Härligt i Njutånger och hemskt i Gammalsvenskby - och nu blir det Matsmäss!

Påskvänner!

Vi har haft en härlig visitationsvecka i Enånger-Njutångers församling, som kulminerade i gårdagens högmässa då vi i kyrkokören sjöng. Vi har diskuterat Efs och Brogårdens framtid med kontraktsprosten, och vi har funderat både fram och tillbaka på både ett och annat. I Gammalsvenskby har det lugnat ner sej något efter en ganska vild helg med berusade ryska soldater och biltjuvar. Det blev tydligen gudstjänst hemma hos en tant igår när man inte vågade ta sej till någon av byns kyrkor, men i natt kl 03.00 föll en raket ner på en av gatorna i byn. Den exploderade inte men injagade naturligtvis fruktan. Psaltarpsalm 71 - som Kristoffer Hoas fick till sin prästvigning 1922 - är fortsatt märgstark läsning även i dessa tider, liksom Psalm 31 som kommit att betyda så mycket för många ukrainare 2022. Låt oss be för både dem, ryssarna och oss själva. Om fred, frihet och väckelse.

Hur det än är får vi idag fira Matteusmässoafton; själva apostladagen infaller alltså imorgon. "Vår-Matte (Mattias) väcker och Höst-Matte (Matteus) täcker (eller släcker)" löd en populär ramsa från det gamla bondesamhällets och bondepraktikans tid. Runt Mattias-dagen upplevde man ju att ljuset kommit tillbaka igen och att naturen började vakna. Och runt Matteus-dagen och höstdagjämningen kände man (fast det rent objektivt, bortsett från snön, är ljusare då än vid Mattias!) att naturen höll på att släcka ner inför vintern, alternativt täcka marken med fallande löv. Det viktigaste utomhusarbetet på gården borde vara undanstökat vid Matteusdagen. Här i Iggesund blir det såväl morgonbön i Iggesunds kyrka kl 9 som konfaåterträff med pizza kl 17. God bless!

Läsningarna i morgon sedan många hundra år är: Epistel Ef 4:7-13, Evangelium Matt. 9:9-13. 

Föreslagna psalmer för denna dag i 1697 års koralpsalmbok är: SvPs 350 Vår Herre Krist var Sonen, SvPs 241 Bort med tanken, sorgsna hjärta och SvPs 533 En syndig man låg sänkt i syndens dvala. Själv tycker jag att även SvPs 225 Jesus är ute och söker är mycket passande denna dag. (Liksom SvPs 369 Med pelarstoder tolv och, om nattvard firas, SvPs 395 Tyst likt dagg som faller). Samt, kanske som postludium, Ingemar Olssons glada visklassiker Polare. 

Glad Matsmäss på er alla! En dag alldeles sprängfull av evangelium om Guds nåd mot publikaner och andra syndare, precis som Pauli omvändelses dag den 25 januari (som passande nog alltid är den sista dagen i böneveckan för kristen enhet)! Och därför är också Matteusmässodagen så innerligt väl värd att fira av både romerska katoliker, Efs-are och andra som vill uppleva "Enheten i Kristus", den som var temat för den gångna söndagen och är temat för en hel bönevecka i januari. Oss syndare emellan! Tack Jesus! 

Bön för Matsmässodagen (ur 1628 års evangeliebok): 

"Herre Gud, himmelske Fader, som genom ditt Ord kallat oss till ditt Rike, där syndernas förlåtelse, all nåd och barmhärtighet är: Vi beder dig att du genom din helige Ande ville upplysa och uppväcka våra hjärtan, så att vi såsom Matteus välvilligt må följa din röst, vända om från synden och bättra oss, förlita oss på din nåd och få en evig salighet. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen."


Matteus var en publikan, 
den allra smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars utan vänner där :// 

Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

"Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

(//: Johannes trogna la sej i:

"Säg, fastar inte ni som vi?"
"Nej, bröllopsgäster mera tar

så länge brudgummen är kvar." ://)

Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

1. Matteus var en publikan, 
den allra smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars utan vänner där :// 

2. Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

3. Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

4. Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

5. Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

6. "Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

7. Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

Prästvigningsdiplom från 15 september 1922

Påskvänner!

Stort tack till Britta Hoas (ordförande i Hagabergs folkhögskolestyrelse), som idag haft vänligheten att skicka mej detta vackra "prästvigningsdiplom" med bild på farfar Kristoffer (1877-1941) och övriga medverkande vid högtiden i Uppsala domkyrka, bl a ärkebiskop Nathan Söderblom. Läs särskilt de mycket väl valda bibelorden ur Psaltaren 71!

Kristoffer Hoas´ prästvigdes i Uppsala domkyrka för idag 100 år sedan

Påskvänner!

 

Bilder på Kristoffer Thomasson Hoas och Alvina Wilhelmsdotter Hinas (f Utas) med fyra barn.

För just idag 100 år sedan, den 15 september 1922, prästvigdes Kristoffer Hoas av ärkebiskop Söderblom i Uppsala domkyrka för tjänst i Gammalsvenskby i Ukraina (Sovjetunionen). Han hade med ärkebiskopens goda minne redan tidigare både predikat och förvaltat sakramenten, men nu, efter påskens hjälpsändning, följde Hoas med Röda korset-expeditionen till Sverige för att avlägga examina och genom också den särskilda prästvigningen "uppfylla all rättfärdighet".

Men att bli kyrkoherde i Gammalsvenskby innebar inte - som kommunisterna gärna framställde det - några sötebrödsdagar. Genom att framhärda som "kulttjänare" miste Kristoffer (Kristusbäraren) sina medborgerliga rättigheter och möjligheten att vara "byäldste" och som tidigare även vara skollärare med den lön han kunde få därigenom. 

Dessutom infördes snart direkt kristusfientliga begränsningar av själva arbetet - han skulle t ex få ha max tre konfirmander åt gången. Så sonen Sigfrid (f 1908) fick vad jag förstår konfirmeras i hemlighet och utan klockringning i en betydligt större grupp än så, innan han och brodern Emil emigrerade till en morbror som arbetade som militär i min barndomsstad Luleå. 

År 1929 kom som bekant (?) i stort sett hela församlingen, omkring 900 personer, efter till Sverige, men ca 250 personer återvände snart till Gammalsvenskby, ofta till ruskiga öden under den värsta stalinterrorn. Efter ca 10 år var nästan alla som varit vuxna män vid återkomsten bortförda och avrättade (utom några av de verkligt övertygade kommunisterna). För när Stalin vid en folkräkning till sin förfäran upptäckte att ca 2/3 av befolkningen på landet fortfarande bekände sej som kristen drog han 1938 till med en femårsplan för att få bort denna "vidskepelse". (Då skulle man inte ens längre få undervisa sina egna barn i kristen tro - när Hitler anföll Sovjetunionen 1941 lättades dock trycket på kyrkorna). 

Margareta Norberg som döpte barn hamnade i fängelse som "kulttjänare", och den än mer aktiva "byprästen" Alvina Wilhelmsdotter Hinas (med sina barn på bilden ovan), som både döpte och begravde och ledde psalmsången sänktes troligen antingen i en pråm i Svarta havet utanför Odessa eller i en massgrav utanför Kiev. Hennes namn står överst på minnesstenen i Gammalsvenskby (se nedan) och hennes man som bortfördes ett år senare står längst ner på samma sten - barnen på bilden ovan blev alltså inom kort föräldralösa. Och så löstes kvinnoprästfrågan i Gammalsvenskby. Ingen klandrade de män som ställde sej först i kön till deportation och arkebusering. Ej heller klandrades de kvinnor som ryckte in som Guds ords tjänare när männen försvann - eller helt enkelt inte vågade. Tvärtom. Heder åt dem alla, mitt i mänsklig svaghet och brist. 

(Jag påminns osökt om Graham Greenes roman Makten och härligheten, som mer uttrycker en romersk-katolsk syn på ämbetets och vigningens nödvändighet för ett rätt mässfirande, men som gestaltar något av samma sak: hur en stat kan förfölja "kulttjänare" in absurdum medan folkets breda lager tacksamt tar emot dem som fortfarande, hur svaga de än själva kan vara, förvaltar nådens medel).

Korsmäss

Påskvänner!

