Nu är det allvar, Andreas!

Påskvänner!

Idag väljs efter all sannolikhet min namne Andreas Holmberg till ny biskop i Stockholms stift. Det är ju roligt att ha en Andreas Holmberg i biskopskollegiet, därtill ett missionärsbarn som själv varit lärare i Tanzania. Men en del saker bekymrar mej dock vad gäller just Andreas´ biskopsroll. Så här skrev jag i en insändare till Kyrkans Tidning för tre veckor sedan (den togs aldrig in, så nu publicerar jag den här istället).

DET ÄR ALLVAR NU, ANDREAS!

I fjol våras hade jag, N Andreas Holmberg, en liten debatt i Kyrkans Tidning med min namne B Andreas Holmberg, stiftsadjunkt i Stockholms stift och nu biskopskandidat med, som det verkar, mycket starkt stöd i stiftet. Diskussionen gällde hur biskoparna ställer sig till företeelser som nätverket "Kristen bortom Gud" och kh Åke Nordströms tes att det är orimligt att försöka få folk att tro på en "en från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk varelse". Eller tesen att Jesus "gudomlighet kommer sig av att det är vi som i tro erkänner honom som Kristus". (KT 15/3 2018) 

Likaså påtalade jag (KT 19/4) hur domkyrkolektor Sabina Koij i Kyrkoalmanackan för reformationsåret 2017 framställde syndafallet som något positivt. ("De får inte äta, men måste göra just det för att bli sanna människor. [---] Steget ut ur Eden är oundvikligt för inre mognad och växt. Vi måste helt enkelt äta av äpplet." Dagbok med Kyrkoalmanacka, Verbum 2017, s 50). Och jag undrade om inte även klassiskt högkyrkliga och laestadianer då måste få bli prästvigda igen. Säga vad man vill om dem - men de är ju i alla fall emot synden och tror på Gud! 

Till min glädje höll stiftsadjunkten Andreas Holmberg i sitt svar (KT 17/5) med om att en icke-teistisk kristendom är en orimlighet. Däremot tycktes han mena att det räckte om en biskop i enskildhet förehöll den icke-teistiske kyrkoherden detta. Jag menar däremot att offentligt framställd villolära också måste rättas offentligt - så att ingen som lyssnat blir bedragen. 

Så har inte skett, men vad jag kan se sitter kh Nordström ändå säkert i Gustav Vasa. Allt medan t ex teol dr Rune Imberg på Församlingsfakulteten i Göteborg blir avkragad och meningsfränder till sådana svenskkyrkliga profiler som prof Bengt Holmberg och teol dr Bo Brander alls inte kommer ifråga för prästvigning i vare sig Stockholm eller Göteborg. 

 Om en stiftsadjunkt kan tillåtas sväva lite på målet, måste väl ändå en biskopskandidat kunna ge raka svar: 1) Kan en icke-teistisk kyrkoherde (läs Åke Nordström i Gustav Vasa och hans meningsfränder) få fortsätta verka i vår kyrka? 2) Om så är fallet, försvinner då inte hela legitimiteten hos det prästvigningsförbud från 1994 som drabbat klassiskt troende hög- och gammalkyrkliga, samt lågkyrkliga av laestadianskt och Elm-rosenianskt snitt?

N Andreas Holmberg
Iggesund

Katekesfråga 157: Hur uppstår och växer kristenheten på jorden?

Prästvig högkyrkliga igen!

Påskvänner!

När jag för några år sedan motionerade till Efs:s årskonferens om att Efs skulle verka för att prästvigningsförbudet mot högkyrkliga skulle upphöra, avfärdade styrelsen motionen med att det minsann fanns högkyrkliga som inte var kv*nn*pr*stm*tst*nd*re och därför utan problem kunde prästvigas redan som läget var.

