Missionsföreståndarens pingstpredikan del 2

Påsk- och pingstvänner!

Missionsföreståndare Stefan Holmström har fått en del kritik av somliga Efs-are (typ "Begis") för sitt ställningstagande i äktenskapsfrågan. Men det är nog ganska få Efs-are som kritiserar honom för sitt undertecknande av "kyrkoledarnas miljömanifest". Det svåra är väl att också i praktiken bryta den påtalade konsumtionshetsen...

Guds värld är en skimrande gåva
till oss som dess yta bebor.
Men ack, hur den gåvan vi slösat
i trots och i bristen på tro!
För pengar kan skapelsen fångas,
förrådas och pinas till döds.
Hur mycket av den har ej redan
av otron och hatet förötts!

En fantastisk skapelse värd att vörda och vårda

Påskvänner!

Jag är mycket glad åt EFK-aren Stefan Swärds breda engagemang - idag gäller hans ledarsida i Världen idag klimat- och miljöfrågor.  Det är bra att Stefan engagerar sej både i frågor kring livet efter detta och i frågor kring livet före döden. Det kallar jag "kronologisk bredd".

F.ö.: "Det eviga livet börjar här eller inte alls". Och bara för att "himmel och jord ska förgås" får vi ju inte medvetet kacka i eget bo (som Gud har skapat) och därmed sabotera tillvaron för oss själva och våra medmänniskor. Och bara för att vi personligen ska dö (förmodligen, men "vi skola icke alla dö") ska vi ju inte fördenskull leva medvetet ohälsosamt och förkorta våra ändå så begränsade tid här på jorden.

En gnistrande vacker vårvinterdag har nog maximala både skönhets- och friskvårdsvärden, även om jag just nu tyvärr är för snuvig och hostig för att bedriva något intensivare friluftsliv.

"I denna ljuva vintertid, gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor."

Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.


Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.

Skam den som tänker illa därom

Påskvänner!

När jag läser om ärkebiskop Anders Wejryds deltagande på klimatkonferensen i Poznan kommer jag att tänka på den gamla strumpebandsorden-devisen "Skam den som tänker illa därom." Det är alldeles utmärkt att ärkebiskopen satsar på klimatfrågan (och att t.ex. EFS-aren Lennart Möller är med om att göra den fantastiska boken "100 sätt att rädda världen"), särskilt som ärkebiskopen därmed stärker sitt ethos och sin plattform för att också nå ut med evangeliet om Jesus, världens Frälsare.

För som Anders Wejryd helt riktigt konstaterat (bra!) är miljöfrågan inte det nya evangeliet utan "den nya lagen" - d.v.s. den handlar som regel mer om vad vi ska göra än om vad Gud har gjort. Och vi är ju inte antinomister (eller hur?) utan ser positivt på lagförkunnelsen, vare sej den gäller sexualmoral, pengamoral eller klimatmoral. Det viktiga är att varje plattform vi får utifrån vårt engagemang på "lagens område" också används till att sprida de goda nyheterna om fred med Gud och ett evigt liv genom Jesus Kristus. Också på miljöområdet gäller för den kristne de apostoliska orden att "synden ska inte råda över er, eftersom ni inte står under lagen utan under nåden."

Man kan på goda grunder kritisera ärkebiskopen och andra biskopar för att evighetsperspektivet och evangeliet om syndernas förlåtelse för Jesu skull kommer fram för dåligt i deras mediaframträdanden (d.v.s. för det han/de inte säger). Man kan också kritisera ärkebiskopen för att han företräder en mycket grumlig och knappt skönjbar heteronormativitet. Men man kan knappast kritisera ärkebiskopen för att han vill värna också HBT-personers mänskliga rättigheter - eller för det viktiga han faktiskt säger i t.ex. flykting- och miljöfrågorna. Tvärtom, det ska han ha stort beröm för. Och ska vi kunna fortsätta uttyda EFS som "Evangelium För Skapelsen" måste vår tro på Jesus död och uppståndelse också få konsekvenser för hur vi umgås med varandra och med vår sköra planet.

Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade Gud.
Himmel och jord,
allting är hans,
Herren, vår Gud vill vi tacka.