S:t Franciskus bön

Vi tillber Dig, allraheligaste Herre Jesus Kristus, här och i alla Dina kyrkor över hela världen, och vi lovprisar Dig, för att Du med ditt heliga kors har återlöst världen. Amen.

Jag förstår verkligen att vår förste lutherske ärkebiskop Lars Persson (Laurentius Petri) avskaffade Korsmässohelgen i 1571 års kyrkoordning (i almanackan fanns den visst kvar till 1901). Reformatorerna hade ju insett att det knappast var Frälsarens "riktiga" kors som återfunnits och återbördats till Golgata många hundra år tidigare och att firningsdagen ur den synvinkeln knappast var motiverad.

Men helgdagens fortsatt starka ställning i folkmedvetandet (bl a skulle man helst ha tagit upp potatisen till Korsmäss!) är intressant. Och som Efs-are tycker jag verkligen att vi borde glädjas åt att inte bara på våren (Långfredagen) utan även på hösten kunna ha en dag med korset som särskilt tema. S:t Franciskus' bön (den äkta!) är så fin och vittnar om att han är ett sant helgon, rättfärdig genom tron på Jesus och det han gjorde för oss på korset. Och den danske lutherske prästen S:t Mortens 1500-talspsalm är lika aktuell och tänkvärd än idag, liksom S:t Niklas'  Spikarnas lovsång:

DET HELIGA KORS

1. Det heliga kors vår Herre själv bar,
hans blodiga sår och död för envar,
den bittra pina som han fick lida,
därav allena allt gott vi får bida.
Vi blir inte saliga på annat vis.

2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor,
och alla de helgon i himmelen bor,
av idel nåd har saliga blivit
för Kristi skull, som för oss sej utgivit.
Vi blir inte saliga på annat vis.

3. Ja, människor alla, lyssna och vet
att hela Skriften vittnar om det,
att om ni vill himmelens salighet vinna,
för Kristi skull endast kan ni den finna.
Vi blir inte saliga på annat vis.

4. Guds helige Ande, du sanningens tolk,
uppliva och upplys din kyrka, ditt folk,
och led oss alla på ljusets bana
från självgjord vishet och syndig vana.
Vi blir inte saliga på annat vis.

5. All ära och pris ske Herren, vår Gud,
som sände sin Son med fridens bud.
I nåd han lede oss allesamman
att frukta och älska honom. Amen.
//: Vi blir inte saliga på annat vis ://

Text: Morten Hegelund, sv övers A.H.

SPIKARNAS LOVSÅNG

Text: Niklas Hallman

LYFT KORSET HÖGT

Korsmässoafton

'Påskvänner!

Vi hade en fin Diakonisöndag på EFS Brogården i söndags. En riktigt fin septemberdag, sommarvarm så att man ville ta kyrkkaffet ute, en god predikan av Simon och fina kärnord av Margareta Melin att sjunga tillsammans.

Nu är vardagen här med ett knepigt valresultat och bekymmer över statsbärande partiers bisarra iver att avkraga många Efs-präster, inklusive vår missionsföreståndare, och typ alla högkyrkliga och Elm-BV-anslutna präster (nu är det alltså inte längre bara Missionsprovinsare som riskerar avkragning)!

Men då kan vi mitt i allt och under allt fira Korsmäss! Imorgon den 14 september är det av tradition det heliga korsets upphöjelses dag. Om vi inte rent konkret reser det på Golgata (vad skulle det tjäna till?) kan vi i varje fall i tal och skrift (och kanske även i illustrativa processioner) hålla korset högt. Paulus skriver ju att han inte vill berömma sej av något annat än av Jesu Kristi kors - eller ens veta av något annat än Jesus Kristus, just den korsfäste Kristus.

Att betona korsets betydelse är inte romersk-katolskt utan lika mycket allmänkyrkligt, evangeliskt, augsburgskt och Efs-igt. Lämpliga sånger för Efs-are och andra kristna att sjunga imorgon på korsmässodagen, ja, redan idag på korsmässoafton, är t ex:

Ditt kors blev hela världens sol

Ett kors, det är det sista, hårda läger

Höga kors, du enda ädla

Jesus, håll mej vid ditt kors

Korset där Jesus gav sitt liv

Korset först och kronan sedan

Korset vill jag aldrig svika

På en avlägsen höjd

Och som vanligt frågar jag mej var de nyskrivna sångerna i ämnet finns. De måste väl finnas? Tipsa mej gärna - eller skriv en själv!

Morsmäss

Påskvänner!

I romanen "Fåvitsk jungfru" (Efs-förlaget 1975) slår den lågkyrklige läsaren Ove lite oväntat ett slag för Morsmäss, firandet av jungfru Marias födelsedag den 8 september. Han är nog åtminstone just där tolk för författaren Tore Nilsson (1919-98), som i flera sammanhang, bl a i några dikter, gav uttryck för en luthersk mariafromhet som alls inte ville göra sej urarva i fråga om mariaminnena.

Att Maria (och Gud sej förbarme, i något fall även Luther) stundom gjorts till något hon dock inte är och aldrig var tänkt att vara hindrar ju inte att vi med glädje får - ja, ska! - minnas henne och prisa henne salig. Salig är hon som trodde. Salig är hon som hörde Guds ord och tog vara på det. Salig är hon som blev Herrens mor.

Morsmäss 2020 gjorde jag en travesti på Bellmans sympatiska visa om Joachim uti Babylon. (Enligt traditionen hette ju även Marias far Joachim).

VISA PÅ MORSMÄSS

(fritt efter C M Bellman)

Joachim uti Nasaret

hade en hustru, a Anna!

Böj din panna, böj din panna

när du henne sett!

Joachim var en genomärliger man,

frun lika ärliger också som han,

hustru Anna, hustru Anna

många hjärtan vann!

Joachim och hans kära fru

fick så en dotter, Maria!

Låt oss fira, låt oss fira

hennes födsel nu!

Dottern hon blev en dag vår Frälsares mor,

tänk att vår Herre blev vår köttslige bror!

O Maria, o Maria,

vad Guds nåd är stor!

Fin psalm om friheten i Kristus

Påskvänner!

En fin psalm som sjungs alldeles för lite passar bra nu på söndag, då temat är Friheten i Kristus. Det är SvPs 590 "Som källor utan vatten" av Anders Frostenson, med en mycket vacker koral från Österland:

Då vet vi!

Påskvänner!

Vår ateistiska statsminister - som inte ens är med i Svenska kyrkan - och hennes socialdemokratiska parti vill tydligen avkraga Efs-prästerna. Utom de som lyder henne och Partiet, så klart. De som i ord och handling tror, lär och bekänner att det inte finns någon särskild vits med förbundet mellan man och kvinna, att Gud inte skapat kombinationen man och kvinna särskilt underbart (som det stod i HB86 men inte längre står i HB17), inte mer än man och man i varje fall, och att det inte finns någon särskild vits för ett litet barn med att ha en mamma. (Ingen särskild vits med att ha en pappa heller, naturligtvis). Även pappor kan ju föda barn enligt den socialdemokratiska (och kristdemokratiska!) dogmatiken, så då är det väl ingen som är speciellt med just mammor.

Biskop Nygren i Lund skulle ha kallat allt detta typiska exempel på gnosticism. Lägg därtill det av biskopar och politiska partier accepterade hyllandet av ormen från urtiden (utom just vid Mikaeli, kanske?) samt dissandet av Guds Lamm som borttager världens synd (något som Socialdemokraterna och Centerpartiet aldrig drömt om att avkraga någon för), så framträder ju bilden av fullt utvecklad, av statsmakten understödd, gnosticism.

Går detta igenom börjar det bli rejält skämmigt att fortfarande få vara präst i Svenska kyrkan. En skamstämpel i pannan, ungefär som att vara barnmorska efter att samvetsfriheten tagits bort.

1. Bli inte rädd, när orätt rår 

och ingenting du själv förmår, 

men tänk istället ofta på 

att Jesus Herren är ändå. 

2. Bli kvar där Gud placerat dej 

och sagt: ”Här skall du tjäna mej.” 

Ja, övervinn allt ont med gott 

med kraften du av honom fått. 

3. Då kan du tåligt vänta på 

den dag han lovat dig att få, 

när Jesus allt ska reda ut 

och allt blir rätt och gott till slut. 

