Andlig vägledning

Påskvänner!

Andlig vägledning i advent (tack till evangelisterna Markus och Johannes, till biskop Anders Sjöberg och till Filadelfia Stockholm):

S:t Johannes som dramatiker

Jag inser ju att vi tyvärr inte kan få S:t Johannes som ärkebiskop (läs 2 Joh. 9-11 - när tillämpade vi de verserna senast?). Men här vill jag lyfta fram honom som dramatiker - litteratören Alf Henrikson lyfte en gång fram hans begåvning på det området och jag har funnit att han har rätt. Låt vara att det då gällde Uppenbarelseboken och att Henrikson kanske inte trodde på den traditionella författaruppgiften beträffande den boken, men jag tycker att Johannes´ dramatiska ådra visar sej även i Johannesevangeliet. Därmed inte sagt att Johannes hittat på berättelserna, utan att han både i t.ex. kap. 1, 3, 4 och 9 arrangerar verkliga dialoger och scener på ett sätt som gör dem synnerligen "spelbara". Se t.ex. nedan: jag har inte behövt bearbeta texten mycket för att den ska bli en fullödig pjäs. Och nog tycker jag att vi på söndag borde kunna framföra hela berättelsen i Johannes 9 utan att kapa både mitten och slutet så bedrövligt som skett i evangelieboken. Håll till godo:

DRAMA

En blindfödd man botas

(Författare: St Johannes, bearbetning A.H.)

Ur JOHANNESEVANGELIET KAPITEL 9

SCEN 1: När Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 

Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” 

Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” 

Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.”  

SCEN 2: Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. 

Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?” 

Några sade: ”Jo, det är han”

Andra: ”Nej, men han är lik honom.”

Själv sade han: ”Det är jag.” 1

Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?” 1

Han svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.” 1

De frågade honom: ”Var är han?”

Han svarade: ”Jag vet inte.”

SCEN 3: De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. 

Nu frågade också fariseerna honom: Hur har du fått din syn?

Han svarade: ”Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.” 

Några fariseer sade: ”Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.”

Men andra sade: ”Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?”

De var alltså oeniga, 17och därför frågade de den blinde en gång till: ”Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?”

Han svarade: ”Att han är en profet.”

SCEN 4: Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar 19och frågade dem:

”Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?” 

Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. 21Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.” 

SCEN 5: För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind.

De sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” 

Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” 

De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” 

Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” 

Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. 29Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” 

Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon.31Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. 32Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind.33Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” 

Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!”

Och de körde ut honom.

SCEN 6: Jesus fick höra att de hade kört ut honom.

När han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” 

Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” 

Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” 

Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. 

Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” 

Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

Förr var jag blind,
nu kan jag se
och det är allt jag vet.
Förr var jag blind,
hur jag kan se
är Herrens hemlighet.

Chestertoncitat

Påskvänner!

När man tittar i engelska citatsamlingar slås man av hur stor del som upptas av bokstaven C - där två av Englands största aforistiker huserar: Churchill givetvis, och så - årskamraten Chesterton.

Chesterton avled innan Churchill hann göra sin världshistoriska insats, men som journalist och dygnetrunt-författare hann Chesterton skapa minst lika många träffande formuleringar. Jag har börjat samla en del av dem på bloggen Chestertoncitat. Hjärtligt välkomna även dit! Naturligtvis bör man i första hand gå till hans originaltexter, t.ex. på Christian Classics Ethereal Library, men det är ett sant nöje även att läsa honom på svenska; t.ex. hans klassiker Ortodoxi finns översatt både 1948 (Gebers) och 2008 (Artos bokförlag).

Till det dråpligaste jag läst av Chesterton hör hans karaktäristik av diktare och förnuftsmänniskor:

Överallt kan vi se att människor inte mister förståndet genom att drömma. Kritiker är mer onormala än poeter. Homeros är alldeles tillräckligt samlad och lugn – det är hans kritiker som sliter honom i stycken. Shakespeare är fullständigt sej själv – det är hans kritiker som har upptäckt att han var någon annan. Ehuru evangelisten Johannes såg många egendomliga vidunder i sin uppenbarelse, såg han aldrig några varelser så fruktansvärda som de som sedan kommenterat honom.

