ärkechef i Svenska kyrkan som dessa herrar. Eller kanske hellre.

Guds värld är en skimrande gåva

till oss som dess yta bebor.

Men ack, hur den gåvan vi slösat

i trots och i bristen på tro.

Vindarna vaknar och vänder...

Påskvänner!

Nu börjar det hända saker. Redan tidigare har Gunnar Weman och Biörn Fiärstedt rutit ifrån om Svenska kyrkans nya äktenskapsbegrepp. Nu skriver Biörn Fiärstedt (biskop i Visby t.o.m. 2003) i Världen idag på ett sätt som nog inte Anders Wejryd (då Fiärstedts kollega som biskop i Växjö) riktigt väntat sej. "Teologisk härdsmälta i Svenska kyrkan".

Samtidigt inför Missionskyrkan och dess missionsföreståndare Göran Zettergren i all tysthet vigsel till könsneutrala äktenskap fr.o.m. årsskiftet (fast här har inte bara enskilda pastorer utan även hela församlingar rätt att vägra viga). Det beslutet lär dock, liksom Norrmalmskyrkans med baptisternas missionsföreståndare Karin Wiborns medgivande, hota det nya samfund som planerats i många år (SMK+SBF+MK). Man är långt ifrån konsensus i den här frågan och det har ännu inte gjorts någon reklam för deformen på samfundets hemsida (man kanske är rädd för att systerkyrkorna läser den?).

Det här kan bli riktigt, riktigt intressant. Det rör på sej. Men fler behöver yttra sej offentligt utan att förfalla till homofobi. Det är just den här sista äktenskapsdeformen med alla sina absurda konsekvenser (bl.a. när det gäller synen på faderskap) som drabbar möjligheten att diskutera saken ur ett brett pastoralt perspektiv med våra systerkyrkor i Sverige och världen. Låt oss be och bekänna.

Det finns djup i Herrens godhet

och dess gränser ingen ser.

Det finns värme i hans domslut

mer än någon frihet ger.

Jesus blir rättad i nya vigselritualen

Påskvänner!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men Jesusorden behålls tydligen i pk-anpassad form i ordinarie vigselritual, tvärt emot gudstjänstutskottets förslag! Enligt en artikel i Dagens Nyheter gäller följande:

Kyrkomötet röstade också för att vigselritualen inte ska ändras i grunden. Det obligatoriska stycket från Matteusevangeliet, där det sägs att en man ska hålla sig till sin hustru, ska inte strykas, utan modifieras.

I stället för uttrycket ”man och hustru” ska ord som par, maka och make användas så det inte blir en annan vigselritual.

– Först diskuterades en särskild ordning för par av samma kön. Men vi tyckte det var viktigt att inte ändra ritualen utan att alla par ska gå in under det här mönstret, säger Anders Wejryd.

Får jag gissa hur det kommer att låta:

Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): Skaparen gjorde från början människorna till ett par. Därför ska en person lämna sin far och sin mor för att leva med en annan person, och de två ska bli ett (kött). Det där med "ett kött" försvann visst ur bibeln via Nt81 som därmed konstigt nog reducerade eller rent av eliminerade alla anspelningar på den fysiska föreningen i vigselritualen. Det passar ju bra nu, så man slipper ta ställning till Dag Sandahls grovheter.

[Tillägg 16.41: Förlåt, jag glömde att man ju inte längre kan säga "sin far och sin mor" eftersom det i framtiden lika gärna kan gälla "sin mor och sin mor" eller "sin far och sin far". Alltså: Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): "Skaparen gjorde från början människorna till ett par. Därför ska en person lämna sina föräldrar för att leva med en annan person, och de två ska bli ett (kött)." För att redan nu bereda sej inför antalsneutrala äktenskap kan man ju redan nu ändra till att Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): "Skaparen gjorde från början människorna till flera stycken. Därför ska en person lämna sina föräldrar för att leva med minst en annan person, och så ska flera bli ett."]

Var det inte en bättre idé att stryka Jesusorden helt?

Och, som jag tidigare skrivit: i alla psalmbokens 1900-talspsalmer står det om "man och kvinna". Det är i de båda 1800-talspsalmerna det står "dessa två". Men jag tvivlar på att det beror på att queer-teologin var vanligare då. Snarare var det så självklart att "dessa två" var av olika kön att det inte behövde skrivas oss på näsan. Annorlunda blev det ju under 1900-talet... (och, nb! ALL ökad insikt och inlevelse i hbt-personers situation leder inte till queerteologi).

Gud skapade av jord
två mänskor för varann,
som avbild av sej själv,
till kvinna och till man.
Så skall ni nu tillsammans bli
den enhet ni är skapta till:
där delar ni hans kärleks liv.

Den teologiska vägröjaren Wejryd travar frejdigt vidare

Påskvänner!

Anders Wejryd har vid flera tillfällen förklarat innebörden av sitt efternamn så att det handlar om vägröjning. Och nu förklarar han sej syssla med teologiskt pionjärarbete i äktenskapsfrågan. Onekligen kan det kallas så. Men pionjärarbete kan vara både bra och dåligt (jfr Pionjärerna i Sovjet, närmast en kommunistisk motsvarighet till Hitler-Jugend). Om Wejryds pionjärarbete skriver EFS-aren Stefan Gustavsson på Credoakademins blogg idag.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att tre av Svenska kyrkans fyra senaste ärkebiskopar haft efternamn som börjat på We. Och den som inte hette så började på Ha! Mycket kan man skratta åt, men nog borde man gråta tre gånger oftare.

Du sänt Johannes Döparen
att vara förelöparen.
Lär oss att minnas vad han lär,
då får du äran, Jesus kär.

Kryptohumanisten Wejryd?

Påskvänner!

Inte är det säkert att Christer Sturmark alltid är ett sanningsvittne. Icke desto mindre har Svenska kyrkan - och EFS - all anledning att fundera över vad han skriver i sin blogg. Den har blivit mer livfull nu i samband med kampanjen "Gud finns nog inte", och de två senaste inläggen bär rubrikerna Kryptohumanisten Wejryd och Om ordet "extrem" (applicerat på Svenska kyrkan).

Den omfamning Sturmark ger Svenska kyrkan känns mer förintande än någon konservativ kyrkokritik skulle ha gjort. Jag hoppas att Sturmark fått fel bild av kyrkan genom att endast träffa personer ur kyrkans ledning. Men säker är jag inte. Så här skriver Sturmark bl.a.

Egentligen skulle svenska kyrkans lära lika gärna kunna vara skriven av John Lennon och Yoko Ono: Peace, Love, Understanding, Rock´n Roll. Ok, det sprack på Rock´n Roll. Svenska kyrkan är alltför tråkig.

Ge oss mod att våga leva.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.

Sandahl viger som vanligt

Påskvänner!

Den som länge saknat en gnutta humor på denna blogg kan förvisso ha en poäng. Humor är inte fel, och den som bara tar skoj på skoj och allvar på allvar har förstått bäggedera dåligt sa Piet Hein. (Samtidigt har alldeles för många viktiga och allvarliga saker skojats bort, och alltför många oviktiga saker tagits på för stort allvar - det anser jag helt gravallvarligt).

När nu det hög- och gammalkyrkliga vigselupproret tycks sprida sej, börjar även frilågkyrkliga jag känna att det här kan bli riktigt kul (förutsatt att vi inte går i någon homofob-fälla på vägen). Läs följande inlägg - och säg om inte du, liksom jag, faktiskt blir mer och mer upprymd:

Gudssyn och annat intressant.

Till Wejryds försvar

Wahlman viger som vanligt (bäst av dem alla!)

Jag har hört om så många feminist- och socialistteologer som på eget bevåg, i protest mot patriarkat och kyrkliga strukturer, varit civilt olydiga och fria från handboksslaveri et c. Så varför skulle de konservativa vara mer slaviskt lydiga?

Som Sandahl skriver (jag kan inte låta bli att citera direkt och hoppas att han ursäktar):

Det blir som i Kalmar. Där skulle dop i hemmen upphöra. Komminister Wahlman satte då in en annons i Barometern. "Wahlman döper som vanligt."

Nu viger vi som vanligt, Wahlman också om han varit i livet. Vi säger till brudparen: "Jag har som präst möjlighet att viga er kyrkligt men inte borgerligt. Ni får skriva på ett avtal som några dugliga jurister tagit fram och så kan det signeras i vigselgudstjänsten, jag förklarar er man och hustru och papperet skickar vi till tingsrätten." Allt blir frid och fröjd och politikerna svårartat dragna vid näsan. Brudparen kan vara glada.

Ju mer jag tänker på idén, desto mer lockande ter den sig. Återstår att några jurister jobbar ihop sig. Ska jag här helt enkelt mana hugade jurister att fråga om de inte tillsammans med advokaten Nils Gårder i Lund kunde göra något? Nu gäller ju att oberoende av riksdagsbeslutet värna den kyrkliga vigseln. Den andra vigseln - den kan formuleras som den vill med en äktenskapssyn som är fabrikation och inte vilar på någon uppenbarelse. Det angår mig inte längre. Jag viger som vanligt som Kyrkans präst, inte som utövare av en statsfunktion.

