Sören Janson in memoriam

Påskvänner!

Även Sören Janson har lämnat jordelivet i en ålder av dryga 90 år. Och även honom har Urban Thoms på Dagen porträtterat så fint! Tack, Urban! Tack, Sören (och Eric som sjunger hans bästa psalm så fint här nedan)! Tack, Jesus!

Text och musik: Sören Janson 1965 (32 år) 

Här kommer Sörens näst bästa psalm, sjungen av Christer Peters:

Martin Lönnebo in memoriam

Påskvänner!

Att den i yngre dagar Efs-anknutne Lönnebo gått ur tiden uppmärksammas stort. Med all rätt. Runorna har väl i många fall redan stått "inhuggna" i många år, men även spontana minnesord i mängd har noterats. Läs gärna den tre år gamla 90-årsintervjun med Dagens Urban Thoms!

Ett ömsint men något mindre okritiskt porträtt än de gängse ger Dag Sandahl. Inte bara ur högkyrkligt perspektiv tedde sej Lönnebo även i sin krafts dagar märkligt frånvarande i vår tids stora kyrkliga stridsfrågor. En något eremitiskt lagd person som Lönnebo hade förvisso viktiga, mer fridsamma kallelser att förverkliga som lärare, själavårdare och inte minst pappa. Och nog behövs tillbakadragna bedjare och meditationsledare även i vår tid. Men nu råkade han ju även ha blivit biskop. 

Hans största och viktigaste insats kom kanske efter pensioneringen. Många verkar ringakta  Frälsarkransen. Jag gör det inte. Men skaffa Lönnebos egna förklaringar till den (Kristuskransen på norska)! Det har givits ut så många urvattnade frälsarkransgajder, som mest påminner mej om "Tao enligt Puh" och annan exploatering av den snälle björnen.

Vila i frid, broder Martin.

Det brustna hjärtat

Påskvänner!

Urban Thoms skriver så fint i Dagen om Whitney Houston (1963-2012) och hennes brustna hjärta. Läs och berörs. R.I.P. Det är så mycket som verkar gå tragiskt snett i hennes liv, vid sidan av alla obetalbara succéer som vi inte heller ska glömma (vilken röst!). Är det framgångens pris, kan man undra ibland, när man ser andra deformerade världsstjärnor...



Samtidigt har vi ju alla - förutom kanske "One moment in time"? - våra sprickor och mer eller mindre hemliga tragedier. Och ingen av oss har något hopp inför evigheten förutom det som mennonitkören sjunger så himmelskt vackert om här nedan. Finns det hopp för Andreas Holmberg finns det hopp för Whitney Houston (R.I.P.). Och för dej som hör det här: