Jag skrev till kardinalen, efter ett sammanträffande i Sörforsa, att även många lutheraner finner Thomas' (av Aquino) nattvardspsalmer från 1200-talet uppbyggliga. Han gav å sin sida sitt erkännande åt Martin Luthers från 1500-talet!
Vi i Efs kanske skulle sjunga dessa psalmer oftare, så att vi inte omedvetet anammar en reformert sakramentssyn? (Luther hade ju hellre "bara blod" med romarna än "bara vin" med de reformerta, apropå "Kristi kropps och blods högtid"). Vill någon nu levande person skriva nya nattvardspsalmer i denna anda, vore det lika glädjande som välkommet. (Gunvor Vennberg i Vännäs har redan gjort en del!).
Skulle detta vara adekvata uttryck för Efs idag? Katolska nattvardshymner? Ja, S:t Thomas uttrycker i dessa texter ingenting som strider mot den evangelisk-lutherska läran, som ju också (se t ex den alltför sällan sjungna SvPs400!) klart och tydligt bekänner "realpresensen", d v s att brödet och vinet verkligen är Kristi kropp och blod (hur nu än Svenska kyrkans präster inkl Efs-präster nuförtiden i praktiken uttrycker det). Så här på "kalkens födelsedag", Skärtorsdagen, har vi all anledning att besinna oss på vår kyrkas bekännelse om nattvarden och "konsubstantiationen": brödet och vinet är visserligen just bröd och vin, men samtidigt på ett outgrundligt sätt Kristi sanna kropp och blod.
Flera Skärtorsdagar har jag firat nattvard i Sjungande dalens kyrka, som nu är romersk-katolska församlingens lokal i Skellefteå, men Thomas av Aquinos nattvardspsalmer (och Luthers!) kan förena oss som jag skrev i ett brev till kardinalen efter att ha träffat honom i Jesu hjärtas kapell i Sörforsa (apropå att någon sagt att Luthers psalmer endast innehåller god katolsk, allmänkyrklig teologi och jag kvitterat artigheten med att berömma Thomas av Aquinos psalmer som överensstämmande med evangelisk-luthersk tro). Någon däremot?
HÖGT MÅ PRISA VARJE TUNGA
(Pange lingua gloriosi corporis mysterium)
1. Högt må prisa varje tunga Jesu kropp så underbar och en lovsång honom sjunga för det blod han gjutit har, tacka honom för det tunga korset som för oss han bar.
2. Fadern honom till oss sände, rena jungfruns son han är, ljuset han i världen tände, evig sanning lärde här. Han till sist vid livets ände fram sej själv som offer bär.
3. När, som lagen föreskriver, på de gamla fäders vis Lammets högtid firad bliver, - honom vare lov och pris! - han med egna händer giver åt de tolv sej själv till spis!
4. Vid det sista nattvardsbordet, dagen före Jesu död, Ordet, som vart kött, med ordet till sitt kött förvandlar bröd; vinet Kristi blod är vordet, då hans allmakts ord det bjöd.
5. Må i ödmjukhet vi ära detta helga sakrament! Nya testamentets lära övergår vad förr var känt. Att oss Herren här är nära ser vi genom tron han tänt.
6. Fadern, som i höjden tronar, vare tack i evighet, Sonen, den som synden sonar, Anden, den som lär oss det! Högt vår jubelsång nu tonar, Heliga Treenighet!
Text: Thomas av Aquino 1263 (38 år) "Pange, lingua, gloriosi corporis mysterium" , Skyddsengeln 1887, ngt bearb. A.H. 2011 Musik: Henry Smart 1866 (53 år) "Regent Square",
SION, NU DIN KONUNG HÄLSA
(Lauda Sion)
1. Sion, upp, din Konung hälsa, som en fallen värld att frälsa bar på korset all dess skuld! Höj hans lov med själ och tunga! Högre än du kan besjunga är dock han, din herde huld. 2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka! Se, i dag han vill dej räcka nådens kalk och livets bröd! Ej de tolv apostlar bara, nej, en tallös lärjungskara till sitt nattvardsbord han bjöd. 3. Nytt förbund med världen slutits här i blodet, som utgjutits; lagens påsk sin ände fått. Skuggan verklighet har blivit, Jesus har sej själv utgivit, som Guds Lamm i döden gått. 4. Därför nådefull han alla till sin nattvard låter kalla: "Tag och ät och drick nu här! Kalken är det blod jag gjutit för er synd, för allt ni brutit, brödet min lekamen är." 5. Mer än änglaspis här skänkes: våra samveten bestänkes här med Kristi dyra blod. Här är styrka för de svaga, tröst för dem som kors får draga, frid och kraft och tålamod. 6. Gode herde, dej förbarma! Styrk, ledsaga, föd oss arma med dej själv, du livets bröd! Herre, sist till nattvardsborden i din himmel oss från jorden hämta i en salig död!
Kanske någon Efs-are känner sej lite otrygg med Thomas ab Aquino? Då kompletterar jag psalmlistan med tre mer "lutherska", men likafullt sant katolska, nattvardspsalmer. Först två av dansken Grundtvig och sedan en av Luther själv (av upphovsrättsliga skäl i min egen översättning):
1. Herre, vart ska vi gå hän? Gå från dej, vår bäste vän, från den levande Guds Son, från vår tro, född ovanfrån, från den enda på vår jord som kan ge oss livets ord? 2. Nej, om än det låter hårt, ej ditt ord oss skrämmer bort. Djupt vi känner på vår jord: döden är ett stenhårt ord, men ditt ord är ande, liv, då vår värld är destruktiv. 3. "Ät mitt kött och drick mitt blod", säger livets furste god, "motta det som vin och bröd från Guds bord i hungersnöd. Evigt är då livet ditt, för med dej jag delar mitt." 4. Hör det, mänska, när du går full av sorg du ej förstår: Tro din Herre på hans ord, se hans godhet vid hans bord, ät hans kött och drick hans blod och stå upp som han uppstod! 5. Lyssna, själ! Hör, länken brast, släpp dej själv, håll honom fast! Glöm just nu all sorg och nöd, glöm dej själv med synd och död! Gläds, du lilla, i Guds ord, bli i Herren evigt stor! 6. Ta vår Herres ord i pant: dödens nederlag är sant! Då i anden allt du har, är i evigt tryggt förvar, smakar, vad som än rivs ned, aldrig dödens bitterhet. 7. Så ska du i glädje stor leva med och av Guds Ord, som när världen brått förgår salig, segerrik består, delar milt sin gudomsglans med allt jordiskt, som är hans. 8. Frälsare och själavän! Du har sagt vart du gick hän! Vägen känner vi så gott till din Faders himlaslott: vägen, livet, det är du som är här, i detta nu!
1. Vår Herres Jesu minnesfest den högtid är som gläder mest. Där vi hans hågkomst firar nu livslevande han är ännu. 2. Var, Jesus, då mitt liv, min tröst, den dolda pärlan i mitt bröst! Var du min glädje och min frid, min salighet till evig tid! 3. Ett ljus, som aldrig mer släcks ut, en blomma som bär frukt till slut, en kunskap ingen världsvis haft är livet i din kärleks kraft. 4. Som gryningen den lyser röd, den brinner varm som solens glöd, med glädjens dop den döper stoft, den ger av härlighet en doft. 5. Den föder kärlek hos oss med, till dej, som döden för oss led, den föder kunskap, evig, sann, om livets ljus och livets land. 6. Blott den som älskar känner Gud och dej, hans hjärtas sändebud, hans Ord, hans avbild och hans Son, helt jämlik den du kom ifrån. 7. Som Fadern själv dej ärar än var änglakör i himmelen, och som du älskas på vår jord, blir stoftet famnat av ditt ord. 8 Så löp med glädje än ditt lopp, du gamla tro, du unga hopp, och du som ej av ålder vet, du kärlek varm i evighet! 9. I Jesu namn sjung Jesu pris, i öken och i paradis, allt vad som tunga har och röst, allt vad som hjärta har i bröst! 10. Halleluja för Herrens bord i himmelen och på vår jord! Halleluja för dej som kom och låste upp Guds helgedom!
1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet ger oss liv vid nattvardsbordet! Brödet är Kristi kropp och vinet blodet, låt oss smaka där din godhet! Herre, förbarma dej! Med den kropp din mor Maria bar, kroppen du för alla offrat har, med ditt heliga blod, hjälp oss, Herre, ge oss mod. Herre, förbarma dej! 2. Offret, för oss utgjutet och utgivet, i sin död ger världen livet. Gud kunde inget större åt oss skänka, det är mer än vi kan tänka. Herre, förbarma dej! Vilket djup av kärlek som dej drev, med ditt blod vår skuld betalad blev! Vilket under du gjort: öppen står nu himlens port! Herre, förbarma dej! 3. Låt oss din nåds välsignelse få äga, så vi går på dina vägar, tjänar vår nästa väl i tro och kärlek, över nåden ej drar smälek. Herre, förbarma dej! Ta ej bort din Ande från oss, Gud, gör oss trogna mot ditt ord och bud, ge din världs kristenhet glädje, liv och enighet. Herre, förbarma dej!
