Adventskalender lucka 15: Ack, vi är ju alla

Påskvänner!

Nästan alla Franzén-psalmer gick ograverade över från 1819 till 1937 års psalmbok. Jag kan nu bara påminna mej en psalm som inte kom med in i 1937 års psalmbok, nämligen denna - om människans fall i Adam och upprättelse i Kristus. Det finns inte många psalmer på det temat nuförtiden, men vi har dock en i dagens svenska psalmbok: "I Adam är vi alla ett". Även C O Rosenius skrev en: "Allt vad oss Adam i fallet ådragit." Christian Braw har också skrivit flera psalmer på det viktiga temat.

1. Ack, vi är ju alla
Adams barn, o Gud! 
Därför ses vi falla, 
bryta dina bud. 
Högmod vill få höra 
ormens smicker än, 
att varann förstöra 
vän förleder vän. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

2. Men den fröjd försvinner, 
som mitt brott mej vann;  
snart min brist jag finner,  
som ej skylas kan. 
Fåfängt jag mej döljer 
undan Herrens röst; 
vart jag flyr, den följer, 
ropar i mitt bröst. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

3. Borta är det Eden, 
där jag skuldlös var. 
Bort med samvetsfreden 
himlens glädje far. 
Om än lyckan mäter 
mej sitt överflöd, 
skild från Gud jag äter 
dock med sorg mitt bröd. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

4. Se, av jorden komna
blir vi jord igen; 
fåfängt får vi domna, 
själen vakar än, 
vakar och begråter 
utan slut sin nöd, 
lever för att åter 
dö en evig död.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

5. Världar ser vi röra
sej på Herrens bud; 
bara vi kan göra 
mot din lag, o Gud! 
Till den minsta lilja 
allt var skapat gott; 
genom mänskans vilja 
blev det onda sått.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!     

6. Ska vi då förskjutas 
utan hjälp och tröst? 
Ska din himmel slutas 
för var böneröst? 
Ska din jord oss nära 
till förtappelse 
och blott tistlar bära 
och förbannelse? 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

7. Nej, på ormen träder 
kvinnans helga Säd;
Gud, din nåd oss gläder 
än vid livets träd!
Jesus kom, och jorden 
är välsignad än, 
dukade är borden,  
öppnad himmelen. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!   

8. Du som frälst oss alla, 
Jesus, kom till mej, 
låt mej mer ej falla, 
håll mej fast vid dej! 
Hjälp mej när jag strider,  
gör mej god och vis 
och mej tag omsider 
till ditt paradis! 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

Adventskalender 2019 lucka 9: Ack, vi är ju alla

Påsk- och adventsvänner!

Franzén skrev en annan psalm som sällan sjungs nuförtiden (kom inte ens med 1937). Men den passar väl i den bots- och beredelse- och fastetid vi nu sägs vara inne i. Jag har tillåtit mej att bearbeta den språkligt för att den ska tala även till vår tid.

Man kan ju inte säga att vi idag har särskilt många psalmer på det här temat, människans fall genom Adam och upprättelse genom Kristus ("den andre Adam"). Allraminst kan man säga att vi sjunger dem särskilt ofta. Men här kommer en rejäl psalm (man kan förstå att de lutherläsare i skelleftebygden som annars var skeptiska till 1819 års psalmbok godkände psalmerna av Franzén):




1. Ack, vi är ju alla
Adams barn, o Gud! 
Därför ses vi falla, 
bryta dina bud. 
Högmod vill få höra 
ormens smicker än, 
att varann förstöra 
vän förleder vän. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

2. Men den fröjd försvinner, 
som mitt brott mej vann;  
snart min brist jag finner,  
som ej skylas kan. 
Fåfängt jag mej döljer 
undan Herrens röst; 
vart jag flyr, den följer, 
ropar i mitt bröst. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

3. Borta är det Eden, 
där jag skuldlös var. 
Bort med samvetsfreden 
himlens glädje far. 
Om än lyckan mäter 
mej sitt överflöd, 
skild från Gud jag äter 
dock med sorg mitt bröd. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

4. Se, av jorden komna
blir vi jord igen; 
fåfängt får vi domna, 
själen vakar än, 
vakar och begråter 
utan slut sin nöd, 
lever för att åter 
dö en evig död.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

5. Världar ser vi röra
sej på Herrens bud; 
bara vi kan göra 
mot din lag, o Gud! 
Till den minsta lilja 
allt var skapat gott; 
genom mänskans vilja 
blev det onda sått.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!     

6. Ska vi då förskjutas 
utan hjälp och tröst? 
Ska din himmel slutas 
för var böneröst? 
Ska din jord oss nära 
till förtappelse 
och blott tistlar bära 
och förbannelse? 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

7. Nej, på ormen träder 
kvinnans helga Säd;
Gud, din nåd oss gläder 
än vid livets träd!
Jesus kom, och jorden 
är välsignad än, 
dukade är borden,  
öppnad himmelen. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!   

8. Du som frälst oss alla, 
Jesus, kom till mej, 
låt mej mer ej falla, 
håll mej fast vid dej! 
Hjälp mej när jag strider,  
gör mej god och vis 
och mej tag omsider 
till ditt paradis! 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

Kommer att tänka på hur Aslan i en av Narniaböckerna säger ungefär så här: Du är en son av Adam (och en dotter av Eva), och det är en ära så stor att den fattigaste tiggare borde gå med högburet huvud - och en skam så stor att den stoltaste prins borde böja sig i stoftet.

Katekesfråga 243: Vad hör till skriftermålet?