Den enkla sanningen är denna: Diktandet är normalt eftersom det flyter fritt på ett oändligt hav, medan förnuftet försöker överfara det oändliga havet och på detta sätt göra det ändligt. Resultatet blir själslig utmattning liksom Holbeins fysiska utmattning. Att acceptera allting är motion, att försöka förstå allting är en ansträngning. Diktaren begär endast hänförelse och expansion, en värld i vilken han kan sträcka på sej. Diktaren önskar bara att få ha sitt huvud i himlen, förnuftsmänniskan försöker på in himlen i huvet. Och det är hans huvud som sprängs.

Nu drar vi igång igen

Påskvänner!

Nu drar jag igång bloggandet lite mer igen efter en slags sommarsemester. I och för sej kan man ha en blogg liggande rätt länge utan att det märks så mycket på besöksstatistiken - Daniel Astgård på Tro och Tänk upptäckte att han hade 1000 läsare i månaden även de månader han ingenting skrev - men där finns det nog sedan bra länge mer av intresse än här, prydligt kategoriserat dessutom. (Inte minst bra länkar till andra nätresurser). Och "Fader Jonatan" som la ner sin gamla blogg och skapade en ny (Kognitiv dissonans) upptäckte till sin förvåning att hans gamla blogg länge fortsatte ligga högt på Bloggtoppen - nog så högt som hans nya - utan ett enda nytt inlägg.

Våra bloggar blir kanske till slut ett slags virtuella mausoléer över våra respektive liv och tankevärldar? (Tänk förresten att inte bara ha tillgång till Peter Englunds gamla blogg utan även till till Gilbert K Chestertons, Sören Kierkegaards, Martin Luthers, Birgitta Birgersdotters och Johannes Sebedaiossons!).

Vi kanske inte behöver leva efter devisen "jag skriver, alltså är jag till". Vår Frälsare skrev ju inte så mycket, åtminstone inte för egen hand. Men:

Ett kristusbrev till världen
är var och en som tror
och sagt sitt ja till honom
som mitt ibland oss bor,
ett brev från evigheten...

Julmysterier

Så här i juletider kan det väl vara spännande med lite mysterier? Spännande som en deckare är texterna om julevangeliet av Magnus Zetterholm resp. Anders Brogren.

Obligatorisk läsning för alla med förkunnaransvar under julhelgerna. Men även för oss med lyssnaransvar. Att detta material inte ens i förkortad form kunde beredas plats i Svenska Dagbladet - som understreckare eller på Brännpunkt - under det gångna året (t.ex. på julafton) är, menar jag som historielärare, en smärre skandal. Obskurantism kallas det visst. Så sprids okunnigheten. Se t.ex. hur Göran Greider uppfyller "Brogrens julprofetia" i Aftonbladet denna julafton.

Jfr framställningen av julevangeliet i boken "Vad varje svensk bör veta" och vad Sören Wibeck, Lars H Gustafsson m.fl. "proffstyckte" om det i P1 nu på julaftons morgon. Ledsamt att läsa och höra. Det talades om det gudomliga i varje barn som föds men inget om varför Jesus föddes. Mystiskt att inte en enda klassiskt, sant "katolskt" jultroende fanns med i samtalsgruppen. Varför inte t.ex. Anders Piltz (på tal om katolskt)? Eller Anders Sjöberg? (Anders Wejryd vet jag tyvärr inte om jag kan räkna till den skaran).

Men vad som sannerligen inte är sorgligt är att Jesus föddes som världens Frälsare! Han som bl.a. Lukas och Johannes forskat och vittnat om. Ja, så älskade Gud världen!