Påskvänner!
När drygt 120 personer har röstat i Simon Simonssons missionsföreståndaromröstning, har läget förändrats en del sen senaste rapporten. Bl.a. har Boel Skoglund och Stefan Gustavsson ryckt fram jämfört med tidigare.
1) Tomas Nygren 20%
2) Stefan Gustavsson 19%
3) Tin Mörk 15%
4) Katarina Glas 14%
5) Boel Skoglund 9%
Tomas Hansson 9%
7) Torbjörn Larspers 6%
8) Margareta Westin-Olsson 4%
I detaljer drunknar vi
och förlorar perspektivet.
Låt oss inte gå förbi
det väsentliga i livet.
Hjälp oss att bedöma riktigt
vad vi, Gud, ska anse riktigt.
Visar inlägg med etikett Katarina Glas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Katarina Glas. Visa alla inlägg
onsdag 23 juli 2008
onsdag 9 juli 2008
Missionsföreståndarvalet och Budis i brevlådan
Påskvänner!
Läget i missionsföreståndaromröstningen just nu när 88 personer röstat (kl 9 onsdag morgon):
1) Tin Mörk 21% - (se där, min egen kandidat!).
2) Tomas Nygren 18%
3) Katarina Glas 17%
4) Stefan Gustavsson 13%
5) Tomas Hansson 10%
6) Torbjörn Larspers 7%
7) Boel Skoglund 6%
8) Margareta Westin-Olsson 4%
Vi vet ju alla att styrelsen inte är bunden av den här lilla opinionsundersökningen, som inte heller behöver vara representativ för alla EFS:are (mest för facebook-EFS:arna kanske?). Men den har ändå sitt intresse, tycker jag.
Det verkar t.ex. inte finnas någon solklar favorit bland dem som röstat, ingen given "kronprinsessa" eller "kronprins" alltså. Men nästan 40% vill ha antingen Tin Mörk eller Katarina Glas, så de röstande tycks, liksom Anders Sjöberg, gärna se en kvinna som ny missionsföreståndare. Åtminstone lika gärna en kvinna som en man (totalt sett väger det helt jämnt där). Vår nuvarande EFS-ordförande Tomas Nygren - enligt den bakom kulisserna mycket insatte Per-Erik Lund en trolig ny missionsföreståndare - har dock gått starkt nu på slutet (ett bra tag låg duon Mörk och Glas tillsammans i täten).
För övrigt: Som förespeglat låg juli-Budisen i brevlådan ovanligt tidigt under månaden - för att redaktionen skulle få lite semester fram till ett sent augustinummer, som jag förstod det. Ska ge en del reaktioner på innehållet så småningom. Särskilt på en viss fråga som verkar lika minerad som animerad och betydligt knepigare än missionsföreståndarfrågan.
Måste bara diska och städa först! Samt hitta på något roligt med barnen nu när molnen och nordanvindarna åter dominerar. Och vi inte längre är ute i den stora spännande skogen! (Kan det gå an med biblioteket, månntro?).
I en djup, oändlig skog, svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång dagen lång.
Så, Guds barn, går ofta du djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är, vart det bär.
Men så visst som Gud är kvar och en evigt trofast far
skall du än få ljus och tröst vid hans bröst.
Läget i missionsföreståndaromröstningen just nu när 88 personer röstat (kl 9 onsdag morgon):
1) Tin Mörk 21% - (se där, min egen kandidat!).
2) Tomas Nygren 18%
3) Katarina Glas 17%
4) Stefan Gustavsson 13%
5) Tomas Hansson 10%
6) Torbjörn Larspers 7%
7) Boel Skoglund 6%
8) Margareta Westin-Olsson 4%
Vi vet ju alla att styrelsen inte är bunden av den här lilla opinionsundersökningen, som inte heller behöver vara representativ för alla EFS:are (mest för facebook-EFS:arna kanske?). Men den har ändå sitt intresse, tycker jag.
Det verkar t.ex. inte finnas någon solklar favorit bland dem som röstat, ingen given "kronprinsessa" eller "kronprins" alltså. Men nästan 40% vill ha antingen Tin Mörk eller Katarina Glas, så de röstande tycks, liksom Anders Sjöberg, gärna se en kvinna som ny missionsföreståndare. Åtminstone lika gärna en kvinna som en man (totalt sett väger det helt jämnt där). Vår nuvarande EFS-ordförande Tomas Nygren - enligt den bakom kulisserna mycket insatte Per-Erik Lund en trolig ny missionsföreståndare - har dock gått starkt nu på slutet (ett bra tag låg duon Mörk och Glas tillsammans i täten).