Jaja. Men man förväntas ju skriva motioner med fart och kläm, inte teologiska utläggningar. Hade jag haft utrymme kunde jag förstås ha gått in på begreppet högkyrklig och definierat det närmare. Men styrelsen kunde förstås också ha varit schysst nog att nämna att långt fler än högkyrkliga är s.k. kv*nn*pr*stm*tst*nd*re, bl.a. Elm-Bv-are (t.ex. nu avgående missionsledaren Erik J Andersson) och laestadianer.

Vi i Efs känner oss förstås föga drabbade av prästvigningsförbudet. Men genom att vi tiger när det gäller högkyrkliga (enligt ursprunglig definition) och ämbetsfrågan, finns det väl snart inga kvar som protesterar när vi själva drabbas p g a äktenskapsfrågan eller annat? Dessutom har kh Åke Nordström i Gustav Vasa - som förespråkar en icke-teistisk kristendom - gjort rätt många gränsdragningar obsoleta. Accepterar Efs utan att mucka präster som inte tror på Gud och/eller tror att Jesus har ruttnat, kan vi väl i fridens dar inte vara med på att utestänga de högkyrkliga från prästvigningens heliga handling?

Det var min poäng i den insändare som togs in i Kyrkans Tidning förra veckan: "När kommer högkyrkliga få prästvigas igen?" (Originalrubriken var: "Prästvig högkyrkliga igen!") Någon däremot - och varför i så fall?

[Att högkyrkliga ofta begått misstaget att erkänna även uppenbara villolärare som "rätta präster", bara för att de var karlar, ger oss inte rätten att begå motsvarande misstag. Och de högkyrkliga har faktiskt inte godtagit uppenbara ateister som bättre alternativ än kvinnor i prästämbetet - inte "en karl till varje pris", alltså].

Katekesfråga nr 35: Vad befaller Gud i tredje budet?

Vem bestal vem?

Insändare till Kyrkans Tidning, publ. 1/10 2015 (så när som på de avslutande "slagorden", se här). 

VEM BESTAL VEM? 

Visst går det att förstå Claes-Bertil Ytterbergs och Mikael Mogrens upprördhet över att Stiftelsen Berget verkar glida dem ur händerna. Men att prata om stöld är väl att ta i.

Dels för att Svenska kyrkan när den bröt med påven ju behöll både löst och fast av egendomar, även om åtskilligt av kyrksilver och kyrkklockor beslagtogs av kungen, medan klostren så småningom plundrades och las ner.

Dels för att Ytterberg och hans politiska meningsfränder själva kan sägas ha lagt beslag på egendomar och missionsmedel, som skänkts under förutsättningen att Svenska kyrkan skulle vara och förbli en evangelisk-luthersk eller åtminstone frimodigt kristen kyrka.

Svenska kyrkans mission har lagts ner inte bara till namnet utan av allt att döma även till gagnet. Dess kyrkomöte domineras av kyrkligt obehöriga grupper, bl.a. det statsbärande politiska partiet. Dess ärkebiskop har kusligt svårt att svara på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Och att alla oavsett tro blir evigt saliga tycktes vara den dominerande förkunnelsen också bland övriga kandidater till kyrkans högsta ämbete.

Ingen ledande person protesterar högt mot att den hedniska seden att avliva "oönskad" eller "defekt" avkomma nu åter breder ut sej - också bland kyrkans medlemmar. Många av våra biskopar går däremot runt i Pride-parader och försäkrar våra ungdomar att det inte finns någon särskild biologisk eller teologisk vits med man-kvinna-förbundet, som nu inte ens får ha ett särskilt namn ens i kyrkan.

Ja, avgångne ärkebiskopen anser visst till och med att barn kan vara födda av män och att vi som inte tror på det vill tvångssterilisera folk.

Inte undra på att även troget kyrkfolk nu utan större samvetsbetänkligheter konverterar till romersk-katolska kyrkan! Vem bestal vem egentligen?

Reclaim the church! Reformation 2017!

Andreas Holmberg (FK), vikarierande kantor och ungdomsledare Iggesund

Eva Hamberg har lämnat oss

Påskvänner!

