Biskop de facto Stefan Gustavsson uppmuntrar oss att smaka och se

Påsk- och julvänner!

Så här i trettondagstider, och inför söndagen som förut hade rubriken "Jesus visar sin härlighet" och nu har rubriken "Livets källa", passar det verkligen bra att med Stefan Gustavsson påminna varandra om hur god Gud är, hur mycket som finns att upptäcka som filosofin aldrig drömt om! Och att, som den engelske journalisten Gilbert K Chesterton påpekade, ateistens svåraste ögonblick är när hän är riktigt, riktigt lycklig - och inte har någon att tacka.

Trygve Bjerkrheim i Norge sjöng:

1. Det strömmar en livsälv av lycka,
jag gläds åt att få vara till.
Gud skapade mej till sin avbild,
mitt eviga bästa han vill.
Jag lever och alltid får leva
med honom som offrade sej
men levande uppstod ur graven
och öppnade himlen för mej.

2. Ja, Kristus är källan den klara,
ett havsdjup av glädje och frid,
och mitt under tårar och faror
är han den jag håller mej vid.
Snart gryr över jorden Guds morgon
och då ska jag bli honom lik.
Han själv är min glädje och lycka,
min Gud, jag är ofattbart rik!

Text: Trygve Bjerkrheim, sv. övers. A.H.

Musik: Ragnar Ørstavik

Chesterton gånger två

Påskvänner!

För er som gillar Gilbert K Chesterton - och fler får gärna upptäcka honom - finns nu inledningskapitlen till två av hans böcker i ny översättning. Dels Ortodoxi (prolog + 3 kapitel), dels Rashygien och annat ont (7 kapitel). Båda böckerna är synnerligen läsvärda, både p.g.a. det engagerande innehållet och p.g.a. den strålande stilen (som naturligtvis blir något mindre strålande i översättning, men det kan väl inte hjälpas).

Ortodoxi har tidigare översatts två gånger till svenska, senast samma år som boken fyllde 100 (2008), då liksom i engelska utgåvor med en bild av den åldrade författaren på omslaget (men han var bara 34 år när han skrev boken!). Rashygien och annat ont har mej veterligen aldrig tidigare publicerats på svenska, men refereras till i Maciej Zarembas bok De rena och de andra (Bonniers 1999).

Nu drar vi igång igen

Påskvänner!

Nu drar jag igång bloggandet lite mer igen efter en slags sommarsemester. I och för sej kan man ha en blogg liggande rätt länge utan att det märks så mycket på besöksstatistiken - Daniel Astgård på Tro och Tänk upptäckte att han hade 1000 läsare i månaden även de månader han ingenting skrev - men där finns det nog sedan bra länge mer av intresse än här, prydligt kategoriserat dessutom. (Inte minst bra länkar till andra nätresurser). Och "Fader Jonatan" som la ner sin gamla blogg och skapade en ny (Kognitiv dissonans) upptäckte till sin förvåning att hans gamla blogg länge fortsatte ligga högt på Bloggtoppen - nog så högt som hans nya - utan ett enda nytt inlägg.

Våra bloggar blir kanske till slut ett slags virtuella mausoléer över våra respektive liv och tankevärldar? (Tänk förresten att inte bara ha tillgång till Peter Englunds gamla blogg utan även till till Gilbert K Chestertons, Sören Kierkegaards, Martin Luthers, Birgitta Birgersdotters och Johannes Sebedaiossons!).

Vi kanske inte behöver leva efter devisen "jag skriver, alltså är jag till". Vår Frälsare skrev ju inte så mycket, åtminstone inte för egen hand. Men:

Ett kristusbrev till världen
är var och en som tror
och sagt sitt ja till honom
som mitt ibland oss bor,
ett brev från evigheten...