Än är det sommar!

Påskvänner!

Juni kan vara hur kall som helst utan att förmenas sin rang som (mid-)sommarmånad, men så fort det kommer en lite kallare vindil i augusti börjar folk tala om att det blivit höst. Men i fredags hade vi definitivt högsommar här i Hudiktrakten, och idag strålar solen från en klarblå himmel även om det blivit några grader kallare.

Innan jag far med familjen och badar vill jag dela med mej av en 250-årig sommarpsalm. Det finns även många nya fina, t.ex. "Över berg och dal" samt "Nu är det härligt att leva", men de är så upphovsrättsskyddade! Den här är, i lätt bearbetning av undertecknad, skriven av lulepojken Anders Rutström, han som lärde Bellman stava ("han älskade mig mycket", konstaterar Bellman i sin självbiografi) och som blev så här glad och uppspelt en vacker sommardag:

 

1. Kom, ljuva ro och sommarnöje, 
du härlighetens förebild! 
Den tid på denna jord vi dröjer 
förljuvar du och gör så mild. 
Då sjunger Andens näktergal 
i Sarons täcka blomsterdal. 

2. Välkommen hit, du Sions konung 
och herde god för dina lamm, 
som smord med olja, rik på honung 
för hela världen träder fram, 
ger ljuvlig skugga långt ifrån, 
som cedrarna på Libanon. 

3. Du är en evig hälsokälla 
av nåd och liv, av must och märg, 
som aldrig slutar övervälla 
de dinas boning, Sions berg. 
Du är en outöslig brunn 
för varje själ och törstig mun. 

4. Vem är då krank och inte dricker, 
vem är som hör och ej ger akt? 
Vem har en själ och märker icke 
vad Herren, Herren själv har sagt: 
att han till oss har gott behag, 
att nu är salighetens dag! 

5. Nu är en sol för oss uppgången
och vi fått höra nådens röst. 
Vår fiende är evigt fången, 
var mänskosjäl är återlöst. 
Vi i förbund med Herren står
och ännu varar nådens år! 

6. Ni blommor som bekläder jorden, 
ni örter utav tusen slag, 
du fågelsvärm som kvittrar orden 
på vår och eder Konungs dag, 
ni träd och fiskars menighet 
och allt vad jorden nämna vet, 

7. ni stora hav och branta floder, 
ni bäckar klara som kristall, 
ni hårda berg och marmorstoder, 
er enda syssla vara skall 
att tala om en evig hand 
som råder över alla land. 

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar: 
när träd och djur blir glädjens tolk, 
skall vi som varit dödens trälar 
och nu av nåd är Herrens folk 
stå stummare än stock och sten? 
Nej, stäm nu in här var och en: 

*9. Halleluja av hela jorden, 
halleluja av den som tror, 
halleluja av helgons orden, 
halleluja av änglakor, 
halleluja av gammal, ung, 
halleluja för Sions kung!

Fyra veckors blogguppehåll

Påskvänner!

Kanske dags att skriva något igen efter fyra veckors blogguppehåll, som till stor del sammanfallit med semestern. Det har inkluderat bl.a. en vecka i Lund (medan dottern var på Harry Potter-konvent) och en fjällvandrarvecka mellan Ammarnäs och Hemavan (77 vandringskilometer, en för varje bok i bibeln om man räknar GT:s apokryfer).

Det har förstås som vanligt hänt en del, både positivt och negativt, att skriva om. Och andra har redan skrivit. Jag vet inte var jag ska börja än. Allt behöver ju inte kommenteras (försöker man det är man "tytjmytjeli" på pitebondska!). Och besöksfrekvensen ligger kvar på höga nivåer även när jag inget skriver - tyder kanske på att jag har en rätt bra länklista eller vad?

Kanske jag värmer upp mej själv och er med en skön sommarpsalm från 1700-talet (hela 60-70 år yngre än Den blomstertid!) av gamle favoriten och lulepojken Rutström (lätt bearbetad av undertecknade lulepojke):



1. Kom, ljuva ro och sommarnöje, 
du härlighetens förebild!
Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild. 
Då sjunger Andens näktergal 
i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung
och herde god för dina lamm, 
som smord med olja, rik på honung
för hela världen träder fram,
ger ljuvlig skugga långt ifrån,
som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla
av nåd och liv, av must och märg,
som aldrig slutar övervälla
de dinas boning, Sions berg.
Du är en outöslig brunn
för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,
vem är som hör och ej ger akt?
Vem har en själ och märker icke
vad Herren, Herren själv har sagt:
att han till oss har gott behag,
att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,
och vi fått höra nådens röst.
Vår fiende är evigt fången,
var mänskosjäl är återlöst.
Vi i förbund med Herren står,
och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,
ni örter utav tusen slag,
du fågelsvärm som kvittrar orden
på vår och eder Konungs dag,
ni träd och fiskars menighet
och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,
ni bäckar klara som kristall,
ni hårda berg och marmorstoder,
er enda syssla vara skall
att tala om en evig hand
som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:
när träd och djur blir glädjens tolk,
skall vi som varit dödens trälar
och nu av nåd är Herrens folk
stå stummare än stock och sten?
Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,
halleluja av den som tror,
halleluja av helgons orden,
helleluja av änglakor,
halleluja av gammal, ung,
halleluja för Sions Kung!