Visar inlägg med etikett Gustav Jensen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gustav Jensen. Visa alla inlägg

söndag 16 oktober 2022

En äktluthersk predikan och dito psalm på Artonde söndagen efter Trefaldighet

Påskvänner!

Efs sägs ju vara en luthersk rörelse. Då kan man kanske denna söndag förvänta sej en predikan i stil med kh Lars Engquists i Råneå? Han levde 1933-96 och var min barndoms präst; mina första 6-7 år hörde jag honom var och varannan söndag. Nu får han predika igen. God helg!

För Gud är allting möjligt

»När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv? Jesus sa till honom: Varför kallar du mig god? Endast en är god – och det är Gud. Buden känner du: Du skall inte mörda, du skall inte begå hor, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor! Mannen sade: Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig! Då blev mannen mörk i blicken och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket. Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: Vem kan då bli frälst? Jesus såg på dem och sade: För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allt möjligt.» Markus 10:17-27. 

När man läser vad Jesus säger och samtidigt ser nöden i världen och vet hur stort överflöd på ägodelar vi själva har, så måste man fråga sig hur det är möjligt för oss att komma in i Guds rike. »Jo, vi kan också komma in i Guds rike, därför att Gud är så god mot oss,» brukar vi kristna säga. Men tänker vi då på, att det var just så den rike mannen sa och tänkte. »Gode Mästare, hur kommer jag till himlen?» 

Då bad Jesus honom att tänka över vad han egentligen menade med att säga att Mästaren var god. Tydligen kan vi lägga in vitt skilda betydelser i ett sånt uttryck. Att Gud är snäll och hygglig, att han är kärleksfull och tyder och tolkar allt till det bästa och kanske gärna glömmer våra fel och brister och överser med våra synder. Det är som om Jesus ville säga: Lämna inte åt slumpen om du får ärva Guds rike eller inte. Tänk i stället noga igenom hur det är med den saken. Lämna inte din salighet åt känsla eller inbillning. Gör det helt klart för dig, hur det är möjligt för oss som har samlat så många ägodelar att bli så fria att vi kan komma in i himlen. 

Vad som skiljer den här ynglingen från så många rika i vår tid är, att han tydligen hade bekymmer för sin fattiga själ och sin eviga salighet. Många rika hinner inte att ägna den frågan någon omtanke. Rikedomen har en väldig förmåga att få makt över våra tankar och krafter. Rikedomen, de jordiska tillgångarna, ja också de jordiska behoven och bristen på tillgångar sköter sig ju inte själva. Att äga mycket kräver också mycket tid och kraft och engagemang, både att få det och att kunna behålla och kanske föröka det. Vilken befängd tanke att rikedomen skulle på något sätt befria från bekymren och problemen. Tvärt om. Rikedomen kräver allt, alla krafter och en människas hela tid och energi. Detta avser Han också med orden: »Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.» Och då kan det vara farligt att vara rik. Det skall vi som har mycket, och kanske drömmer om mer, tänka på. 

Men det behöver sägas, att det är lika oreflekterat att påstå att »vi har det för bra för att vi skall söka Gud och leva fromt.» Det sägs ganska ofta och slarvigt: »Vi har det för bra helt enkelt. Vi behöver pröva fattigdom och nöd för att vi skall börja tänka på själen och himlen.» Det är ju inte bara för den rike det är svårt att komma in i himlen. Jesus säger också: »Ja, mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike.» 

För själens skull är varken rikedomen eller fattigdomen något att stå efter. Båda är svåra att hantera. Båda för med sig så mycket bekymmer och blir lätt hinder. Vi borde därför be så som den vise kungen Salomo själv ber i Ordspråksboken 30:89: »Ge mig inte fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd jag skall ha. Jag kunde eljest, om jag bleve allt för mätt, förneka dig, så att jag frågade: Vem är Herren? Eller om jag bleve allt för fattig, kunde jag bli en tjuv, ja förgripa mig på Guds namn.» Att slarvigt säga att vi har det för bra, är att visa stor otacksamhet och att anklaga Gud, som är alla goda gåvors givare. »Herren är den som gör fattig. Han gör ock rik» (1 Sam 2:7). 

