Visar inlägg med etikett Svenska kyrkan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svenska kyrkan. Visa alla inlägg

tisdag 30 augusti 2022

Då vet vi!

Påskvänner!

Vår ateistiska statsminister - som inte ens är med i Svenska kyrkan - och hennes socialdemokratiska parti vill tydligen avkraga Efs-prästerna. Utom de som lyder henne och Partiet, så klart. De som i ord och handling tror, lär och bekänner att det inte finns någon särskild vits med förbundet mellan man och kvinna, att Gud inte skapat kombinationen man och kvinna särskilt underbart (som det stod i HB86 men inte längre står i HB17), inte mer än man och man i varje fall, och att det inte finns någon särskild vits för ett litet barn med att ha en mamma. (Ingen särskild vits med att ha en pappa heller, naturligtvis). Även pappor kan ju föda barn enligt den socialdemokratiska (och kristdemokratiska!) dogmatiken, så då är det väl ingen som är speciellt med just mammor.

Biskop Nygren i Lund skulle ha kallat allt detta typiska exempel på gnosticism. Lägg därtill det av biskopar och politiska partier accepterade hyllandet av ormen från urtiden (utom just vid Mikaeli, kanske?) samt dissandet av Guds Lamm som borttager världens synd (något som Socialdemokraterna och Centerpartiet aldrig drömt om att avkraga någon för), så framträder ju bilden av fullt utvecklad, av statsmakten understödd, gnosticism.

Går detta igenom börjar det bli rejält skämmigt att fortfarande få vara präst i Svenska kyrkan. En skamstämpel i pannan, ungefär som att vara barnmorska efter att samvetsfriheten tagits bort.


1. Bli inte rädd, när orätt rår 
och ingenting du själv förmår, 
men tänk istället ofta på 
att Jesus Herren är ändå. 

2. Bli kvar där Gud placerat dej 
och sagt: ”Här skall du tjäna mej.” 
Ja, övervinn allt ont med gott 
med kraften du av honom fått. 

3. Då kan du tåligt vänta på 
den dag han lovat dig att få, 
när Jesus allt ska reda ut 
och allt blir rätt och gott till slut. 

4. Den dagen sveket får sin lön, 
men härligt svar får löftets bön. 
Som skräp i stormen lögnen far, 
men allt det äkta stannar kvar. 

5. Det blir en stor och härlig stund, 
när ljuset från Guds nåds förbund 
som soluppgången sprider sej, 
och Fadern själv omfamnar dej. 

Text: Christian Braw efter Psalt. 37. Publ m tillstånd.
Musik: Folkmelodi ("Det finns en väg till himmelen")

lördag 18 december 2021

Film om Efs och Svenska kyrkan

Påskvänner!

Se gärna den här kvartslånga filmen om Efs och Svenska kyrkan! Kanske lite glättig, särskilt när det gäller hur kyrkan i dag de facto styrs -  men utmärkt som diskussionsunderlag! 

Se den - gärna ihop med t ex personalgruppen och kyrkorådet i församlingen! (Fler får förstås oxå gärna titta).

onsdag 21 oktober 2015

Ut med de politiska partierna!

Påskvänner!

Lars B Stenström skriver klockrent här. Ska det verkligen kunna tigas ihjäl? 

Och här i Kyrkans Tidning!

UT MED DE POLITISKA PARTIERNA OCH DERAS AVLÄGGARE UR SVENSKA KYRKANS BESLUTANDE ORGAN, SENAST REFORMATIONSÅRET 2017!

Reclaim the church! Reformation 2017!

tisdag 15 oktober 2013

Ärkebiskopsval

Påskvänner!

Det är sannerligen inte första gången Svenska kyrkan riskerar att få en uppenbar villolärare som ärkebiskop. Läs gärna Siewert Öholms krönika om en mycket sympatisk men därför inte mindre vilseledande person. Anders Wejryd var sannerligen inte heller någon särskilt evangelisk-luthersk ärkebiskop, men han har i alla fall - på Niklas Orrenius fråga - sagt sej tro på att Jesus även rent biologiskt föddes av en jungfru. (Hur man rent teologiskt föds av en jungfru har jag ärligt talat ingen aning om).

Anna Sophia Bonde skriver bra i Dagen om sin egen stiftschefs, ärkebiskopskandidaten Jackeléns, modernistiska teologi under rubriken "Vad är vitsen med en sådan Gud?"

Måtte det åtminstone bli en andra valomgång. Inte för att uppsalabiskopen är så fantastiskt mycket bättre, men för att vi i Svenska kyrkan och EFS behöver en förlängd samtals- och reflexionsperiod kring trons fundamenta.

