söndag 21 mars 2021

Några kontrafakter i repris

Kära vänner, romerska katoliker såväl som s.k. protestanter, inom eller utom Efs!

Apropå att SvPs 480 än en gång använts som ingångspsalm i en evangelisk-luthersk kyrka ger jag här några synpunkter och kontrafakter i repris från reformationsåret 2017:

Invokationer till jungfru Maria är inte konstiga, det är normal poesi, jfr Efs-predikanten Tore Nilssons dikter "Din milda hälsning klingade" eller "Jungfru, syster och vän". Vid många begravningstal (vid kistan eller minnesstunden) tilltalas den döde, utan att det i allmänhet (undantag finns) tros att denne verkligen lyssnar eller att det tolkas som en bön eller lovsång till den döde (även om innehållet ofta är just vad som brukar kallas panegyriskt).

Det problematiska är förstås - det borde alla ändå kunna förstå - när det i en kristen kyrka börjar sjungas rena lov- och bönepsalmer till andra än vår Herre. Jag har förutom SvPs 480, som är riktad till Maria, sett en psalm till Petrus där Petrus tilltalas genom hela psalmen - och mina associationer går givetvis till senmedeltidens "Sankta Maria, stå oss bi" och "Sankte Petrus, stå oss bi" som av Luther gjordes om till "Gud vår Fader, stå oss bi", "Jesus Kristus, stå oss bi", "Helge Ande, stå oss bi" (vilket av Wallin sammanfattades till "Gud trefaldig, stå oss bi").

"Tredje advents" och "Annandag Midsommars" huvudperson näst Jesus Själv är ju Johannes Döparen - och "ingen av kvinna född är större än han" säger Jesus lite kryptiskt (för han var väl ändå större själv? eller den minste i himmelriket som är större än Johannes?). Hursomhelst - kan man sjunga psalmer till Maria borde det väl inte vara fel att sjunga till den störste av kvinna född (näst Jesus, får man förmoda)? Jag provar:


Var hälsad, store Döpare,
o Johannes!
Vår Herres Förelöpare,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim,
och sjung, o Serafim,
sjung Ökenprofetens lov!
Salig, salig, salig Johannes!

Du kämpade, av Anden stödd,
o Johannes!
den störste utav kvinna född,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Med botspredikan steg du fram,
o Johannes!
men sade också: "Se Guds Lamm!
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Ditt huvud lades på ett fat,
o Johannes!
så ta vår hyllning, trons soldat,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Det kanske inte ens behöver vara principellt fel att sjunga en lovsång till S:t Martin i en reformerad kyrka, även om jag inte begär att de påvetrogna skulle vara så snälla och göra det?


Var hälsad, Martin Luther,
o Reformator!
mer frejdigt frisk än butter,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim
och sjung, o Serafim,
sjung vår Reformators lov!
Salig, salig, salig är Luther!

Du drev din linje tes för tes,
o Reformator!
skrev stor och liten katekes,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim...

Mot avlatshandeln aldrig stum,
o Reformator,
du stred för Evangelium,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim... 

Du översatte Novum fort,
o Reformator!
det bästa som du nånsin gjort,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim...

Visst är S:ta Maria viktigare i frälsningshistorien än Martin Luther och väl t.o.m. än Johannes Döparen (fast Jesu ord om honom är mer positiva än något han någonsin sa om sin mor). Men i princip! Hon var ju dock människa och bara människa (även om det är stort också att vara människa). Kan psalmer skrivas till hennes ära och riktade till henne, så varför inte även till andra helgons? I princip? (Så har ju också, som sagt, skett beträffande S:t Petrus, både i senmedeltida tradition och i Christian Braws Vårvintersång). 

Men så, istället, ska jag be att få presentera en rent evangelisk kontrafakt till SvPs 480:


1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,
din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,
din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom
din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

Text: A.H. 27/10 2015 fritt efter Johann Georg Seidenbusch




2 kommentarer:

Unknown sa...

Jag tycker att 480:an är oantastlig och skön att sjunga. ”Du födde ljuset i vårt liv”. Jag får också associationer till hänvändelser till orter och föremål som kommer i uttryck i andra källor, som ”O, Betlehem, du lilla stad”, Strindbergs ”Ave crux”,
L Sandells ”Var hälsad, du Betlehems krubba” osv

Andreas Holmberg sa...

Tack okände vän för genmälet! Men jag förklarar ju ganska noga att invokationer i sej inte är några problem, eller hur? Även t ex: "Upp, mun tunga!" "Sjung, min tunga, sjung den hårda, höga ärofulla strid!" Eller "O Maria, lär mig dina sånger", eller EFS-predikanten Tore Nilssons "Din milda hälsning klingade i Sakarie hus". (Lika vanliga i religiös poesi som ovanliga i annan - min fru kom på THS till sin lärares förnöjelse på exemplet "O vandrande vålnad, kliar inte sviden").

Men här har vi - liksom i avdelningen Maria i romersk-katolska psalmboken - ett exempel på en helt genomförd lovpsalm riktad till Maria, som svårligen låter sej avfärdas (eller omfamnas) som en ren invokation, särskilt i ljuset av att just romerska katoliker de facto har glödheta Mariaantifoner och enligt egen utsago faktiskt pratar med Maria om kvällarna (och gärna avslutar sina mässor med en Mariahymn av typen "Du Nordens drottning" el dyl).

Så då återstår ju min fråga: Om SvPs 480 är oantastlig, varför då inte skriva liknande sånger till Petrus (de finns!) eller Johannes Döparen? Och inleda högmässan med dem som ståpsalmer? (Jag begär inte att min "Luther-psalm" ska sjungas ens på Reformationsdagen, men i princip?).