(Ärkeängeln Mikael i Skellefteå landsförsamlings kyrka. 1400-tal).
Påskvänner!
Mickelsmäss är ingen dum helg alls. "Barnens och änglarnas dag" har blivit "Änglarnas", men den är fortfarande räknad som en s.k. ungdomshelg. I vår församling har vi en särskild konfirmandsamling idag, och teol dr Johannes Pulkkanen håller föredrag i S:t Olofsgården.
Men läs gärna HELA Uppenbarelseboken 12 idag, BÅDE om kvinnan med de tolv stjärnorna och hennes barn om ärkeängeln Mikael. (Det vore ju skada om bara romerska katoliker kände till och älskade den förra).
En av Luthers sista psalmer är följande originella text från 1535, som inte tagits in i mer än någon handfull psalmböcker, men som hör till hans märkligaste och konstrikaste (vissa skulle säga konstigaste, men då har de inte läst Uppenbarelseboken!). I den svenska versionen nedan har jag i tredje strofen förhållit mig ganska fri till Luthers text och istället försökt ligga så nära förlagan Johannes som möjligt. Men psalmen kan nog ändå fortfarande sägas vara Luthers.
Läs gärna din bibel för att jämföra med hur den uppenbarelse Johannes fick såg ut! (Läs HELA Upp. 12 - och jämför även hälsningarna till "den utvalda frun och hennes barn" i Johannes andra brev!).
1. Jag har den ädla kvinnan kär, kan henne aldrig glömma. Vad hon mig lär jag med mig bär, jag henne vill berömma. Hon är min vän, och om jag än bekymrad var i olycksdar, så bistår mig den sköna med all den kärlek, trofasthet jag alltid har fått röna. Min själs behov hon vet. 2. En gyllne krona kvinnan bär, tolv stjärnor kronan hyser. Som solen hennes kläder är, de när och fjärran lyser. På månen så ses kvinnan stå i denna skrud, med glans från Gud, men tärs av födslovärkar; hon bär ju fram den höge Son som evigt, väl att märka, ska styra från sin tron. 3. Fast draken full av raseri det barnet ville sluka, så måste han besviken bli, vad makt han än vill bruka, för kvinnans Son ryckts härifrån. Men hon är kvar med andra barn: de som Guds bud vill hålla och som har Jesu vittnesbörd. Vad draken än kan vålla, blir kvinnans bön dock hörd. .
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
