Fokus på frälsningsfrågan?

Tack till biskop Per Eckerdal för att han aktualiserat frälsningsfrågan! Det sker ju inte längre varje dag i vår Svenska kyrka, inte ens i allhelgona- och domssöndagstider!

Genom att vilja avkraga prästen Olle Fogelqvist visar biskopen också att han är noga med vad prästerna lär. Utmärkt! Och vore det sant att Fogelqvist till helvetet dömt alla kvinnliga kollegor och alla som gillar prästvigning av kvinnor, så kan denne knappast vara kvar som präst i Svenska kyrkan.

Men menade Fogelqvist verkligen detta? Jag har nog fått uppfattningen att han snarare ville motivera varför han själv trots allt klander håller fast vid den gamla ämbetssynen: att han uppfattar regeln om manliga präster som Herrens bud och att detta därför är en samvetssak för honom. Och att med berått mod handla mot sitt samvete är inte rådligt; det kan ju innebära att man avtrubbas och på sikt förhärdas - och därmed riskerar sin eviga salighet. Så tolkar jag Fogelqvist.

Det är dock mycket möjligt att Fogelqvist uttryckt sej illa här och förtjänar mycket av kritiken. Men avsättas för en, säger en, predikans skull?

Handen på hjärtat, kära biskopar: har det inte i vår kyrka, även bland biskopar, framförts läror som just i frälsningsfrågan leder människor ännu mer vilse än så? Lät inte åtminstone en av ärkebiskopskandidaterna nu senast påskina att alla blir frälsta bara de dör? Och att alltså INGEN fråga är någon frälsningsfråga i egentlig mening? Men inte ledde det till att hans biskop försökte avkraga honom. Nej, inte ens till att hans motkandidater, inklusive nuvarande ärkebiskopen, ordentligt markerade mot hans utsaga. De flesta verkade snarast stämma in.

Eller ta prästen Ulla Karlsson som ett annat exempel, hon som ville ha bort talet om synd och skuld och slaktade lamm (i påsktider kantänka!). Den enda offentliga reprimand hon fått från sin biskop, om jag sett rätt, var att hon inte infunnit sej till ett möte med domkapitlet! [Rättelse 17/12: hon fick faktiskt för ca 2 år sedan en varning av Västerås domkapitel och en prövotid på 3 år - men inget avkragningsbeslut som Olle Fogelqvist]

Så nu tycker jag faktiskt att någon journalist borde fråga Per Eckerdal vilka frågor han själv tycker är frälsningsfrågor, när nu ämbets- och samvetsfrågor inte är det. Finns det några alls? Ska det t.ex. vara så nödvändigt att tro på Jesus?

Och apropå aktuella samvetsfrågor: kan troende kristna längre arbeta som barnmorskor i vårt nyhedniska land? Kanske ett biskopsord även här vore på sin plats? (2 Mos. 1:17)

Andreas Holmberg

vik. kantor och ungdomsledare

Iggesund

(Insänt till Kyrkans Tidning 22/11)

Grattis på födelsedagen, stiftschefen!

Påskvänner!

Det ryktas att Per Eckerdal fyller 60 år just idag, den dag han valdes till stiftschef i Göteborg. Stämmer det vill jag absolut gratulera åtminstone till det förra! (Med fromma förhoppningar - o sancta simplicitas! - om att han trots allt ska visa sej vara eller bli en verklig biskop).

Välsigna oss, giv ljus och frid,
giv fröjd i liv och lära.
Bered vårt folk en sommartid,
ditt namn, o Gud, till ära.

Det blev ännu en Eckerdal

Påskvänner!

Lars Eckerdals lillebror Per blev idag vid lunchtid utnämnd till biskop i Göteborg. Huruvida han blir en biskop i kristen mening återstår sannerligen att se. Det är ju t.ex. inte ens säkert att han menar (eller vågar stå för) att det finns en gudomlig mening för ett barn med att ha en mor. Eller för den delen med att ha en far. (Statens och Svenska kyrkans lednings lära är ju just nu att det i alla avseenden är lika bra med en extrapappa resp. extramamma). Huruvida han i försoningsläran sakligt sett har en annan åsikt än Waldenström - eller för den delen Ulla Karlsson! - kan vi inte heller i dagsläget vara säkra på. Bara att han i vart fall uttrycker sej mer diplomatiskt. Just så illa är läget i Svenska kyrkan just nu. Det ska EFS aldrig försöka mörka för att försvara sin "inomkyrklighet". En självständig väckelserörelse behövs minst lika mycket nu som 1856.

Staffan Grenstedt gjorde nu en "Anders Sjöberg" och vann första omgången utan att kunna vinna över den samlade folkkyrkligheten i andra omgången. Enligt initierad källa avfärdades han av Socialdemokraterna (vad nu detta parti har med ett biskopsval att göra!) som mycket olämplig. Det är hedrande för Staffan. Och kanske han liksom Anders Sjöberg ska tacka Herren för att de inte blev stiftschefer. Med all respekt för de gåvor som EFS-arna Esbjörn Hagberg eller Tony Guldbrandzén (eller den EFS-vänlige Ragnar Persenius) förvaltat, kan jag inte säga att dessa uppträtt med den kraft och konsekvens man kan begära av en andlig ledare i Svenska kyrkans alltmer absurda läroläge (där politiska partier sitter och bestämmer i lärofrågor!!!).