Och då inte bara kring jungfrufödelsen. Det förtjänar att påpekas att även många muslimer tror att Jesus föddes av jungfru genom en övernaturlig skapelseakt av Gud/Allah, utan att muslimerna fördenskull tror att Jesus är Guds Son. Så det är alldeles sant att man kan tro på en biologisk jungfrufödelse och ändå missa själva poängen.

(Men det är inte sant att den som tror på en biologisk jungfrufödelse därmed HAR missat själva poängen).

söndag 14 oktober 2012

Vad säger n´Georg?

Påskvänner!

Om man inte vore så förödande van vid det här laget skulle väl det här valmanifestet betraktas som ett illvilligt 1 april-skämt från borgerligt håll? Vad säger EFS:aren och socialdemokraten, n´Georg (Andersson)?

Bortsett från att manifestet så skickligt undviker kyrkans differentia specifika, inkl. Herrens generalorder missionsbefallningen, kan man ju undra följande:

Vad får egentligen ett politiskt parti att vilja blanda sej i ledningen av ett trossamfund? 

Som jag tidigare sagt finns det rent logiskt bara tre förklaringar (fler, någon?). Nämligen:

1) Partiet anser sej vara ett konfessionellt kristet, evangeliskt-lutherskt parti
2) Partiet anser inte att Svenska kyrkan är en kristen kyrka
3) Partiet anser att Svenska kyrkan är en kristen kyrka, men vill inte att den ska förbli det.

Läs gärna Leo Holtters (hej Leo!) underbara inlägg "Undras om partistyrelsen bad den helige Ande om vägledning?"

tisdag 8 maj 2012

Mitt i prick, Maria!

Påskvänner!

Maria Küchen lyckas verkligen ge oss Svenska kyrkans vägval - som också är EFS:s! - i ett nötskal i sin utmärkta krönika i Kyrkans tidning: "Kyrkan i dag är inte Idol". I den alltmer groteska situationen att vara världens största lutherska kyrka (nåja, Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka och Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien kör om oss vilken dag som helst) i världens näst Estland mest sekulariserade land, kan man knappast förvänta sej annat än att medlemsraset fortsätter tills en majoritet av folket inte längre är medlemmar.

Jag märker att både liberalteologer och en del högkyrkliga och andra har en bild av att om bara de själva fick dominera kyrkan ännu mer, så skulle medlemsraset kunna hejdas rätt snart (eller inte alls ha inletts om de fått dominera mera tidigare). Tillåt mej tvivla. I klarspråk: Att Sverige så länge haft världens största evangelisk-lutherska kyrka beror på att folk i århundraden varit så illa tvungna att vara medlemmar - samt på att vårt land råkar vara något större än såväl Danmark, Norge som Finland. Klart folk ska slippa vara medlemmar, särskilt om man inte längre tror eller ens sympatiserar med kyrkans budskap. (Ja, ska man vara medlem om man driver kampanj mot det grundläggande innehållet i kyrkans bekännelse? I varje fall bör man definitivt inte få vara präst).

En kraftig, biblisk kyrkväckelse skulle knappast motverka utan snarare påskynda medlemsraset (åtminstone på kort sikt), när de många kyrkomedlemmar som idag faktiskt inte tror på Jesus som sin Frälsare vill slippa förknippas med en förkunnelse om syndernas förlåtelse i hans namn och blod, om omvändelse från synden - inklusive mammon - och från djävulen med allt hans anhang, ja, om både evighetens ljus och evighetens allvar.

Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

onsdag 8 februari 2012

Förbereder kyrkoledningen ny reträtt?

Queeraktivisten Lukas Romson har genom ett blogginlägg från den 24 januari uppmärksammat mej på att Sveriges största ideella organisation, Svenska kyrkan, med dagens nyspråk är anhängare av tvångssteriliseringar (jfr Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" från 1999), ja, t.o.m. av tvångskastreringar enligt Kyrkostyrelsens remissvar från 2007!

På den tiden (2007) trodde Svenska kyrkan alltså fortfarande inte att män kunde föda barn (alltså att någon kan vara far till barnet den föder), men fem år är ju en evighet i de här sammanhangen och man kan väl misstänka att ärkebiskopen - kyrkans egen Juholt - ligger startklar för en reträtt. Nu när Svenska kyrkan sedan 2009 officiellt hävdar att det inte finns någon speciell vits med att ha en mamma. Vilket ju passar som hand i handske med dogmen att även män kan föda barn, jfr Bitte Assarmos artikel Svenskarna har tappat kontakten med verkligheten.

