Lennart Möller till minne

Påskvänner! 

Lennart Möller presenterar Lennart Nilsson Award på Bokmässan i Göteborg 2009

Professor Lennart Möller (f 1954) är död (19 november) och begraven (15 december). Läs artikeln i Dagen och intervjun med hustrun Marie!

Själv har jag pratat med Lennart vid ett kyrkkaffe i Efs-kyrkan i Sundsvall för kanske 8-10 år sedan efter att han predikat vid 11-gudstjänsten. Han berättade då för mej att han både som förkunnare, författare och amatörarkeolog (se boken The Exodus case) inspirerats mycket av Efs-predikanten och författaren Josef Stenlund.

I sammanlagt över ett kvartssekel satt Lennart i Efs styrelse. Imponerande! Roligt också att Lennart som medlem i "expertkommittén" (tre professorer) hjälpte Johan Tell med den "miljöaktivistiska" boken 100 sätt att rädda världen! Både skapelse- och frälsningsperspektiven var ständigt aktuella för Lennart, och inte minst som ordförande för Jesusmanifestationen brann han för att alla också i vår tid skulle få höra om Jesus och hans ojämförligt betydelsefulla sätt att rädda världen.

Lennart dog bara två dagar efter den äldre medkämpen Carl-Erik Sahlberg (f 1945). Båda ville de hjälpa oss att lyfta fram Jesus i både ord och handling. Välsignelse över deras minne! 

Aftonbladet om Jesusmanifestationen!

Påskvänner!

Man upphör aldrig att förvånas. En regnig femte Jesusmanifestation (nej, jag var inte med i år heller) blir plötsligt den som Aftonbladet skildrar som allra mest positivt. Trots diskussionen kring religion hjärta hbt som inte fick ställa ut i år, och trots usla vädret och det lägsta deltagarantalet (enligt Dagen var det under 15 000). Tack till er som höll ställningarna och trots regnrusket gav era vittnesbörd i offentligheten! Det värmer!

Tydligen hade man detta "mellanår" dessutom äntligen fått lite fart på sången och "hejaropen". Jag minns för två år sedan när vi blev pinsamt överröstade av en liten djurgårdsklack. Vi visste liksom inte vad vi skulle sjunga ihop (ungefär som när EFS:arna jubileumsåret 2006 tågade till Skansen under lite onödig tystnad, vi KAN ju sjunga vi också ju!). Men nu var det visst andra bullar! Kul!

Ha nu en god och uppbyggande Bönsöndag - det är en Jesusmanifestation att delta i den gemensamma gudstjänsten på hemmaplan också. Men jag tror nog att vi ses i Kungsträdgården 2013!

Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord,
sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

Större barntält med barnmöten önskas

Påskvänner!

Jesusmanifestationen igår var på många sätt en underbar tillställning. Ett stort tack till Lennart Möller & c:o! "De kommer från öst och väst"-känslan vid intågen i Kungsträdgården bestod från i fjol, och jesusorden på sina pinnar tålde verkligen att upprepas. I år var även Missionskyrkan med också officiellt - på Norrmalmstorg med missionsföreståndare Göran Zettergren och riksevangelist Gunnel Noreliusson - och i Gamla stan - där vi tillbringade de första timmarna - stod Hakon Långström med Göran Skytte på Stortorget och de romerska katolikerna med Anders Arborelius och Raniero Cantalamessa på Mynttorget. (Om torgen i övrigt, se Jesusmanifestationens hemsida). 

Svenska kyrkan och/eller EFS var de facto också representerade (EFS t.o.m. med manifestationsgeneral ju och Svenska kyrkan med, förutom Hakon Långström då, en i tjänst varande kyrkoherde på Medborgarplatsen plus en massa vanliga deltagare, bl.a. jag och Åke Bonnier). Men de/vi hade inga "egna" torg - blir det kanske en tydligare satsning nästa år eller vill vi medvetet blanda upp oss mer med övriga samfund?

Bra idé att ersätta den ifjol oändligt långa predikan (en tolkad indonesier) vid samlingsgudstjänsten med flera kortare (7 minuters) bidrag. Göran Skytte talade om senapskornet och dess utveckling och tillämpade det särskilt på kristenheten i Sverige ("för Gud är ingenting omöjligt"), och Raniero Cantalamessa - påvens huspredikant tolkad av Hans Weichbrodt - talade om livet med Jesus som en natt som går mot evig dag ("natten är framskriden och dagen är nära"), medan livet utan Jesus är en dag som går mot evig natt. En syriansk präst eller biskop försökte lära oss Fader vår på arameiska - men visst hade den plötsligt blivit mycket längre; jag misstänker starkt att karln tjuvpredikade lite också ;o).

