96 teser

96 teser

eller fromma önskningar

 

- till minne av Luther och Spener men naturligtvis utan varje jämförelse med dessa kyrkans sanna reformatorer -  

A.H. i nådens år 2023

Ecclesia semper reformanda

1. Kyrkans grundare och Herre är Jesus Kristus - och ingen jordisk kung, president, partiledare eller statsminister.

2. Jesus, Guds härlighets återsken och hans väsens avbild, ger absolut en sannare bild av Gud än Muhammed ger.

3. Den som tvivlar på ovanstående, eller som inte står upp för att detta är Kyrkans tro, bör aldrig bli ärkebiskop eller ens präst i någon kristen kyrka.

4. Svenska kyrkan är eller skulle vara en kristen kyrka - och varken något statligt verk eller någon sorts hembygdsförening.

5. Grundarens generalorder är och förblir att vi ska gå ut och göra alla till hans lärjungar.

6. Det betyder att både ateister och namnkristna, buddhister och hinduer, judar och muslimer och alla andra ska nås av hans kallelse.

7. Vi får hoppas och be om nästan vad som helst, exempelvis vår egen eller alla människors slutliga frälsning.

8. Vi har däremot bara mandat att lova att den som tror på Jesus blir räddad.

9. Vi har inte mandat att lova att alla blir evigt saliga även utan omvändelse och tro på Jesus.

10. Att det inte finns någon död som ej bytes i glädje är en känd svensk poets utfästelse på ett kyrkligt begravningsmagasins framsida, inte vår Frälsares.

11. Vi har varken som kyrka eller som andliga vägledare mandat att avgöra enskilda människors eviga öde, vare sej åt ena eller andra hållet.

12. Här om någonsin gäller den utmärkta regeln att Domaren dömer.

13. Däremot bör själavårdaren genom undervisning och samtal hjälpa människor att rannsaka sig själva i ljuset av Guds ord. ”Om vi gick till doms med oss själva, blev vi inte dömda.” ”Döm mitt hjärta här i tiden”.

14. Vi har fortfarande all anledning att be den bön som förr alltid bads vid begravningar: "I dödens stund, på den yttersta dagen hjälp oss, milde Herre Gud!"

15. Vi har också all anledning att vid tacksägelseringningen åter be: "Herren läre oss att så betänka vår egen förestående bortgång att vi, när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, må vara beredda till en salig hädanfärd."

16. Om kyrkoledningen försäkrar att det inte finns något att frukta efter döden, hamnar vi andra snabbt i samma pinsamma läge som medlemmar i en mykologisk förening, vars ledning går ut och försäkrar att alla svampar är ätliga efter förvällning. Den som tiger uppfattas ju samtycka.

17. Den fullkomliga kärleken driver förvisso ut rädslan, men det gör också okunnigheten, dumheten eller förhärdelsen. Jesus säger ju trots allt åt oss att inte frukta dem som bara kan dräpa kroppen utan den som kan mer än så.

18. Det säger en del att vår Frälsare otvetydigt saligförklarade en som dömts till döden som rövare men inte gav oss minsta hopp om en person som han själv valt till apostel.

19. Alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda.

20. Alla helgon och Alla själar är alltså inte ”egentligen” samma sak, som det under en allhelgonahelg utan dementier påstods på Svenska kyrkans hemsida.

21. Helgon är å andra sidan inte bara de som helgonförklarats av påven - och det tror inte påven heller.

22. Vi ska enligt Bibeln särskilt minnas dem som lärt oss Guds ord, se hur deras liv slutade och ta efter deras tro (inte deras felsteg).

23. Jesus Kristus är nämligen densamme igår, idag och i all evighet!

24. Nattvardens sakrament är nu som förut Kristi sanna kropp och blod, oss kristna till att äta och dricka.

25. Evangelisk-luthersk tro om detta är allmänkyrklig och katolsk, även om vi fortfarande även ser nattvardselementen som verkligt bröd och verkligt vin.

26. Saklig information om Kyrkans lära om dopet och nattvarden måste förmedlas tydligt, så att folk vet vad deras barn är med om och så att de kan pröva sig själva innan de äter av brödet och dricker av bägaren.