För ÄB kan väl ändå inte tänka sej att den här gången kunna hålla emot när den riksdagsmajoritet som har majoritet även i kyrkomötet hävdar att män visst kan föda barn? (En del män i alla fall). I så fall borde väl han, biskopsmötet och kyrkostyrelsen för länge sen ha trätt upp på Kristdemokraternas sida i debatten? Har han tur hinner han - tack vare KD:s fördröjande aktiviteter i regeringen - avgå med pension innan frågan om queergnosticismens definitiva genomförande kommer upp i kyrkomötet...

torsdag 28 oktober 2010

Tema Johannelund

Påskvänner!

Tja, frågan är kanske hur länge Svenska kyrkan centralt - läs: politikerna från (S), (M) och (C) - tycker att den lite subversiva prästutbildningen på Johannelund (känd härd för exempelvis heteronormativitet, se filmen Jenny, Gud och tystnaden) är värd att sponsra.
Nej, jag vet att Johannelund är så mycket mer. Men frågan är ju också hur självständig EFS-rörelsen och dess prästutbildning är och får vara, nu när den inte "utbildar egna predikanter" utan präster i största allmänhet till Svenska kyrkan i största allmänhet.
Det är ju allvarligt om de ytterst otydliga signalerna från EFS-ledningen i fråga om vad EFS-präster förväntas stå för vad gäller t.ex. äktenskapet beror på en ovilja att stöta sej alltför mycket med kyrkomöte och kyrkoledning. Av ekonomiska skäl. Vem ska då ge tydliga signaler gentemot de halvgnostiska för att inte säga helfnoskiga tankar som en riksdagsmajoritet (=kyrkomötesmajoritet?) nu leker med, nämligen att även mammor - som vill fortsätta kunna föda barn - ska få registrera sej som män.
(Det är väl egentligen ganska följdriktigt; strider det mot allas lika värde att ha så mycket som ett särskilt ord för förbundet mellan man och kvinna, så strider det väl mot allas lika värde att ha ett särskilt ord för - män).

måndag 18 oktober 2010

Fin arktisk bönesajt hos Svenska kyrkan

Påskvänner!

Jag kan inte hjälpa det - som gammal norrbottning faller jag pladask för Svenska kyrkans nya bönesida med "bönemoln", isklädda vidder och samiskklingande musik. Visst kunde undervisningen vara tydligare om bön i Jesu namn och vad det innebär, men jag är faktiskt glad över initiativet - han som hör korpungarnas rop hör även svenska hedningars (i det fallet är jag kanske inte riktigt luthersk?).

Om ni blev stilla... säger Skriften, och jag tycker den här sidan var en bra hjälp till det. För mej själv. Gripande vardagsböner också. Det utesluter inte att den undervisande delen behöver utvecklas (gäller hela SvK:s hemsida f.ö.). Vilket inte hindrar att bönesidan var ett bra initiativ. O.s.v. o.s.v.

Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör.
Och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är.
Jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.

söndag 12 september 2010

In the name of reason irrational forces were let loose...