Nej, teol dr prof Hamberg, ledamot av Svenska kyrkans läronämnd, har inte "befordrats till härligheten", men däremot lämnat Svenska kyrkan. Och prästämbetet. (Hon begriper tydligen genast, i motsats till vår egen K-G Larsson, att det inte går att behålla det när hon lämnar kyrkan).

Hennes sakskäl är i högsta grad begripliga och beaktansvärda. Även om EFS inte drar samma slutsatser som hon, bör vi åtminstone dela krismedvetandet och känna ansvaret att markera avstånd från den liberalteologi som kolporteras ut från Svenska kyrkan centralt. T.o.m. Kyrkans Tidnings ledarsida markerar ju nu! (Jfr även debattartikeln från Carl Anders Breitholtz, ordf. i Organization for the Persecuted Christians).

Hade EFS stått i lika stark opposition mot kyrkoledningens liberalteologi som Eva Hamberg, borde väl EFS ha varit ett naturligare val för henne än Evangeliska Frikyrkan och Pingst? Vi har ju faktiskt EFS:are - t.ex. Stefan Gustavsson - som lämnat Svenska kyrkan. Men tyvärr verkar vi, liksom Svenska kyrkan, nu gå miste om hennes viktiga röst.

Vilka står kvar? Är vi dom där grodorna som kokas så långsamt att vi inte hoppar ur förrän det är försent? Och ska vi stå kvar ska vi väl åtminstone käfta emot så det hörs? (Tänk förresten att kvinnliga präster som Anna Sophia Bonde och Eva Hamberg är bättre på att kritisera prästvigningsstoppet av klassiskt högkyrkliga än vad osolidariskt lågkyrkliga EFS är!).

Ärkebiskopsvalet på tisdag och alla kyrkans övriga vägval är ett stort, stort böneämne. Som nödlösning kanske Ragnar Persenius (som trots allt skilde ut sej förhållandevis positivt i det svaga startfältet) kan fungera 5 år eller så - men Svenska kyrkan behöver faktiskt en ny reformation.

Reclaim the church! Reformation 2017!

Jag tror jag dör...

Påskvänner!

 Nä, så lätt ger jag inte upp, men "Borgerlig Samling" som "ny" nomineringsgrupp - tjoflöjt! Det är ju precis lika dumt som om Socialdemokraterna först drog sej ur kyrkovalet (ja, gör det snälla!) och sedan dök upp igen som gubben i lådan under namnet "Socialistisk samling!" Äsch, släpp dom där politiska kategorierna, kära förtroendevalda - det är en kyrka ni förväntas engagera er i, inte i nån filial av statsapparaten! Hellre nomineringsgrupper som "Liberalteologiska förbundet" och "Skrifttrogna stötar" - men ännu mycket hellre EFS, förstås!!! - än dessa förbenade lämningar av statskyrkotiden.

Jag tror jag måste citera mej själv från kommentarsfältet i Kyrkans Tidning:

"Borgerlig"!!!! Och vilken relevans har detta ökänt politiska begrepp i en kristen kyrka??? Det är ju lika enfaldigt som om man i hustruns missionsförsamling skulle agitera för att ombudet till GF-kyrkans konferens i Linköping bör vara just borgerligt! Vad har det för relevans i andliga frågor? Jag kan dra noll slutsatser om en persons kyrkosyn av att höra att hon är socialdemokrat eller "borgerlig". (Men jag förstår att man inte kunde välja "Kyrklig Samling" - för det är ju upptaget!).

Äsch, moderater och centerpartister och sossar (samt Fiskare, Viskare och Krrrrr): Lägg av - lägg ner! Det finns tre bra nomineringsgrupper som företräder mest hela det kyrkoideologiska fältet att engagera sej i: Öppen kyrka, Posk och Frimodig kyrka. (Jag hoppas att även EFS väljer att ställa upp som nomineringsgrupp). Isolera Sverigedemokraternas Fädernas kyrka - som också är djupt obehöriga - och dra er ut före kyrkovalet 2013!