Övriga talare missade jag p.g.a. vistelse i barntält m.m. (Anders Arborelius t.ex., var det inte lite mycket med TVÅ katoliker?), men Bengt Johansson ledde förnämligt allsången i bl.a. "Det finns djup i Herrens godhet". Över huvud taget torde terassen  norr om S:t Jakobs kyrka kunna rekommenderas för dem som vill följa Jesusmanifestationens huvudsamling lite "från läktaren" men ändå nära. Utsikten över folkhavet är fantastisk, och det är skönt med lite lummig grönska en solvarm dag som den här.

Sen skulle det behövas ett större barntält - om nu arrangörer och andra menade allvar med sin förhoppning att fler skulle komma det här året. Ett tält där inte bara tusch- och vattenfärgsmålande utan även uppbyggliga och lättillgängliga barnmötesprogrampunkter kunde äga rum. Eller där i varje fall tydlig annonsering om sådana fanns lätt tillgänglig. Nu upplevde vi precis som i fjol att det var jättesvårt att få någon klar bild av vad som skulle hända för barn och när. Och Kungsträdgårdens stora scen - där även barnkörsång fanns - ger ingen närhet och riktig kontakt med mindre barn. Dagens bästa barnmöte (för våra åldrar) var faktiskt livrustkammarens presentation av kungavagnar och kungarustningar. Tjejen sade: "Följ mig." (Joh. 1:43, bibelordet på barntältet). Och "Slå er ner här med mej." Och det blev riktigt spännande...

Jag säger som i fjol: det fanns säkert bra arrangemang även för förskolebarn som vi helt enkelt missade. Men varför annonseras/affischeras de så dåligt? Inte ens vid barntältet syns det vad som händer. Visst, på kvällen, när vi åkt, var det tydligen familjeafton i Kungsträdgården med hoppborg o.s.v. Men tillresande barn från landsorten skulle nog inte ha något emot att lite av detta fanns redan tidigare. (Ja, vi vore villiga att betala för det oxå). Och vill man nå stockholmarnas hjärtan, måste jesusmanifestationen vara barnvänlig redan på dagen. Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mej, sa ju Jesus. Säga vad man vill om Livets ord, men betydelsen av barnens trivsel markeras verkligen på t.ex. Europakonferensen. Och EFS:s olika storsamlingar är också mycket barn- och familjemedvetna. Det här är ett endagsarr med begränsad budget o.s.v., men vill man samla många måste man tänka mer på det här, tycker jag.

Du kallar oss, Kristus, att föra

din kärlek till barnen vi fått,

att kända och älskade göra

de vägar din Ande har gått.

Vårt arbete gör till ett redskap

för dig och din vilja med dem,

en ljus och en helig gemenskap

som hjälper oss alla nå hem.

I morgon gäller det!

Påskvänner!

Åtminstone de av er som bor i eller nära Stockholm uppmanas härmed att komma när Lennart Möller kallar ;o) och bege er till Kungsträdgården klockan 14.30 (till Stormötet kl. 15.00) i morgon. Sen är det ju inte fel med torgmötena dessförinnan heller - eller bönesamlingen i Filadelfia på morgonen.

Men det är ganska härligt med friluftsmöten - det har jag alltid tyckt. När Jesusmanifestationen börjar dra för mycket folk till Stockholm - så att det blir svårt med framkomligheten - så är det bara att starta "avläggare" lokalt (gärna samma dag).

Någon dag första veckan i maj lär ju vara lämpligt även fortsättningsvis, men när 1 maj hamnar på en lördag - som nästa år - bör vi nog välja den 8 maj som manifestationsdag istället. Även om 1 maj-demonstranterna är ganska få, skulle det nog upplevas som taskigt att drälla in med jesusmanifestation på arbetarrörelsens dag. Och Nasrin Mosavi och några till måste ju få chansen att vara med på båda arrangemangen.

Nåväl - idag blir det demonstrationer (på vissa håll) och i morgon blir det jesusmanifestation i Stockholm. Åtminstone det senare rekommenderas varmt - att delta i och i varje fall be för.

Min Jesus, min Herre,
Gud, det finns ingen som du!
Min lovsång jag ger
till dej mer och mer
förundrad av din kärleks djup.

