Advent med Wennerberg och Olsson

 Påsk-, advents- och julvänner!

Yla du Ängsliga hjärta!

Påsk- och adventsvänner!

Gott Nytt Kyrkoår! "He jer bara å gallhojt", sa tenoren Conny i Ersmarkskyrkan. "Yla på!" uppmuntrar Malin Wollin i Expressen inför det årliga kyrkbesöket. Men Ängsliga hjärta, som hon nämner, går väldigt lågt på slutet (näst sista tonen är psalmbokens näst lägsta) så man MÅSTE börja högt! Och du har helt rätt, Malin, det är en av lärjungarna som skrivit den! Lite udda som adventspsalm, kanske, men exemplet är bra och psalmen passar inte alls illa så här på kyrkoårets första dag:

Inför det nya kyrkoåret

Påsk- och adventsvänner!

Imorgon infaller sista dagen på det gamla kyrkoåret. Men imorgon kväll börjar också det nya! Och under några veckor före jul får vi sjunga våra många kära adventspsalmer, gamla som nya.

I min barndom sjöngs alltid Bengt-Göran Skölds underbart vackra melodi till Edvard Evers´ psalm från 1914, När vintermörkret kring oss står (hör nedan), av kyrkokören i Nederluleå kyrka (alias Gammelstads kyrka, som i år är aktuell genom Julkalendern i Svt). 

Gott slut på det gamla kyrkoåret - och Gott Nytt! Må det bli ett nådens år för oss alla.

Mohamed Omar om Tredje söndagen i advent

Påsk- och adventsvänner!

Säga vad en vill om Eddie Råbock alias Mohamed Omar - jag har länge varit orolig att han skulle gå från en sorts extremism till en annan - men den här texten om "Tredje advent" är seriös och tänkvärd och förtjänar verkligen att läsas av både Efs-are och andra. Inte okritiskt, men heller inte nedlåtande.

Mohamed/Eddie har nämligen många poänger här, med inlevelse i både Johannes Döparens och Jesus´ egen förkunnelse. Och han kan uttrycka dem väl.







Katekesfråga 251: Varför har Kristus instiftat den heliga nattvarden?

Gott nytt kyrkoår!

Påskvänner!

Nu har det nya kyrkoåret börjat (tredje årgången). Och det börjar som det slutar: med Kristus konungen! Men den här gången en konung utan yttre makt och härlighet, fattig och ridande på en åsna. Erik Nyström har nog givit oss den bästa sammanfattningen av advent - ja, av hela kyrkoåret:



Och Stefan Gustavsson påminner oss om vad advent och jul - och hela kyrkoåret - egentligen handlar om.

Katekesfråga 232: Vilken förpliktelse får vi genom dopet?

Psalmlucka 2: Upp, för dagen som frambryter

Jul- och påskvänner!

Här kommer Johann Freylinghausens kraftfulla och "tokglada" adventspsalm (ja, den är "ersättningsteologisk", men, menar jag, på ett fullt bibliskt sätt, jfr Hebréerbrevet):






Alt. norsk melodi:



1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

Konjunktiv på bönhuset

Påskvänner!

Den lilla kyrkokören Decemberkvartetten sjöng idag vackra uppmuntrande sånger på bönhuset, bl.a. "Bereden väg", "Herre, låt mig få vila i dig" och "Dotter Sion". Men kyrkoherden predikade länge nedslående, om laglösheten som skulle tillta och kärleken som skulle kallna, om surdegar som borde bort och senapsbuskar som inte står för något gott (i GT). Bara för att vi inte skulle tro att Guds rike "automatiskt" skulle segra och genomsyra hela samhället här i tiden.

Ändå tror jag att surdegen i dagens evangelium står för något gott, just här! Bara för att fariséernas surdeg och ondskans surdeg är dåligt, har himmelriket inte nödvändigtvis sämre "spridningseffekt". Det sprider sej nog rätt bra, det också! Men det är nog rätt att påminna om "konkurrensen".

Efter predikan sjöng vi "All världen stämme upp med fröjd: / Pris vare Gud i himlens höjd! / Välsignad blive jordens krets / och mänskan bättrad och tillfreds." Jag noterade konjunktiven: "Stämme, vare, blive" och tänkte som Alf Henrikson att medan många talar i imperativ och indikativ är "de som ville att konjunktiven bestode / om möjligt vore" inte lika många.