För övrigt: Som förespeglat låg juli-Budisen i brevlådan ovanligt tidigt under månaden - för att redaktionen skulle få lite semester fram till ett sent augustinummer, som jag förstod det. Ska ge en del reaktioner på innehållet så småningom. Särskilt på en viss fråga som verkar lika minerad som animerad och betydligt knepigare än missionsföreståndarfrågan.
Måste bara diska och städa först! Samt hitta på något roligt med barnen nu när molnen och nordanvindarna åter dominerar. Och vi inte längre är ute i den stora spännande skogen! (Kan det gå an med biblioteket, månntro?).
I en djup, oändlig skog, svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång dagen lång.
Så, Guds barn, går ofta du djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är, vart det bär.
Men så visst som Gud är kvar och en evigt trofast far
skall du än få ljus och tröst vid hans bröst.
lördag 19 april 2008
Samtal om Svenska kyrkans mission del 2
Ur det fortsatta samtalet på Facebook - dit jag hänvisar dem som vill läsa övrigas repliker - och - mot förmodan - den fullständigare versionen av nedanstående långa text:
Nu måste jag återigen förtydliga mej, om än det kanske blir lite långt:
* Jag har naturligtvis aldrig sagt eller menat att allt som görs idag (inom SKM eller EFS) är skit. Det blir ju helt bisarrt om kritik mot kyrkans ledning tolkas som ett dissande av hela verksamheten på lokalplanet. Tänk er själva om de modiga personer som i vissa frågor vågar opponera mot EFS:s styrelse och missionsföreståndare skulle avfärdas som svepande och oinsatta klagosångare med hänvisning till alla fina EFS-insatser lokalt? Det vore ju inte klokt. Som om Valentin Bergqvist, Katarina Glas m.fl. inte kände till eller inte ville behålla alla fina och öppna studiecirklar, barnsångsgrupper o.s.v. Men de är oroliga för hur det nuvarande styret påverkar EFS:s utveckling och öppenhet på sikt. Heder åt dem för att de vågar framföra sin oro! Men det måste väl jag också få göra när det gäller Svenska kyrkans ledning, om än min kritik har andra förtecken?
* En missionär har väl aldrig någonsin varit enbart en "evangelist stående på ett bytorg predikande med bibeln i handen"? Och en så ensidig bild har knappast verkligt intresserade missionsvänner någonsin fått eller haft. Fullt SÅ tomma och dumma teoribyggnader har inte uppförts av vare sej missionärerna själva eller informationsansvariga på hemmaplan. Därmed inte sagt att torgmöten med bibeln i hand behöver vara lika tomma och dumma, vare sej i Sverige eller på andra håll.
* Missionsbefallningen måste förbli fullständigt central oavsett fas i missionsinsatsen. Målet är nu, precis som alltid, att göra alla folk till lärjungar, med andra ord "kristna alla hedningar". Det får inte bli något vi - enligt SKM:s hemsida - sysslade med "förr". Vi erkänner alla att metoderna för detta måste kunna skifta med tid och kultur (vissa metoder har dessutom varit rent förkastliga). Men det får inte råda någon tvekan om målsättningen. Att bära tegel till en bibelskola, att utbilda lokala evangelister o.s.v. är helt naturliga uppgifter för en "utsänd" från Sverige och är vad jag förstår helt i linje med missionsbefallningen. (Jag kan faktiskt t.o.m. tänka mej att brunnsgrävning och sjukvård ;o) Och, tro mej, jag är inte så dum att jag inte inser att det finns olika faser i vår mission på en viss plats: en insats till stöd för befintlig kyrka behöver och ska inte se likadan ut som en pionjärmissionsinsats.
* Jag ifrågasätter alltså INTE att vi arbetar inom redan existerande kyrkors ram och ledning på platser där Jesus redan är väl känd. Men vad jag starkt ifrågasätter är om ALL svensk pionjärmission nu blivit överflödig p.g.a. a) att missionen redan nått till jordens yttersta gräns eller b) att det är mycket mer lämpligt att sydkoreaner, kenyaner och indier riskerar livet i "onådda områden" - vi gjorde ju bevars vårt på 1870-talet i Kunama - eller c) ja, vad det nu annars kan finnas för förklaringar. Utan att förringa existerande insatser och utan att idealisera t.ex. den småtokige Bruce Olsons insats bland motilonerna eller det mer galna paret Brolin i Kaukasus eller de helgalna koreanerna hos (de förståndiga?) talibanerna, så vore det väl bara bra IFALL också några nutida svenska lutheraner kunde "drivas av kärlek" även till mer oinbjudande områden och bli utrustade av sin kyrka för den tjänsten - mer än Bruce Olson blev? Både apostlarna och missionärerna som kom hit till Norden blev som regel dödade. EFS:s första missionärer dog ju som flugor. Jag har inte själv någon som helst lust att dö, ens för Jesus, tro aldrig det, och kan allraminst begära att någon annan ska göra det. Men är det verkligen BARA "bättre insikt" och "större vishet" som gör att vi som kyrka och missionsorganisation idag koncentrerar oss på att verka i våra systerkyrkors trygga hägn? Eller på okontroversiella (om än viktiga)biståndsinsatser av sekulär natur. Jag undrar nu som alltid hur många systerkyrkor vi hade haft att bistå om våra fäder och mödrar tänkt som vi. Eller hur många "vänner vi hade fått som kan ta mot oss i de eviga hyddorna", som Jesus säger.
* Nej, verkligheten är inte fyrkantig. Men vem har påstått det? Vi människor är däremot ofta lite fyrkantiga ;o). Och jag tror att många retat sej på fyrkantiga människor inom EFS - Andreas Holmberg t.ex.? - så mycket och så länge att de nu alltför mycket solidariserar sej med föremålet för kritiken (Svenska kyrkans ledning). Å andra sidan är jag helt öppen för att ni delvis delar min kritik men inte vill ge just fyrkantiga mej ett lillfinger - för en allsidig diskussions skull kan man ju t.o.m. bli djävulens advokat. (För övertydlighets skull: jag likställde nu icke Svenska kyrkans ledning med dj-n). Se diskussionstråden "Driver vi varandra till ytterligheter?"
* Vi kan ha olika åsikter om mycket - missionsstrategier et c. - men vi borde ändå kunna vara överens om att Jesus och det kristna evangeliets egenart är alldeles för nedtonat på SKM:s/LH:s gemensamma hemsida, och därmed, kan man åtminstone befara, snart i själva "Svenskakyrkan helavärlden" (eller vad det nu ska heta) - till förmån för en massa annat som också är viktigt men som många buddhister, hinduer, muslimer, konfucianer, judar, ateister, agnostiker m.fl. ofta lyfter fram på ett lika bra sätt (vi har väl inga fördomar mot dem? :o). Det gör inte dessa saker sämre, men om vi faktiskt är ensamma om att lyfta fram en viss grej - det där om Jesus och vad han har gjort för oss - så är det väl ytterst besynnerligt att inte det lyfts fram också i "reklamen"? Åtminstone här hemma där det faktiskt är fullt lagligt - och inte minst just för våra svenska läsares skull! Kalla det "fromma ord" eller ej - med den etiketten kan man ju dissa hela evangeliet. Men bibeln kallar det ju "en Guds kraft till frälsning". Man kan förvisso svänga sej med det utan att låta det verka och bli till nytta. Men det är i alla fall det som är själva "dynamiten". Eller "utsädet". Eller hur? Visst är vi överens?
En god grön helg på det vårliga växa-temat tillönskas oss alla!
"Som små frön som sås i jorden / är de ord som Jesus sa.Glädjen växer när man tror dem, / mer och mer för varje dag." (Psalmer och Sånger 797:2)
Nu måste jag återigen förtydliga mej, om än det kanske blir lite långt:
* Jag har naturligtvis aldrig sagt eller menat att allt som görs idag (inom SKM eller EFS) är skit. Det blir ju helt bisarrt om kritik mot kyrkans ledning tolkas som ett dissande av hela verksamheten på lokalplanet. Tänk er själva om de modiga personer som i vissa frågor vågar opponera mot EFS:s styrelse och missionsföreståndare skulle avfärdas som svepande och oinsatta klagosångare med hänvisning till alla fina EFS-insatser lokalt? Det vore ju inte klokt. Som om Valentin Bergqvist, Katarina Glas m.fl. inte kände till eller inte ville behålla alla fina och öppna studiecirklar, barnsångsgrupper o.s.v. Men de är oroliga för hur det nuvarande styret påverkar EFS:s utveckling och öppenhet på sikt. Heder åt dem för att de vågar framföra sin oro! Men det måste väl jag också få göra när det gäller Svenska kyrkans ledning, om än min kritik har andra förtecken?
* En missionär har väl aldrig någonsin varit enbart en "evangelist stående på ett bytorg predikande med bibeln i handen"? Och en så ensidig bild har knappast verkligt intresserade missionsvänner någonsin fått eller haft. Fullt SÅ tomma och dumma teoribyggnader har inte uppförts av vare sej missionärerna själva eller informationsansvariga på hemmaplan. Därmed inte sagt att torgmöten med bibeln i hand behöver vara lika tomma och dumma, vare sej i Sverige eller på andra håll.