Men eftersom vi ska be för kungar och all överhet, kan vi även be för Per Eckerdal. Vi måste dock inte erkänna honom som biskop. Eller för den delen avfärda honom direkt. Upp till bevis nu, Per, även om Wallins biskopsvigningspsalm knappast lär sjungas i Göteborgs domkyrka mer, i varje fall inte före den nya re-formation vi hoppas och ber om åtminstone till 500-årsminnet av den 31 oktober 1517. Vi kan dock sjunga även med västerfärneboprästen och musikern Mikael Nordin:

Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk prakt,
hon segrar när hon lider.

Be för biskopsvalet i Göteborg

Påskvänner!

Låt oss be för biskopsvalet i Göteborg, som avgörs idag den 31 mars. Göteborgs stift har alltsedan Bo Giertz´ dagar haft stor betydelse för hela den svenska kristenheten. Inte bara genom sina biskopar. Och det är viktigt att det åtminstone inte blir en biskop som river ned, t.ex. den underbara, gammelhöglågkyrkliga S:t Pauli församling där jag firade gudstjänst med över 400 personer en vanlig söndag för halvannan vecka sedan. Det är inte svårt även för en EFS-are och icke-göteborgare att stämma in i bönen på stiftets hemsida.

Ledarskap har stor betydelse för en kyrka. Det bör även en lågkyrklig kunna inse. Men det innebär inte att vi behöver erkänna biskoparna som våra andliga ledare eller slentrianmässigt låta dem predika på EFS-konferenserna. Den bistra sanningen är att man åtminstone alltsedan K-G Hammars tid inte kan ta för givet att en stiftschef är kristen, långt mindre att en stiftschef är evangelisk-luthersk och förtjänt av hedersnamnet biskop.

Det vore därför orättvist att hänga ut en underordnad kvinnlig präst i Dalarna, se här och här, för att hon i klara verba säger samma sak som K-G Hammar (obs man!) et consortes länge uttryckt i mer diplomatiska ordalag. Formellt ledarskap kan man utnämnas till - reellt ledarskap och de troendes aktning får man allt lov att göra sej förtjänt av. (Genom Guds nåd, förstås). Skjut inte mot Ulla Karlsson i Aspeboda - kolla "biskoparna" och alla som kallas till EFS-sammanhangen istället. EFS-prästen Krister Berg i Piteå uttryckte för två år sedan sin sympati med K-G Hammar och sin antipati mot oss som sa ifrån. Jag kallade hans öppenhet för livsfarlig. Men inte heller Krister Berg ska i första hand ses som ansvarig (om än EFS sannerligen måste se om sitt eget hus) för en utveckling som högre ledningar (dock inte vår Herre) länge bäddat för.

Som sagt, låt oss be för biskopsvalet i Göteborg och att Staffan Grenstedt, om han väljs, inte får ryggraden utdragen under vigningen.

//: Varje gång Guds Ande rör mej,
rör mitt hjärta, vill jag be ://

På hans löfte är det lönt,
se, hur livet spirar skönt!

Må Staffan vinna... eller...

Påskvänner!

Vid Kom och se-festivalen 2005 sedan ledde jag och min hustru ett möte med Staffan Grenstedt i Pingstkyrkan i Edsbyn. Vi sjöng bl.a. Roland Utbults fina psalm "Du finns här som skapat liv på jorden". Staffan berättade om mission (vad annars?) och vi skojade lite om Hälsinglands apostel med samma namn som han. (Nu har vi också en Staffan).

I dagarna är Staffan Grenstedt aktuell som biskop i Göteborg. Precis som Anders Sjöberg för några år sedan vann Grenstedt i första omgången. Men det säger ju inte mycket. Kanske minns ni att Agne Nordlander vann provvalet i Växjö när Wejryd till slut blev biskop? Förra gången i Göteborg samlade sej "liberalerna" kring Aurelius, vars bror Erik blev biskop i grannstiftet Skara.

Den här gången står Staffan Grenstedt mot Per Eckerdal, och skulle Eckerdal vinna skulle Aurelius både företrädas och efterträdas av en Eckerdal. Klart en EFS-are håller på missionären Grenstedt, eller hur? Utan att göra sej alltför stora illusioner om vilka som vanligen får bli stiftschefer i Svenska kyrkan idag. Sen är ju frågan om själva biskopsvigningen drar ryggraden ur folk, som den gamla barnberättelsen förtäljer...

Förutom att ha skapat en informativ hemsida inför biskopsvalet, svarar Grenstedt kärnfullt och bra på frågor på stiftets hemsida. För en jämförelse länkar jag även till Eckerdals svar. Hela kandidatutfrågningen (med 8 minipredikningar) kan ses här fram till slutvalet den 31 mars. Staffan Grenstedt predikar och utfrågas här. Det är många bra frågor och intressanta svar, men det kan vara väl så intressant att notera vilka frågor som inte ställs och vilka svar som undviks. Alltsedan K-G Hammars dagar är det också uppenbart att det inte är självklart att biskopen är kristen. Och att biskopen är evangelisk-luthersk slutade vara självklart långt tidigare. (Jo, jag vet att komminister Hans Lindholm i Uppsala gick i taket när Hammars tro ifrågasattes, men läser man "Samtal om Gud", "Ecce homo" och "Jag har inte sanningen - jag söker den" kommer man inte undan frågan - med all bävan och respekt för en fin person).

Be för biskopsvalet! (Det gäller ju bl.a. att min svåger i Lysekil får en bra stiftschef ;o).

Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig kan styrke och berede
med sin Ande och sitt ord. (Någon som vet någon modernare biskopsvigningspsalm?).