Boka in Jesusmanifestationen 2009 - trots att den kanske faktiskt är emot någonting

Påskvänner!

Boka in den 2 maj 2009 redan nu! EFS har väl inte även då årskonferens samtidigt som Jesusmanifestationen? Och när professor Lennart Möller vid Karolinska institutet, tillika styrelsemedlem i EFS, ska vara "general" måste väl extra många EFS:are sluta upp? 50 000 kristna i Stockholm har nämnts som "trosmål", och i så fall lär vi ha övertrumfat 1 maj-demonstrationerna med bred marginal (det lär dessutom bli svårt för media att noncha manifestationen en gång till). Men sympatiskt nog är det alltså fullt möjligt att demonstrera mot regeringen ena dagen och för Jesus nästa dag.

Fast är Jesusmanifestationen bara "för"? I instruktionerna inför 3 maj 2008 hävdades det ju att deltagarna enbart skulle vara positiva, och "demonstrationsplakaten" innehöll som bekant endast jesusord. (Jättebra, tyckte jag och många med mej). Det ifrågasattes därför varför inte fler kristna tyckt sej kunna vara med, och särskilt ärkebiskopens och Svenska kyrkans uteblivna officiella stöd kritiserades skarpt.

Men både i en intervju efter vårens manifestation och i en debattartikel i Dagen för omkring en vecka sedan hävdar Stanley Sjöberg att Jesusmanifestationen är ämnad att ge ett positivt alternativ till de nedvärderande framställningar som gjorts under flera år, när bilden av Jesus förändrats till oigenkännlighet och ändå välkomnats ända in i kyrkosammanhang. Exemplen är allt för många med Ecce Homo som mest uppmärksammade spektakel, välsignat av biskopar och domprostar.

Aha - är kanske Jesusmanifestationen "mot" något ändå? Och var det detta som vissa kyrkoledare kände på sej? Själv anser jag nog att det i praktiken är omöjligt att bara vara "för" utan att också i praktiken ta avstånd från vissa saker. Det är visserligen "roligare att säga ja", men det verkar sällan trovärdigt (snarare direkt puckat) att påstå sej bara säga ja. Däremot är det fullt möjligt att lägga fokus på det positiva snarare än på det ofrånkomliga, följdriktiga avståndstagandet från vissa saker.

Men Stanley Sjöberg, som ju tänkte sluta agera draglok för manifestationen men nu tydligen är igång igen i alla fall, får faktiskt bestämma sej: antingen vill man samla ALLA intresserade, alla som kallar sej kristna, till en ganska allmänkulturell men dock Jesusmanifestation, där såväl teologiskt liberala som konservativa, såväl Livets Ord som Ekumeniska gruppen för Kristna Homosexuella ska känna sej hemma och bidra med seminarier (även av typen Svenska kyrkans på Pridefestivalen). Eller också är Jesusmanifestationen direkt eller indirekt riktad mot bl.a. konstutställningen "Ecce Homo" (vars 10-årsjubileum i år firas med nya utställningar, bl.a. i Uppsala), och då kan man rimligen inte förvånas över att Svenska kyrkans ledning m.fl. Elisabet Ohlsson-positiva grupper inte vill ställa upp i Jesusmanifestationen.

Själva kan jag tänka mej båda utvecklingarna: Jesusmanifestationen som ett "torg" där Jesus i vart fall ställs i starkt fokus under en stockholmsk vårdag varje år. Men där alla möjliga jesusbilder får föras fram och "tävla" om uppmärksamheten. Eller också en smalare Jesusmanifestation, där kyrkans klassiska trosbekännelser står i fokus och det, trots positiva plakat, finns en genomgående polemisk udd mot "avfallet" i t.ex. Svenska kyrkans ledning.

Vad säger EFS-aren Lennart Möller? Det här måste ju manifestationsledningen diskutera inför den planerade breddningen av deltagandet 2009.

//: Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.

//: För då har vi en sann gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
gemenskap med varann, gemenskap med varann,
gemenskap med varann, en sann gemenskap med varann.

//: Jesu Kristi, Guds Sons blod, renar från all synd,
renar från all synd ://
renar från all synd, renar från all synd,
renar från all synd, blodet renar från all synd.

Gärna ännu mer evangelium från SEA-generalen - också på hans blogg

Påskvänner!