4. Den dagen sveket får sin lön, 

men härligt svar får löftets bön. 

Som skräp i stormen lögnen far, 

men allt det äkta stannar kvar. 

5. Det blir en stor och härlig stund, 

när ljuset från Guds nåds förbund 

som soluppgången sprider sej, 

och Fadern själv omfamnar dej. 

Text: Christian Braw efter Psalt. 37. Publ m tillstånd.

Musik: Folkmelodi ("Det finns en väg till himmelen")

Bartolomeidagen (Barsmäss)

Påskvänner!

I över 700 år efter Sveriges kristnande var den 24 augusti en helgdag. En "lätthelgdag" visserligen, då det (efter reformationen åtminstone) ansågs okej att gå tillbaka till arbetet efter gudstjänsten i kyrkan, men dock en helgdag. En apostladag till Natanael Tolomeussons minne! S:t Bartolomeus, aposteln som gav namn åt Sveriges sista koloni, ön Saint-Barthélemy i Västindien (nå, just det är inte nån särskilt rolig historia).

Johannes 1:43-51 passar bra att läsa idag. Dagen ska (enligt den evangeliebok som gällde i Sverige fram till "Stora helgdöden" 1772) även firas med Efesierbrevet 2:19-22 och Lukas 22:24-30 samt (enligt psalmvalslistan i 1697 års koralbok) med psalmerna O Jesus Krist i dig förvisst (1986 års psalmbok nr 552, texten i youtubeklippet stämmer men inte insjungningen), Jesus du min glädje (nr 354) och Du själv förordnat, store Gud (nr 419).

Påven Benedikt XVI (Josef Ratzinger) skriver mycket fint och såvitt jag förstår bibelenligt om aposteln Bartolomeus. Passar mycket bra idag. Läs och begrunda gärna emerituspåvens "predikan"!

Det känns särskilt fint att konstatera detta, då ju Bartolomeinatten förknippas med en ruskig sammandrabbning mellan katoliker och protestanter (hugenotter), "det parisiska blodsbröllopet" natten till den 24 augusti 1572, då Henrik av Navarras f d trosfränder mördades, troligen i flera tusental. "Paris är värt en mässa" hade ju Henrik sagt då han övergick till påvens läger, men en fullt medveten serie politiska mord (på de hugenottledare som inte likt Henrik fallit undan) urartade i allmän jakt på de olyckliga hugenotterna.

F ö hade vår son Jonatan en kamrat i Bollnäs som var från Polen och hette Bartolomeus men kallades Bartek. När Jonatan just börjat 2:an här i Iggesund slog hans fröken vad om 200 kronor om att ingen kände någon som hette Bartolomeus. När hon hörde att den nye eleven faktiskt kände en som hette så backade hon och knäckte därmed sin egen trovärdighet i barnets ögon. Jag tycker fortfarande att hon är skyldig Jonatan en Ingmar Bergman-sedel, men har inte kommit mej för att driva in den åt honom :o).

Rosenius gästbloggar

Påskvänner!

Jag känner mej träffad. Mycket av mitt umgänge med Bibeln präglas tyvärr av "det här kan jag redan", "det här har jag läst". Rosenius behöver påminna oss, ja, redan väckelsens folk på 1800-talet, i sin dagbetraktelse för den 10 augusti:

"Låt Kristi ord rikligen bo i er" (Kol. 3:16)

Så går det verkligen till, där livet i Kristus är friskt och varmt. Och så bör det ju alltid vara! På sådan tid är denna förmaning inte särskilt behövlig. Men det kommer andra tider — "då brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och sov" — då tiden blir lång och enformig och kristendomen en gammal vardagssak, då tröghet, kallsinnighet och försumlighet både för egen och för brödernas själar infinner sej — det är isynnerhet då, som denna förmaning behöves.

Så länge ännu någon olja är i lampan, älskar dock de trogna denna förmaning och skiljs därigenom från dem som är köttsligt sinnade, vilka rentav strider mot denna apostelns lära. Men likväl, fast anden är villig hos de trogna, är dock köttet så svagt och trögt, att de inte heller efter denna förmaning kan "göra, vad de vilja", att den inte så efterlevs, som den älskas och erkännes.