Vi delar visserligen inte längre synligen nattvardsbord med "romarna", men åtminstone jag sjunger gärna de två uppbyggliga nattvardspsalmer av Thomas ab Aquino (1225-74) som jag presenterar nedan, Även den tredje nattvardspsalmen nedan - av nyare datum - finner jag evangelisk och uppbygglig, d.v.s. katolsk/allmänkyrklig, i allra bästa mening. Det är ju Kristus själv som i grunden är det Sakrament vi får ta emot i nattvardsfirandet.
Prova gärna sjunga psalmerna denna skärtorsdag, "kalkens födelsedag"! Och väl mött i afton! (Om någon Efs-are inte skulle gå till nattvarden övriga året, vilket man ju bör, så går man väl i a f ikväll?)
1. Sion, upp, din Konung hälsa, som en fallen värld att frälsa bar på korset all dess skuld! Höj hans lov med själ och tunga! Högre än du kan besjunga är dock han, din herde huld. 2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka! Se, i dag han vill dig räcka nådens kalk och livets bröd. Ej de tolv apostlar bara, nej, en tallös lärjungskara till sitt nattvardsbord han bjöd. 3. Nytt förbund med världen slutits här i blodet, som utgjutits; lagens påsk sin ände fått. Skuggan verklighet har blivit, Jesus själv sig har utgivit, som Guds Lamm i döden gått. 4. Därför nådefull han alla till sin nattvard låter kalla: "Tag och ät och drick nu här! Kalken är det blod jag gjutit för er synd, för allt ni brutit, brödet min lekamen är." 5. Mer än änglaspis här skänkes: våra samveten bestänkes här med Kristi dyra blod. Här är styrka för de svaga, tröst för dem som kors får draga, frid och kraft och tålamod. 6. Gode herde, dig förbarma! Styrk, ledsaga, föd oss arma med dig själv, du livets bröd! Herre, sist till nattvardsborden i din himmel oss från jorden hämta i en salig död!
)
1. Högt må prisa varje tunga Jesu kropp så underbar och en lovsång honom sjunga för det blod han gjutit har, tacka honom för det tunga korset som för oss han bar.
2. Fadern honom till oss sände, Jungfruns Son, båd´ Gud och man, ljuset han i världen tände, evig sanning lärde han. Han till sist vid livets ände bar sig själv som offer fram.
3. När, som lagen föreskrivit, på de gamla fäders vis Lammets högtid firad blivit, - honom vare lov och pris! - han med egna händer givit åt de tolv sig själv till spis!
4. Vid det sista nattvardsbordet, dagen före Jesu död, Ordet, som vart kött, med ordet till sitt kött förvandlar bröd; vinet Kristi blod är vordet, då hans allmakts ord det bjöd.
5. Må i ödmjukhet vi ära detta helga sakrament! Nya testamentets lära övergår vad förr var känt. Att oss Herren här är nära ser vi genom tron han tänt.
6. Fadern, som i höjden tronar, vare tack i evighet, Sonen, den som synden sonar, Anden, den som lär oss det! Högt vår jubelsång nu tonar, Heliga Treenighet!
1. Du ljuva Sakrament, fördolt i vin och bröd, av Fadern till oss sänt som bot för all vår nöd, till dig, o Jesus, går vår sång, dig vill vi tillbe än en gång, //: du ljuva Sakrament ://
2. Du fridens Sakrament, som bjuder in oss än, som domen från oss vänt när själv du burit den, förtröstansfullt till dig vi går och nåd och hjälp och styrka får, //: du fridens Sakrament ://
3. Du hoppets Sakrament, vår ark i syndens flod! Dem som sin synd bekänt du för till stranden god. Oss fräls, för stormen ännu rår, och vågorna så höga står, //: du hoppets Sakrament! :// 4. Du glädjens Sakrament, du Faderns återsken, du sol som här sig tänt gudomligt skön och ren, så mäktigt stråla inom kort, att satans bloss må blekna bort, //: du glädjens Sakrament! ://
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
