Det diskuteras nuförtiden, med anledning av nytryck av hans predikningar och tal, rätt flitigt om Esaias Tegnér verkligen var kristen eller bara låtsades i sin roll som biskop i Växjö. Eventuellt var han egentligen en osedlig "fritänkare" - eller också i sina brev bara ovanligt ärlig med sin kamp som människa och kristen.
Gud allena vet, men jag vill gärna återge och instämma i några citat från Gunnar Rosendal som berör just detta och våra präst- och biskopskandidater i Svenska kyrkan och Efs intill denna dag:
Även om den individuella övertygelsen till äventyrs skulle avvika och rymma en särmening, får den inte i predikan korrigera kyrkans givna bekännelse.
Prästens pastorala strävan skall vara att minska, inte vidga, den klyfta som eventuellt kunde finnas mellan den enskilda människans tro och kyrkans.
Tillagt 16/4: Kanske detta trots allt var även Tegnérs strävan, både som människa och präst? Nog kunde han ha vidgått tvivel och felsteg även i förkunnelsen, men vikten av att göra boskillnad mellan sina egna tankar och föreställningar och på Skriftens ord och Kyrkans lära kan förkunnaren inte nog beakta.
Läs gärna Augsburgska bekännelsen, särskilt gärna i Hans Lindholms språkliga bearbetning! Inte minst passande så här inför Worms-jubileet på söndag! (Augsburgska bekännelsens jubileum får vi vänta 9 år på). Utan bekännelse har Efs ingenting att tillföra Sverige idag. Då kan vi lika gärna lägga ner och gå in i romersk-katolska kyrkan eller bli de politiska partiernas lydiga kyrkotjänare med hull och hår.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar