söndag 7 november 2021

Tankar på Alla själars dag

Påskvänner!

Är det bara jag som denna kväll, när vi firat Alla själars (och inte bara Alla helgons) dag, känner ett nästan tvångsmässigt behov av att, liksom när allas lika värde ska prisas, särskilt få påminna om Hitler och hans nazister, Stalin och Mao och deras kommunister, alla vidriga krigsförbrytare tiderna igenom, alla pedofiler och våldtäktsmän, alla hustru- och barnmisshandlare, alla rasister och fascister, alla medlöpare, alla giriga utsugarkapitalister, alla mördare och terrorister, alla utpressare, alla hatare och hotare, alla bovar och hycklare, alla gängkriminella och knarklangare, alla sexköpare, alla slavhandlare, alla svin i mänskohamn. Och alla andra som får oss övriga att framstå som aningen mer rättfärdiga och helgonlika, trots våra ibland rent himmelsskriande underlåtenhetssynder (fråga Greta). 

Alla själar betyder väl alla själar och allas lika värde allas lika värde? (Eller också inte alls). Så då tänder vi väl ett ljus för dem alla, både förövare och offer. Vad som händer på domedagen är förstås en annan fråga. Kanske varken mitt lika stora människovärde eller andras ohyggligare försyndelser kan fria mej då. (Inte tål allt jag gjort dagsljuset heller). Gud, låt ditt eviga ljus lysa för oss redan här och nu. "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Jesus).

söndag 31 oktober 2021

Imorgon öppnar förslagslådan till nya psalmboken

Påskvänner!

Imorgon fr o m klockan 9 har ni chansen: att lämna förslag till innehållet i vår nya psalmbok. Följ den här länken (men före kl 9 den 1 november lönar det sig alltså inte att söka länk till själva förslagslådorna!).

tisdag 12 oktober 2021

Loe om Bibeln

Påskvänner!

Loe (LarsOlov Eriksson) skriver fint i Dagen om vår bibelläsning under rubriken "Bibeln behöver ligga på köksbordet"

Jag har en vän som låter Bibeln ligga framme på toaletten för att den ska bli läst. Der låter vanvördigt - men är det inte.

måndag 11 oktober 2021

Rosenius gästbloggar

Påskvänner!

Här kommer en del av Rosenii Dagbetraktelse för den 11 oktober - över en vers från gårdagens episteltext som ofta provocerar oss lite (eller t o m mycket):

"Var alltid glada!" (1 Thess. 5:16)

Här säger någon: "Fröjd i Herren är en trons och Andens frukt: man kan inte ta den, förrän den blir given; den kan inte frambringas genom förmaningar." — Det är sant. Men liksom kärlek, ödmjukhet, mildhet också är Andens frukter, och apostlarna likväl förmanar till deras övande, så har de också förmanat oss till denna Andens frukt, fröjden i Herren, och sagt: "Var alltid glada, ty det är Guds vilja om er; fröjda er i Herren alltid" — och så bör vi fara efter den nåden och använda alla medel, som befordrar densamma. Förloras trons glädje, då förloras också alla andra gåvor och krafter.

Men en annan säger: "Glädjen beror av omständigheterna; då jag har skäl till glädje, då är jag glad, men hur kan jag glädjas, då nöd och bedrövelse tillstöter?" Dessa är riktiga uttryck bara för den mänskliga och köttsliga glädjen. Men aposteln säger: "Såsom bedrövade och dock alltid glada." Han säger: "Jag är i outsäglig glädje i all vår bedrövelse." Han säger: "Fröjda er i Herren alltid, och åter säger jag: fröjda er." Är du ännu en icke troende, då kan du visst inte glädjas i Herren, och då är din glädje beroende av tillfälliga omständigheter; men en troende har en hög och besynnerlig frid, så att han även kan glädjas i bedrövelsen!

Må dock ingen tänka, att de yttre omständigheterna inte inverkar på de trognas hjärtan; nej, så länge de omges av denna hyddan, känner de väl var det svider. Asaf bekänner om sej: "Det gör mej ont i hjärtat och stinger mej i mina njurar, att jag måste vara såsom en dåre och ett vilddjur för dej." Men hör vilken djup glädjekälla han ännu hade kvar! Han tillägger: "Likväl, Herre, förblir jag ständigt hos dej. När jag har dej, frågar jag inte efter himmel och jord. Om än min kropp och själ försmäktade, så är du dock, Gud, alltid mitt hjärtas tröst och min del." Om ett sådant hjärta talas här.

En icke troende själ är alldeles obekväm för glädjen i Herren; antingen är hon uppfylld med avgudar, helt lättsinnig och jordisk, eller också tryckt av lagen, trälaktig och förskräckt för Gud — och att uppmuntra en sådan själ till glädje i Gud, det vore såsom att vilja förmå vattnet att brinna. En otrogen har också allsintet skäl till glädje. Det är endast det ömkligaste vansinne, att ett världens barn en enda stund kan le, då det lever under den Allsmäktiges vrede och går mot den eviga döden. Sådana olyckliga själar har inte någon apostel uppmanat till glädje, utan till dem heter det: "Gråt och tjut över er uselhet, som skall komma över er" (Jak. 5:1)

Men här talas till de pånyttfödda nådebarnen, som står i den Allsmäktiges vänskap; och dessa har i sanning skäl, ja, de allrastörsta skäl att beständigt glädjas och fröjdas, även om de svåraste jordiska olyckor och sorger drabbat dem. De är dock alla stunder lyckliga — ja, om inte alltid glada, så ändå alltid lyckliga; däråt borde de alltid glädja sej. Ingen kristen kan redan den konsten att beständigt glädjas — känslan går sin väg och omväxlar såsom skyhimmelen; men skäl har han att beständigt glädjas, ty lycklig är han. "Se, vi håller dem saliga som har lidit."

Och för det andra finns det också en djupare glädje än känslans, en medvetandets, en trons glädje, som säger: Dock likväl är jag glad! - fastän jag inte nu känner någon särskild glädje är jag ändå glad att jag har en Herre, en vän, en skatt, som vida överväger allt. En sådan glädje bör de kristna ha. Därom förmanar aposteln, då han säger: "Fröjda er alltid!"

Men han anger också orsaken till det, då han säger: i Herren, observera! i Herren, inte i silver och guld, inte i yppighet och sång, inte i hälsa och starkhet, inte i konst och vishet, inte i välde och ära, inte i vänskap och gunst, ja, inte heller i goda gärningar och helighet; ty sådant ger blott en bedräglig och falsk fröjd, i sådant ska ni inte länge få glädjas, om ni är äkta barn, under Guds Helige Andes aga. Dels är detta en farlig glädje, som drar hjärtat från Herren, som vill ensam vara sina barns glädje, skatt och förnöjelse; dels ger allt sådant en kort och vansklig fröjd, som snart tar slut.

Därför: om ni vill fröjdas "alltid", ja, evinnerligen, ska er fröjd vara "i Herren". Att all annan fröjd, även den över Andens gåvor, såsom över sin helgelse, kraft och goda gärningar, är en farlig fröjd, därom har vi en tänkvärd lärdom i den hulde, vaksamme Herrens hastiga varning till sina lärjungar, då de med fägnad omtalar, hur de i Jesu namn drivit ut djävlar: "Fröjdas inte över att andarna är er underdåniga, men fröjdas, att era namn är inskrivna i himmelen."



lördag 25 september 2021

Se Be Ge

Påskvänner!

Dagen är kommen!

Se Be Ge!

fredag 17 september 2021

Alla argument talar mot de politiska partiernas inblandning i kyrkan, och ändå röstar folk på dem

Påskvänner!

Mitt tips är att kyrkovalet går ungefär som det brukar. Men det ska bli intressant att se hur det går i den stora valrörelsen om ett år. Kan journalisterna då ännu ett valår strunta i att flera av partierna är engagerade i Svenska kyrkan?  

Och skribenterna som protesterat mot oskicket - från höger till vänster - är inte dumma:

Sofia Lilly Jönsson - Jesus är herre, inte politikerna eller folket

Josefin Holmström di Grigorio - Kyrkan kan aldrig bli fullt ut demokratisk

Joel Halldorf - Rösta inte på ett politiskt parti

Tara Twana - Det är inte vår uppgift att styra kyrkan

onsdag 8 september 2021

Kyrkovalspsalm

Vem skriver kyrkovalspsalmen 2.0?


Hjälp oss, Gud, att rätt bedöma
vad som hör till kyrkans kall.
Skulle vi vårt ansvar glömma,
går vi mot vårt snara fall.
Låt oss sakens utgång bära
utan skam och samvetskval.
Mänskors frälsning och din ära
vare målet för vårt val.

(Ur prästvalspsalm i 1819 års psalmbok, lätt bearb).

fredag 3 september 2021

Apropå ABBA:s återförening

 


Tack, Gud, för musiken, 
för alla sånger
som oss lyft så många gånger!
Vem kan leva utan
en underbar melodi?
Vad vore vi
utan en sång eller dans
inuti?
Jag säger: 
tack, Gud, för musiken, 
den ger oss harmoni.
Jag säger:
tack, Gud, för musiken
som vi får leva i.


Översättningen ovan gjordes 2011 som en vänlig polemik mot Niclas Strömstedts "ateistversion" nedan. Mot religion mer välvilliga agnostiker torde kunna använda min version ovan med åttondelspaus i st f "Gud", alltså: "Tack [paus] för musiken".

måndag 30 augusti 2021

Rosenius gästbloggar

Påskvänner!

Så här skriver dagens gästbloggare Calle Rosenius över bibelordet "Var nyktra och vaka!" (Första Petrusbrevet 5:8) - ett memento för oss alla:

En väg, på vilken många saliga Guds barn förlorar livet, är den andliga lättjan — bortläggandet av vapnen, försumlighet i nådemedlens bruk, samt i trons och goda gärningars övande. I början av nådevägen var det så kärt att få umgås med ordet, läsa, höra, tala, skriva om Kristus, om tron, om nåden, om kärlek och goda gärningar, samt att i bönen tala med sin Gud och vid nattvardsbordet bespisas av honom. Då var också alla dessa stycken livliga och dyrbara för hjärtat, och hela väsendet var kristligt.

Men efter något år blev detta allt mindre angeläget, då kom till äventyrs nya göromål och hinder; djävulen gjorde dessa mycket viktiga och ingav själen dessutom, att hon ju visste, vad hon behövde veta, kunde nu någon tid leva av minnet och hoppas, att Gud väl skulle uppehålla livet. Kan han nu bara föra själen ifrån ordet, då kan han sedan föra henne, vart han vill, inge henne vad som helst. Detta är en väg till allehanda avvägar, sjukligheter och fall. Snart ser själen inte flera synder hos sej än dem förnuftet straffar; snart tror hon inte mer om nåden än vad hon anser sej värd att få tro; men då syndakänslan dör ut, har hon nog tröst ändå. Och så står hon snart åter i ett rent naturtillstånd.

Till den andliga lättjan hör också att försumma ordets efterlevnad och att inte ge akt på Andens röst. I början ville själen göra allt vad Herren har befallt oss, var uppmärksam på alla kristliga plikter. Visst inte kunde hon fullgöra dem alla, dock stod hon i uppsåt och strävan därefter och höll varje brist däri såsom en synd, som hon inför Gud beklagade, bedjande om förlåtelse för den samt om nåd och kraft till förbättring. Nu däremot börjar hon föresätta sej själv ett visst mått hur mycket hon kan och ska göra; och allt det övriga lämnar hon alldeles, strävar inte efter det, tänker inte på det.

Och när hon så inte far efter mer, än vad hon redan gör, blir därav en naturlig följd att hon inte får någon brist att ångra, att hon snart är så god som hon vill. All självbelåtenhet kommer nämligen bara av lättja och av förgätande av Guds helighet, Guds buds andliga krav. Och när nu människan är nöjd med sej själv, inte mer känner skuld och brist, vad är då tron och hela det andliga livet? Vad är då Kristus för henne? En drömbild, eller väl en heliggörare, men inte en försvarare hos Fadern; en konung som man skall bekänna, hylla och hedra, men som i sanning i hjärtats djup inte är så viktig, kär och oumbärlig, som en försvarare vore, som står i Guds åsyn för oss och varje stund är vår enda rättfärdighet.

I korthet, Frälsaren, Försonaren har för hjärtat förlorat sitt rätta och egentliga ämbete och värde, är inte i sanning hjärtats liv och tröst, utan är det endast i inbillningen och i munnen. När första stycket, bättringen, syndens känsla, är förlorat, så är både det andra och det tredje falskt. Det är på denna väg, som det av en kristen blir en farise.

Av denna lättja kommer även en annan olycklig följd, nämligen denna tomhet i själen, denna ledighet, ledsnad, ljumhet och säkerhet, varigenom alla portar öppnas för djävulen och hans sällskap. Då där inte mer är någon strid eller någon segerfröjd, ingen synd, ingen nöd, ingen bön, ingen glädje över nåden, kort sagt ingen övning, så är kristendomen snart utlärd, har inget särskilt i sej, endast ledsnad och tyngd.

Detta är det tillstånd, som Kristus kallar, att huset är rensopat och väl tillpyntat. Dit går djävulen och ger själen en sysselsättning i ledsnaden, en uppfyllelse i tomheten — någon avgud, eller någon syndalusta, som han framställer mycket behaglig och ljuvlig och inte farlig. Denna smakar nu ovanligt väl efter fastandet, emedan där är förut så tomt, så ledigt, där var ingen övning, ingen skatt, inget kärt sällskap för hjärtat; och människohjärtat är så danat, att det alltid vill ha någon uppfyllelse, någon skatt, något sällskap — då nu skatten saknas, glädjen över nåd, umgänget med Gud och abbaropandet upphört, då smakar och intar en de nya sakerna, då super hjärtat i sej vad djävulen erbjuder, såsom en tom svamp suger i sej vatten.

Och med denna lustan eller avguden, t. ex. världsvänskap, eller världsära och utmärkelse, eller jordisk vinning, eller vällust, eller någon annan avgud — med denna går den gamle "starke" med sina sju ännu skadligare andar ditin, "och de bor där".

Det är sant, visst får varje kristen förebrå sej mycken andlig lättja och försumlighet; men därvid bör den åtskillnad märkas, dels att deras beklagade tröghet ofta bara är en saknad av känslans livlighet, under det att de ändå dagligen står i övning, brukar nådemedlen och far efter att både tro och älska; dels att även om verklig lättja inträffar, men de likväl låter Herrens Ande straffa och uppväcka sej, så att de räds därför, börjar ta till ordet och hos Gud söka nåd att bli bättre, så blir ändå där inte död. Men går det däremot så, att man inte har några bestraffningar för sin lättja, eller inte får tid att lyssna till Andens väckelser, utan det får gå an och gå fram, så illa det är, då lutar det till fall och död.

Vaka, själ, och bed
och till strids dig red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran.
Sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

tisdag 24 augusti 2021

Apostladag

Påskvänner! Glad Barsmäss!

"SvK:s uppdrag är inte att omvända mänskor som valt sin tro. SvK:s och S:s syn på detta är ju snarare att vi ska finnas till för mänskor som vill möta sin tro. Det är inte vårt uppdrag att missionera i de här områdena, absolut inte."

 (Louise Callenberg, S-ledamot i Huddinge kyrkoråd under förra kyrkovalrörelsen. Visst, det är ytterst Gud som omvänder, men det hör till allmänbildningen att Kyrkans grundare ville att vi med fredliga medel skulle försöka göra alla till hans lärjungar).

   


1. Bartolomaios var en karl, 
som hade Tolomay till far. 
I Kana fick han heta mer: 
//: Natanael, Gud ger, Gud ger! :// 

2. När han vid fikonträdet satt
Filippos kom och påstod att 
de nu Messias hade sett 
//: i Jesus ifrån Nasaret!" :// 

3. "Men kan det komma något bra 
från Nasaret?" Natanael sa. 
Filippos honom övervann: 
//: "Följ med och se det själv!" sa han :// 

4. När Jesus såg Natanael, 
 han såg en rak och ärlig själ, 
som snart sa övertygat lugn: 
//: "Du är Guds Son och Israels kung!" :// 

5. Vi lever ganska långt ifrån 
Natanael Tolomayosson. 
Men tolv apostlars vittnesbörd 
//: gav också här en riklig skörd ://

Text: Andreas Holmberg 22/8 2021
Musik: Lars Åke Lundberg