Visar inlägg med etikett S:ta Clara. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett S:ta Clara. Visa alla inlägg

söndag 25 februari 2018

FLASH: Rikskollekt till Efs idag!

Påskvänner!

Ryktet har nått mej att det är rikskollekt till Efs idag. Kan någon som är engagerad i Efs mission (uppdrag) be att få säga något i kyrkan idag, tror jag det smäller högre än aldrig så välformulerade kollektcirkulär. Be annars att cirkuläret läses upp (det lutar sej ganska tungt mot S:ta Claras renommé men i a f):

file:///C:/Users/Andreas/Downloads/EFS%20Rikskollekt%2025%20februari%202018_(1).pdf

Under alla förhållanden: Gå i kyrkan idag (som vanligt, förhoppningsvis) och ge en redig rikskollekt!




PS. Det går förstås varje dag att ge en gåva till Efs mission! DS.

Katekesfråga 7: Vad förkunnar Gud genom evangelium?

måndag 18 maj 2015

S:ta Clara då?

Påskvänner!

Hammarbykyrkan som icke-territoriell församling enligt dansk modell, visst! "Pilotförsamling" skulle det visst kallas - om Efs-föreningen som församling inte har prövats i Sverige förut.

Men S:ta Clara - där vi var med konfirmanderna i fredags - kommer väl åtminstone ganska nära? Eller?

Efs bytte inte namn till Sem. (Svenska Evangeliska Missionen). Men namnfrågan är ändå ganska trevlig, inget man kan bli osams om på allvar liksom. Så diskussionen lär väl fortsätta.

fredag 15 juni 2012

Boka in S:ta Elise på Karin-dagen!

Påskvänner!

Boka in S:ta Elise från S:ta Clara på Karin-dagen den 2 augusti! Då sommarpratar hon nämligen i radions P1 - och vi som hört hennes historia "live" vet att den är fullständigt omskakande. Världen fräschaste 17-åring (gissa varför hon räknar så!) är hon idag - världens kramgoaste människa och, kanske mest fantastiskt av allt, ingen manshatare. Vilket ofattbart mirakel!

Gud välsigne sommarprataren - så att vår Frälsare får tala till oss alla genom henne!


Kärlek han talar, ömhet och frid, 
ord som kan gripa, in i vår tid, 
innerligt, varligt och allvarsamt. 
"Aldrig har någon talat som han." 


Jesus, berör mig, säg nu till mig 
ord som förvandlar, drag mig till dig, 
så jag kan säga av hjärtats djup: 
"Aldrig har någon talat som du!"

onsdag 1 juli 2009

Glad läsning vid hemkomsten

Påskvänner!
Jag måste säga att en intervju i Dagen med nye missionssekreteraren Erik Johansson och en artikel i Världen idag om EFS-föreningen S:ta Claras vänner (som genom ett nytt avtal tar över ansvaret för verksamheten i sin kyrka) är bland det mest uppmuntrande jag läst på sistone. Det finns kanske en framtid för EFS inom Svenska kyrkan? Men den måste i dagsläget, liksom 1856, ABSOLUT bygga mer på självständighet än total integration, eftersom vi tyvärr inte mer än 1856 kan förutsätta att hela Svenska kyrkans ledning står för evangelisk-luthersk tro och bekännelse.
Stora delar av Svenska kyrkans ledning är idag inte lojal mot kyrkans bekännelse utan accepterar t.ex. John Shelby Spong som kristen och t.o.m. biskop. Kyrkomötet är styrt av moderaterna, centern och socialdemokraterna. (Och hur sjukt är inte det?). Svenska kyrkan är inte fri utan behöver befrias - både från staten och från liberalteologin. En sådan befrielserörelse kan EFS vara - både Erik Johansson och S:ta Clara är hoppfulla tecken - men det är också viktigt hur vi röstar i kyrkovalet den 20 september. Eftersom EFS (tyvärr) inte ställer upp som nomineringsgrupp vill jag uppmana alla EFS:are att, trots många och allvarliga frågetecken också där, rösta på Erik Johanssons (m.fl:s) Frimodig Kyrka den 20 september!
(Att rösta på någon som uppträder under beteckningarna M, C och S, eller själv uppträda så, är rent oanständigt i ett val inom ett fritt trossamfund. Frimodig kyrka, Posk och Öppen kyrka är de enda anständiga alternativen).
Herre, led du oss fram,
låt oss bli till hjälp för dem
som vi möter på vandringen hem.
Ge oss ljus till att se,
gör oss villiga att be,
fyll vårt liv med din Ande, o Gud!

måndag 4 maj 2009

Snart är S:ta Clara i hamn?

Påskvänner!

Ja, S:ta Clara har nått det himmelska målet (får vi tro), men S:ta Clara kyrka är ännu inte riktigt i hamn. Fast nästan. Det vore ju fantastiskt spännande med ännu en "icke-territoriell församling" i Stockholms innerstad, denna gång med en EFS-förening som ansvarig huvudman.

Helt riktigt strategiskt tänkt, tycker jag. Något sånt här måste ju hända om inte Sahlbergs pensionering ska bli slutet för S:ta Claras diakonala och teologiska profil. (Varför inte låta de högkyrkliga och Dag Sandahl ta S:t Jakob, som Erika Cyrillus föreslog halvt på skämt, halvt på allvar? Så skulle också den kyrkan fyllas betydligt bättre).

Svenska kyrkan är en koloss på lerfötter, och den styrs till stor del av de politiska partierna. På ett närmast pinsamt övertydligt sätt. Men det händer alltså även saker som får en att hoppas på en framtid för åtminstone delar av Svenska kyrkan. Det sticker upp maskrosor genom asfalten.

Forma mej för ditt rike,
uppväck mej, ge mej liv.
Ta mej nu in i din lydnad.
Herre, förvandla mej.

onsdag 4 mars 2009

En krona per år för S:ta Clara kyrka

Påskvänner!

En mycket intressant utveckling verkar vara på G i S:ta Clara kyrka i Stockholm. S:ta Clara vill gå mot att bli en egen församling, och EFS-föreningen S:ta Claras vänner erbjuds nu att sköta verksamheten på ett självständigt sätt. Själva kyrkan ska man få hyra för 1 kr/år.

Låter intressant, eller hur? S:ta Clara EFS:s nyaste "samarbetskyrka"? Något måste absolut göras inför Carl-Erik Sahlbergs pensionering, om S:ta Clara - liksom t.ex. Bo Branders S:t Laurentii i Lund - ska få förbli den teologiskt intakta men väckelsekristet öppna tillflyktsort inom Svenska kyrkan som den under de senaste decennierna har utvecklats till.

S:ta Claras vänner är definitivt en av de mer spännande EFS-föreningarna i landet. Det är bra för EFS att ha en så sakramentalt och diakonalt fokuserad förening i sin mitt. Roligt att ledningen för EFS i Mittsverige nu är inblandad i konstruktiva samtal med Stockholms domkyrkoförsamling om S:ta Claras framtid. Svenska kyrkan behöver allt mer av lekmannaengagemang och frivillighet när övriga resurser sinar. Och framför allt behöver Svenska kyrkan kraften i Guds ord.


Ge kyrkan kraft att vara
för stadens folk ett hem,
i handling uppenbara
Guds närvaro bland dem.

lördag 26 januari 2008

Bevara äktenskapet?

Jag initierade (efter 2 månader) en äktenskapsdebatt på Facebooks EFS-grupp. Jag avsåg närmast att samtala om opinionsmötet mot enkönade äktenskap i S:ta Clara kyrka förra veckan, men det visade sej att vi nog i EFS behöver "Bevara äktenskapet" i en betydligt mer närliggande mening.

Flera EFS-pastorer visar sej nämligen hävda att sambopar i någon mening redan är gifta - åtminstone enligt bibelns definition, om än inte enligt svensk lag. Men vi kan väl inte som kyrka uppmana folk som redan är bibliskt gifta att gifta sej? Det är väl i så fall statens uppgift att begära kompletterande upplysningar/ritualer (om nu sådana krävs). Eller juridiska och ekonomiska rådgivares uppgift (ifall ytterligare ritualer är ekonomiskt förmånliga). Som kyrka kan vi ju då bara bekräfta att dessa juridiskt ogifta personer redan är gifta (vilket de själva kanske blir aningen förvånade att få veta).

Och det är tydligen det som har hänt och det vi gör. EFS-företrädare har på många håll slutat uppmana ungdomar att gifta sej. Vilket - som så mycket annat - tydligen anses innebära skuldbeläggning, lagiskhet o.s.v. Det är tydligen något snille som har upptäckt att inga speciella ceremonier för äktenskaps ingående anges i bibeln - ungefär som Rydberg upptäckte att det aldrig står "Jesus är Gud" eller Waldenström upptäckte att det aldrig står "Jesus har tagit vårt straff på sej" - och som därefter börjat lura i ungdomar att det går lika bra och är lika välsignat att börja en sexuell relation, leva SOM man och hustru, utan att först, eller ens omedelbart efteråt, offentligt FÖRKLARA varandra för man och hustru. Tidigare överdrivna fördömanden och snokerier har nu alltså ersatts av en ren låt gå-attityd (själva vigseln, borgerlig eller kyrklig, kan man både ha och mista).

Inte undra på då att samboparen blivit allt fler i våra sammanhang (enligt uppgift särskilt i norr)! Ungdomar uppmuntras alltså indirekt att starta en förbindelse som i sin inledning inte går att skilja från lösa förbindelser och som av överheten inte räknas ens som samboskap förrän efter ca ett halvår, och där överheten inte primärt utgår ifrån att mannen är fadern till eventuella barn! Och man påstår att detta ändå är ett helt, fullbordat äktenskap, i alla fall - kanske rent av i synnerhet? - i biblisk mening! Till detta vill jag bara rekommendera Torkel Lindahls undervisning, även om den tyvärr i vissa delar snart kan bli obsolet genom ett riksdagsbeslut som gör även äktenskapet könsneutralt.