Vad ska jag säga när jag viger? Jag ska läsa den vanliga heteronormativa text som vigselritualet är. [- - -] Förresten ska jag avslöja en statshemlighet. Riksdagsledamöter är inte mer begåvade än vad vi är. Men sprid inte denna kunskap. Den får vara oss emellan. Medge dock att insikten är något skrämmande.

Guds ord och löfte skall bestå,
vi det i hjärtat bäre.
För himmel, ej för jord, vi gå
till strids och glade äre.

Fyra andra stiftschefer säger också vad dom tycker

Påskvänner!

Nu säger fyra andra stiftschefer också vad dom tycker på DN Debatt. Ärkechefen står tydligen höjd över dessa partistrider.

Man kan diskutera språkvård (hur vi vill definiera ordet äktenskap) och vigselrätt (ska vi ha det som i Sydeuropa eller inte?) i det oändliga. Och åtminstone den senare frågan hänger intimt samman med relationen mellan stat och kyrka, som för mej som politiskt liberal är den allt överskuggande frågan inför kommande valrörelser.

Men naturligtvis är det inte dessa saker som är själva grundfrågan i det som nu vållar sådan strid inom Svenska kyrkan och det s.k. biskopsmötet.

Det stiftscheferna - för vem kan längre kalla dem biskopar? - inte orkat ta i är ju själva grundfrågan: Ska vissa personers behjärtansvärda men rätt särpräglade situation (att trots - som regel - intakt fysisk utrustning inte kunna tända sexuellt på någon av motsatt kön, vilket förvisso är en medmänsklig och pastoral utmaning att ta på stort allvar), även inom kyrkan - staten är en annan sak - tillåtas ge anledning inte bara till pastorala undantag utan till ett helt paradigmskifte, som innebär att även ungdomar och andra som mycket väl kan tända på folk av motsatt kön nu får besked av kyrkans stiftschefer, pastoratschefer och konfirmandledare om att de lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt?

Av historiens tydliga vittnesbörd - och en smula fördomsfritt förnuft - att döma kan de flesta av oss, med lite övning och borttränade tabun/fobier, uppnå sexuell njutning tillsammans med någon av samma kön. Att vi på ett själsligt plan kan attraheras djupt även av personer med samma kön som vi själva är ju allom bekant - närmast en plattityd. Så frågan gäller ju, här som i så många andra fall, inte om kärlek och starka emotionella band är OK utan om vilken kärlek som enligt kyrkan är etiskt OK att uttrycka direkt sexuellt (vi pratar ju nu inte om kramar och närhet i största allmänhet, ej heller om att få äta frukost tillsammans med någon man älskar, som Lars Gårdfeldt försökt få oss att tro).

Och utifrån ett barnperspektiv gäller frågan nu dessutom om inte ens kyrkliga företrädare får hävda att det, allt annat lika, kan vara en fördel för ett barn att inte bara ha två föräldrar i största allmänhet utan också att någon av dessa är en pappa? (Fädernas betydelse har ju annars betonats rätt kraftigt åren runt millennieskiftet, men den är ju tydligen nu på väg bort helt i debatten). Eller - för den delen - att någon av dessa är en mamma? I det här fallet har jag faktiskt lite svårt för att förstå även den statliga, ickekyrkliga, positioneringen.

Blir det nya paradigmet att "all kärlek är bra kärlek" också i familjebildningsavseende, och blir vuxenhet, ömhet och frivillighet även kyrkans enda ledstjärna på det sexuella området (blir det statens säger jag som liberal inte så mycket), så kommer stiftscheferna inte att ha något vettigt att sätta emot den dag äktenskapsdefinitionen vidgas ytterligare. Det duger ju knappast att då komma dragandes med bibelcitat mot polyamorösa eller mycket endogama förbindelser, som ju har betydligt fler bibelstöd än enkönade - och enligt Wejryd i Budis 2006 kan ju moralfrågor, frågor på lagens område alltså, ö.h.t. aldrig vara kyrkoskiljande för ett lutherskt samfund.

Den tesen torde kanske finna anklang också hos en del EFS-are, som oroas över "moralisering" och "lagiskhet", kanske även på denna blogg. Och det är visst och sant: evangeliet om Gud nåd i Jesus Kristus (men bara där!) riskerar ständigt att tappas bort - och antingen drunkna i lagiskhet och moralism eller urarta till onormativitet och låt-gå-mentalitet. Men Wejryds tes är lika snurrig som hans och stiftschefernas behandling av äktenskapsfrågan (finns det kanske något samband?). Självklart kan även frågor på lagens område visa sej bli kyrkoskiljande, även om jag ger Wejryd rätt så långt att det nog då också hänger ihop med skillnader i synen på evangeliet.

Vishet, o Herre,
giv oss av höjden.