Reclaim the church! Reformation 2017!

Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk makt,
hon segrar när hon lider. 

Flytt från Kyrkans Hus och 36 miljoners-utköp

Påskvänner!

Samtidigt som EFS av kostnadsskäl definitivt bestämmer sej från att flytta ut ur Kyrkans Hus till f.d. Lärarhögskolan i Uppsala, se www.efs.nu, så får vi av Kyrkans Tidning (tack!) veta hur mycket dyra utköp av personal kostar Svenska kyrkan centralt (hur det ser ut i församlingarna är inte inräknat).

Vår missionssekreterare "Präst-Erik" konstaterar på Twitter (dit han tycks ha flyttat, kan sakna hans blogg ibland) att 36 miljoner är 3 gånger EFS utlandsbudget. Fast då räknas förstås utlandsbudgeten på ett år och utköpen på några fler. Men i alla fall.

Ja, se pengar...

Bra, missionsföreståndaren!

Påskvänner!

EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmströms tar biskopsansvar när han i veckans Kyrkans Tidning fokuserar Jesus som kyrkans Hjärtpunkt. Väckande och evangeliskt. Visst är det långt viktigare än andra heta diskussionsämnen, som t.ex. den om Hela Världens namnbyte till ACT Alliance. När det nu ändå inte får heta (eller vara) Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen längre kan det väl få heta ungefär vad som helst, tycker jag i den frågan.

Vill gärna dela med mej av Hakon Långströms fina Sexagesima-psalm (skriven för 10 år sedan och publicerad på nätet med tillstånd av författaren):



Jesus berörde med sina ord,
planen att fängsla till intet gjord.
Utsända männen gripa ej kan.
"Aldrig har någon talat som han."

Vem är den mannen? Någon som vet?
Är han Messias eller profet?
Nej, ifrån Nasaret kommer han.
"Aldrig har någon talat som han."

Se, det som ingen väntat nu sker:
från Galiléen Frälsaren ger
frihet för fångna, ljus blinda fann.
"Aldrig har någon talat som han."

Mannen på väg till Emmaushus
utlägger Skriften, ger den nytt ljus.
Lärjungahjärtan sättes i brand.
"Aldrig har någon talat som han."

Kärlek han talar, ömhet och frid,
ord som kan gripa in i vår tid,
innerligt, varligt och allvarsamt.
Aldrig har någon talat som han.

Jesus, berör mig, säg nu till mig
ord som förvandlar, drag mig till dig,
så jag kan säga av hjärtats djup:
"Aldrig har någon talat om du!"

Tragikomiska konsekvenser

Påskvänner!

Nu ska ni få höra något roligt! Eftersom Svenska Kyrkans studieförbund (Sensus) gått i bräschen för att även icke på något sätt missbildade människor ska få definiera sitt kön som "hen", så är det ju numera bara för gubbarna i börsstyrelser och biskopsmöten att definiera om sitt kön till detta tredje (?). Så har vi med ens utplånat den besvärliga mansdominans, som Dag Tuvelius på Kyrkans Tidning vill komma till rätta med genom att utnämna 4 kvinnliga biskopar å rad.

(Att vi lekmän redan nu har våra meningar om vilka biskopar som rätteligen borde kalla sej "hen" (=höna på engelska) är en sak för sej).

Tänk hur självförgörande nu queerideologin visar sej vara: för att alls kunna bedriva den jämställdhetskamp man anser behövas - och nog behövs den på många områden - måste vi behålla reaktionära och oqueera begrepp som han & hon, man & kvinna, pojke och flicka, Sven och Svea. (Varför inte också äktenskapet i bemärkelsen förbund mellan man och kvinna?).

Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans
när tillvaron föddes en gång,
vi står här idag inför skapelsens Herre
i bön och sång.

Kommentar till Dag Tuvelius´ ledare i Kyrkans Tidning

Påskvänner!