27. Konfirmationen är ingen specifik nattvardskurs, men måste rimligen motsvara undervisningen för dopkandidater, eftersom den som ännu inte är döpt måste döpas före konfirmationen och vi inte kan begära mer av just den.

28. Om konfaundervisningen motsvarar dopundervisningen måste den givetvis tas på minst lika stort allvar, även när det gäller redan döpta.

29. Migrationsverket har hjälpt oss med att ställa frågan vem som är kristen, om det alls har en konkret innebörd och därmed kan anges som skäl till asyl. 

30. Att bli kristen, döpt och konfirmerad, kan i varje fall inte bara handla om att "förklara sig informerad", som en präst uttryckte det.

31. När konfirmander och t o m konfirmandfaddrar öppet kan säga att de aldrig trott på Gud är det något med själva konfirmationskonceptet som gått snett eller mörkats, men "bekräfta ungdomarna" kan vi förstås göra ändå.

32. Den stora och allt avgörande konfirmationen av dopet är att fortsätta eller börja leva med församlingen i Kristi gemenskap och inte börja tänka "been there, done that".

33. Ordet och sakramenten är nådens medel som Kyrkan och de kristna inte kan överleva andligt förutan.

34. Det är Kyrkans uppgift att både klargöra detta faktum och att generöst erbjuda nådens medel.

35. De politiska partierna måste som sådana uteslutas – om de inte snart utesluter sig själva - ur kyrkans beslutande församlingar. Och partipolitiskt icke obundna nomineringsgrupper bör inte få ersätta dem.

36. Partianslutna kristna bör däremot i regel uppmuntras i både sitt politiska respektive kyrkliga engagemang, eftersom fler behövs i politiken, inte minst kristna.

37. Ämbets- och äktenskapsfrågorna är viktiga men inte allena saliggörande.

38. Prästvigningsförbud och avkragningsregler bör främst gälla verkliga irrlärare, vilket sekulära politiska partier helt naturligt saknar insikt om.

39. Att sekulära politiska partier, ibland med ateister eller kulturella muslimer som ledare, alls lägger sej i vilka som ska få bli präster och biskopar är lika absurt som om kyrkan la sej i vilka som skulle få företräda partierna.

40. Att det är vi som gör Jesus gudomlig genom att vänta oss allt gott av honom är en fruktansvärd irrlära, trots eller särskilt med tanke på hänvisningen till Luthers definition av vem vi har till vår ”Gud”.

41. Att Gud inte skulle existera som ett från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen borde inte vara möjligt för en präst,kyrkoherde eller ej, att hävda, men har dock hävdats av en sådan.

42. Att ta avstånd från klassiska Agnus Dei och offertanken som uttrycks i orden om Guds Lamm som borttager världens synd, borde inte heller vara möjligt för en kyrklig företrädare, stiftsadjunkt eller ej, men är det tydligen.

43. Att hylla syndafallet och ormen från urtiden, han som eljest kallas djävul och satan, borde i synnerhet vara omöjligt för varje präst, inte bara domkyrkolektorer - och inte bara kring Mikaeli med dess läsningar.

44. Biskopar som inte ingriper mot sådana grova villolärare är själva medansvariga för de grova villolärornas spridning och borde därför mista kappa och krage.

45. När de samtidigt stoppar gammalkyrkliga, klassiskt högkyrkliga och konservativt lågkyrkliga kandidater från tjänst i vår kyrka, silar de mygg och sväljer kameler.

46. Att ändå utan märkbara protester betrakta dem som verkliga biskopar - inte bara administratörer och stiftschefer - och fortsätta bjuda in dem som just biskopar och andliga ledare till läger och kyrkhelger ger fel signaler i en ödestid.

47. Vill de visitera eller hälsa på, så visst, men de bör i dagens situation själva examineras, utfrågas och ställas till svars.

48. En vaken och initierad kyrklig journalistik, i både kyrkans egna publikationer och andra, t ex public service, vore en nåd att stilla bedja om.

49. Prästvigningsuppgiften är den största exekutiva makt våra biskopar har. De som dessa inte prästviger blir heller inte präster - i vår kyrka åtminstone.

