Påskvänner!
Idag talar Rosenius ren och skär tröst på ett ganska dråpligt sätt. Om en som går i skogar, berg och dalar och till en början hör Guds röst som ett eko!
Ingen som läst Luther och Rosenius (eller Betty Ehrenborg-Posse) kan gärna påstå att Waldenström var först med att måla Guds faders- (och moders-) kärlek för svenska folkets hjärtan. Det som var bra hos Waldenström (och det är ganska mycket, se t ex hans skrift om dopet) var inte så nytt, och det som var nytt var inte så bra.
Men nu ska jag inte skriva för mycket om Waldenström. Jag ville bara rekommendera er som inte redan gjort det att läsa Rosenius!
Och, vill jag gärna tillägga: att sjunga Paul Gerhardt - som här så fint anknyter till dagens tema:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar