Visar inlägg med etikett Yngve Kalin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Yngve Kalin. Visa alla inlägg

fredag 3 juni 2022

Kyrklig samlings ordförande väckelsepredikar på Annandag Pingst

Påsk- och pingstvänner!

Vi i Enånger-Njutångers församling tänkte ha en gudstjänst på EFS Brogården kl 11 nu på Annandag Pingst (som ju i år är helgdag igen!). Hittade en predikan av mångårige ordföranden för Yngve Kalin från 2004 (sista året som Annandag Pingst alltid var röd måndag). Jag vågar säga att den är helt i linje med hur det brukat predikas i bönhus och missionshus inom både Efs och andra väckelserörelser - men samvetsfrågan är väl: har självcensuren slagit till, nu när vi knappt firar Annandag Pingst ens? Kommer någon predikant att frivilligt citera dessa verser ur Johannes 3 i sin pingstpredikan imorgon när det faktiskt kanske är ganska mycket folk i kyrkan (i motsats till på Annandagen)? Konfirmander, föräldrar et c.

En intressant fråga till Socialdemokraterna och Magdalena Andersson (som är partiledare för det parti som mer än något annat försökt styra det "fria" trossamfunder Svenska kyrkan i ca 100 år) vore ju - om någon journalist vågade bryta "det religiösa tabut" - ifall statsministern och hennes parti tolererar en förkunnelse som Johannes´ och Yngve Kalins. Och huruvida de präster de uteslutande vill ha i framtiden, de som utan samvetsbetänkligheter viger även två karlar till ett kyrkligt och kristligt äktenskap, är sådana som kan lyfta fram Johannes´ budskap - eller är det inte rent av Herrens ord? - på det sätt den gamle missionären Yngve Kalin faktiskt gör.

Vance Havner igen (och jag är lika träffad som någon annan):


onsdag 10 november 2021

Ett väckelserop i november

Påskvänner!

Klart kyrkoordningen från millennieskiftet måste utvärderas nu, gärna även inom Efs, som indirekt, precis som hela Svenska kyrkan, påverkas starkt av de politiska partierna i kyrkomötet. En kriskommission är inte för mycket begärt av Kyrklig Samling och biskop de facto Yngve Kalin. Hans debattartikel är rent av uppbygglig med sitt fokus på kyrkans verkliga uppdrag och identitet - och den passar så bra nu i kyrkoårets allra mest rannsakande tid. Varje söndag är en söndag före domedagen.

tisdag 12 april 2011

Liten påskpostilla för EFS-predikanter och -lekmän

Påskvänner!

Ett stort tack till Yngve Kalin för hans lilla "påskpostilla". Tolle lege - tag och läs! Vissa s.k. "högkyrkliga" bevarar det "lågkyrkliga" (nej, det allmänkyrkliga, verkligt katolska!) evangeliet nog så bra som EFS. Vilka är det t.ex. som nuförtiden hänfördast sjunger Med Gud och hans vänskap (den långa versionen!) vid sina konferenser?

Och så lägger jag in "Bollnäspsalmen", EFS:s provinsombud rektor Lianders fina "Från örtagården leder" (orig. "Det går från örtagården"), som försvunnit ur alla sångböcker i Sverige förutom laestadianernas, men som finns kvar i finländska psalmböcker. En verkligt fin Via Dolorosa-psalm så här i passionstid. Den sjöngs alltid till Skärtorsdagens aftonbön på Ytterstfors kursgård i Byske när jag var barn.

Psalmen låter så här sjungen på finska:


Och så här i instrumental tolkning av Seppo Sallinen:


1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.


Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), ("Bollnäspsalmen"), bearb. A.H. 2008
(i en annan, friare bearbetning ingår psalmen "Från örtagården leder" i 1986 års finlandssvenska psalmbok som nr 77). Musik: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år)

Enligt Oscar Lövgren (i Psalm- och sånglexikon, Gummesons 1964, sp 368) avlade Liander folkskollärarexamen i Uppsala 1874 och blev lärare vid seminariet i Bollnäs 1875 samt rektor 1880, en befattning han behöll i nästan 30 år, till 1908 års slut. Under denna tid skrevs alltså denna pedagogiska psalm, där vi följer Frälsaren på hans "Via dolorosa", smärtornas väg.

Oscar Lövgren karaktäriserar rektor Liander på följande sätt: "L. var en framstående skolman, anspråkslös till sin läggning och på skilda sätt kristet verksam, bl.a. som EFS:s provinsombud. Han var också en poetisk natur med god musikalisk begåvning."

lördag 19 februari 2011

Två tänkvärda texter

Påskvänner!

Jag vill till reflektion anbefalla Eva Hambergs/Yngve Kalins intressanta debattinlägg "Vägran att ta till sig fakta påskyndar kyrkans kris."(SPT 4/2011). Liksom Stefan Swärds "Frälsningen har blivit stötande". (Världen idag).
Det är inte bara tänkvärda artiklar, jag vill mena att skribenterna har helt rätt och dessutom uttrycker sanningen om kyrkans kris i Sverige ovanligt väl.
Jag menar vidare att sådana här väktarrop behövs med jämna mellanrum och inte bara är "surgnäll". Jag hoppas att även EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström, känd för sitt positiva anslag och sin missionsiver, också skulle kunna skriva sådana här artiklar - eller i varje fall skriva under dem. Vi har för Jesus skull anledning att tänka positivt, men Jesus både saligprisade och grät över Jerusalem. (Utbringade både leve-rop och ve-rop om man så vill).

Se nådigt till vår kyrka,
o helge Ande god,
giv henne andlig styrka,
sann tro och heligt mod,
att hon Guds ord förkunnar
så mänskor förs till tro,
ej tar ur usla brunnar
som ger bedräglig ro.

Ett folk på väg till himlen
i dopets nådsförbund,
som näring får ur Bibeln
och vid den altarrund
där helig nattvard firas
som Jesus har befallt,
det är den sanna kyrkan
i vilken Gud är allt.

Vi ber: låt oss få vara
av detta folk en del,
en trygg Guds barnaskara
trots brister, synd och fel.
På lag och nåd oss visa,
giv hjälp på vägen hem,
så att vi dig får prisa
i nytt Jerusalem.


(H. Långström)

tisdag 30 november 2010

Material för reflexion

Påskvänner!

Jag kommer inte ifrån att Anders Brogrens 100-årskliv mot framtiden hör till det intressantaste jag läst det senaste året. Jag tycker vi läser texten igen (om vi gjorde det för ett år sen). Den är bra!
Mindre skojiga men rätt intressanta ändå är Carl-Henrik Martlings minnen från diverse biskopsval och dylikt. Yngve Kalin minns turerna för 10 år sedan kring den nya kyrko(o)ordningen.
Hög- och gammalkyrklighetens skribenter ger tänkvärd läsning även för EFS-are. Jag har en känsla av att vi varit lite för nöjda med att en biskopskandidat (och andra) presenterats som "lågkyrkliga". Och jag anser faktiskt att vi redan nu - innan hagiografierna "sätter sej" - skulle behöva ompröva en del av exempelvis den genuint sympatiske och EFS-anknutne Tony Guldbrandzéns insatser rätt rejält.
Hur kom det sej att han till slut presenterade Jonas Gardell som en väckelsepredikant av Guds nåde och röstade för äktenskapsdeformen? Var det verkligen dit johannelundrektorn Torsten Nilssons teologi med nödvändighet ledde? (I så fall är den definitivt misskrediterad, man jag är ännu inte helt övertygad om att sambandet är självklart). Diskussion skulle behövas...

tisdag 16 november 2010

S-krisen kan bidra till kyrkans frigörelse

Påskvänner!

Vad säger gamle EFS-profilen Georg Leander Andersson från Krokträsk om Socialdemokraternas kris? Lars B Stenström hade en del klokt att säga när n´Georg ställde upp i kyrkovalet senast. Själv gick jag också i taket ("Pinsamt, Georg!"), särskilt som Erika Cyrillus´ mycket vettiga förslag om en EFS-lista dissades så hårt av många EFS-are och endast med tvekan accepterades av styrelsen (men S-, M- och C-märkta listor skulle alltså stämma bättre med kyrkans och EFS´ karaktärer av evangeliskt-lutherskt samfund???). Jag hittar dock inte Georg Andersson i listan över kyrkomötesledamöter, så han kanske - Gudskelov - inte fick nog många kryss på S-listan.
Socialdemokraternas kris - där partiet inte längre vet om det vill åt höger eller vänster eller stå kvar (lättare för 100 år sedan när nästan alla, nästan t.o.m. högern, ville en bit åt vänster) - kan gott väcka tankar om situationen för EFS. Som ju också är i ekonomisk kris och medlemskris, men där många inte riktigt tycks kunna bestämma sej för om vi ska gå åt det mer konfessionella och biblicistiska hållet (en ganska tydlig inriktning på Anders Sjöbergs tid) eller om vi ska göra ytterligare anpassningar till kyrkoledningens folkkyrkliga liberalteologi (vilket Georg Andersson verkar stå för) eller stå kvar i något slags mittenposition (som verkar vara Stefan Holmströms linje), där alla och ingen är riktigt glad. (Detta sagt med stor respekt för Stefan som missionär, gruppledare och förkunnare).
Men bortsett från EFS och dess situation tror jag liksom Yngve Kalin att Socialdemokraternas kris är till nytta för Svenska kyrkans frigörelse: De omoderna socialdemokraterna

Bäringen på kyrkopolitiken är övertydlig. Socialdemokratin skapade i linje med sin övriga politik också den så kallade demokratiska folkkyrkan som ett inslag i folkhemsbygget . Marken var beredd i den religiöst motiverade folkkyrkan med sina rötter i trettiotalet och den tidens ideologier och kunde tas i anspråk för egna syften. Svenska kyrkan blev under socialdemokratins ledning mer svensk än kyrka. Det märkligaste av allt är kanske att de övriga politiska partierna drogs med i spelet av rädsla att bli akterseglade. Som statsbärande parti kunde sossarna med utnämningsrätt tillsätta sitt folk på nyckelpositioner, med rörelsen mobiliserad kunde de i kyrkomötet genomföra sina reformer vars kanske mest paradoxala utryck är en fullständigt politikerstyrd kyrkoorganisation som på pappret kallas en fri kyrka.
För dem som har en annan vision om en modern kyrka, trogen sina rötter och sin särart, kommer nu detta att vara den stora utmaningen. Socialdemokratins kris kommer att få konsekvenser också för kyrkan. Den omoderna kyrkopolitiken måste vika i det förnyelsearbete och stålbad socialdemokraterna kommer att gå igenom. Den är hopplöst omodern i det paradigmskifte som övergår Sverige. De andra partiernas företrädare kommer också att följa efter, en del av övertygelse, andra motvilligt. Svårast blir det för alla dem som gjorde karriär med partipolitiken som bas. Det är inte bara Mona Sahlin som sitter löst när förändringens vind blåser!

Lämnar Socialdemokraterna sitt starka kyrkopolitiska engagemang (se bara t.ex. Kyrkovalsbladet från Umeå 2009!) gör nog Moderaterna det också - som nu tycks vara med bara för att S är det - och då vill nog inte heller något annat parti stå kvar tillsammans med statskyrkovänliga Sverigedemokraterna. Även Torbjörn Arvidsson och "Kristdemokrater i Svenska kyrkan" får kasta in handduken (särskilt när de inte ens kunde stå för sin egen linje om äktenskapet från 2009 vid 2010 års omröstning utan valde att lägga ner sina röster!!!).
Öppen kyrka kan fånga upp folkkyrkoidealisterna, Frimodig kyrka de någorlunda bekännelsetrogna och Posk alla övriga.
Men för min del får EFS gärna ställa upp som egen nomineringsgrupp inför nästa kyrkoval. Och på den listan får Georg Andersson gärna stå som kandidat. Även om jag kanske kryssar någon annan EFS-are eller rent av röstar på någon från Frimodig kyrka ändå...

Guds kyrka är gemenskap
med Fadern och hans Son.
Det skådar hon och erfar
i Andens kraft och nåd.
Gud helgon och martyrer
betygar det med blod,
omkring dem sjunger rymden
där segerns kyrka bor.

lördag 3 april 2010

Påskpredikningar

Påskvänner!

Nej, jag har inte blivit högkyrklig. Men jag tror att högkyrkligheten i sina bästa stunder är katolsk i bästa mening, allmänkyrklig alltså. "Det som är reformatoriskt är apostoliskt och därför katolskt." Och de påskpredikningar som Kyrklig Samlings ordförande Yngve Kalin lagt ut på nätet redan före (!) påsk hör till de i bästa mening mest evangelisk-lutherska predikningar jag hittat på nätet.
"Risken" är f.ö. (för er som ogillar dem) att just högkyrkligheten vinner starkt i goodwill genom den teologiska kalabaliken just nu om övriga kyrkogrenar visar sej sakna motståndskraft.
Men du som "fyndat" predikningar i andra slags "kyrkligheter" får gärna tipsa mej.

lördag 31 oktober 2009

Sista dagen med Kyrkans äktenskapssyn?

Påskvänner!

