En härlig kväll hos två systrar

Påskvänner!

En alldeles underbar "utekväll" för EFS-gänget i Bollnäs. Och ser man på, vi var fyra "gubbs" ikväll av ca 15 personer, vilket ju blir över 25% (min fru har någon gång kallat mej tuppen ;o)! Men två systrar var det som bjöd in denna gång.

Fin andakt kring olivträdet och Anden, gemensam bön, intressant rapportering från årsmötet i Skellefteå (oj så många hälsningar!), god macka med kaffe - mys i solen med hunden Wilma och katten (vad?) samt två tjejer i 4:an resp. 9:an.

Tack till både Gud och människor för en härlig eftermiddag i nära 30 graders värme - men, som sej bör en pingstdag, med en upplivande vind!

Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske,

icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske,

utan genom min Ande, säger Herren,

utan genom min Ande.

Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske.

Årskonferensen i Skellefte över - nu vill vi växa vidare

Påskvänner!

"Stormötet" i Skellefte är slut, men återblickar finns på EFS:s hemsida. Härlig bild Jonas Nimmersjö tagit av avgående missionsföreståndaren. Men bilden av vik. df i EFS Västerbotten som trummis (något han faktiskt verkligen är!) går inte heller av för hackor. Snacka om spelglädje - en sann Bäckman! (Näcken, ni vet...)

Nu är det Kalmar nästa - och på vägen dit får vi njuta av tiden mellan hägg och syrén (fast i Kalmar kanske syrénen redan blommat ut?). Maken till dofter är svåra att finna. Det skulle väl då möjligen vara den som Carl Wilhelm Skarstedt diktade om i en av Ahnfelts sånger (lätt bearb. av mej) och som passar så bra nu under "pingstnovenan":

Kostlig nu trädens blomning är,

doftar av vällukt ljuvligt här,

likt ett rökverk underbart

av än mer himmelsk art:

bönens och lovets offergärd,

av Herrens Ande tänd och närd,

som för Gud med lukt så söt

i Jesu namn sej göt.

Ljuvlig är sången, när den går

från skogens kör i grönklädd vår,

men jag vet en kör vars sång

når högre varje gång:

Kören av alla trognas röst,

sången i tron om frid och tröst,

här ett förspel är till den

som sjungs i himmelen.

Gud välsigne konferensen!

Påskvänner!

Efter tisdagens kontraktskonvent med Psalmer i 2000-talet (köp den - jag får något öre per ex.!) och gårdagens begravning med Gammal fäbodpsalm är det nu dags för Kristi Himmelsfärdsdag. Ni sjunger väl "Halleluja! Sjung om Jesus!" som lovsång på gökottan?

Idag börjar EFS rikskonferens i Skellefteå. (Samt EFS Västerbottens distriktskonferens därsammastädes).

Och jag är fortfarande här i Bollnäs ;o). Nåja, jag ska styra kosan mot Mellansel i eftermiddag. Alltid något.

Gud välsigne konferensen! "Våga växa" är ett bra tema. Men apropå söndagens evangelietext - som jag hoppas kommer att läsas på söndag - är väl frågan om vi då också vågar lida? För Jesu skull?

Jesus sa: När Hjälparen kommer, som jag ska sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då ska han vittna om mej. Också ni ska vittna, för ni har varit med mej från början. Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. De ska utesluta er ur synagogorna - ja, den tid kommer då den som dödar er tror sej bära fram ett offer åt Gud. Och detta ska de göra därför att de inte har lärt känna fadern och inte heller mej. Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, ska minnas att jag har sagt det.

"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" var det någon som sa en gång apropå det här med att våga växa. "Flest martyrer vinner", sa någon annan. Vi ska alltså inte trakassera våra ideologiska motståndare, om vi vill nå framgång. Vi ska inte söka martyriet själva heller, vilket fornkyrkan ibland fick ingripa mot. Frågan är dock om särskilt många kristna i Sverige idag fallit för just den frestelsen? Är vi inte (inkl. mej själv) snarast lidandesskygga? Och blir då inte också vår växtkraft därefter?

Att lida är svårt.
Att lida utan att älska är svårt.
Att älska utan att lida är icke möjligt.
Att älska är svårt.

Jag får va hos dej,
jag får be till dej,
jag får lovprisa ditt namn.
Du har tid med mej,
när jag söker dej.
Min Herre, min Gud!