Biskop Bertil borta

Påskvänner!

Som meddelats i Dagen är biskop Bertil nu borta från oss - men hemma hos Herren. Just denna ödeskyrkovaldags morgon flyttade han. Kyrkovaldagens morgon - men framför allt Jesu Kristi uppståndelses morgon!

Biskop Bertil var under 20 års tid biskop i Göteborgs stift. Nästan lika länge till var han biskop, för många den siste "riktige" biskopen inom Svenska kyrkans officiella organisation. Inte p.g.a. att han trodde att endast män hade Herrens kallelse att vara församlingsföreståndare och biskopar. Utan för att han tydligt tog ställning för kyrkans klassiska tro i en tid då stiftschefer i aktiv tjänst utan att blinka tog emot en ateist/panteist som John Shelby Spong som kristen biskop och förkunnare, och då kyrkan själv insatte en från kyrkans tro nästan lika distanserad person som sin högste företrädare.

Läs gärna även vad Henrik Perret i Finland och Liselotte Malmqvist i Sverige skriver om biskop Bertil på sina respektive bloggar. Intressant att läsa Henriks jämförelse mellan mediebildens Bertil och den verklige. Inte mindre intressant är det att se hur en prästvigd kvinna som Liselotte ser på den döde "kvinnoprästmotståndaren" och hans livsverk.

Sitt sista levnadsår bloggade biskop Bertil själv. Och så sent som igår, dagen före sin död, bloggade han under den tänkvärda rubriken Varför heter det kyrkoval? Läs, reflektera och tacka Gud för en sann biskop. Genom tron talar han ännu, fast han är död.

Vila i frid - från uppståndelsens morgon till uppståndelsens morgon!

Så vila i välsignelse,
du gode, trogne tjänare.
Gå i din Herres glädje in
och lönen för din möda finn.

Du förde fram Guds rena ord
och födde troget Kristi hjord.
Med lära och med leverne
du himlens väg oss visade.

Vi vill nu efterfölja dig
till ljusets land på livets stig,
och lära våra barn den tro
som dig och oss har givit ro.

Om aftonen är pust och gråt,
då vänner måste skiljas åt.
Men Gud en bättre morgon ger,
då ingen gråt skall vara mer.

Ännu några bloggtips

Påskvänner!

Ulf Ekman betraktades på 80-talet av många EFS-are som värsta villoläraren. Och, vill jag nog säga, inte utan orsak. Jag är fortsatt kritisk till många inslag i Livets Ord-rörelsen, men det är intressant vad han idag skriver om kristen antropologi (människosyn), det område där han kanske fick mest kritik av lutheraner på 80-talet. Är det nu Ekman som driver "den sunda läran" och vi som behöver förmaningens och väckelsens ord?

En annan röst - av mer pålitligt evangelisk-lutherskt slag - kommer från Finland, där biskopskandidaten i Borgå stift, prosten Henrik Perret, skriver om Herr Skurkén i Kalle Anka och nomen (non) est omen.

O Guds Ande, gör klart vad som hindrar ditt verk,
visa synden så vi ser: den är vår!
Vår förtröstan på Frälsaren uppväck och stärk,
den rättfärdighet vi får, den består!
Herre, led du oss fram, låt oss bli till hjälp för dem
som vi möter på vandringen hem.
Ge oss ljus till att se, gör oss villiga att be:
fyll vårt liv med din Ande, o Gud!

Kyrkovalet 2009, Frimodig kyrka och andra nomineringsgrupper

Påskvänner!

Det är ju egentligen inte äktenskapsfrågan som tränger sej på starkast just nu - utan kyrka/stat-frågan. Har det inte blivit uppenbart för alla att Svenska kyrkan är lika statligt styrd nu som någonsin? Så länge de flesta svenskar är medlemmar och så länge de vanliga politiska partierna, kända från riksdag och regering, har bred majoritet i kyrkomötet (där biskoparna inte ens får rösta)?

I helgen kommer nomineringsgruppen Frimodig Kyrka att ha stormöte i Stockholm ("Stockholmsmötet 15-16 november"). EFS:s missionsföreståndare Anders Sjöberg är med, men även prästen och professorn Eva Hamberg, Dagenchefredaktören Elisabeth Sandlund, journalisten Siewert Öholm, prosten Henrik Perret från Finland (jättenära att bli Borgåbiskop för några år sen) och många andra intressanta namn. (Min svåger Per Wallin t.ex. som ska tala om hur vi når ungdomar). Anders Sjöberg har ju ofta anklagats för att "röra sej i fel kretsar" enligt ordspråket säg mej vem du umgås med och jag ska säga vem du är. Men jag gillar Frimodig Kyrka (i huvudsak) och vet att flera EFS:are, t.ex. Erik Johansson i Örebro, är aktiva där.