"Varje meddelande om att mobiliseringen ska upphöra är falskt." Esbjörn - gamle johannelundsrektor och prästutbildare - HUR kan du tala om solidaritet med ett beslut som du, Hans och Ragnar själva i er reservation påstod strida mot Guds ord? Som själasörjare borde du veta att du därmed uppmanar många att döda sitt samvete och utsätta sin själ för livsfara.

Bitter eftersmak av fortsatt gerillakrig och ständigt krypskytte mot samkönade äktenskap skriver Dag Tuvelius om i Kyrkans Tidning. Men, Dag, det vi nu ser är en bitter eftersmak av det gerillakrig och ständiga krypskytte mot kyrkans äktenskapssyn som många av kyrkans anställda ägnat sej åt på betald arbetstid, där man kallat den "diskriminerande" och brott mot alla människors lika värde och kristen människosyn - ja, rent av ställt samman oss som försvarat den med slavhandelns försvarare (Tony Guldbrandzén, Erik Aurelius m.fl.).

Ett beslut som även många biskopar anser vara förhastat, illa underbyggt m.m.: hur kan det nu plötsligt anses vara sakrosankt, definitivt och höjt över all kritik MER än kyrkans tidigare äktenskapsdefinition?

Hur kan det nu anses som "gerillakrig och krypskytte" för att t.ex. en kyrkomusiker INTE

1) i de samtal som nu uppkommer även inom barnkörer (jo barnen frågar!) vill bekräfta för Kajsa och Lisa eller Pelle och Kalle att de nu får gifta sej med varandra när de blir stora, om de vill - även i en kristen kyrka. (Kyrkomötesbeslutet handlar ju faktiskt inte om att man måste vara specifikt homosexuell för att få tillstånd att gifta sej med någon av samma kön - alla hugade har fritt fram, även de som skulle kunna bilda familj med någon av motsatt kön).

2) går med på att en vigselritual där Jesusorden om äktenskap "kan utgå" eller, som Wejryd skulle föredra, läses för alla i "rättat" skick, fortfarande kan kallas en vigsel till ett kristet äktenskap

3) tror att Wejryd har rätt i att Jesusorden verkligen är könsneutrala till sin innebörd och lika gärna i en viss kontext kan tolkas så här: "Därför ska en man lämna sin mor och sin mor och hålla sej till sin man - och de två ska bli ett kött; så är de inte längre två utan ett kött; vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt".

4) förnekar att det är någon som helst fördel för en 5- eller 15-åring med två föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha

5) förnekar att det är någon som helst fördel för en 2- eller 12-åring med två föräldrar att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen mamma ha

6) är tystare om sin syn på kyrkans nya äktenskapssyn än queerteologerna varit om sin syn på kyrkans tidigare äktenskapssyn tillkänna? (nb den här punkten är kraftigt omformulerad jämfört med versionen i Kyrkans Tidning).

Som jag ser det har den egentliga Svenska kyrkan INTE definierat om äktenskapsbegreppet. Men dess kyrkomöte och stiftschefer har gått utöver sitt behörighetsområde och, liksom staten, börjat prata om fyrkantiga cirklar. Ett kristet äktenskap är, per definition, en förening över könskampsbarriären där man sover med fienden och, ifall barn uppstår, har det perfekt könskvoterade föräldraskapet. Allt annat måste väl nu, lika väl som före kyrkomötesbeslutet, strida mot Herrens ord, Esbjörn? Eller är beslutet kanoniskt? Har vi nu fått ett nytt Gudsord enligt devisen Vox Populi Vox Dei? Förstår du inte hur din uppmaning om solidaritet med beslutet uppfattas av oss som riskerat fortsatt anställning inom kyrkan på att sprida och inskärpa allvarsorden i er reservation? Vi delar nu många av oss budbärarens känslor i Runebergs dikt "Sandels":

"Harm brann i den unge krigarens själ, Av dess flammor hans öga sken. General, jag är skyldig er sanning, nåväl, Ni föraktas av hela armén. Hos varenda soldat den tanke jag fann, Att ni är vår fegaste man." (Ur "Sandels" av J L Runeberg)