Jag kan intyga att Stefan Gustavsson verkligen kan förkunna evangelium i sina helgbetraktelser i Dagen. Se t.ex. Vägen till frihet, Omskakande, Stolthet, Beroende, Bildspråk och PR-trick. Går man efter dem är han verkligen väl kvalificerad att bli missionföreståndare för EFS, som vissa nu föreslår. Här delas ordet ut på ett sunt sätt, där både lag och evangelium får komma med.

Men går man efter vad Stefan skriver i sina bloggtexter på CredoAkademin så blir bilden delvis en annan. Här är ofta klamydiaepidemier och andra epidemier i fokus (fast texten om skilsmässa var faktiskt skriven av en annan bloggare), och det blir ganska glest mellan evangeliserande Jesus-texter. Alltför glest, tycker jag, trots en utmärkt sommartext om Jesus läskunnighet. (Vad håller teol. heddr. Jonas Gardell på med egentligen?).

Jag är som nog märkts redo att försvara en sund lagförkunnelse också i vår tid. Det vare mej fjärran att racka ner på något som så tydligt behövs, inte minst på det sexualmoraliska området. Det behövs väktarrop och varningsrop. Men jag tycker nog att en generalsekreterare för något som heter Svenska EVANGELISKA Alliansen ändå måste fokusera betydligt mer på Evangeliet om Frälsaren (det har jag också skrivit till Stefan om).

Vad jag vet har varken CredoAkademin eller Svenska Evangeliska Alliansen (där Stefan är generalsekreterare) någon annan målsättning än EFS - nämligen att sprida evangeliet om Jesus. Låt oss då göra det! Förbanna ondskans mörker om du måste (och det måste man ibland, inte minst nu under Peking-OS), men glöm inte att tända ljus! Läs gärna bloggtexten från Stefans utmärkta tal under Jesusmanifestationen! Mer sånt - inte minst på bloggen, Stefan!

Ljuset lyser i mörkret
och mörkret har inte övervunnit det.

Kristet tält på Bollnäs höstmarknad

Påskvänner!

Det första hösttecknet har kommit till Bollnäs - höstmarknaden har dragit igång! (Höst 8-10 augusti! Det måste vara rekord!). Och i år finns ett Jesustält med på marknadsgatan. Det gillar jag - i princip. Det är bra att kyrkorna syns på stan och jag har gärna deltagit i arrangemang på Brotorget. Att det sedan ligger framme en massa konstig svärmisk litteratur (den där Don Piper som var 90 minuter i himlen har nu efterföljts av en som var typ 30 minuter i helvetet) i Jesustältet har jag dock personligen väldigt svårt för och aktualiserar på sitt sätt hela kristen-samverkanproblemet.

Om vi t.ex. verkligen vill att Svenska kyrkan lika väl som Livets Ord, ja, alla som kallar sej kristna ska delta i Jesusmanifestationen - ja, då måste vi också acceptera att det jag brukar kalla pride-evangelium och mycket annat tvivelaktigt gods (alltifrån liberalteologi till svärmisk framgångsteologi) gör sej gällande på olika sätt. Eftersom principen för manifestationen är att vara "positiv" kan det ju bli svårt att avgränsa sej mot falska jesusbilder inom kyrkorna. Eller hur?

Jag vill inte vara onödigt negativ, men jag ser riskerna. Ändå är jag beredd att acceptera - och delta i - en ny Jesusmanifestation med ännu bredare uppslutning än i år. Det handlar ju inte om församlingsgemenskap utan om att sätta Jesus och sanningsfrågan i fokus. (Vilket ju t.o.m. ateister som t.ex. Lena Andersson och Christer Sturmark kan bidra till). Och jag hoppas och tror att det bibliska budskapet om honom kommer att dominera också i kommande Jesusmanifestationer, eftersom engagemanget för att evangelisera nog ändå förblir starkast där förtroendet för bibelns evangelium är störst.

Ditt ord vill jag bekänna och göra vad du sagt,
ej vika eller rädas för någon världslig makt,
ej genom ord och handling mig draga bort ifrån
din levande församling och Jesus Krist, din Son.

Lennart Möller och Jesusmanifestationen

Påskvänner!

Nu har väl ändå Lennart Möller tidernas chans att få med Svenska kyrkan på 2009 års Jesusmanifestation? (Ja, kom till Stockholm då du också, käre läsare!). Alla argument som grundar sej i rädsla för olämpliga paroller eller tveksam teologi hos vissa deltagande församlingar måste väl ha blåst bort med vinden sedan Svenska kyrkan nu deltagit i ett arrangemang med devisen "Den svenska synden bryter gränser"? Om inte annat kan väl SvK delta i Jesusmanifestationen för att missionera och omvända andra till den rena evangelisk-lutherska prideläran ;o)?