Men till dem hör jag. Vid födelsedagarna är ju "han/hon leve" obligatoriskt. Den aronitiska välsignelsen har ju också hittills - liksom i dag - ljudit "Herren välsigne dig och bevare dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig". Vissa, bl.a. vår biskop och prosten i södra hälsingekontraktet anser ju att det ska vara indikativ här, precis som vid den ovillkorliga avlösningen. Men bådadera kan diskuteras när det gäller "tal till kreti och pleti." Inte vet jag precis om Herren välsignar och bevarar en nynazist eller IS-krigare i den församlade skaran. Men t.o.m. en sådan kan jag önska: "Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid."

Gud vill att alla mänskor ska bli frälsta och komma till sanningens kunskap. Och ett av de sätt han valt för att förverkliga detta är uppenbarligen att varna för att gå förlorad! Därför är jag tacksam till Gud och vår kyrkoherde för de många varningsorden idag. Och till kantor Mats för den fina psalmen efter predikan:

En sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.

Också en adventspsalm...

Påskvänner!

En adventshälsning från Svenska Kyrkogångarförbundet:

1. Tio kyrkogångare 
möttes alla tio, 
regnet skrämde en av dem, 
därmed var de nio. 

2. Nio kyrkogångare 
snarkat utan måtta. 
En försov sej rätt rejält, 
därmed var de åtta. 

3. Åtta kyrkogångare, 
solen skiner nu. 
En for ut till stugan sin, 
därmed var de sju. 

4. Sju små kyrkogångare 
hade kroppskomplex. 
En gick jämt på träning, 
därmed var de sex. 

5. Sex små kyrkogångare 
satt i sina hem. 
En blev fast vid datorn, 
därmed var de fem. 

6. Fem små kyrkogångare, 
goda råd är dyra: 
trädgårn måste krattas, 
därmed var de fyra. 

7. Fyra kyrkogångare 
ännu man fick se. 
En blev stött på pastorn, 
därmed var de tre. 

8. Tre små kyrkogångare 
fortsatte att gå. 
För en var psalmen okänd, 
därmed var de två. 

9. Två små kyrkogångare 
satt i kommittén. 
Snart så blev de osams, 
därmed var de en. 

10. En kyrkogångare 
bad till Herren då, 
tänkte på en ensam själ, 
plötsligt var de två. 

11. Två små kyrkogångare 
lät Guds Ande styra, 
mötte några vänner, 
plötsligt var de fyra. 

12. Fyra kyrkogångare 
stressade med måtta, 
läste Bibeln, sjöng och bad, 
plötsligt var de åtta. 

13. Åtta kyrkogångare 
handlar denna text om: 
de fick se behoven, 
plötsligt var de sexton! 

14. Sexton kyrkogångare 
hör vi på oss kalla.
Kom, följ med och fira: 
Jesus är för alla!

[Övers. fr. norskan, reviderad version 100803]

300 år gammal adventspsalm

Påskvänner!

En adventspsalm som visserligen inte har flera 1000 år på nacken (som "Dotter Sion, fröjda dej"!) men dock 300 är Johann Anastasius Freylinghausens "Upp, ty dagen som frambryter" (övers Brorson/Holmberg).

Jag publicerar alltid - med tillstånd - gärna även nyare adventspsalmer, men handen på hjärtat, innehåller inte de nyare lite väl mycket myspys och tända ljus jämfört med de äldre? En sund biblisk och evangelisk ersättningsteologi a la Hebréerbrevet möter vi i alla fall här (välj norsk eller dansk koral - själv föredrar jag den danska, bl.a. för preludiets skull):



Alt. norsk melodi:



1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

Advent, advent

Påskvänner!

Om vi behåller Domssöndagens dimension av evangeliet kan vi kanske få andlig behållning även av Första advents-dimensionen: Kristus konungen som kommer, inte i makt och härlighet som han ska göra en gång, utan på en åsna, på en arbetsåsninnas föl. Och dessförinnan, vilket vi snart ska fira i julhögtiden, som ett litet barn i åsnornas krubba. Det fantastiska med Gud är, som en kyrklig julkampanj på 1900-talet påminde om, inte bara hur stor han är utan hur liten han kan bli! Men å andra sidan - om hans storhet aldrig förkunnas blir hans litenhet inte heller så märkvärdig. Vem har inte sett ett litet knyte förr?

Kanske kan även denna helg och denna advenstid den kristna kyrkans psalmskatt hjälpa oss att ta till oss budskapet. Eller är adventstidens psalmer - med stänk av både påsk och jul! - alldeles för söndersjungna för att vi ska höra dem? Nej, det tror jag inte. I varje fall är inte alla det. Titta i och lyssna på den här antologin med adventspsalmer!