Säger Andreas som själv varit med om att öppna för en diskussion kring pastorala undantag (jfr 1994 års beslut) men aldrig ifrågasatt det heternormativa äktenskapsbegreppet och som nu upplever att kyrkomötesbeslutet 2009 komprometterar alla hittillsvarande hbt-diskussioner och pastorala hänsynstaganden/medgivanden i Svenska kyrkan - liksom det komprometterar den ämbetsreform som de teologiskt liberala ständigt hänvisat till i debatten (Gal. 3:28 t.o.m. i könslivet - jo hejsan! - kanske handlade versen inte om ämbetsfrågan heller).

Ge kyrkan kraft att lida

när kampens smärta krävs

och aldrig nånsin tiga

när sanningen förkvävs.

Må kyrkan bli som fordom:

ett hjärta och en själ,

en fristad mitt i oron,

för sanningen ett värn.

Karin Johannesson motiverar sin reservation

Påskvänner!

Förutom ett antal biskopar reserverade sej även en kvinna, teol dr Karin Johannesson, mot Gudstjänstutskottets betänkande. I veckans Kyrkans Tidning motiverar hon sitt ställningstagande - som är särskilt intressant med tanke på att hon tydligen är positiv till könsneutrala äktenskap. Men, som hon skriver, vill ingen god sportsman vinna till varje pris. Det måste ske med schyssta medel. Och det tycker hon inte har skett i det här fallet.

Klart läsvärt. Liksom Gudstjänstutskottets betänkande i sin helhet och - inte minst - de biskopliga reservationerna.

Men kyrkomötesbeslut verkar bli vad det blir - så hur hanterar vi det? Ett milt och välment vanvett, har jag karaktäriserat det som. Uselt konsekvensanalyserat och politiskt dirigerat. Och, som Karin Johannesson påpekar, troligen ett skräckexempel för omgivande kyrkor så att de tänker efter en extra gång innan de tar steg i vår riktning.

Pinsamt. Men alltid något, sa han som fick se Åmål.

Låt kyrkan bli som fordom,
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.

Att mena väl och rätt förmåner äro tvegge.
En enda är ej nog. Säll den som har dem bägge.

Stig Strömbergsson om att härska, fjäska och glida

Påskvänner!

Stig Strömbergsson i Älvsbyn bloggar nu läsvärt om att härska, fjäska och glida. Läs vad han skriver. För den som inte ids publicerar jag mina kommentarer nedan (de står annars efter hans bloggtext):

Tack för bekännelsen, Stig! Men jag tror att du kan ha fel i att årets kyrkovalsresultat inte kommer att påverka kyrkomötet i höst. Ty:

Om de politiska partierna (inkl. FISK, Fädernas kyrko och allt vad de kamouflerar sej som) inte som vanligt skulle få en majoritet av rösterna i höstens val, så skulle det avgående kyrkomötets själva LEGITIMITET kunna ifrågasättas. Människor kommer då på allvar att fråga sej varför de politiska partierna som vill rösta igenom "nyäktenskapet" på kyrkomötet i höst över huvud taget sitter i kyrkomötet! Eller i varje fall hur de kan vara i majoritet och rösta i en så viktig principfråga, EFTER att de röstande röstat bort dem från makten.

Det är därför så viktigt att vi uppmuntrar bildandet av nya nomineringsgrupper på tvärs med de gamla partigränserna - OCH att vi uppmanar alla kyrkomedlemmar vi känner till (troende och icke-troende) att 20/9 rösta på något av de partipolitiskt obundna alternativen.

Kyrka-stat-frågan måste bli den viktigaste i årets kyrkoval, INTE äktenskapsfrågan. (Vi får inte göra om misstaget från 1958 och missa den gigantiska principiella frågan för en tillämpningsfråga på bokstaven Ä).

Förresten - var inte det intressantaste i Kyrkans Tidnings undersökning att nästan alla de tillfrågade för 2 år sedan svarade att kyrkan VISST kunde ha ett annat äktenskapsbegrepp än staten, medan bara hälften tror så idag. Som god lutheran tycker jag som staten tycker - ungefär så var det ju nåt snille till präst som yttrade sej. Från vettet. Och i varje fall ingen god lutheran.

Statskyrkodjuret har ömsat skinn än en gång... (vad är det för djur som brukar göra det). Usch - jag är verkligen frikyrkligt sinnad, men det är ju Svenska kyrkan som är MIN kyrka och som jag vill ska vara just en fri - och frimodig - kyrka.

När det gäller alla HBT-personer som lever under hot eller förtryck - i Sverige eller Senegal - säger jag som jag sagt förut: Rör inte min kompis! Slå inte, hota inte, visa inte förakt! (Om nu någon läsare av EFS idag tänkt förgå sej mot någon). Men att jag t.ex. inte heller gillar hot och förtryck mot ensamstående föräldrar innebär ju inte att jag gillar ensamadoptioner eller skilsmässor mer för det. D.v.s. jag behöver inte dela åsikter eller ens värderingar med dem jag försvarar mot våldsverkare och idioter. Jag kan t.o.m. i viktiga frågor kritisera dem skarpt. Det legitimerar inte våld mot dem. (Känns det igen i Palestinakonflikten?).

Du som kan, du som kan
förlåta det som ingen annan kan...

Ärkebiskopen medger stolleprov

I en intervju i Kyrkans Tidning medger alltså ärkebiskopen det många av oss redan befarat, att remissomgången om äktenskapet är "ett stolleprov". Fast menar han verkligen samma sak med det ordet som jag och Astrid Lindgren?

Lämnar Ann Heberlein verkligen Svenska kyrkan?

Påskvänner!

I samband med en krönika i Kyrkans Tidning med vass kritik mot hur Svenska kyrkan (inte) presenterade Jesus på Almedalsveckan och Pridefestivalen säger sej krönikören Ann Heberlein vara på väg att lämna Svenska kyrkan. Det är rätt intressant, eftersom hon värderingsmässigt räknar sej till "den liberala falangen" och i princip bejakar mycket av det Svenska kyrkan idag står för, t.ex. vigsel av homosexuella. Och hon har tydligen ännu inte bestämt sej för om hon verkligen ska underteckna utträdesbiljetten.

Jag har både gått ur kyrkan och in igen. Eva Noréus i Uppsala släppte ut mej och Håkan Holmlund i Umeå släppte in mej. Sympatiskt bådadera, tycker jag. Det goda som ännu finns i Svenska kyrkan är ett skäl att stå kvar. Men det dåliga också, anser jag nuförtiden. Vi kan ju inte lämna Svenska kyrkan i händerna på vilka som helst. Ju. (Hör ni det, Ann Heberlein och K-G Larsson?).

Så engagera er gärna i Svenska kyrkan, gott folk! Gärna via EFS! Lämna inte det sjunkande skeppet utan gör en insats genom tätning och ösning! Och har ni hoppat överbord så kom tillbaka! (Hör du det, K-G?).

Eller är det som Anders Brogren skriver att "bara skeppet ska gå förlorat"? Ja, inte sätter jag automatiskt likhetstecken mellan Kyrkan och Svenska kyrkan. Att lämna Svenska kyrkan är inte samma sak som att lämna Kyrkan och Kristus. Men som sagt, jag har ingen lust att lämna över Svenska kyrkan till några s.k. folkkyrkoteologer modell pastor Jansson, som ser kyrkan som en tom plastpåse lämplig att fylla med vad folket vill ha.

F.ö. vet ni väl att teol. dr. Heberlein skrev sin avhandling om förlåtelse - och behandlade både dess betydelse och dess (ev.) villkor och begränsningar. Bra ämne, tycker jag. Vi behöver alla varandras förlåtelse, likaväl som pastor Jansson behöver det. Och framför allt behöver vi Guds obegränsade förlåtelse. Men det är också bra att Ann Heberlein verkligen klargör, både genom avhandling och utträdeshot, att förlåtelse inte är samma sak som alltings tillåtelse. Man kan kritisera oskick av olika slag utan att bryta mot kärleksbudet.

