Grattis, Martin!

Påskvänner!

Så här på Martin Luthers 529-årsdag kan man ju passa på att gratulera alla som heter Martin, bl.a. min bror, svärfar och de tre senaste stiftscheferna i Linköping, som i varje fall har namnsdag. (Samt Ingrid N. som faktiskt fyller år idag).

Vill så här på reformatorns födelse- och namnsdag gärna uppmärksamma att även Ragnar Persenius börjat blogga i samband med det herdabrev han gav ut i höst och som heter likadant som bloggen: Längtan möter närvaro. Det är ett utmärkt initiativ - att öppna en interaktiv kommunikationskanal. Det förvånar mej faktiskt att inte fler tagit chansen att kommentera där eller på t.ex. ärkebiskopens blogg. (Det blir lite tjatigt om bara jag gör det!). Så nära kyrkans ledning kommer vi sällan annars, möjligen vid s.k. biskopsvisitationer vart 12:e år. (Om det nu ges utrymme för verkligt allvarliga frågor vid dessa - det är inte så säkert).

[En annan sak är att stiftschefernas bloggar av någon anledning ofta ter sej märkvärdigt slätstrukna och oengagerade vid sidan av ständigt aktuelle internetbiskopen Dag Sandahls, anm. 11/11].

En bön av Martin Luther:

Gud treenig, stå oss bi!
Låt inget oss fördärva. 
Gör vår själ från synden fri 
och låt oss himlen ärva. 
Var oss nära, så att vi 
i dig vår styrka finner, 
den Onde övervinner 
och fram till målet hinner. 
Lär oss du att älska dig 
och så som oss vår nästa. 
Gör tro och hopp befästa. 
Låt allt bli till det bästa. 
Amen, amen, det ska ske! 
Halleluja, halleluja!

Fyra gånger Martin

Påskvänner!

Den här nyheten om landets nyaste kyrka var ju faktiskt riktigt skojig! Men tydligen har den inte fått sitt namn efter vare sej Lönnebo, Lind eller Modéus (nästan lite synd att senaste stiftschefen inte hette nåt på L som i Linköping han me´!) utan efter den där med gåsen.

Om inte Herren bygga vill,
är sten och trä förgäves,
ty mer än världen tror ska till,
ett annat virke kräves:
det måste till ett gudomsord
från Herren själv, när på vår jord
hans helgedom ska byggas.


Till det Guds ord, som likt en sol
med ljus och kraft kan verka,
vi reste denna predikstol,
vi byggde denna kyrka.
Vi helgar nu dess skepp och kor,
dess dopfunt och dess altarbord
till trogen tjänst för ordet.

Tredje biskop Martin av Linköping i rad!

Påskvänner!

Helt otroligt lustigt - det blev tredje biskop Martin av Linköping i rad! Dock har vi nu, vad efternamnet beträffar, gått från biskopssätets L till M: Martin Modéus vann valet med tydliga 70-30 mot närmaste konkurrenten Mikael Mogren. (Båda kandidaterna hade alltså initialerna MM, kul bara det!).

I sak: Martin Modéus är känd som en konstruktiv gudstjänstförnyare, och många av oss har haft glädje av boken Tradition och liv. Nu gäller det att vara biskop, inte bara författare och konsulent. Ser du vidden av ditt kall, Martin? Och hur ställer du dej till prof. teol dr. Miika Ruokanens väckelserop vid Lappo stifts synodalmöte den 29 september 2010: Trosbekännelsen och den moderna världsbilden?

Det är en känd sak att många EFS-are ställde stora förhoppningar till den biskop Martin som blev biskop av Linköping 1980 (Lönnebo). Och glädje och uppbyggelse har vi haft även av honom, men hördes det någon klar signal när fara hotade?

Utrannsaka mej, min Gud,
känn mitt hjärtas tankar.
Pröva mej, o Gud, i nåd,
kom och känn min oro.
Se om vägen som jag går
bort från dej mej leder.
Led mej då, o Herre, du
på den goda vägen.

Tredje Martin gillt?

Påskvänner!

På Anders Sjöbergs tid sa man ju ibland att det fanns fler samfundsledare som hette Anders än som var kvinnor (läs: Karin Wiborn). I Linköpings stift börjar det bli dags för något skämt om biskopar som heter Martin: Ni minns väl Lönnebo, sedan kom Lind och nu verkar det bäddat för Modéus! (I Göteborg fanns ju "de två biskops-B:na" Bo Giertz och Bertil Gärtner, och sedan vann faktiskt Bengt Holmberg biskopsvalet - men på den tiden utsåg kyrkoministern inte den kandidat som fick flest röster, utan den som var mest "pk", vilket på den tiden inte alltid var riktigt samma sak. Så det blev tyvärr inte tre biskop B på raken - alldeles bortsett från att biskop electus Bengt Holmberg har ett så välsignat vackert (efter-)namn!).

Det är kul. Men i övrigt är jag ju rätt uppgiven beträffande kyrkoledningen - just nu måste alla bekänna sej till den enda sanna queerläran (även om att vissa män måste kunna föda barn?) för att komma nånstans i kyrkan. Fast det kan vända snabbt och då ligger opportunisterna plötsligt riktigt illa till. Ändå måste jag ju säga att Martin (och Fredrik) Modéus - precis som t.ex. Per Harling - hör till de positivare inslagen i nutidens Svenska kyrka. Pedagogiken är på topp, och ett slags "ad fontes"(till källorna)-tänkande genomsyrar ibland det teologiska tänkandet och de pastorala tipsen. Vilket ju i sej är uppmuntransvärt ur ett sant reformatoriskt perspektiv, även om det skulle behöva ske genomgående.

Men som sagt - nuförtiden väntar jag mej inte att en "biskop" ska bli mer än stiftschef. Finns det eventuellt någon som har högre ambitioner än så, kan jag rekommendera Wallins biskopspsalm nedan. Det vore allvarligt om den ansågs inte bara språkligt utan även innehållsligt föråldrad.

Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig han styrke och berede
med sin Ande och sitt Ord.