Nu verkar ju pastor primarius Olle Nystedt (1888-1974) kanske vara värsta domedagspredikanten. Det var han inte. Han var i allmänhet mycket verserad och mild, även om man inte jämför med t ex Lars Linderot, och hans självbiografi verkar nästan ytlig i sitt myller av roliga anekdoter från ett långt prästliv. Men han hade samvete nog att inte mörka vad bibeltexterna säger.
Alternativa predikotexten på Första söndagen i advent, tredje årgången, handlar ju om Jesus i Nasarets synagoga och fokuserar på just evangeliet, glädjens budskap, även om man i slutet anar den kommande konflikten. Förr i världen fick man höra fortsättningen på Tionde söndagen efter Trefaldighet med det allvarliga temat "Förspillda tillfällen".
I sin andaktsbok "Vid dagens början" (1942), som utgår från helgens predikotexter, skriver Olle Nystedt också om denna, väl värd att begrundas också i julens förberedelsetid:
När de som var i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede och stod upp och drev honom ut ur staden." (Luk. 4:28f)
Tänk att det verkligen kunde hända något sådant! En gudstjänst där Jesus själv predikade slutade med att åhörarna körde bort honom. Hur var det möjligt?
Det var missnöjet som drev bort honom. Till en början var de fulla av beundran. Men så sa han sådant som inte behagade dem, och då slog stämningen om. De började kritisera, och de slutade med att köra ut honom.
Den historien upprepas ofta. Missnöjet har så mycket att anmärka. När man inte vill böja sej för Guds ord, är det så bra att ha någon att skylla på. Prästen är en alldeles för klen predikant. Han är så gammaldags att ingen modern människa kan höra honom. Eller han är alldeles för modern, så det kan aldrig vara riktigt. Ibland är det för mycket lag och ibland för litet. Det är för bundet för somliga och för fritt för andra.
Det är nog ofta sant, att prästen kanske borde vara annorlunda. Men det är budskapet man inte tycker om, därför skyller man på budbäraren. Nu är ju vi människor så olika även när det gäller vår möjlighet att ta emot och få uppbyggelse. En känner sig mera hemma med en till formen gammaldags predikan, medan en annan lättare förstår en till formen mera nutidspräglad förkunnelse. Men här är det inte fråga om detta utan om det missnöje som alltid vill ha det annorlunda än det är, därför att man behöver något att skylla på när man inte vill släppa Guds ord inpå sig. Det missnöjet är farligt, för det kan lätt sluta med den förhärdelse som driver bort Jesus.
På den sista dagen kommer säkert mer än en att säga: Vår präst predikade så dåligt att jag inte kunde höra honom. - Är den anklagelsen sanning, så blir det förvisso fruktansvärt för den prästen. - Men det är inte säkert att ursäkten ändå blir godtagen. Det kan hända att domaren svarar: Du ville inte lyssna, du ville slippa ifrån, därför var ingenting dig till lags. Och ditt missnöje visade bort inte bara prästen utan mig också.
Ack, om du ditt hjärta sluter
för den röst som kallar dig,
om du än den hand förskjuter
som ifrån fördärvets stig
dig så gärna leda vill,
vet att en gång slutes till
nådens dörr, dit Gud dig åter
aldrig, aldrig kallas låter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar