Tysta minuter på Långfredag?

Det är inte så ofta Stilla veckan firas gemensamt av både katoliker, protestanter och ortodoxa. Vi har ju olika kalendrar. I fjol firade t.ex. västkyrkan påsk i mars och östkyrkan i maj (!). Men just i år, när Stilla veckan inleddes med terrordåden mot palmsöndagsfirare i Norra Egypten, sammanfaller kyrkornas påskfirande. Vi får alltså på ett särskilt sätt både sörja och glädjas gemensamt. (Extra passande när vi i vår församling har tre konfirmander från koptiskt-ortodoxt håll).

Men lunchekot som pågår nu är i mina öron alldeles för ENSIDIGT fokuserat på offren just på Drottninggatan och den tysta minuten för dem klockan 12. (Helt naturligt att det handlar en hel del om Drottninggatan, men varför inte fördjupa analysen också kring den andra IS-inspirerade terrorn? Andranyheterna som börjar nu 12.47 handlar om pendlare mellan Malmö och Köpenhamn och stopp för privatiseringar av universitetssjukhus - fanns det inga uppföljande reportage Cecilia Uddén kunde ha fått göra från Egypten?). Jag älskar Sverige och det öppna, demokratiska samhället, men också de värden som terroristerna i Egypten särskilt ville åt med sina attentat. Jag är svensk, och jag är djupt berörd av det som hände på Drottninggatan. Men jag är också med i den globala rörelsen Kyrkan, och oss palmsöndagsfirare - eller för den delen egyptenturister - emellan hade jag gärna velat ha 10 tysta minuter för de 44 som dödades vid gudstjänster i Egypten igår. Ska vi ta dem idag eller på Långfredag?

Glädjens dag

Påskvänner!

Gud verkar nu! Så kanske tron finns kvar på jorden tills Kristus kommer, eller i varje fall till 2038, nästa gång vi, eller de som lever då, får fira Sjätte söndagen efter Trettondagen!

(Lite märkligt att detta är enda firandet på nästan 40 år, mellan 2000 och 2038 alltså, och att det förmodligen var och blir den enda gången som texterna, med vidhängande kollektböner, bläddras fram i nuvarande psalmboksupplagor - men det är ju fritt fram att läsa den underbara Jesajatexten när som helst under de närmaste 27 åren).

Jag vill också gratulera Egypten till en väl genomförd "hibiskusrevolution"! Vredens dag blir till slut en Glädjens dag (som väl också Herrens dag är tänkt att bli en gång). Det är egentligen fantastiskt så snyggt demonstrationerna på Befrielsetorget sköttes, och att Mubarak kunde tvingas på fall utan att presidentpalatset behövde stormas eller andra större våldsamheter äga rum. Nu ber vi att också den fortsatta övergången till demokrati ska ske fredligt, och att kristna och muslimer ska kunna samverka för ett bättre samhälle. (Jag har redan läst om flera egyptier som sneglar på hur det fungerar i Indien, världens största demokrati).

Nu är "julserien" definitivt över, men idag sjöng vi som ingångspsalm den psalm som i övriga Norden står bland julpsalmerna, men hos oss närmast anses ha begravningskaraktär. Sjung gärna med! Aldrig förstummas tonen från himlen!



1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Dies irae

Påskvänner!

Jag ser att denna fredag i Egypten utropats till en "Vredens dag", dagen efter att Mubarak högtidligt tillkännagivit att han - sitter kvar. Till september bara, visserligen, men...

Tomas av Celano skrev den berömda psalmen "Vredens stora dag är nära" (Dies irae). Fast den var ingen folklig egyptisk revolution han tänkte på då. Karlfeldt skrev dikten "Om en tillbörlig vrede", och att vara arg på en diktator är nog både rätt och riktigt.

"I denna värld av släta knoddar
som le och buga för en slant,
du späcke dina ord med broddar
och tale hälsosamt och sant."

Man måste lyda Gud mer än människor, och den förföljelse mot oliktänkande som rått i Egypten behövde påtalas på skarpen; dessutom har oppositionen (hittills) skött sitt halvmånadslånga torgmöte snyggt och fredligt.

Samtidigt skriver psalmisten: "Vredgens men synden icke." Det kommer lätt in bra mycket otäcktyg även i en välment revolution (som Churchill skrev om franska revolutionen: "In the name of reason irrational forces were let loose") och Skriften säger ju att "en mans vrede åstadkommer inte vad rätt är inför Gud". Rumäniens avrättning av Ceausescu gjorde inte landets demokratisering snabbare och enklare, som vissa tänkte sej. Men att folket reste sej mot det orimliga förtrycket var i sej självt inte osunt. Och i en demokrati har vi ju lärt oss att kunna arbeta t.o.m. för att få bort och ersätta en överhet som vi samtidigt respekterar som legitim inom en begränsad period och inom begränsade befogenheter!

Nu är Egypten ett enda stort böneämne. Mycket tycks hänga på hur militären ställer sej. Och på att inte ömse sidor blivit så prestigedrivna att framkomliga övergångslösningar bara avvisas. "Vredens dag" - ja, det känns lite som arga leken just nu, åtminstone. Vem ska blinka? Mubarak bör så klart avgå, men när och hur? Är det bra om Omar Suleiman hinner etablera sej som ny härskare före valet?

Komplettering kl. 12: Nu manar militären folket att gå hem - mot att det undantagstillstånd som rått ända sedan Mubarak tillträde ska hävas och att konstitutionella reformer som möjliggör ett fritt och rättvist presidentval i höst ska införas. Nu är frågan: litar folk på detta eller ska det bli en "stormning av Bastiljen" och påföljande blodbad? Vad säger Muhammed ElBaradei, Nawal el Saadawi och andra oppositionella? Vad säger EFS, höll jag på att skriva.