Ni EFS:are och övriga svenskkyrkliga som fortfarande känner tveksamhet inför Jesusmanifestationen får gärna läsa den "omvände" missionspastorn Torbjörn Bådagårds reflexioner längst ner i texten Röster från Jesusmanifestationen på Missionskyrkans hemsida.

Ditt namn, o Jesus, upphöjt är
högt över andra namn.
Himmel och jord dig hyllning bär,
vårt hopp, vår säkra hamn.
Vi har ju blott ett enda hopp,
vi har blott ett försvar:
men det är nog att Jesus dog
och att för oss det var.

Lennart Möller general för nästa Jesusmanifestation

Påskvänner!

Världen idag meddelar att EFS-styrelseledamoten Lennart Möller, professor vid Karolinska Institutet, ska hålla i trådarna för en ny Jesusmanifestation 2009.

Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut i världen all!

En EFS-ares tal vid Jesusmanifestationen

Påskvänner!

Läs Stefan Gustavssons tal vid Jesusmanifestationen! Ja, läs även andra delen av talet! Här har vi Stefan Gustavsson när han är som bäst och fokuserar på det väsentligaste i kristen tro. Mer sånt! Jesus som Guds Son och världens Frälsare måste lyftas fram. Ständigt och jämt. Så att viktiga etikdiskussioner kommer på sin rätta plats och inte blir Prio 1.

Jag tror att den i och för sej viktiga "Bevara äktenskapet"-kampanjen snart måste följas upp med en evangeliseringskampanj för att Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare och medlemmen av Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen ska bevara sin trovärdighet som just Evangelisk.

Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd!

Jesusmanifestationen och Pride

En annan sak är att Elisabeth Sandlund har fullständigt rätt i att det är konstigt, mycket konstigt att Svenska kyrkans ledning och Stockholms stift förhöll sej så distanserade till Jesusmanifestationen. Medan det anses fullkomligt självklart att vara närvarande på Pridefestivalen.

Som Elisabeth Sandlund generöst konstaterar är det i teorin inget som hindrar att kyrkan är närvarande på bägge ställena. Men om kyrkan - troligen och förhoppningsvis - inte ställer sej bakom allt som kommer till uttryck i en Pridefestival och ändå tycker sej kunna vara med där, så är det väl konstigt om en skeptisk inställning till vissa av Jesusmanifestationens uttryck ska förhindra biskopar och andra i kyrkans ledning att ta aktiv, offentlig del av en så rent och uttryckligt positiv manifestation?

Vi svenskkyrkliga och EFS:are har i varje fall anledning att tacka Gud för Hakon Långström. Och för EFS:aren Elisabeth Sandlund.

Vi finns även om vi inte syns

Påskvänner!

Jesusmanifestationen för en vecka sen var en härlig pingstupplevelse, för att inte säga en försmak av himmelen. Folk av alla slag och tungomål. Hakon Långström travesterade Apg 2 så fint i Dagens manifestationsbilaga ("vi må vara... från Enköping eller Enånger"). Glädjen var stor trots ofrånkomliga små arrangörsmissar - bättre nästa gång - och minimsal uppmärksamhet från media.

Ja just det ja. Under rubriken "Smolk i glädjebägaren" skrev Elisabeth Sandlund på ledarplats i Dagen om hur dåligt det är att tidningar och tv rapporterade så lite från Jesusmanifestationen. Men kära nån - vi behöver ju inte tro på den mediala dogmen "syns du inte så finns du inte". Det som hände i Kungsträdgården m.fl. offentliga platser i Stockholm, det hände faktiskt och var oerhört positivt alldeles oavsett längden på rapportinslaget eller förekomsten av reportage i DN.

Vi som tror på att "Jesus finns fast han inte syns, det är sant, ja det är verkligen sant" borde inte behöva hänga upp oss på den mediala rapporteringen. Också vi kristna - även inom EFS - finns faktiskt även om vi inte syns i media. Och vi syns väl på många andra sätt? Både i Stockholm vid Jesusmanifestationen och landet runt på arbetsplatser och i fritidsgemenskap? Ett långsiktigt och uthålligt arbete för Herren och hans minsta bröder KAN inte förbli osynligt.

Och ärligt talat: ÄR det verkligen ur medial synvinkel så oerhört fantastiskt att en rörelse som den kristna med uppskattningsvis en miljon medlemmar i Sverige lyckas samla 12-15000 deltagare i Kungsträdgården? (120000-150000 vore en annan sak ;o) Ur andlig synvinkel var dock gemenskapen kring Jesus med både gamla och nya svenskar helt fantastisk - och det kommer att märkas, också i media. På lite sikt.

Kristus lever - underbara ord,
som förvandlar tungt och sorgset mod!

Jesusmanifestationen

Kära påskvänner och övriga läsare!

På ett bananskal halkade jag och barnen med på en buss från Hälsingland till Kungsträdgården i Stockholm, där det skulle bli samling på temat "Jesus, barnens vän" fr.o.m. klockan 12 - och klockan 15 storsamling med alla deltagare i manifestationen.

Jag är glad att vi var med. Det blev faktiskt en folkfest med människor av "alla folkslag och stammar och språk och åldrar". Med sång och musik och tal av alla de slag. Och en fantastisk inmarsch kl. 15 med jesusords-banderoller i närmast oändliga rader. Roligt att alltsammans blev ett inslag, om än litet, i Rapport-nyheterna.

Vår käre EFS-are Lennart Möller höll en härlig appell om författarna till våra runstenar (1-2 meters skrift) och DNA-strängar (samlad info i en människa räcker från jorden till månen och tillbaka). I det förra fallet förutsätter vi en författare. Varför inte i det andra? Bra fråga tyckte jag. Ett gudsindicium vill jag kalla det, om än inget gudsbevis. Övriga appeller var också mycket tänkvärda - den längre förkunnelsen hann jag inte följa eftersom jag måste försöka ha koll på barnen.

Och barnen var nöjda med att leka med mej på Kungsträdgårdens gräsmattor och att rita i barntältet - men jag blev klart besviken över att barnmötet antingen ställdes in eller hamnade på fel plats. Att Jesus är barnens vän märktes nämligen inte speciellt i Kungsträdgården - mer än på "rittältet". Och det är ju lite illa. Mellan 12 och 14 såg vi inget barnanpassat hända från scenen. När vi frågade i barntältet fick vi veta att det skulle bli barnmöte 16.30. Men gästtalaren från Indionesien höll tydligen på så länge i "stormötet" att både barnmötet och en del av ungdomsmötet trängdes undan.

Det är alltid svårt med tider när många moment ska med. Men barnen måste prioriteras bättre en sån här gång. Jag tror att Jesus, barnens vän, skulle ha uppskattat det.

Jesusmanifestationen och EFS årskonferens

Kära påskvänner!

Det var ju lite snöpligt att Jesusmanifestationen och EFS´ årskonferens skulle krocka. Men så är det här i världen, och bara vår Herre kan vara på två ställen samtidigt.

Hur som helst antar jag att det är en hel del EFS:are kvar i mälardalsområdet under konferenshelgen. Om de nu törs "stå upp för Jesus". Eller kanske rättare sagt för alla konstiga trossyskon från olika folk. En liten vers av Lina Sandell i något bearbetad form låter så här:

Skäms du för hans arma vänner,
kan blott fel hos dem du se?
O, då skäms du ju för honom
som är vän med syndare!

Samtidigt ÄR det ofta problematiskt att uppträda i "kampanjer" o.s.v. med vilka kristna som helst, vare sej det handlar om trosrörelsen, romersk-katolska kyrkan, ultrakonservativa eller liberalteologer i Svenska kyrkan. Det är en ständigt aktuell fråga vilka kristna vi verkligen vill och kan ha ett nära samarbete med.

Men Jesusmanifestationen tycker i varje fall jag känns som en typiskt möjlig samarbetsgrej. En dag för Jesus och kristen tro, en slags "Pride-festival" där en marginaliserad minoritet visar stolthet över det man alltför ofta mobbas eller missaktas för. Jag citerar gärna en nyare sång, som äntligen kommit med i ett psalmbokstillägg:

Hur än andra gått förut
kors och tvärs i vägens damm
plånas aldrig spåren ut
av den som först gick vägen fram.
- - -
Ett enat folk på väg,
ett enat folk med samma mål.
Guds rike är på väg
och redan finns det mitt ibland oss.

Och det är ju huvudsaken. Men är det verkligen sant att det inte kommit in en endaste liten motion till EFS:s årskonferens i Halmstad? Vad ska dom då diskutera där?