Anders Wejryd predikar lagen - och det gör han rätt i

Påskvänner!

Att Anders Wejryd i så många avseenden uppenbart och sorgligt vansköter sitt uppdrag som väktare på Sions murar, hindrar ju inte att han kan ha alldeles rätt i miljöfrågan. Vi ska inte utfärda nördvarningar om miljömupperi när planetens hälsa står på spel. (Även om det förvisso är lite kittlande att en ny syndakatalog - mot vintertomater - verkar vara på gång). Det hör till skapelseuppdraget att inte bara bruka utan även bevara jorden, och det där sista har vi människor, inte minst många kristna, varit sällsynt dåliga på de senaste 200 åren.

Jag ser Wejryds klimatutspel som en upprättelse för pietismens enkla livsideal. De som så ofta förkättrats och drivits med, även av andra kristna. Boken "100 sätt att rädda världen" (tack för den, Lennart Möller m.fl.) är helt i linje med de idealen. De extremaste "bakåtsträvarna" inom kristenheten, Amish People i USA, framstår ju plötsligt i dessa tider som under av modernitet och framåtblick.

OK, bra att du predikar lagen på miljömoralens område, Anders Wejryd. Det kan du gott göra också på andra områden. Se bara till att du också får med evangelium om Världens Frälsare - den ende som kan rädda oss för både tid och evighet. "Himmel och jord ska förgå", sa han (vilket naturvetare och fundamentalister är helt överens om och inte ger oss dispens från skapelseuppdraget att bruka och bevara jorden). "Men mina ord ska ALDRIG förgå". Och just därför får vi som Petrus förbida "nya himlar och en ny jord - enligt hans löfte".

Guds värld är en skimrande gåva
till oss som dess yta bebor,
men ack, hur den gåvan vi slösat
i trots och i bristen på tro!
För pengar kan Skapelsen fångas,
förrådas och pinas till döds.
Hur mycket av den har ej redan
av otron och hatet förötts!

Tänk att få vakna tidigt en morgon

Påskvänner!

Vilka underbara mornar man kan få uppleva så här på sommaren! Att "råka" vakna lite för tidigt behöver inte - som på vintern - leda till malande orostankar. Det beror väl på att det är semestertid förstås, men också på att även den tidiga morgontimmen är ljus, fullt av fågelsång och daggvåt grönska. Ett slags skapelsens evangelium som predikas som ivrigast vid 5-tiden på morgonen.

Jag satt häromsistens på biblioteket en gråvädersdag och läste ett somrigt nummer av Kyrkans Tidning. De kloka gubbarna Stefan Edman och Martin Lönnebo samtalade om skapelsen och den nya jorden. Många goda tankar och glädjeämnen lyckades de förmedla. Båda två har betytt mycket för att återupprätta vår "förlorade förundran" inför livet och universum - något som även två så inbördes olika personer som astronomen Peter Nilson och journalisten G K Chesterton hjälpt mej mycket med. Livet är ett under!

Fast apropå några repliker om vad "den nya jord" bibeln talar om kan innebära funderade jag på om Edman och Lönnebo glömt bort 2 Petrusbrevets ord om hur "allting ska upplösas i hetta". Motiveringen för att värna skapelsen bör inte vara att denna jord ska vara för evigt, utan att den även i fallet tillstånd är så fantastiskt fin men också så skör. Att vi har fått denna jord, denna pärla i universum, som en gåva av Gud att bruka och bevara och glädjas över. Det ska vi göra, vare sej den består en dag eller en miljon år ytterligare.

Att jorden i sin nuvarande form ska gå under är dock både ateister och klassiskt troende kristna överens om. Det bör inte vara något skäl att förstöra den i förtid, att kacka i eget bo. Vi ska vara ömsint rädda om den under vårt korta liv. "Men nya himlar och en ny jord förbidar vi efter hans löfte."

Ny ska Gud göra mänskan,
allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himmel och jord skall förvandlas då,
när Gud skapar allting nytt.
Gud skapar allting nytt!
Uppstått har Jesus, hurra, hurra!
Han lever, han lever, han lever än!
Han lever, han lever, han lever än!