O, när man å ena sidan känner och betänker detta, nämligen hur Kristi ord, som skulle bo rikligen i alla kristnas hjärtan och hus, tvärtom bor där ganska torftigt; hur det inbördes lärandet och förmanandet hos många nästan helt upphört; hur psalmerna och lovsångerna och de andliga visorna där har tystnat, eller väl sjungs, men nu inte till Herren och i hjärtat, utan bara för människor och med munnen — och man å den andra sidan känner och betänker sakens övermåttan stora vikt, betänker, att just detta, nämligen att Kristi ord bor rikligen i oss, utgör det sanna "universalmedlet" mot allt andligt ont, både hos enskilda kristna och hos församlingar av sådana, ja, för hela Kristi kyrka på jorden; när man besinnar, hur stor välsignelse det vore, så väl för enskilda kristna som för all deras omgivning, om Kristi ord rikligen bodde hos dem, och däremot vilken stor skada och förlust det är, när detta inte sker; då betages man av en viss ängslan och nedslagenhet, när man betraktar denna förmaning och känner, att inga ord härom är nog starkt talande, och inga hjärtan nog öppna för en sak av sådan vikt. Men vad skall man göra? Den som kan taga det, tage det!

Vi vill nu se vad aposteln menar med sin förmaning. Aposteln förmanar oss här just till det, som man, Gud ske lov, får skåda på sådana tider och orter, där en Andens väckelse och ett evangeliskt trosliv upplågar, där en Guds plantering blomstras, nämligen hur rikligen Kristi ord då bor i själarna, hur det blir ett läsande, talande, sjungande, inbördes undervisande och förmanande, glatt och förtroligt och med hjärtans fröjd och smak, och detta på alla tider och rum, så att världen står där ännu i dag lika häpen och förbittrad och smädefull, som judarna på den stora pingstdagen, då apostlarna började med nya tungor tala om Guds dråpliga verk, och de sade: "Dessa är druckna av sött vin!" Där ser man då, vad aposteln menar, när han säger: "Låt Kristi ord rikligen bo i er med all visdom; lär och förmana er inbördes med psalmer och lovsånger och andliga visor."

Om vi alltid förbleve lika brinnande i anden, om den första kärleken aldrig kallnade, så vore detta just, vad aposteln härmed förmanar. Vårt andliga och eviga väl fordrar det, att vi städse ska fortfara och tillväxa i nåden och Kristi kunskap, därför aldrig bliva försumliga och låta ordet sättas å sido, utan alltid med läsande, talande, sjungande, inbördes lärande och förmanande underhålla och utbreda den heliga elden; ty i annat fall går det, såsom Jesus sa till församlingens ängel i Efesus, att om han inte återvände till den första kärleken, skulle Herren stöta bort ljusstaken från dess rum.

Detta är därför inte en fri sak, som man efter sitt behag kan göra eller låta bli och likväl behålla livet, utan om vi inte vill lykta i köttet och i den eviga döden, nödgas vi alltjämt underhålla det andliga livet med ett dagligt umgänge med Guds ord. Såsom ett barn föds upp med mjölk, så måste också den nya människan ha sin mjölk, och denna är "Kristi ord". En kristen måste därför med beständig flit umgås med bibeln och där spisa sin själ.

Aposteln säger: "Låt Kristi ord bo i eder!" Inte såsom en gäst bara ha härbärge hos er en kort tid, utan för alltid bo i er, säger han. Kristi ord ska helt förena sej med vårt innersta, där beständigt bo och regera. —

Han säger också: rikligen, inte bara vissa korta stunder, utan beständigt, allestädes och på mångahanda sätt. Om du inte har tillfälle att så mycket höra eller läsa det, kan du dock tänka därpå, tala eller sjunga något Guds ord; såsom Herren bjuder, att vi ska med sådan flit allestädes inskärpa ordet hos våra barn, "när du sitter i ditt hus, säger Han, eller "när du går på vägen, när du lägger dej ner eller står upp". På samma sätt ska vi också alltid och allestädes öva oss själva i Kristi ord, även då vårt lekamliga arbete inte tillåter oss att särskilt ägna oss åt det.

Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!