Joel Wadströms påskpredikan från Efs Luleå

Påskvänner!

I Lule är alla gudstjänster i Efs-kyrkan inställda. Men det sänds gudstjänster via Soundcloud. Jag lyssnade just till Joel Wadströms påskpredikan. Det tog ett tag innan jag fattade vad karln höll på med. Lite småtaffligt och torrt. Som han säger (lite fritt citerat): Nu trodde ni att det skulle bli fest och glädje. Och så pratar jag om synd och död. Men för att förstå de goda nyheterna behöver vi också förstå de dåliga nyheterna. 

Tänk, det tror jag också! Och även om vi får ropa halleluja och sjunga "Jag har en vän" (som kommer efter predikan), inte minst i påsktider, så gladdes jag åt Joels lite kärva budskap. Framför allt åt att han vågade framföra det offentligt och åt att även Efs-grundaren (iaf namnpåhittaren) Bernhard Wadström skulle ha känt igen det. Och känts vid det.

Vill också nämna Gösta Degermans betraktelse för Andra söndagen i påsktiden (publicerad också i en gratistidning i Luleå). Den står, precis som Joels påskpredikan, ut i mängden av allmänna påskbetraktelser i vår tid. Trots att den i eminent grad är riktad till "vanligt folk". Jag tror det är just för att den innehåller både lag och evangelium. Vi behöver båda. Alla behöver båda.

Tack Joel och Gösta. Tack Jesus.

Biskop de facto Joel Wadström tar till orda

Påskvänner!

Verkliga biskopsord i Dagen. Fast inte från en biskop de jure. Tack till teol. kand. Joel Wadström.

Detta gäller också EFS. Från gamla Sjömanskyrkan i Gävle berättas följande från den legendariske predikanten och bokbindaren Pehr Pehrssons tid (i EFS:s 75-årsskrift 1931, del II, s. 195):

Några år senare var en ung pastor S., känd för sin radikala teologi, förordnad i Gävle. Han begärde 1908 att få predika i Sjömanskyrkan men vägrades. Ett dittills utgående anslag från en stiftelse, "Sofia Magdalena kyrkoråd", sattes därmed på spel för den ekonomiskt långt ifrån välsituerade föreningen. Den skrev emellertid: "Då pastor S. genom sin obestämda och vacklande hållning till vår kyrkas bekännelse och lära och genom sin verksamhet även väckt oro och misstämning särskilt inom religiöst intresserade kretsar både i Gävle och i den församling, dit han förut varit missiverad, så hemställes, att S. ej måtte tilldelas några predikoturer i Sjömanskyrkan." Det beklagades om bandet skulle slitas, men "handlingssättet är ej förestavat av maktlystnad utan endast av vår innerliga önskan att i vår kyrka höra en förkunnelse, som, på samma gång den är positivt kristlig-evangelisk, även är bekännelsetrogen. I detta får nämligen efter vår åsikt ej den enskilde prästmannens egna funderingar och infall vara normerande."

Liksom inte heller den enskilde biskopens och ärkebiskopens. Ord och inga visor från Gävle lutherska missionsförening för 108 år sedan. Helt i överensstämmelse med väckelseledaren Ole Hallesbys linje sådan den uttrycks i Vort forhold til vranglaeren.

Men vilken EFS:s linje är idag, lokalt och centralt, kan man fundera på. Själv upplever jag att vi hyser större "vördnad för ämbetet" än t.o.m. de högkyrkliga och frejdigt bjuder in biskopar av de mest liberala kulörer till våra större möten. Ska det vara nödvändigt? ELM-BV gör det ju inte, men så är deras predikanter inte heller underställda biskoplig tillsyn. Lokalt är nog urskiljningsförmågan bättre, men...

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum.
Låt den helga ljusastaken
inte stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.