T.ex. Harriet Lövenhjelms Advent:

Advent, advent!
En dörr som står på glänt
till allt vad i ett jordeliv av längtan mej har bränt.

Advent, advent!
En stjärna Gud har tänt.
Som furste och som hjälpare sin son Han oss har sänt.

Fragment, fragment!
Nu må det vara hänt
att med mitt ävlande och liv vart ingenting bevänt.

Lästips vid adventstidens övergång till jultid

Påskvänner!

Hon är inte dum, Anna Sophia Bonde. Men den här krönikan i Dagen är väl alldeles ovanligt bra skriven?

Jesus är gåvan, given åt jorden.
Gud denna gåva åt syndare ger.

PS. Per Mases avled igår julafton. Vila i frid. Nu tillhör du varken svenska eller romerska kyrkan, bara den heliga, katolska och apostoliska kyrka vi bekänner i Credo. DS.

EFS Bollnäs har haft adventssamling

Påsk- och julvänner!

Har visst glömt att berätta om Bollnäs EFS´ adventssamling (med julbord och allt!) hos Hamréns på Timmervägen. Klart mysigt - inkl. Margits reseberättelse från Israel.

Glömde dock kvar alla EFS-psalmböcker (med storstil) som vi fått från Rengsjö församling ;o). Det blev en rejäl påse att avhämta några dagar senare. Storstilsböcker i all ära, men de blir rätt tunga ;o).

I gamla storstilspsalmboken (1986-2003) Sionstoner på nätet kan vi fortfarande sjunga Elisabeth Mays fina jul- och trettondedagspsalm om

Jesus, vår Konungs, himmelska rike.

Gott nytt kyrkoår!

Gott Nytt Kyrkoår!

Påskvänner!

Första advent är en påminnelse om påsken! Här kommer Jesus till sitt lidande och sin död - precis som vi firar vid Palmsöndagen - och Pilatus förhör honom och frågar "Vad är sanning?" och "Så är du dock en konung?" Hela adventstiden är en sammanfattning av kyrkoåret: 1) Påsken 2) Domssöndagen 3) Pingsten 4) Julen - en salig blandning av teman, men alla koncentrerade kring Kristus: Försonaren, Domaren, Eldsdöparen, Brodern. Kristus Konungen:

Konung är du visst,
Herre Jesus Krist,
om du bär en törnekrona
eller högt i himlen tronar,
Herre Jesus Krist,
Konung är du visst!

Men ditt rike är
ej av världen här.
Du med svärd ej seger vinner,
ej med våld ditt folk du binder,
för av världen här
ej ditt rike är.

Sanning är din makt,
all din kungaprakt.
Villigt kommer de du samlat,
hjärtan som i mörker famlat
du dej underlagt
med din sannings makt.

Konung, gör mej ren
ifrån lögn och sken!
Låt mej av din sanning vara,
lär mej korsets visdom bara!
Konung, kom hit in!
Rena själen min!

I ditt sanningsord
hos ditt folk du bor.
Hjälp oss, konung utan like,
att vi breder ut ditt rike
över hav och jord
med ditt sanningsord.

Text: Gustav Jensen 1915 (under världskriget), A.H. 2008
Musik: Greta Lagenskjöld, alt. Per Stenberg, alt. A.H.

Predikan på första söndagen i advent

En predikan förberedd som "reservlösning" men som aldrig behövde hållas. Lägger ut den här ändå - det är ju i snitt bara ungefär vart sjunde år som första advent infaller den 30 november :o)

Gode Gud - välsigna vårt nya kyrkoår. Tack för nådens tid, för ljus och eftertanke. Tack för att du kommer till oss idag. Tack för att du är med oss alla dagar och även vid tidens slut. Välsigna också den här stunden. I Jesu namn. Amen.

Hur många åsnor red Jesus på egentligen den där gången i Jerusalem? Vi tänker oss väl att det var en enda - man brukar ju sällan rida på två djur på en gång. Det skulle kräva lite väl kraftig bresning kan man tänka.

Men i dagens evangelium står det faktiskt om två åsnor, ett åsnesto och ett föl eller ungåsna. Två åsnor som båda fick Jesus lärjungars mantlar bredda över sej och som fick tåga in i Jerusalem med Jesus.

Två åsnor. Det står ju även om två lärjungar. Däremot står det inte vilka det var. Var det Petrus och Andreas? Eller det andra brödraparet Jakob och Johannes? Eller några som inte alls brukade jobba i par annars - kanske Tomas och Bartolomeus? Eller var det någon av de sjuttiotvå som också följde Jesus från stad till stad och från by till by? I så fall kan det ha varit två brudar, t.ex. Susanna och Johanna som Lukas berättar om. Men vi vet inte.