Den 31 oktober 2009 gäller fortfarande att Svenska kyrkan anser äktenskapet vara för man och kvinna. Men även den 1 november 2009 gäller detsamma i Kyrkans bekännelseskrifter och psalmbok (alla vigselpsalmer av 1900-talsförfattare talar om "man och kvinna", det är bara två psalmer av 1800-talsförfattare, nr 82 och 84, som talar om "dessa två"). Om det kyrkomöte som domineras av (S), (M) och (S) fattar beslut i en lärofråga, ett beslut som dessutom uppenbart strider mot Svenska kyrkans bekännelseskrifter (långt tydligare än ämbetsreformen 1958), kan det, vad jag förstår, inte uppfattas som annat än en nullitet.

Men detta måste tydligt deklareras av oss alla som tror så. Annars blir vi "hängda en och en". Jag vill också tydligt säga att detta inte handlar om en bön om "tolerans" och "mångfald". Det är inte alls tolerans och mångfald jag förespråkar. För detta handlar om en maktkamp, som ska föras med schyssta medel och i insikt om att "vi inte för en kamp mot kött och blod." Det är inte några medmänniskor, vare sej biskopar och/eller hbtqi-personer, som är den egentliga fienden; däremot handlar saken i högsta grad om förtroende, och liksom vi som är det allra minsta heteronormativa nu öppet jämförs med slaveriförsvarare (Tony Guldbrandzén, Erik Aurelius) om några år kan få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om kyrkomötets beslut blir bestående, på samma sätt kommer de som nu försvarar kyrkomötesbeslutet - eller driver med strömmen - få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om vi moderat heteronormativa lyckas vända utvecklingen. Vi ska inte låtsas om något annat - många präster, diakoner, församlingspedagoger m.fl. har i mina ögon förverkat sitt förtroende som barn- och ungdomsledare genom att driva fram eller släppa fram den här sista utvecklingen.

Jag har inte sett någon riktigt tydlig anvisning från EFS-ledningen om hur vi på gräsrotsnivå nu bör handla, mer än att vi enligt Stefan Holmström bör stanna kvar i Svenska kyrkan (om EFS kan acceptera EFS-präster som delar den välmenta men galna äktenskapsreformen, dess queerteologi och "rättelser" av Jesusorden, det säger han dock inte). En anvisning från Kyrklig Samling på Yngve Kalins hemsida tycks mej verkligt genomtänkt och läsvärd, med sitt förslag till tydlig deklaration av vår inställning inför lokala arbetsledare och kyrkoråd, men många EFS-are tänker väl om de högkyrkliga: "kan något gott komma från Nasaret?". Ännu mer tänker de väl så om Dag Sandahl efter ett flitigt citerat uttalande i en foajé, men hans blogginlägg "Vad bör göras?" är däremot enligt min mening verkliga biskopsord, som visar pastoral insikt om både situationens allvar och de olika vägval människor kan känna sej manade till.

Detta sagt och trots allt: En välsignad Allhelgonahelg i trons gemenskap med dem som gått före! Och detta är definitivt INTE sista dagen för Kyrkans äktenskapsdefinition. Vad Svenska kyrkans kyrkomöte (läs S, C och M) än må ha hittat på fr.o.m. i morgon, är det inte något Gudsord, och kan rimligen inte behöva respekteras mer av oss kommande år än vad hittillsvarande äktenskapssyn respekterats av queer-teologerna föregående år.

Led, milda ljus,
i dunkel, dimfylld värld,
led du mig fram.

onsdag 9 juli 2008

Den bistra verkligheten vad gäller Svenska kyrkans ekonomi

Påskvänner!

Nu har ju K-G Larsson föregått med dåligt exempel och lämnat Svenska kyrkan. Det är andra som borde göra det, tycker jag. Men för oss som är kvar kan Yngve Kalins artikel "Den bistra verkligheten" ur Svensk Pastoraltidskrift nog ha visst intresse.

Håller verkligen Svenska kyrkans organisation ens vår livstid ut? Får jag någon anställning som kantor efter min kantorsutbildning eller kommer det mesta att i fortsättningen - liksom i så många EFS-bönhus genom åren - bygga på ideell medverkan.

Svenska kyrkans framtid är höljd i dunkel. Men Kristi kyrka har stora löften, och går vi med Jesus behöver vi inte vara rädda. Går Svenska kyrkan den vägen är också Svenska kyrkans framtid ljus. Bortom den rika stats- och politikerkyrkan finns stora andliga möjligheter. Visst kan EFS vara med och visa vägen?

Frukta ej du Guds församling,
Herrens Ande bor i dej.
Helig eld ska brinna,
du ska övervinna,
dödens portar hindrar inte dej.
//: Jesus har makt, han har all makt,
han vunnit seger på Golgata ://