I helgen har jag dock samlat några namnteckningar till Erikas EFS-gruppslista. Jag kopierar än en gång in det hon skrev på sin blogg i våras:

Jag har tänkt på en sak. Varför är inte EFS - som är så bra - en nomineringsgrupp i kyrkovalet?
300 namnteckningar är allt som behövs för att registrera en nomineringsgrupp till kyrkovalet. Därför föreslår jag att du skickar in din namnteckning med förtydligande och personnummer, och skriv att du är stödperson för EFS.
Tänkte nämligen att det vore väl naturligt att EFS går att rösta in i kyrkomötet, eftersom vi vill vara en aktiv grupp inom Svenska kyrkan.
Programmet är redan klart: EFS vill- uppmuntra och stödja personlig kristen tro- inspirera till andligt samtal och bibelbruk- skapa personligt engagemang för mission såväl lokalt som globalt- betona hela gudsfolkets roll som bärare av kyrkans uppdrag- erbjuda strukturer, mötesplatser och former för detta.
Tillräckligt bra för att gå till val på, eller hur? Organisation och lokala grupper som kan göra egna listor finns redan. Det är bara att "tuta och köra".
Fast så var det ju detta med namnet. EFS måste registreras, och jag behöver alltså ha stöd av 300 personer. Får jag inte det lär jag väl hitta något annat att rösta på. För övrigt är kyrkovalet den 20 september 2009. Lätt att komma ihåg - 20-09-2009

Ta ett A4-papper och skriv:
Jag stöder EFS registrering som nomineringsgrupp i kyrkovalet.
Namnteckning, namnförtydligande och personnummer.
Namnteckning, namnförtydligande och personnummer.
o.s.v.
Skicka till: Budbäraren, 751 7o, UPPSALA

Det innebär alltså inte att vi som skriver på själva ställer upp i kyrkovalet eller ens föredrar EFS som nomineringsgrupp - det innebär bara att vi vill ge möjlighet för EFS-are på de orter där föreningen så vill att ställa upp i kyrkofullmäktige (och/eller på stifts- och riksnivå) under EFS-beteckning. Jag vet själv att åsikterna inom EFS spretar rätt mycket - men det gör de faktiskt inom Posk, Socialdemokraterna och Frimodig kyrka oxå. Och, som Erika skriver, "partiprogrammet" är ju rätt bra! Dessutom: ALLA nomineringsgrupper som inte är knutna till de allmänpolitiska partierna är en välsignelse. Fler såna tack! Skilj kyrkan från staten - NU! Innan Helle Klein blir ärkebiskop! (Det borde förstås ha skett innan K-G Hammar och Anders Wejryd blev ärkebiskopar, men bättre sent än aldrig).

Gåvorna är många,
Anden är en,
finns i Jesus Kristus.
Gåvorna är många,
Anden är en,
vi är ett i honom.

Evangelium För Syndare

Påskvänner!

Vill gärna hänvisa till vad Henrik Perret skriver på sin blogg. Det är verkliga biskopsord trots att Henrik för ett par år sedan förlorade i "borgåstiftsfinalen" mot Gustav Björkstrand.

Jag vet att biskop Börre Knudsen i Norge (i Strandebarm prosti) - ni vet han med "Faraos härar" - skrev något liknande efter en intervju i norsk press. Han stod för allt han sagt i artikeln, men bad om förlåtelse (!) för att han lyft fram budskapet om syndernas förlåtelse så dåligt. Det handlar inte om att vi ska förtiga lagen eller försvara synden - det handlar om att vi inte ska bli lagiska, vilket vi ofta blir när vi själva tagit till oss lagen för lite (bara lite på ytan, så där)! Och att vi inte ska bli förtvivlade, vilket vi i andra fall lätt blir om evangeliet förtigs.

Jag brukar säga att utan budskapet om syndernas förlåtelse skulle jag aldrig våga ta också förmaningsorden och varningsorden till hjärtat. "Synden ska inte råda över oss, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden". Men också denna paulinska sats gäller: "Jag har genom lagen dött bort från lagen". Och just i den bemärkelsen tror jag att även lagen i viss mening kan sägas vara ett nådemedel (jo jag vet att det strider mot luthersk terminologi ;o). Nota bene i kombination - inte sammanblandning - med evangelium.

Vi vet ju förvisso att lagen är god,
om vi den blott rätt kunde bruka!
Den gavs för att krossa vårt köttsliga mod
och ej för att läka de sjuka.