EFS-kyrkan???

Påskvänner!

Förlåt om jag är "tyckmycken" nu igen. Men måste verkligen så många bönhus heta "EFS-kyrkan"? Jag kan acceptera att vårt missionssällskap heter EFS och skäms inte för uttydningen Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (betydligt snärtigare än ursprungsförslaget Fosterländska Stiftelsen för Evangelii Befrämjande ;o). Men måste de vi vill bjuda in till gudstjänst lära sej "gå till EFS-kyrkan"? Jag tänker närmast på bönhusen i så olika tätorter som Njutånger och Sundsvall, men jag vet att det finns fler (i Bollnäs hette det Gärdeskyrkan, tror jag bestämt, innan den såldes...). Jag tänker på travestin från Ersmark Södra: "Mitt hus ska vara ett bönehus, men ni har gjort det till - en kyrka!"

I Norrlands huvudstad (sorry, Umeå!) uppsökte jag vid genomresa häromsistens Gustav Adolfs-kyrkan i centrum och tyckte nog att gudstjänsten, inklusive psalmer och predikan, verkade evangelisk-luthersk tillräcklig (och katedralen stor nog) för att även stadens EFS-are hade kunnat gå på den. Och göra som östlaestadianerna i Luleå: ha fortsättningsmöte i bönhuset på eftermiddagen. (I Njutånger var åtminstone hela församlingen sammanlyst till "EFS-kyrkan" den här söndagen - då kan det ju gå an...).

Men visst: egna lokaler kan en bekännelsetrogen(?) förening behöva ha (man vet inte hur länge man tas emot i församlingshemmen eller hur länge Ulla Karlsson-teologin motas bort någonstans ö.h.t.). Fast återigen: ska de verkligen behöva kallas något så fantasilöst och intetsägande som "EFS-kyrkor"? (Ursäkta gnället ;o). Vad är det för fel på "missionshus" eller - just det, "bönhus"? Eller typ "Hörnstenskyrkan" resp. "Fegärdekyrkan"?

Avslutar med att som så många andra länka till höglågfrikyrklige Torbjörn Lindahls i sammanhanget synnerligen tänkvärda gudstjänst- och liturgireflexioner:

Olika slags gudstjänster I
Olika slags gudstjänster II
Olika slags gudstjänster III
Olika slags gudstjänster IV