Avgudarna och Frälsaren

Håller med Olof Edsinger i det mesta han skriver, t.ex. artikeln Bjud avgudarna motstånd! (Se Dagen). Nu är det ju visserligen så att avfolkningen av unga vuxna sker på så många håll och kanter, med så olika teologisk profil (i Svenska kyrkan brukar ju konfirmandtiden beskrivas som det sista man ser av ungdomarna, och det kan tyvärr hända på fler håll än de antinomistiska eller teologiskt liberala), att egentligen vilka teorier som helst, alltifrån Kay Pollaks till Olof Edsingers kan få starkt gensvar. ("Ja, just så HÄR måste kyrkan göras om!").

Och blir det bara höjning av den etiska ribbnivån lär väl unga vuxna dra i alla fall (även om jag tror att Olof har rätt i att den behövs). Vi behöver verkligen Johannestjänstens båda poler, som han själv tog upp tidigare i år: I skriande behov av Johannestjänstens budskap. Och även begrunda Rosenius´ dagbetraktelse för den 9 september.

Att synden överflödar
och ofta stör min ro,
det får jag nogsamt känna,
det slipper jag att tro.
Men märk, att nådegåvan
dock gäller mycket mer,
ty synden är borttagen,
som jag i Ordet ser.

Och jag får lov att fröjdas
i Gud, min Frälsare,
som så har älskat världen
och dött för syndare.
Han lever, jag får leva
i tid och evighet.
Det är vad jag behöver,
det bästa som jag vet!