Ogudaktigheten och likgilitgheten inför de eviga tingen har en allvarligare orsak än de jordiska ägodelarna och fattigdomen. Herren säger det med orden: »Ingen är god utom Gud allena.» Det är den allvarliga sanningen. Ingen annan än Gud är god. Alla vi andra är onda. Det är därifrån ogudaktigheten och bekymmerslösheten om själen kommer. Det är syndafördärvets frukter att vi är obekymrade om saligheten och vårt gudsförhållande. Vårt djupa syndafördärv är orsaken till att vi varken kan hantera fattigdom eller rikedom och är så bekymmerslösa när det gäller himlen och saligheten. 

Lika vanlig som det är att tänka att jag kommer nog till himlen därför att Gud är så god och överseende, lika vanligt är det säkert att vi tänker att vi kommer in i Guds rike därför att vi är goda och har gjort mycket gott. »Vad skall jag göra för att ärva Guds rike?» De flesta svarar: »Håll buden! Lyd Gud! Gör så gott du kan! Bed! Var snäll och vänlig! Förlåt och var tolerant! Hjälp de fattiga! Gör rätt för dig! Var ren, anständig och moralisk! Hedra dina gamla föräldrar! Ljug inte och skvallra inte! Gud skall löna dig för allt det goda och osjälviska du gör.» Så litade uppenbarligen den rike ynglingen på att det är för de goda gärningarnas skull vi blir belönade med en plats i himmelriket. 

Detta är egentligen de verkliga fariseernas lära och tro. Att människan är god. Att det inte finns något som heter ett totalt syndafördärv som skulle kunna hindra oss att bli rättfärdiga genom goda gärningar. Att det hos alla människor finns kvar, åtminstone en gnista av det gudomliga och goda, ett litet himmelskt ljus, om än svagt och flämtande. Därför förmår vi att välja och göra det goda, att göra rätt för oss och leva så att vi får komma till himlen. Så blev den rike ynglingen djupt bedrövad och besviken när Jesus sa: »Ingen är god utom Gud allena.» En gång för alla gör vår Frälsare här upp med den okristliga och obibliska fariseiska tanken att människan är god. Vi är onda och fördärvade från födelsen. Detta är vårt bittra arv från Adam och Eva. Ett dåligt arv, arvsynden, som gör oss oförmögna till det som är gott och snara att i stället göra det som är ont. Vi kan inte göra rätt för oss inför Guds stränga krav på fullkomlighet. 

Visst måste vi hålla med om att det finns onda och goda människor. Ja, att t.o.m. hedningar och ogudaktiga kan göra mycket gott, ofta bättre än vad vi kristna gör. Men det är nu inte bara av människor vi skärskådas och bedöms. Inför människor kan vi i bästa fall leva så rättfärdigt att de säger att vi är goda och rättfärdiga. Det borde vi sträva efter. Men nu skall våra liv först och främst skärskådas och bedömas av den helige treenige Guden. Och inför Honom är vårt hjärtas fördärv uppenbart. »Människan ser till det som är för ögonen. Men Gud ser till hjärtat.» Han som sett och vet allt säger: »Ingen är god utom Gud allena.» 

Men det underbara och förunderliga är, att Han ändå älskar oss så mycket att Han förbarmade sig över oss och kom för att frälsa oss. »Då såg Jesus på den rike ynglingen och fick honom kär.» Här används det grekiska ordet agape, som anger den gudomliga kärleken, som är förmer och högre än vänskapen och den erotiska kärleken. Han såg på den rike, förvillade ynglingen med förbarmande, utgivande, förlåtande, gudomlig kärlek, som går i döden för syndare och ovärdiga. Så säger han det som måste sägas till alla som räknar med att det goda de gjort skall ge dem en plats i himlen: »Ett fattas dig.» Därför att lagen kräver allt och aldrig får nog av oss. Lagen kräver fullkomlighet av oss. »Var fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig. Om någon felar i ett så är han skyldig till allt.» Det skall vi komma ihåg när vi blir riktigt nöjda med oss själva och vår godhet, d.v.s. självgoda: »Ett fattas dig.» Träder du fram för Gud med dina goda gärningar, dina offer och böner, dina tårar och dina lidanden och med din kärlek och begär att därför få vara med bland de saliga, så blir svaret: »Ett fattas dig. Du har fortfarande mycket kvar att göra för att du skall räknas till de fullkomliga.» 