50. De klassiskt högkyrkliga har anklagats för myggsilande och kamelsväljande och att hellre prästviga en manlig villolärare än en kvinna - men få tror väl att en högkyrklig biskop skulle prästviga icke-teister, satans- och syndafallshyllare eller Agnus Dei-dissare bara för att de är män.

51. Det vore nog tjänligt åt oss om våra bästa prästkandidater nu nekades prästvigning pga äktenskapsfrågan, med tanke på hur föga vi protesterat mot behandlingen av klassiskt högkyrkliga (eller gammalkyrkliga eller lågkyrkliga av typen bv-are och laestadianer) i ämbetsfrågan.

52. Men vägrar biskoparna viga får väl väckelsens folk som alltid börja kalla, avskilja/ordinera och anställa predikanter igen - enligt Luther har vi då t o m nödvärnsrätt att prästviga dem själva, även om vi då, med större eller mindre rätt, skulle uppfattas som en egen kyrkobildning.

53. Vi kan inte ducka i äktenskapsfrågan: antingen förklarar vi oss lojala med Svenska kyrkans nya lära om äktenskapet som ett förbund mellan två vuxna i största allmänhet, eller också med den klassiska kyrkoläran om äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna.

54. Står vi fast vid vår bekännelse om äktenskapet ska vi göra det offentligt och med stolthet, inte som kuschade hundar - även om en toppkarriär då verkar omöjlig för oss just nu i de flesta partier, liksom i vår egen kyrka.

55. Stoltheten ska då gälla själva läran och inte alla uppföranden eller uttalanden som förekommit gentemot hbtq-personer. Där finns saker att be om förlåtelse för, göra bot och bättring för och stå upp emot tillsammans med både Rfsl och andra sammanslutningar.

56. Queerideologin tangerar dock gnosticismen och misskrediterar även ämbetsreformen (jfr A Nygrens profetia 1958 om svärmeandars väg).

57. I ett verkligt liberalt samhälle kan både traditionella och nyare kristna kyrkor verka och frodas, utan att behöva stå för liberalteologi.

58. I en verkligt evangelisk-luthersk kyrka, verkligt fri från staten och med fokus på mission och evangelisation, skulle fria missionsorganisationer känna sig verkligt hemma - men kanske inte lika mycket behövas?

59. Idag är behovet av en fokuserad missionsorganisation i Svenska kyrkan enormt - och behovet behöver både dryftas och lyftas.

60. Riktiga (riks-)evangelister borde utbildas och anställas av både Svenska kyrkan och fria missionsorganisationer.

61. Kallelsen till missionär är en kallelse även för svenska män och kvinnor.

62. Mission och särskilt pionjärmission måste alltid bedrivas med livet som insats, vare sej man kommer till Sverige eller Etiopien, Indien eller Kina.

63. Elva av tolv apostlar och många av pionjärmissionärerna i vårt land och andra länder fick betala med sina liv.

64. Det kan inte vara meningen att bara koreaner och etiopier, indier och kineser idag ska våga sina liv för missionens sak.

65. Svenska kyrkans mission måste återupprättas och proklameras som just mission, inte internationellt arbete i allmänhet.

66. Svenska kyrkan får vid sina jul- och fasteinsamlingar inte skämmas för evangeliet om Jesus som Frälsare, av rädsla för att avskräcka bidragsgivare.

67. Människan lever inte bara av bröd, utan av allt som går ut ur Guds mun.

68. Diakoner borde få sköta en begravning även utan närvarande präst - begravningar hör ju inte till sakramentsförvaltningen utan är framför allt en kärlekstjänst!

69. En kristen begravningsförrättare bör tala mer om Jesus än den döde och försöka anknyta till kyrkoåret, i varje fall till Jesu död och uppståndelse! Den gamla begravningsbönen, sjungen eller läst, är en god hjälp till detta.

70. Aldrig mindre än hopp för den störste bland syndare och aldrig mera än hopp för den frommaste bland kyrkogångare, för som sagt: domaren dömer.

71. Det talas ofta och med rätta om faran av att tala för mycket om helvetet, men sällan om faran av att aldrig varna för det (C S Lewis).

