Om ett par timmar ska jag sitta i Njutångers kyrka och som högmässans postludium spela "Koppången" vars text Py Bäckman skrev med tanke på just Njutångers kyrka ("den trygga gamla kyrkan") och som passar så särskilt bra just "nu när marken färgats vit" - hoppas den här snön får stanna! - och när det faktiskt en "söndag i advent" med "Hosianna Gud i höjden". Tack, Py!
Här nedan sjungs den fullständiga versionen med den tredje versen om honom "som föddes och finns med oss här i tiden" - som tyvärr ofta censureras bort i julkonserterna nuförtiden.
På försommarkonserten på söndag kl. 17 ska Njutångers-Iggesunds kyrkokör sjunga Py Bäckmans "Min plats på jorden." Jag tycker den är jättefin som den är. Ändå kunde jag inte låta bli att igår kväll - under brinnande körövning! - göra en variant/travesti på den (ungefär som Py Bäckman gjorde julsången "Sprid ditt ljus" av sin egen "Stad i ljus"), som jag kallar Min plats vid bordet och handlar om nattvarden.
OBS! Jag tycker inte att min version är "bättre" eller att Py Bäckman borde ha skrivit en sådan text istället - min är ju betydligt mer "konventionell" - utan det är helt enkelt så att jag associerade till nattvarden som just "min plats på jorden" och skrev därefter:
Här är Gud så nära, jag stannar här ett tag. Allt som han vill bära jag lämnar fram idag. Jag kan börja andas och se att Gud är god. Bröd och vin förvandlas till Herrens kropp och blod. Jag hör ordet och jag följer det till min plats vid bordet, till fest i evighet. Här ska bördan lätta och ljuset bryta fram, här vill Gud mej mätta, jag får Guds offerlamm.
Jag hör ordet och jag följer det till min plats vid bordet, till fest i evighet. Får jag ordet och jag följer det, jag vid nattvardsbordet får mer än världen vet. Hör du ordet och du följer det, du vid nattvardsbordet får liv och salighet.
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
