Också något för EFS att begrunda - men var hukar sej "biskoparna"?

Påskvänner!

Andarna vaknar och det är en lust att leva! (Eller?). De här artiklarna i Dagen, där Ulf Jonsson och Hasse Boström ger sin syn på "liberalernas" fundamentalism, är väl värda att läsa och begrunda.

Ikväll ska jag på Liberalernas i Hudiksvall årsmöte. Det finns en hel del att diskutera där, om man så säger.

Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.

Teologiska rummet intressant nyhet under året

Påskvänner!

Nog är det ett av flera intressanta tecken i tiden att Filosofiska rummet då och då byter plats med Teologiska rummet. På vägen hem från Mellansel senast lyssnade jag till ett högintressant program om Gud i Gamla Testamentet (med bl.a. Jesper Svartvik och Morton Narrow), och idag handlar Teologiska rummet om tvivel (och därmed också tro). Med Ove Wikström, Ulf Jonsson och Maria Kuchen.

Det jag kan tycka är att samtalsdeltagarna är lite för samstämmiga för att det ska bli riktigt spännande. Det är inte häftiga debatter jag är ute efter, den lågmälda samtalstonen vill jag inte vara utan, men det i sak skärpta, eggade. Det hade INTE varit fel med Stefan Gustavsson eller Olof Edsinger i förra Teologiska rummet (men hu! vad de kunde ha skämt ut sej i just den då aktuella frågan), och det hade absolut inte varit fel med Ulf Ekman i dagens program. De verkar samtliga vara intressantare och skärptare samtalspartners än många (med fördomar mot "fundisar") skulle vara beredda att tro.

Fast Owe Wikström är inte så dum han heller. Bra att han aktualiserar sanningsfrågan och behovet av "teologiska rum" ute i våra församlingar, rum för vuxen reflexion mellan både troende, tvivlare och förnekare. (Dessutom har jag positiva fördomar om norrlänningar - Wikströms lugna västerbottniska låter nästan lika förtroendeingivande som norrbottningen Anders Piltz lite torra idiom ;o).

Bra också att Maria Kuchen, själv relativt nykristen, aktualiserar ateistens tvivel - kanske Gud ändå finns? (Fast att "väckelsen" rakt av skulle kunna karaktäriserar som att tvivla på sitt förnuft bör förstås diskuteras; i vissa avseenden stämmer det kanske men långt ifrån i andra):

Då räcker du emot mig dina händer.
Min Herre och min Gud är här igen.
Och jag får röra dig med mina händer
och höra dig som då, för längesen.
I tvivlets mörker möter jag min vän.