72. Även Bibelns sista tio, sammanfattande verser måste regelbundet kunna framföras högt och offentligt, utan blygsel eller självcensur, utan att lägga till eller dra ifrån. 

73. Det är inte rimligt att präster och biskopar idag verkar mer övertygade om vissa mäns barnafödande än om jungfrufödelsen.

74. Den som föder sitt barn kan aldrig någonsin vara man och barnets pappa.

75. Nygnosticismen misskrediterar både ämbets- och äktenskapsreformerna.

76. Särskilt kvinnliga prästers hyllningar av syndafallet och den gamle ormen (utan biskopsingripande) spelar det s k "kvinnoprästmotståndet" i händerna.

77. Äktenskapet är per kristen definition ett förbund mellan en man och en kvinna och ingenting annat.

78. Äktenskapet ska hållas i ära och äkta säng bevaras obesmittad, som det står skrivet.

79. Som undantagsfall må omgifte efter skilsmässa äga rum, även i kyrkan, men undantagen bör endast få bekräfta regeln, inte bestämma den.

80. Ingen kristen kyrka och församling kan som Svenska kyrkan idag lova staten att viga om en person hur många gånger som helst – det blir ju att utfästa sej välsigna även ren otrohet och ”successiv polygami”.

81. Eftersom äktenskapet per klassisk kristen definition, bekräftad av hela Sveriges Kristna Råd så sent som 2008, och enligt vår kyrkas lutherska bekännelse är ett förbund mellan man och kvinna, kan kyrkan omöjligt viga samman två karlar eller två damer till just ett kristet äktenskap - eller tre personer av vilket kön de vara månde.

82. Undantag från ovan sagda må ske t ex om den ena "mannen" är eller kan bli med barn; men kyrkan kan heller inte tvingas acceptera varje påstått förbund mellan man och kvinna som ett sådant - när t ex bägge parter är eller kan bli med barn.

83. Välsignelse eller förbön kunde efter pastorala överväganden tänkas ske även vid halvsyskonrelationer, homorelationer, polyrelationer eller samborelationer i allmänhet.

84. Alla ovannämnda relationer kan innehålla så mycket kärlek, omsorg, glädje och trofasthet att självaste påven borde kunna välsigna detta utan att därmed okritiskt godta allt sexuellt samliv.

85. Men att viga till äktenskap är inte bara som ofta påskins att välsigna någons kärlek, utan det är att explicit bejaka och prisa den fysiska, sexuella föreningen, detta att med vår Herres ord ”bli ett kött”.

86. Kristenheten är med Luthers ord som en full bonde som drattar ner på andra sidan när han fått hjälp att ta sej upp i sadeln.

87. De flesta vägar har ett dike på båda sidor, och båda måste undvikas. 

88. Den som bara försöker undvika det ena diket hamnar lätt i det andra.

89. Miljö- och samlevnadsfrågor måste båda adresseras av kyrkan på ett relevant och trovärdigt sätt - för varför skulle människor tro oss när vi talar om himmelska ting ifall vi struntar i eller pratar strunt om de jordiska?

90. Samtidigt hör de knappast till kyrkans "differentia specifica" - det finns aktörer som talar vist och klokt om dessa frågor utan att vara kristna.

91. Kyrkans "differentia specifica", som ingen talar om ifall inte Kyrkan gör det, är framför allt evangeliet om Jesus och honom som korsfäst, d v s som världens Frälsare och Försonare, som Medlaren mellan Gud och människor.

92. Eftersom ingen annan säger detta om Kyrkan inte gör det, bör Kyrkan koncentrera sig på att sprida detta budskap i ord och handling.

93. Lagen är av naturen någorlunda känd, men evangelium är en hemlighet förborgad för allt förnuft (Olof Svebilius). 

94. Varje söndag skulle vara en liten påsk- och pingst- och kanske domedag.

95. Varje nattvardsfirande en förkunnelse av Herrens död - till dess han kommer åter.

96. När Jesus sa "Vänd om" och "Följ mig" menade han att vi verkligen skulle följa honom och så leva i omvändelse och efterföljelse livets alla dagar – så som han lovat vara med sin kyrka och församling alla dagar till tidens slut.

(rev 230811)