* Missionsbefallningen måste förbli fullständigt central oavsett fas i missionsinsatsen. Målet är nu, precis som alltid, att göra alla folk till lärjungar, med andra ord "kristna alla hedningar". Det får inte bli något vi - enligt SKM:s hemsida - sysslade med "förr". Vi erkänner alla att metoderna för detta måste kunna skifta med tid och kultur (vissa metoder har dessutom varit rent förkastliga). Men det får inte råda någon tvekan om målsättningen. Att bära tegel till en bibelskola, att utbilda lokala evangelister o.s.v. är helt naturliga uppgifter för en "utsänd" från Sverige och är vad jag förstår helt i linje med missionsbefallningen. (Jag kan faktiskt t.o.m. tänka mej att brunnsgrävning och sjukvård ;o) Och, tro mej, jag är inte så dum att jag inte inser att det finns olika faser i vår mission på en viss plats: en insats till stöd för befintlig kyrka behöver och ska inte se likadan ut som en pionjärmissionsinsats.
* Jag ifrågasätter alltså INTE att vi arbetar inom redan existerande kyrkors ram och ledning på platser där Jesus redan är väl känd. Men vad jag starkt ifrågasätter är om ALL svensk pionjärmission nu blivit överflödig p.g.a. a) att missionen redan nått till jordens yttersta gräns eller b) att det är mycket mer lämpligt att sydkoreaner, kenyaner och indier riskerar livet i "onådda områden" - vi gjorde ju bevars vårt på 1870-talet i Kunama - eller c) ja, vad det nu annars kan finnas för förklaringar. Utan att förringa existerande insatser och utan att idealisera t.ex. den småtokige Bruce Olsons insats bland motilonerna eller det mer galna paret Brolin i Kaukasus eller de helgalna koreanerna hos (de förståndiga?) talibanerna, så vore det väl bara bra IFALL också några nutida svenska lutheraner kunde "drivas av kärlek" även till mer oinbjudande områden och bli utrustade av sin kyrka för den tjänsten - mer än Bruce Olson blev? Både apostlarna och missionärerna som kom hit till Norden blev som regel dödade. EFS:s första missionärer dog ju som flugor. Jag har inte själv någon som helst lust att dö, ens för Jesus, tro aldrig det, och kan allraminst begära att någon annan ska göra det. Men är det verkligen BARA "bättre insikt" och "större vishet" som gör att vi som kyrka och missionsorganisation idag koncentrerar oss på att verka i våra systerkyrkors trygga hägn? Eller på okontroversiella (om än viktiga)biståndsinsatser av sekulär natur. Jag undrar nu som alltid hur många systerkyrkor vi hade haft att bistå om våra fäder och mödrar tänkt som vi. Eller hur många "vänner vi hade fått som kan ta mot oss i de eviga hyddorna", som Jesus säger.
* Nej, verkligheten är inte fyrkantig. Men vem har påstått det? Vi människor är däremot ofta lite fyrkantiga ;o). Och jag tror att många retat sej på fyrkantiga människor inom EFS - Andreas Holmberg t.ex.? - så mycket och så länge att de nu alltför mycket solidariserar sej med föremålet för kritiken (Svenska kyrkans ledning). Å andra sidan är jag helt öppen för att ni delvis delar min kritik men inte vill ge just fyrkantiga mej ett lillfinger - för en allsidig diskussions skull kan man ju t.o.m. bli djävulens advokat. (För övertydlighets skull: jag likställde nu icke Svenska kyrkans ledning med dj-n). Se diskussionstråden "Driver vi varandra till ytterligheter?"
* Vi kan ha olika åsikter om mycket - missionsstrategier et c. - men vi borde ändå kunna vara överens om att Jesus och det kristna evangeliets egenart är alldeles för nedtonat på SKM:s/LH:s gemensamma hemsida, och därmed, kan man åtminstone befara, snart i själva "Svenskakyrkan helavärlden" (eller vad det nu ska heta) - till förmån för en massa annat som också är viktigt men som många buddhister, hinduer, muslimer, konfucianer, judar, ateister, agnostiker m.fl. ofta lyfter fram på ett lika bra sätt (vi har väl inga fördomar mot dem? :o). Det gör inte dessa saker sämre, men om vi faktiskt är ensamma om att lyfta fram en viss grej - det där om Jesus och vad han har gjort för oss - så är det väl ytterst besynnerligt att inte det lyfts fram också i "reklamen"? Åtminstone här hemma där det faktiskt är fullt lagligt - och inte minst just för våra svenska läsares skull! Kalla det "fromma ord" eller ej - med den etiketten kan man ju dissa hela evangeliet. Men bibeln kallar det ju "en Guds kraft till frälsning". Man kan förvisso svänga sej med det utan att låta det verka och bli till nytta. Men det är i alla fall det som är själva "dynamiten". Eller "utsädet". Eller hur? Visst är vi överens?
En god grön helg på det vårliga växa-temat tillönskas oss alla!
"Som små frön som sås i jorden / är de ord som Jesus sa.Glädjen växer när man tror dem, / mer och mer för varje dag." (Psalmer och Sånger 797:2)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
