Adventskalender lucka 15: Ack, vi är ju alla

Påskvänner!

Nästan alla Franzén-psalmer gick ograverade över från 1819 till 1937 års psalmbok. Jag kan nu bara påminna mej en psalm som inte kom med in i 1937 års psalmbok, nämligen denna - om människans fall i Adam och upprättelse i Kristus. Det finns inte många psalmer på det temat nuförtiden, men vi har dock en i dagens svenska psalmbok: "I Adam är vi alla ett". Även C O Rosenius skrev en: "Allt vad oss Adam i fallet ådragit." Christian Braw har också skrivit flera psalmer på det viktiga temat.

1. Ack, vi är ju alla
Adams barn, o Gud! 
Därför ses vi falla, 
bryta dina bud. 
Högmod vill få höra 
ormens smicker än, 
att varann förstöra 
vän förleder vän. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

2. Men den fröjd försvinner, 
som mitt brott mej vann;  
snart min brist jag finner,  
som ej skylas kan. 
Fåfängt jag mej döljer 
undan Herrens röst; 
vart jag flyr, den följer, 
ropar i mitt bröst. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

3. Borta är det Eden, 
där jag skuldlös var. 
Bort med samvetsfreden 
himlens glädje far. 
Om än lyckan mäter 
mej sitt överflöd, 
skild från Gud jag äter 
dock med sorg mitt bröd. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!  

4. Se, av jorden komna
blir vi jord igen; 
fåfängt får vi domna, 
själen vakar än, 
vakar och begråter 
utan slut sin nöd, 
lever för att åter 
dö en evig död.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

5. Världar ser vi röra
sej på Herrens bud; 
bara vi kan göra 
mot din lag, o Gud! 
Till den minsta lilja 
allt var skapat gott; 
genom mänskans vilja 
blev det onda sått.
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!     

6. Ska vi då förskjutas 
utan hjälp och tröst? 
Ska din himmel slutas 
för var böneröst? 
Ska din jord oss nära 
till förtappelse 
och blott tistlar bära 
och förbannelse? 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

7. Nej, på ormen träder 
kvinnans helga Säd;
Gud, din nåd oss gläder 
än vid livets träd!
Jesus kom, och jorden 
är välsignad än, 
dukade är borden,  
öppnad himmelen. 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!   

8. Du som frälst oss alla, 
Jesus, kom till mej, 
låt mej mer ej falla, 
håll mej fast vid dej! 
Hjälp mej när jag strider,  
gör mej god och vis 
och mej tag omsider 
till ditt paradis! 
Herre, förbarma dej! 
Kristus, förbarma dej!
Herre, förbarma dej!    

Luciapsalm

 

1. Lucia var en Herrens vän. 

Guds folk nu firar i triumf

den dag då hon i Andens kall 

göt ut sitt blod och kronan vann. 

2. För tron på Jesus led hon allt,

ja, för sin tro och för sin rätt

att vandra på Guds viljas väg

och motstå hot och samvetstvång.

3. Bland änglarna kring Lammets tron 

hon strålar i en härlig dräkt, 

som du, o Jesus, med ditt blod, 

ditt lidande har tvagit ren. 

4. O Jesus, led nu också oss

till målet efter ditt behag.

Förlåt vår synd och bed för oss,

att som Lucia vi når fram.

*5. All ära tillhör dej, vår Gud, 

dej, Fadern, Sonen, Hjälparen, 

som henne i ditt rike krönt

med livets krona, segerns krans. 

Adventskalender lucka 14: Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder

Påsk-, advents- och julvänner!

Den här brutalt realistiska memento mori-psalmen sjöng vi faktiskt i Härnösands domkyrka vid Franzénjubileet den 12 november - som ingångspsalm, naturligtvis, strax efter klockringningen. (Och vi sjöng den i Britt G Hallqvists bearbetning - inte min). 

Den melodi som används i koralboken har jag dock här bytt ut mot Armas Maasalos finländska koral som jag tycker passar mycket bra till Franzéns text - för omväxlings skull (Franzén var ju som sagt finländare från Uleåborg, även om Finland vid tiden för hans födelse tillhörde Sverige).

Så håll till godo med denna både allvarliga och uppmuntrande text:

VID RINGNING TILL GUDSTJÄNST 

1. Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder!
Se, templets portar öppnar sej!
Men nästa gång då klockan ljuder
slås kanske graven upp för dej;
du går ej mer i Herrens hus,
ditt rum bereds i jordens grus.

2. Men om idag du söker Herren
och hem hans ord i hjärtat bär,
han följer dej och är ej fjärran,
då du hans hjälp och tröst begär.
Han ej din sjuksäng överger
och än i graven till dej ser.

3. Så sök i dag, då år och hälsa
än ger dej tid och kraft därtill!
Sök Herrens nåd, som kan dej frälsa,
ja, sök Guds rike som han vill.
Vår Gud, som hör din bön och sång,
välsignar då din kyrkogång.

Text: Frans Michael Franzén, bearb A.H.

Musik: Armas Maasalo

Willis Towers´ glasbalkong

Påsk-, advents- och julvänner!

Läs en spännande text (med bild!) om bl a Willis Towers´ glasbalkong!

Måste även få rekommendera Stefan Gustavssons ännu mer spännande böcker

Skeptikerns guide till Jesus del 1

Skeptikerns guide till Jesus del 2

Adventskalender lucka 13: Fridens Gud

Påsk-, advents- och julvänner!

Vid det högtidliga Franzén-firandet i Härnösands biskopsgård och domkyrka den 12 november 2022 läste domprosten i domkyrkan följande Franzén-psalm med julanknytning, en psalm som liksom gårdagens utmönstrades ur psalmboken 1986. Den kändes tyvärr åter aktuell detta europeiska krigsår. 

Psalmen är ett bra exempel på teman som riskerar försvinna när vi - på språkligt goda grunder - utmönstrar äldre psalmer utan att skriva nya på temat. Här presenteras den i något bearbetad form:

1. Fridens Gud, oss frid förläna:
hör oss, milde Herre Gud!
Hjälp oss att dej troget tjäna,
fäst oss vid din viljas bud,
så att vi med helgad ro
får i fridens hyddor bo.

2. Ack, där synd och svek får råda
hjälper inte svärd och spjut.
Skuld på skuld ses förebåda
nöd och undergång till slut.
Världslig vishet, världsligt mod
hejdar ej fördärvets flod.

3. Frid i landet du oss give,
frid i husen följe den.
Makar, syskon, grannar live
fridens anda, kärleken.
Frid i hjärtat, Jesus, bjud,
frid med mänskor och med Gud.

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden,
Jesus, i din födslostund.
Frid från himlen utgör fröjden
av ditt saliga förbund.
Men i denna prövotid
vinns den inte utan strid.

5. Hjälp oss du, o kärleksrike,
styrk oss med din Ande god,
du vår Konung i det rike,
som du köpte med ditt blod.
Här med oss mot synden strid,
tills vi når en evig frid.

Text: Frans Michael Franzén 1819 (47 år), ngt bearb. 2011
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr Haeffners koralbok nr 376!

Adventskalender lucka 12: Jesus ha i ständigt minne

Påsk-, advents- och julvänner!

En av de (ganska få) Franzén-psalmer som utmönstrades 1986 var "Jesus hav i ständigt minne" (jfr bibelord som "Kom ihåg Jesus Kristus", "Tänk på Jesus Kristus", "Se människan"). 

Här presenteras den i starkt förkortad och bearbetad form, för att inbjuda till förnyad användning, åtminstone i enskild andakt:

1. Jesus ha i ständigt minne,

vill du bli Guds barn och vän. 

Jesus bär i hjärtat inne, 

Jesus ha för ögonen. 

Vid din möda, vid din vila, 

i din glädje, i din nöd: 

se på Jesu liv och död. 

2. Se på Jesus, då upplivas 

tro och kärlek i din själ. 

Till allt gott du då ska drivas, 

när du ser hur han gjort väl. 

Verka såsom han i tiden 

det som evigt frukter bär. 

Verka medan dagen är. 

3. Se på Jesus när du döden, 

när du domen för dej ser. 

Jesus än i sista nöden 

ger den frid ej världen ger. 

Bed som han och böj ditt huvud: 

Jesus fullgjort allt för dej, 

Jesus tar din själ till sej. 

 Text: Frans Michael Franzén 1816 (37 år), ngt bearb.

Musik: Svensk 1697, "Vänligt över jorden glänser"

Adventskalender lucka 11: Jesus, dej i djupa nöden

Påsk-, advents- och julvänner!

Advent är ju "Jesu liv på jorden baklänges" och kontrasten mellan Jesu intåg i Jerusalem och hans övergivenhet några dagar senare är hjärtskärande. En psalm som särskilt noterar just bibelordet "då övergav de honom alla och flydde" är Franzéns "Jesus, dej i djupa nöden / dina egna överger". Den är i psalmboken bearbetad av Lars Lindman, men här av mej (bl a av upphovsrättsliga skäl, men beträffande sista strofen även av innehållsliga). 

Psalmen måste inte sjungas lika långsamt som orgelkompet på Youtube-klippet, men vid enskild meditation och med högtalaren nerskruvad på låg volym är det långsamma tempot inte att förakta:

1. Jesus, dej i djupa nöden 
dina egna överger. 
Dej som går för dem i döden
sviker och förnekar de. 
Ack, jag själv, som bland de dina 
du vill frälsa med din pina, 
överger dej för en värld 
full av dårskap, synd och flärd. 

2. Vem var den som dej förrådde, 
då din tår för honom flöt, 
dej som nyss hans fötter tvådde, 
brödet nyss med honom bröt? 
Ack, jag själv, som från det bordet 
där ditt blod beseglar ordet, 
där du mej min synd förlät,
återföll i frestarns nät. 

3. Ej förmår de svaga vänner 
vaka ens en stund med dej, 
då du, höljd av blodsvett, känner 
dödens fasor samla sej. 
Ack, jag själv förmår ej vaka, 
ej en flyktig ro försaka: 
rörs en stund, men inom kort 
sover jag min bättring bort. 

4. Vem var den som inte kände
dej, sin mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Ack, jag själv, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger,  
svikit och förnekat dej
som så ofta sökte mej. 

5. Salig den dej aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
aldrig från din sida viker
av en fåvitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

6. Men du den som fallit åter 
med en blick upprätta kan.
Liksom Petrus den då gråter,
får dej lika kär som han. 
Jag har gjort dej sorg och smärta, 
se, dej älskar dock mitt hjärta.
Jesus, du min bäste vän,
tack att du känns vid mej än!

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817, bearb. 2016
Musik: Svensk 1697

Adventskalender lucka 10: Du som var den minstes vän

Påsk-, advents- och julvänner!

Franzén fick ju med tre olika fruar 19 barn (varav dock endast sju överlevde honom). En stor barnavän var han. I ett litet dopkapell i Härnösands domkyrka står det passande nog på altaret några rader av Franzén: "Jesus, i din vård vi ge / våra barn, vårt glädjeämne." 

Här följer hela hans doppsalm, lätt bearbetad av undertecknad (i psalmboken är bearbetningen av Olle Nivenius och upphovsrättsskyddad trots rätt låg verkshöjd, med bl a bevarade pluralformer av verben):

1. Du som var den minstes vän
och lät barnen till dej träda,
Jesus, du välsignar än,
tar i famnen än de späda.
Du en faders omsorg leder
och en moders fröjd bereder.

2. Gode herde, i din hjord
svaga lammen du ej glömmer.
Livets bad och nådens bord
kärleksfullt du åt dem gömmer. 
I din famn du vill de kära
till din Faders boning bära.