Ann Heberlein och jag behöver verkligen få höra lag och evangelium i Svenska kyrkan och andra kyrkor - budskapet om synd och nåd. Just för att vi är syndare behöver vi väckas till liv och hållas vid liv av Guds ord.

O Jesus, din förtjänst det är
att kyrkan ej går under,
att vi får hämta styrka där
och tröst i svåra stunder.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
ej tagit från oss ljuset,
ej reglat fadershuset.

Tänk att få vakna tidigt en morgon

Påskvänner!

Vilka underbara mornar man kan få uppleva så här på sommaren! Att "råka" vakna lite för tidigt behöver inte - som på vintern - leda till malande orostankar. Det beror väl på att det är semestertid förstås, men också på att även den tidiga morgontimmen är ljus, fullt av fågelsång och daggvåt grönska. Ett slags skapelsens evangelium som predikas som ivrigast vid 5-tiden på morgonen.

Jag satt häromsistens på biblioteket en gråvädersdag och läste ett somrigt nummer av Kyrkans Tidning. De kloka gubbarna Stefan Edman och Martin Lönnebo samtalade om skapelsen och den nya jorden. Många goda tankar och glädjeämnen lyckades de förmedla. Båda två har betytt mycket för att återupprätta vår "förlorade förundran" inför livet och universum - något som även två så inbördes olika personer som astronomen Peter Nilson och journalisten G K Chesterton hjälpt mej mycket med. Livet är ett under!

Fast apropå några repliker om vad "den nya jord" bibeln talar om kan innebära funderade jag på om Edman och Lönnebo glömt bort 2 Petrusbrevets ord om hur "allting ska upplösas i hetta". Motiveringen för att värna skapelsen bör inte vara att denna jord ska vara för evigt, utan att den även i fallet tillstånd är så fantastiskt fin men också så skör. Att vi har fått denna jord, denna pärla i universum, som en gåva av Gud att bruka och bevara och glädjas över. Det ska vi göra, vare sej den består en dag eller en miljon år ytterligare.

Att jorden i sin nuvarande form ska gå under är dock både ateister och klassiskt troende kristna överens om. Det bör inte vara något skäl att förstöra den i förtid, att kacka i eget bo. Vi ska vara ömsint rädda om den under vårt korta liv. "Men nya himlar och en ny jord förbidar vi efter hans löfte."

Ny ska Gud göra mänskan,
allt gammalt och trasigt blir bytt.
Himmel och jord skall förvandlas då,
när Gud skapar allting nytt.
Gud skapar allting nytt!
Uppstått har Jesus, hurra, hurra!
Han lever, han lever, han lever än!
Han lever, han lever, han lever än!

Kyrkans Tidning om K-G Larsson i Alingsås

Idag tar Kyrkans Tidning upp fallet K-G Larsson i Alingsås. Läs och begrunda! Karln och EFS-föreningen i Alingsås har verkligen, precis som Kustkyrkan i Jävre, ställt på sin spets vad det innebär att vara EFS-are. Går det att på nytt bli en vanlig klassisk EFS-predikant, "kolportör", utan nattvards-, vigsel- och begravningsbehörighet, även om man trätt ut ur Svenska kyrkan och alltså blivit vad man på Rosenius´ tid kallade "separatist"?

Jag tycker att det verkar mycket underligt. Men mycket underligt är det ju också att man idag kan bli biskop i Svenska kyrkan utan att stå för särskilt mycket i trosbekännelsen. Å andra sidan är även detta något som kunde hända redan på Rosenius´ tid - Esaias Tegnér var ju inte långt ifrån "hellensk hedning" när han utnämndes till biskop i Växjö.

Ja, styrelsen och missionsföreståndaren har helt klart fått en del knepiga principfall att tugga på...