Men vad vi vet av evangeliet är att när Jesus och lärjungarna kom till Betfage vid Olivberget, en grannby till Betania, fick två lärjungar i uppdrag att låna två åsnor. Utan föregående tillåtelse från ägaren. Vi får väl anta att det var någon som var nära bekant med Jesus. Eller också visste Jesus att han faktiskt var så pass känd och för tillfället omtyckt att folk bara tyckte det var kul att just han ville låna just deras åsnor. "Om ni säger att jag behöver dem kommer ni att få ta dem", så ungefär sa ju Jesus. Och det stämde.

Fast det är bara evangelisten Markus som berättar vad som faktiskt händer när lärjungarna går in i byn. Jag läser från Markus kapitel 11: De gav sig iväg. Och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port. Och de tog den. Några av dem som stod där frågade: VAD GÖR NI? TAR NI ÅSNAN????? Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt. Och då lät man dem gå.

Som ni märker berättar Markus bara om en åsna, om ungåsnan, och likadant gör Lukas. Somliga, bl.a. förre ärkebiskopen K-G Hammar och en del andra, brukar ta det här som tecken på att berättelserna i evangelierna inte är så bokstavligt menade och historiskt trovärdiga. Deras värde ligger i det symboliska menar man.

Och visst, symboliken är viktig, men inte behöver man så fort dra själva redogörelsen i tvivelsmål. Eva Spångberg, träkonstnär och mångårig åsneägare, blev riktigt ivrig när hon begärde replik på K-G Hammar: hon berättade att även en fullt utvecklad ungåsna kan vara en sån morsgris (eller "morsåsna") att den inte går att få ur fläcken om inte modern, det mogna åsnestoet, följer med i början när den sätts i arbete. Därför plockade lärjungarna, enligt Eva Spångberg, med sej gammåsnan för att få med sej ungåsnan, och därför blev det två åsnor. Det innebär inte att Markus och Lukas har fel, utan de fokuserar helt enkelt på ungåsnan som Jesus red in.

I vilket fall som helst: Jesus red nog inte på två åsnor samtidigt, men han kanske bytte till stoet när ungåsnan blev trött? En del har anklagat Jesus för djurplågeri, men det är ju inget nyfött föl vi läser om. Och Jesus var sannolikt ingen tung börda, jämfört med vad åsnor kan få bära som lastdjur. Efter tre års långvandringar mellan Galileen och Judeen fanns knappast något överflödigt fett på hans kropp.

Eva Spångberg har skrivit en bok som heter: Jag, en åsna. Det brukar ju inte anses så positivt att vara det - förr stod det på Karlssons klister-tuberna "Alla använder Karlssons klister utom jag, för jag är en åsna." Men när det står så otroligt fint om åsnor i vår text: "Herren behöver dem", så får vi väl sluta tala illa om åsnor. Och akta oss noga för att förakta oss själva. Om han som bär allt med kraften i sitt ord vill låta sej bäras av en åsna, så kanske han kan ha glädje av oss också?

Nu har vi talat mycket om åsnor och lärjungar. Inte så mycket om Jesus själv. Och det är ju han som är huvudpersonen idag, trots att det är 30 november då somliga, särskilt under 1900-talet, föredragit att hylla Karl XII. Jesus eller Karl XII - det är frågan. Två kungar av helt olika slag.

Karl XII red nog aldrig på någon åsna; däremot blev han berömd för att ha färdats på hästrygg från Turkiet till Sverige på endast 14 dagar.

Karl XII dog vid ungefär samma ålder som Jesus (i min ålder ungefär), men han uppstod inte på tredje dagen. (Hans kista i Riddarholmskyrkan har öppnats vid flera tillfällen, som för att kolla att han ligger kvar ;o).

Karl XII:s död innebar det definitiva slutet för hans storvulna planer, medan Jesus död innebär seger och liv för hela världen - i kraft av hans uppståndelse.

Karl XII förlitade sej på vapenmakt och våldsamma framryckningar - Jesus red in i Jerusalem obeväpnad och bad Petrus sticka svärdet i skidan vid lärjungens olyckliga framryckning i Getsemane.

Ej kommer han med härar / och ej med ståt och prakt, / dock ondskan han förfärar / i all dess stolta makt. / Med Andens svärd han strider / och segrar när han lider. / Välsignad vare han / som kom i Herrens namn. Och i texten från Sakarja stod det: Han ska förkunna fred för folken, och hans välde ska nå från hav till hav, från floden till världens ände. Ja, Jesus är hela världens rätte kung och ingen nationalist.

Karl XII kommer inte tillbaka för att döma levande och döda - men det gör Jesus. Jesus och ingen annan ska döma dej och mej, lika väl som han ska döma Karl XII och Pilatus. Jesus är kungen med stort K och domaren med stort D, men han är lika mycket Frälsaren med stort F.

Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer, sjöng 1600-talstrubaduren Lasse Lucidor. Och så knyter han samman kyrkoårets slut samman med kyrkoårets början.

Jesus ser inte genom fingrarna med något som är fel, och han är inte jävig trots att han genom sin födelse som människa blivit bror med var och en av oss. Men genom sin död på Golgatas kors har han fått makten att både döma och frikänna. Inte sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom, skriver Johannes.

Ingen synd är så liten att den inte skiljer oss från Gud. Och vi erkänna att den skuld vi har, inför Gud och inför skapelsen, är större än att vi orkar bära den. Men ingen synd är heller så stor att Jesus inte har tagit den på sej och burit den med sej upp på korset.

Ingen synd är så liten att vi får ta med den in i Guds eviga värld. (Låt oss därför lägga av oss mörkrets gärningar, som det stod i episteltexten). Men ingen av de synder som tynger vårt samvete är heller för stor för Gud att förlåta - och en dag fullkomligt och för evigt befria oss från. Om vi verkligen söker förlåtelse och befrielse hos honom.

Och Gud, vår Gud, möter oss idag genom Jesus Kristus. Hans röst når oss än idag, den 30 november 2008, med ord om nåd och frid och försoning. Vi läser adventspsalmens ord tillsammans:

En åsna honom bär
som fridens furste är.
Hans prakt är ganska ringa,
men döden kan han tvinga.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

Saktmodig, mild och god
han ger de svaga mod.
Vill du till honom höra
skall han dig salig göra.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

Låt hjärtat öppna sig,
bjud Kristus hem till dig.
I dag vill han dig gästa
och sitt förbund befästa.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

Ja Herre Jesus, vi vill bjuda dig hem till oss idag. Tack för att du vill följa med oss, inte bara hit till kyrkan, utan också in i våra stökiga vardagsliv. Tack för att du inte skäms att kalla oss dina bröder och systrar. Och tack för att du redan vet hur vi har det, att vi inget behöver dölja, att inget överraskar och avskräcker dej. Tack för att du har nåd och försoning och förlåtelse med dej. Tack för att du fortfarande vill använda oss i ditt rike, att vi som små åsnor får bära dej ut i vår omvärld. Men tack för att det i grunden är du som bär oss, som bär allt med ditt starka ord. Och låt nu din frid, som övergår allt förstånd, bevara våra hjärtan och tankar hos dej. Amen.

Glädjen nu och glädjen som kommer

Påskvänner!

Ikväll var det körövning inför advent - och jag kan inte riktigt släppa beröringspunkterna mellan Första söndagen i advent och Domssöndagen. Båda söndagarna möter vi ju Kristus Konungen, faast ena gången på en åsna och andra gången i makt och härlighet. Men det är samme Jesus. Och redan Andra söndagen i advent firar vi åter - eller bävar för - hans återkomst.

Ska vi komma överens om att inte släppa novembertemana död, dom och evighet - utan bära dem med oss in i det nya kyrkoåret? In i advents- och julfirandet. Inte för att knäckas utan för att i grunden uppleva och ta till oss julens Evangelium.

Ikväll har jag suttit en stund vid Peter Kreefts bok Starkare än döden - om dödens ansikten och kärlekens makt. Det är verkligen underbart att få meditera kring kärleken. Och kring Honom som är starkare än döden. "Den som hör mina ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under någon dom." (Jesus)

När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna,
den kungen, han är min!

När andra ljuset brinner
vi ser en mäktig syn:
vi ser hur Jesus kommer
i härlighet i skyn.

När tredje ljuset brinner,
då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: Se Guds Lamm!

När fjärde ljuset brinner,
vi möter Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor.

Adventsverser till Lucia

Här kommer några adventsverser som kanske kan användas i gudstjänster, husandakt, Luciafirande m.m.? De är fria att nyttja och förbättra efter behov.

När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna
- den kungen, han är min.

När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: "Kom!
För nu är tiden inne
att tro och vända om."

När tredje ljuset brinner,
då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: "Se Guds Lamm!"

När fjärde ljuset brinner,
då ser vi Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor.

(alt. årgång 1-2):
När andra ljuset brinner
vi ser en mäktig syn:
vi ser hur Jesus kommer
i härlighet i skyn.

God advent på er allesammans!