3. Jesus, i din vård vi ger
våra barn, vårt glädjeämne.
Som din gåva vi dem ser,
bäst av alla du dem känner.
Genom dopet till dig tagna,
låt dem ej bli från dig dragna.

4. Lär oss gå med dem så vi
himmelen med dem får ärva,
goda föredömen blir,
inte någons själ fördärvar,
så de änglar dem ledsagar
aldrig oss hos dej anklagar.

5. Ingen, så ditt ord oss lär,
ingen kommer till ditt rike
som ej barnets hjärta bär
mot sin Gud och mot sin like.
Lär oss att som barn dej alla
älska, lyda och åkalla!

Adventskalender lucka 9: Jag lever och upphöjer

Påsk-, advents- och julvänner!

En morgonpsalm på Annadagen - som stod kvar i min konfirmationspsalmbok (här mycket lätt bearbetad):

1. Jag lever och upphöjer
min själ igen till dej,
o Gud, vars vård sej röjer
i allt, som omger mej:
i dagens nya ljus,
i lugnet kring mitt läger,
i allt vad kärt jag äger
bevarat i mitt hus.

2. Lov ske ditt ord i tiden,
som bjöd att ljuset är!
Och tack för ron och friden
som natten till oss bär!
Så ljuvt att i dess famn
sitt trötta huvud gömma
och dagens sorger glömma
och somna i ditt namn!

3. Så skönt att åter träda
förnyad på din jord
och åt din sol sej gläda
och livas av ditt ord
och gå med hälsans fröjd
till sina plikters övning,
beredd till kamp och prövning
och med din vilja nöjd.

4. Ej blott att kroppen stärka
du gav oss vilan, Gud,
nej, må den hos oss verka
ny håg för dina bud!
Om på min gårdag nu
jag ser med skam tillbaka,
hjälp mej idag att vaka
och älska liksom du.

5. Hjälp mej att aldrig kränka
min nästas minsta rätt,
ej tala eller tänka
på falska vänners sätt,
att ej för stundens ro
förspilla samvetsfriden,
ej håglös dräpa tiden,

men tjäna dej i tro.

6. Kanhända snart jag saknar
den tid du nu mej ger.
Jag bäddas ner och vaknar
till jordens dag ej mer.
O Jesus, giv mej då
den frid som du blott skänker,
till dess den dagen blänker,
vars sol ej ner ska gå! 

Adventskalender lucka 8: Din sol går bort

Påsk-, advents- och julvänner!

Här en söt kvällspsalm så här på morgonkvisten! Jag erkänner: jag har i min version från Stora Nätpsalmboken ändrat "de goda barnens ro" till "de trötta barnens ro". Jag tyckte att Franzén här lite för mycket liknade tomten som frågar "finns det några snälla barn här" och tänker på Frälsarens kärva ord till "ni som är onda" (men ändå kan ge våra barn goda gåvor!) till oss föräldrar och (till den rike ynglingen) "ingen är god utom Gud".

Nå, inför människor finns förstås både goda barn och goda föräldrar. Men när vi ska sova och kanske inte känner oss så särskilt goda, vare sej som barn eller förälder, får vi finna vila och ny kraft att "vandra efter Herrens bud" i både syndernas förlåtelse och de goda änglarnas närvaro. För nog är det så sant som det är sagt att "ett gott samvete är den bästa huvudkudden".

Två olika melodier har använts till denna psalm. Jag delar med mej av båda:

Alt. koral:

1. Din sol går bort, men du är här,
ja, Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sover, vakar du.

2. Allt vilar under Herrens hand,
som hägnar både stad och land,
och till de trötta barnens ro
hans goda änglar hos dem bor.

3. Sött sover den som fruktar Gud
och vandrar efter Herrens bud.
Med glädje står den upp igen
och prisar Gud, sin Far och vän.

Text: Frans Michael Franzén, ngt bearb.

Musik: Strassburg, alt dalakoral från Leksand