Påskvänner!
Det är inte längre tid för beklaganden och underlägeskänslor från dem inom EFS - och övriga delar av den svenska kristenheten - som fortfarande vill stå för det äktenskapsbegrepp som hela Sveriges Kristna Råd bekände sej till 2008 (glöm inte det). Nej, det är tid för behärskad men segerviss kämpaglädje. Om möjligt utan skadeglädje, och helst utan homofobi, för situationen har förvisso sina tragiska sidor och är inte specifikt de homo- eller transsexuellas fel (ff a queerfeminister och allmänt kulturradikala har trott sej se en genväg till jämställdhet). Men situationen har också sin alltmer uppenbara komik - queerideologin har nu slagit knut på sej själv och blivit sin egen retoriks fånge.
Vad menar jag? Jo, mitt eget socialliberala parti har sedan i somras först av alla (enligt skrytuppgift i tidningen Nu) drivit att den som vill byta könsbeteckning ska få göra det utan radikala, steriliserande könsoperationer (skumma i sej, när det faktiskt oftast gällt människor helt utan påtagliga missbildningar). Nå, det är ju på ett sätt bra att vi undviker det myckna skärandet - lättare att byta tillbaka om inte annat - men hela hanteringen blir samtidigt så uppenbart absurd när nu "män" ska kunna föda barn och "kvinnor" bli pappor. Är det inte f.ö. en modern tvångsföreställning att en fullt välutvecklad manskropp kan inhysa en kvinna som hamnat fel? Eller att en man faktiskt kan råka ha blivit född i en omisskännlig kvinnokropp? (En föreställning som dessutom ironiskt nog tycks bygga på ett extremt förlegat könsrollstänkande om vad som karaktäriserar en "riktig" man resp. kvinna). Se min fråga till läkaren och centerpartisten Lars Weinehall under hans blogginlägg om Pride i Umeå.
Dessutom är begreppsdeformen självförgörande. För hur ska Gudrun Schyman veta hur mycket pengar hon ska elda upp när begreppen "män" resp. "kvinnor" nu görs till helt subjektiva självbeskrivningar utan objektiv innebörd? Hur ska löne- och vårdstatistik, som i båda fallen uppvisat så intressanta generella skillnader mellan könen, i fortsättninge bedrivas? Varför skulle Carin Jämtin (S) nöja sej med de gemensamma toaletter hon krävt - när gemensamma omklädningsrum vore den logiska fortsättningen? Om man nu inte ska bygga extra omklädningsrum för vänsterpartiets (och Svenska kyrkans studieförbunds) föreslagna tredje kön, dit vem som helst som inte vill kalla sej man eller kvinna kan föra sej (med samma absurda konsekvenser som i de icke-reella könsbytena ovan).
Är det inte snart dags för några befriande gapskratt - men med bevarad pastoral känslighet för alla ungdomar som utan kyrkliga och samhälleliga riktlinjer gått bort sej alldeles i läggnings- och könsbytesträsket?
Men vad håller egentligen journalister, präster och politiker på med? Ska den radikalaste reformen/deformen under min livstid behandlas som en icke-fråga?
1958: Könsneutralt ämbete. 2009: Könsneutralt äktenskap. 2011(?): Könsneutralt könsbegrepp (kvinnor får kalla sej män och vice versa). Jag påstår inte att det finns ett nödvändigt samband mellan 1958 års och 2009 års "reformer" (som dock ff.a. många liberaler hävdade i debatten i fjol!). Men att det finns ett samband mellan 2009 års "reform" och de som nu föreslås från både rödgrönt och blågrönt håll, det är jag personligen alldeles övertygad om. Förklarar man könet irrelevant t.o.m. i könsliv och föräldraskap (ingen specifik poäng med att ha en pappa längre, inte ens i kyrkans ögon - nej, inte med att ha en mamma heller), så är ju steget inte långt till att förklara könet irrelevant Över Huvud Taget. Men det kommer som sagt att fördärva möjligheterna att utvärdera "könskampens" vidare resultat - och det kommer dessutom att totalt misskreditera det seriösa homo- och jämställdhetsarbete som faktiskt - också - bedrevs under slutet av 1900-talet.
Som folkpartist och socialliberal kan jag nu bara be om ursäkt för mitt parti i den här frågan. Och jag vill särskilt be de konservativa jag diskuterade med för 15-20 år sedan om ursäkt (trots att jag fortfarande tycker att en del av era uttalanden luktade homofobi): Utvecklingen har nu verkligen - med nödvändighet eller inte - visat sej leda till de absurda konsekvenser ni varnade för! Därmed inte sagt att partnerskapslagen eller öppningen för vissa begränsade pastorala medgivanden måste ha varit ett misstag - men vi liberaler red inte spärr mot en skenliberalism i sken och får därför nu snart - välförtjänt - stå vid skampålen. Liksom hela Svenska kyrkans ledning, inklusive Åke "Pride" Bonnier med sitt famösa polyseminarium, och inte minst ÄB väl ändå snart får göra. Hinner Wejryd verkligen pensioneras innan han tvingas avgå? Man kan ju i varje fall inte säga om honom som han själv gjorde om Assad, nämligen att "han på många sätt är en imponerande personlighet". Och det finns en adekvat teologisk beteckning på Svenska kyrkans nya lära i samlevnadsfrågor: gnosticism. Det gnostiska kroppsföraktet ledde ju inte bara till asketism; likaväl kunde man få för sej att kön och kropp var så oviktiga att de därför kunde hanteras lite hur som helst.
Nu är det tid att varmt men frimodigt säga ifrån - i media, i valrörelse, i Kyrkans Tidning och i våra sociala kontaktnät. För våra barns och ungdomars skull.
"När de menade sig vara visa, blevo de dårar." (Paulus)
"In the name of reason, irrational forces were let loose". (Churchill om franska revolutionen)
"Vi ska gå fram med frimodighet fast utan skryt och inte dra oss undan de kretsar, som mest behöver känna vad samvetet bjuder. Vi ska inte bekänna våra ideal med känslan av att vi dock är halvt efterblivna. Vilken segerkraft finns hos dessa snälla människor, som halvt ber om ursäkt för att de är sunda? En modig och lugn karaktär är hälsa för alla sjuka runt omkring och ett stöd för de vacklande. [---] Har Kristus fått höra, att man misstänkte honom att ledas av en ond ande, så borde vi som får bära hans namn kunna tåla åtskilligt. Vi faller och reser oss - men vi berömmer oss inte av vårt fall utan av vår oförtjänta upprättelse." (Stockholms Biskop).

söndag 5 september 2010

Insändare

Påskvänner!

"Det var en bra insändare i Ljusnan idag", sa en kille från Edsbyn i Färila igår (har glömt vad du hette - Ingvar?). Bra eller inte, här är den för er som inte har Ljusnan:

KYRKOFRÅGAN SOM MÅSTE AVGÖRAS
Kul att valrörelsen är igång och partierna med! Men det finns viktiga frågor som måste lyftas av enskilda medborgare eller partimedlemmar, eftersom de tycks för besvärande för alla partiledningar.
Till dessa frågor hör frågan om kyrka och stat. Nuvarande ordning, där riksdagens partier dominerar också i kyrkomötet, kan enligt min mening endast förklaras på något av följande sätt:
1) Partierna ser sej själva som konfessionellt kristna partier.
2) Partierna ser inte Svenska kyrkan som en kristen kyrka.
3) Partierna vill medvetet sekularisera/avkristna Svenska kyrkan.
Alla dessa alternativ måste väl anses som högst orimliga (utom möjligen alt. 1 för KD?) och betecknas som en skam för både stat och kyrka på 2000-talet?
Hur kan det då komma sej att systemet ändå får fortgå utan kraftiga protester, och att tillfrågade partiledare nu på nytt deklarerar att deras partier tänker ställa upp även i nästa kyrkoval?
Så länge de politiska partierna endast hjälper till med vissa kamerala frågor, kunde saken kanske till nöds accepteras. Men inte när de, av välvilja förstås, stöper om kyrkans äktenskapsbegrepp enligt senaste statliga queerdefinition (och krattar manegen för polyrörelsen), och inte när de såväl till namnet som till gagnet avvecklar kärnan i Svenska Kyrkans Mission. Internationellt prioriterar Svenska kyrkan nu enligt en broschyr jag fick landsbygdsutveckling, miljö/klimat och ekonomisk rättvisa. (Här hemma också, kanske?)
På sitt sätt är väl den utvecklingen ganska följdriktig. För sedan när ingick det i Centerns eller Socialdemokraternas partiprogram att Jesus är Herre och att vi behöver försonas med både Gud och människor inför evigheten? (Jodå, det där andra hör också med, men vad var poängen med just kyrkan?).
Och det är kanske OK att centerkvinnorna fixar gott kyrkkaffe ibland (tack!) och får lite PR på köpet. Fast nog borde den kyrkliga miljön vara fredad från partipolitisk reklam, liksom politiska partier borde akta sej för att favorisera vissa trossamfund. Det hindrar naturligtvis inte att vi som enskilda engagerar oss både här och där. Även med kaffe.
Nej, vänner, det duger inte att pliktskyldigast hänskjuta kyrka-statfrågan till de förbisedda kyrkovalen. Det är nu frågan borde debatteras, och det är nu kristna och ateister, blågröna och rödgröna borde enas om att skilja kyrkan från staten på riktigt. Ja, med det allra, allra snaraste.
Andreas Holmberg
kantorsstuderande
socialliberal och troende medlem av Svenska kyrkan

tisdag 6 april 2010

Tredjedag Påsk

Påskvänner!

Dagens Lösen för idag (köp gärna den vackra pappersupplagan):
Mjukt svar stillar vrede, hårda ord väcker harm. (Ords. 15:1).
Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede. (Ef. 4:26).
Dagens böneämne (förutom dem som står i Dagens Lösen):
"Att EFS ska få vara en resurs i Svenska kyrkan".
En fin bön som rör attityden hos både EFS-arna och kyrkoledningen. Vi ber att vi ska låta EFS vara en resurs i Svenska kyrkan och tänka "större" än föreningen, om inte annat så genom ivrig förbön (särskilt på de håll där organiserat samarbete helt enkelt inte fungerar, för att förtroendeklyftan är för stor). Men vi ber också att Svenska kyrkans ledning ännu mer ska se EFS, och sin egen evangelisk-lutherska bekännelse, som en resurs i mission och evangelisation.
Och har du tro för det, så välj gärna ett starkare ord än "resurs" i din bön. Det är inte högmod att t.ex. önska att det EFS:s missionsföreståndare Stefan och EFK:s ordförande Stefan förkunnar nu i påsktid också ska förkunnas av hela Svenska kyrkans ledning, inte bara betraktas som en "pappersbekännelse" som nu alltmer anses ha för patriarkala och våldsförhärligande drag. Nog kan man bli arg för mindre, men "grips ni av vrede, så synda inte". "I frid vill jag lägga mej ner, och i frid ska jag somna in".
Men jag medger så gärna att jag också vänder på den föreslagna bönen och ber "att Svenska kyrkan ska få bli en resurs för EFS" (som den ännu är på sina håll): en andlig moder och inte en andlig fara. Vi ber med söndagsskolans moder, Betty Ehrenborg-Posse:

Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka!
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka!
Din lära alltid i den ren bevara,
föröka dina trogna vittnens skara.

Tack att du rum mej inom den har givit
och att du inom den har skänkt mej livet
i helga dopet, i ditt ord, det klara,
och i din nådemåltid underbara.

O läk du kyrkans skador, dej förbarma!
Låt sanningen gå ut bland mänskor arma.
Uppväck till liv, förjaga säkerheten
och lär oss leva helt för evigheten.

Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina
din gudom, din uppståndelse, din pina!
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena!


tisdag 17 november 2009

Biskop Sturmark talar

Påskvänner!

Läs Christer Sturmarks Sju punkter för en bättre kyrka! Ska vi välja honom till biskop?

Ge kyrkan mod att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.


fredag 14 augusti 2009

Hör! Hör!

Påskvänner!

Andarna vaknar och det är en lust att leva! Läs vad Pastor Astor (ej att förväxla med Pastor Castor) skriver på bloggen Tro och tänk! Hör! Hör! Helt i linje med vad jag själv skriver på min allmänpolitiska blogg Andraget.

Men jag vill påpeka en sak: Du som inte sympatiserar med Frimodig kyrka kan göra en kyrkohistorisk insats den 20 september även genom att rösta på något av de andra opolitiska alternativen (Öppen kyrka eller Posk). Och i varje fall inte rösta på de politiska partierna eller deras släpjollar! (Dit jag också, tyvärr, måste räkna .kr och Jonathan Ekman - och mitt eget partis FISK ska vi bara inte tala om; läskigt att läsa Jan Björklund-intervjun i Kyrkans Tidning 31-32).

Nu ska statskyrkan väck en gång för alla! (Inte Svenska kyrkan, alltså, utan statskyrkosystemet!). Befria Svenska kyrkan! Rösta bort de politiska partierna ur kyrkomötet den 20 september! (Ska bli intressant att se vad politrukerna i oktoberkyrkomötet då ska säga eller göra...).

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas,
men få dock anar Gud.

Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs,
och aldrig nånsin tiga
när sanningens förkvävs.

tisdag 7 juli 2009

Kryptohumanisten Wejryd?

Påskvänner!

Inte är det säkert att Christer Sturmark alltid är ett sanningsvittne. Icke desto mindre har Svenska kyrkan - och EFS - all anledning att fundera över vad han skriver i sin blogg. Den har blivit mer livfull nu i samband med kampanjen "Gud finns nog inte", och de två senaste inläggen bär rubrikerna Kryptohumanisten Wejryd och Om ordet "extrem" (applicerat på Svenska kyrkan).
Den omfamning Sturmark ger Svenska kyrkan känns mer förintande än någon konservativ kyrkokritik skulle ha gjort. Jag hoppas att Sturmark fått fel bild av kyrkan genom att endast träffa personer ur kyrkans ledning. Men säker är jag inte. Så här skriver Sturmark bl.a.
Egentligen skulle svenska kyrkans lära lika gärna kunna vara skriven av John Lennon och Yoko Ono: Peace, Love, Understanding, Rock´n Roll. Ok, det sprack på Rock´n Roll. Svenska kyrkan är alltför tråkig.
Ge oss mod att våga leva.
Ge oss mod att våga älska.
Ge oss mod att våga bära
ett bud om vår Gud och hans Son.

onsdag 17 juni 2009

EFS bryter inte hela samarbetet med Svenska kyrkan

Påskvänner!

Dagens rubrik EFS bryter samarbete med Svenska kyrkan låter dramatisk i överkant. Även om den, noga taget, är alldeles riktig (notera att det inte står "samarbetet med Svenska kyrkan"). När det gäller en del av administrationen av utlandsarbetet, alltså.

Enligt Budis var denna fråga en av de stora "snackisarna" på årskonferensen i Skellefte. Tydligen oroades många att ökad självständighet för EFS utlandsarbete (läs: mission) skulle tolkas som ett avståndstagande från Svenska kyrkan.

Nåja, en markering är det onekligen. Det får ju vara någon måtta på hur intimt man kan integreras med en missionsorganisation vars prioriterade mål enligt folder jag fick på Mellansel är landsbygdsutveckling, miljö/klimat och ekonomisk rättvisa. (Som hämtat ut Centerpartiets och Socialdemokraternas partiprogram - kan nån gissa varför?).

Ä, jag bara skojar. Så klart att inte Svenska kyrkans internationella arbete prioriterar bort uppgiften att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd. Och att fler ska få del av syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Men administratörerna och reklammakarna i Svenska kyrkan verkar tro att kyrkans tro är för anstötlig för de potentiella givarna, så man framställer sej själv som en organisation för landsbygdsutveckling och rent vatten (Jesusorden i Joh. 4:13 f citeras ingenstans på reklamvattenflaskorna). Vilket, trots alla sociala och sanitära insatser, är vrålfalsk marknadsföring (hoppas jag åtminstone). Det handlar ju numera inte bara om att marknadsföra Lutherhjälpen utan kyrkans internationella arbete som helhet. (Svenska kyrkans "mission"!).

Jag håller själv i allra högsta grad på med landsbygdsutveckling (kyrkan är jätteviktig i byn där jag jobbar). Men för att framställa landsbygdsutveckling som kyrkans huvuduppdrag måste man nog vara centerpartist. "Åt mej har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och motverka urbaniseringen..."

Gå ut kring hela jorden
med evangelii bud.
Guds kärlek gäller alla,
så kom till allas Gud.
Se, korset sina armar
utsträcker som en famn
och frälsning finns för folken
i Jesu Kristi namn.

tisdag 10 februari 2009

Ulfvebrand, Spong och 2 Joh. 9-11

Påskvänner!

Läs din bibel och be till Herren. Först. Sedan kan du ta del av
charlatanbiskopen John Shelby Spongs hemsida. Läs i hans Calendar, rubrik Europe, vad han ska göra 19-21 april i år och vem som bjudit in honom. Läs också hans beskrivning av sitt förra besök i Sverige och sina svenska vänner. Läs också Rune Imbergs klarsynta text med anknytning till Klas Klättermus. Då förstår du också att Erik Johansson i Örebro har alldeles rätt när han talar om två religioner i Svenska kyrkan. Läs även vad stiftschef Koskinen i Visby skriver på Svenska kyrkans hemsida och fundera på om EFS idag hör till den lilla men högljudda "gammalkonservativa" grupp inom kyrkan som Koskinen talar om. (För han syftar väl inte på barn som tror att Gud sitter på ett moln?). Ja, vad ska man tro?

Försoningens kraft som Erik Johansson skriver om kan inte innebära att de två religionerna förenas som genom ett under - då vinner i realiteten den falska - utan måste innebära allas vår omvändelse till den sanna tron (hur föga postmodernt detta än klingar). Så hoppas och tror jag att också Erik menade. Sker inte detta måste Svenska kyrkan splittras - ju förr, desto hellre. Och jag minns att Elisabeth Sandlund i en kommentar på Dagens ledarsida ifrågasatte om en sådan boskillnad verkligen vore så farlig. Fast frågan är väl bara om inte kyrkan då går sönder i fler än två bitar...

I kvällen lys oss med den helga flamman
som du till världens mörker sände ned.
Ja, låt dess låga klar oss föra samman,
vi vet att mörkret ej fått makt därmed.

fredag 6 februari 2009

Intressanta (o)besked på Svenska kyrkans hemsida

Påskvänner!

Man bör nog som EFS-are gå in på Svenska kyrkans hemsida då och då. Där kan man faktiskt få svar på en del frågor. Till exempel om man idag kan bli prästvigd fast man, med all respekt för homosexuellas speciella situation, inte ställer upp på att viga enkönade par till äktenskap (någon "välsignelse av partnerskap" lär ju inte bli aktuell i framtiden). Vad man än kan säga om
Anders Lennartssons svar, så nog är det intressant. "Kunniga teologer och demokratiskt kyrkomöte?" Tja... Jag vet inte precis om det förslag till könsneutralt vigselformulär som gått ut på remiss är något teologiskt mästerstycke (hur drällde man bort jesusorden i Matteus 19 t.ex.?). Och kyrkomötet - ja, nog är det i en mening demokratiskt så det förslår, men hur kommer det sej att 75% av det mest sekulariserade folket i världen i praktiken tillåts rösta om viktiga delar av kyrkans lära?

En biskop - eller åtminstone stiftschef - som spontant liknade sådana som frågeställaren vid "talibaner och svartbröder" finns på Gotland. Han bad visserligen sedan om ursäkt för sitt utfall, men vad ska vi då säga om
det här som han skriver på Svenska kyrkans hemsida? Under rubriken "BISKOPSMÖTET - VAD SKA MAN TRO?"

Ja, vad ska man tro om "biskopsmötet"? Man undrar ju vad stiftscheferna i Svenska kyrkan skulle ha att säga säga om vi t.ex. i morgon får bud att en jättemeteor är på väg att krossa jorden, och vi kanske inte har någon Bruce Willis som kan rädda oss. Eller vad de, oavsett meteorer, skulle ha att säga till den sista generationen människor på den här planeten? Allmänt poetisk-religiösa tolkningar av den hitsides tillvaron mister nog då mycket av sin glans. Att genom "tron" väcka de slumrande "andliga" krafterna inom sej själv båtar då föga. Får man helt enkelt krasst säga "det var det", liksom? Eller HAR Gud verkligen all makt i himmel och på jord, så att vi kan förbida nya himlar och en ny jord efter hans löfte?