För oss som är rika är det stötande att höra Jesu ord: »Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga!» Men kan vi rika kristna nonchalera detta ord när det finns så många fattiga? Kan vi avfärda det med att det är ett socialt evangelium och gärningslära att säga: »Sälj vad du äger och ge åt de fattiga!» När du förlitar dig på din godhet, så skall du inte glömma vad Herren här sagt. Ja, vad har du gjort för flyktingar och hemlösa, för dem som drabbats, för arbetslösa, obemedlade och missbrukare? Guds stränga lag, »Du skall älska din nästa så som dig själv», kräver allt. För den rike, självtillräcklige, som förlitar sig på sin rikedom, stängs himlens port med orden: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga.» 

Men för alla Guds barn, som lever av nåden och älskar Gud och sin nästa med ett hjärta där Gud själv bor genom tron, och som vet att himlens port står öppen, blir detta ett ord som gör hjärtat brinnande och varmt av kärlek till fattiga, nödlidande och flyktingar. »Det är min Herres och Frälsares vilja att jag delar med mig av allt det goda jag fått. »Vi älskar därför att Han först har älskat oss.» »Vi ger för intet därför att vi själva har fått för intet.» »Var så till sinnes som Kristus Jesus var!» För den omvände är detta inte lagens tunga krav längre. Guds barn står inte under lagen. Den har Jesus uppfyllt åt oss. Guds barn säger: »Din lag är min lust o, Gud!» Vad jag har är Guds egendom, som jag satts att förvalta, så att det blir till nytta i Guds skapade värld. 

Är det då överhuvud taget möjligt för oss, med alla våra ägodelar, att komma in i Guds rike, när Jesus säger att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike? »För människor är det omöjligt.» »Men för Gud är allting möjligt.» När Han får föra den rike syndaren till besinning, måste den överbevisade utropa: »Nu finns det bara ett. Nu kan jag bara hoppas att Gud gör det jag inte kan, ett under och låter mig få komma igenom nålsögat och in i himlen. Att jag får tillräkna mig Jesu förtjänst och komma in genom Guds nåd. Jesu goda gärning är det som ger mig en plats i Guds rike. Mina gärningar räcker inte till. Gud, lär mig att leva med allt det jag äger som om jag inte ägde det. Gör mig fri och oförhindrad. Hjälp mig att först söka ditt rike och din rättfärdighet och att tro att du också skall ge mig allt det övriga. För Gud är inget omöjligt. Inte ens att ge mig ett nytt, gott hjärta där gudsfruktan och förnöjsamhet regerar. 

Lägg därför allt i Herrens hand! Dig själv och alla dina bekymmer. Dina pengar och allt vad du äger. Din familj och din salighet. Han är mycket stark och stor och god och nådig. För Gud är allt möjligt. Lovat vare Hans namn!     (Ur Biblicum 3/95)


PÅ DEN UNGE MAN HAN SÅG

1. På den unge man han såg
som invid hans fötter låg,
såg all längtan, allt begär,
fick den unge mannen kär,
den från barnsben fromme som
med sin stora saknad kom,
evigt liv vill fråga om.

2. Jesus har den unge kär,

ser vad han behöver här,
sätter Andens svärd så tungt
i hans hjärtas sjuka punkt:
"Ge de fattiga, min vän,
allt du har och äger än,
kom så hit och följ mej sen!"

3. Herre, du som känner allt

och i kärlek mej befallt
följa dej till evigt liv,
följa dej med rätt motiv,
säkert finner du hos mej
något ont som reser sej,
någon gud som trotsar dej,

4. säg då bara som det är,

fräls mej, du som har mej kär,
lyft din starka frälsarhand,
kapa varje träldomsband,
och om jag på denna färd
såras av ditt skarpa svärd
är din vänskap allting värd.

5. Låt mej bara inte då

bort från dej bedrövad gå,
hjälp mej lämna bakom mej
vad mej hindrar följa dej,
visa mej ditt offer stort,
som har allt iordninggjort,
för mej öppnat himlens port!

6. Visst, nog undrar jag ibland:

når jag salighetens land?
Men jag tror ditt glädjebud:
"Allt är möjligt för vår Gud!"
Ut ur satans garn mej riv,
nåd utöver nåd mej giv,
låt mej ärva evigt liv!


Text: Gustav Jensen, sv. övers. A.H. 

söndag 21 juni 2020

Sakarias´ lovsång och Johannes-uppgiften

Påskvänner!

Hasse & Tage (eller vilka som nu gjorde Norge-visan) hade faktiskt en poäng i att Norges ende verkligt store skald är Petter Dass! Här kommer hans versifiering av Sakarias´ lovsång med Harald Gullichsens kongeniala koral (med reservation för att min översättning kanske inte riktigt gör rättvisa åt vare sej Petters eller Sakarias´ skaldekonst):



1. Så rörde Anden Sakarias´ tunga! 
Den stumme prästen muntert kunde sjunga 
sin lovsång med en hög och tydlig röst: 
Lov ske dej, Gud, du Israels rätte Herre, 
att du ditt folk från synd som tyngt allt värre 
har återlöst! 

2. Ett frälsningshorn så många här till glädje 

du reste upp i Davids hus och säte 
som du genom profeterna har sagt. 
Du frälsar oss från alla som oss hatar, 
från synd och värld, från helvetet och satan,
trots deras makt. 

3. Din pakt och ed till Abraham med flera 

du håller troget, ja, du gör än mera: 
Du rycker oss ur fiendernas hand 
och vill oss i din kärleks tjänst få städsla, 
en tjänst för hela livet utan rädsla 
och träldomsband. 

 4. Och du, min son, som nyfödd är och liten, 

du ska få bli en Guds profet med tiden, 
bereda väg och plats för Herren här. 
Du för ditt folk hans frälsning ska förkunna, 
så de förstår att deras synder tunga 
förlåtna är. 

5. Lär dem då också, att de ej förtjänar 

sitt barnaskap med dygd, att Gud förlänar 
det av sin mildhet och barmhärtighet. 
Han själv ska komma ner till oss från höjden, 
ja, Jesus, du vars väg Johannes röjde 
har gett oss det, 

6. så du för alla som i mörker tvinar, 

med evigt ljus och klarhet ska få skina 
- det är ditt ord och evangelium -
och så oss in på fridens vägar styra,
ja, där din kärlek allt ska genomsyra 
du ger oss rum! 

P Dass:
Petter Dass i Melhus.jpg

Sedan vill jag med glädje också länka till David Fiskes söndagskrönika i Dagen. Den är så tänkvärd, både för Efs-are och andra (jfr Jesus-orden i Joh. 4:36-38). Och även om Norges ende verkligt store skald heter Petter Dass, hade även stiftsprost Gustav Jensen 200 år senare en uppenbar skaldegåva. Även han skrev en psalm som passar bra i samband med både Johannes Döparen och oss andra:




1. Herre, du Herre ska växa 
och jag ska bli mindre.
Om än min gåva är liten, 
jag gläds i mitt inre.
Ringaste vän
fröjdas med brudgummen än,
när det till bröllopet ringer.

2. Du kommer ovanifrån 

och är upphöjd för alla.
Himlarnas himlar dej Herre 
och Konung ska kalla.
Jag är av jord.
Tänk, så långt nere jag bor!
Tänk, hur i synd jag kan falla!

3. Dock vill du, Herre, 

i himmelens rike mej glädja.
Gärna du ser mej 
i högtidens festsal inträda,
kallar mej vän,
vill i barmhärtighet än
frälsningens dräkt mej ikläda.

4. Väx för mitt hjärta, Guds Son 

med en krubba till läger!
Väx för min ande, Guds Ord 
som all andekraft äger!
Frigjord från mitt,
fullkomligt salig med ditt,
lär mej att gå dina vägar!

5. Väx för de tallösa släkten 

dit kyrkan du sänder!
Herre, låt alla få se 
dina sårmärkta händer,
samlas i bön,
samlas till högtid så skön,
glädjas med brudgum och vänner!

Törs någon nu på Johannes Döparens dag läsa två verkliga väckelsepredikanter, som var och en på sitt sätt och i sin mån utförde en Johannes Döparen-uppgift i vårt svenska folk, så prova läs Anders Carl Rutströms (f 1721) och Lars Linderots (f 1761) predikningar! (Jag tror att de fortfarande har något att påminna oss om). Låt oss be om nya väckelseförkunnare som på sin tids språk och för sin tids människor förkunnar samma eviga evangelium. Och låt oss tacka för dem vi fått nåden att lyssna till - och låt oss uthålligt bära dem i förbön.