Finns det något för oss personligen - och för mänskligheten - att hoppas på efter döden? Eller frukta för? Man kommer här inte undan med överlägset snack om medeltida geografi. Biskopar som inte ens försöker svara bibliskt på dessa frågor är givetvis inga biskopar. Möjligtvis - och olyckligtvis - stiftschefer.

"Himmel och helvete finns här på jorden." Javisst - men sen då? Som Koskinen skriver: "Att urkyrkan ofta var mer radikal glömmer man tyvärr."

Vem ska vi gå till, Herre?
Vi som famlar i mörker.
Ge oss ditt ljus.
Låt det lysa klart.
Herre, förbarma dig.

Årets kyrkoval viktigare än någonsin!

Påskvänner!

Oavsett hur kyrkovalet den 20 september 2009 avlöper (min mors 64-årsdag!), kommer höstens kyrkomöte, som bl.a. ska handha äktenskapsfrågan, dock att vara samma gamla genompolitiserade kyrkomöte som efter förra kyrkovalet.

Vad vi den 20 september med förenade krafter - frikyrkliga, ateistiska och konservativt lutherska kyrkomedlemmars - kan göra, är att beröva höstens kyrkomöte dess legitimitet och göra kyrkan fri(are) från staten genom att rösta på Posk, Frimodig kyrka eller Öppen kyrka. (Eller EFS - hur blir det nu med det, Erika och EFS-styrelsen?) Eller någon annan partipolitiskt obunden nomineringsgrupp, som vi är fria att bilda några månader till. Vill man dessutom stödja en viss åsikt i äktenskapsfrågan, bör man noga granska även de fria gruppernas program.

Men äktenskapsfrågan i all ära - årets stora fråga är kyrka/stat-frågan!!!

Read my lips: Den som nådens år 2009, nästan 10 år efter den nominella skilsmässan mellan kyrka och stat, fortfarande ställer upp för en icke partipolitiskt FULLSTÄNDIGT obunden nomineringsgrupp, eller lägger sin röst på en sådan, (hur bra personen än är), tycker jag ska ställa sej i skamvrån de närmaste tre åren och inse att man varit medlöpare till politrukerna och andra av statskyrkosystemets bevarare! Det gäller även kristdemokrater! Ty: "The medium is the message!". Vad hjälper det att man säger sej vilja avskaffa det icke partipolitiskt obundna systemet, när man i praktisk handling inordnar sej i det? (För att "alla andra" gör det).

Bort ur kyrkomötet med S, C och M - men också med Kr, FiSK, ViSK och MiSK, ja även Fädernas kyrka (som bara är täcknamn för KD, FP, V, MP och SD). Rösta på andra nomineringsgrupper eller bilda andra relevanta nomineringsgrupper på tvärs över politiska partiers gränser! Folk är väl inte teologiskt liberala bara för att de är politiskt liberala? Eller teologiskt konservativa bara för att de är politiskt konservativa?

Befria Svenska kyrkan från staten! På riktigt! I år är det dags!
Årets kyrkoval är viktigare än någonsin!

Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa!

Kristnade ungdom, dig gånge väl,
strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl,
Gud bjude frid över Sveriges själ,
Gud bjude frid över jorden!

Nio stiftschefer vill att Svenska kyrkan avsäger sej vigselrätten

Påskvänner!

Det får betraktas som sensationellt att en så tydlig majoritet av Svenska kyrkans stiftschefer idag går ut på DN debatt och önskar bli av med vigselrätten. Visserligen har stiftscheferna långt ifrån majoritet i kyrkomötet, ja, de har inte ens rösträtt där (!!!), men försåvitt stiftschefsyrket fortfarande innebär någon som helst andlig ledarskapsroll är dock artikeln på DN debatt en rätt kraftfull åsiktsyttring, som det inte blir helt lätt för riksdagen eller höstens kyrkomöte att nonchalera. (De undertecknande stiftscheferna är de i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Växjö, Strängnäs, Visby, Karlstad och Luleå).

Men stiftscheferna var inte först ut. Redan tidigare i veckan meddelade Evangeliska Frikyrkans styrelse att den vill avsäga sej vigselrätten. Övriga samfund ville avvakta riksdagens beslut, men onekligen sätter de nio stiftschefernas artiklar ytterligare press även på dem (och EFS-ledningen!) att verka för samma sak. Bra, tycker jag personligen. Riksdagen har inte mycket att sätta emot, om trossamfunden i praktiken ställer sej bakom kristdemokraternas förslag till civilrättslig registrering.

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.