Postmodernismen

Påskvänner!

Det här, vänner, är klart upplysande - rekommenderas varmt, varmt (inte bara för Efs-are):

Appen

Påskvänner!

Ja, idag på Anders-dagen släpps alltså papperssångboken Lova Herren! Men appen för 89 kr är inte så dum den heller, Tvärtom, faktiskt. Testa gärna! Nu har jag också hittat noter, ackordanalys och koralsatser till alla 625 sångerna. (I mobiltelefonen alltså - tack vare appens premiumversion för 89 kr).

Kanske något även för en del Efs-are och Efs-föreningar?

Gott Nytt Kyrkoår! Lova Herren!

Påskvänner!

Gott Nytt Kyrkoår!

Även om papperssångboken inte släpps förrän på måndag (fin namnsdagspresent, tycker jag!) kan man redan nu skaffa appen. Jag talar givetvis om Efs:s systerorganisation Elm-Bv och dess sångbok Lova Herren. Dagen intervjuar missionsledaren Daniel Ringdahl, medan Världen idag intervjuar förlagets styrelsesekreteraren Jens Lunnergård. Årets julklapp? Kanske rentav nån Efs-förening som nappar på "Stora föreningspaketet" - 50 sångböcker för 8500 kronor?

Jo, jag erkänner mej skyldig till viss medverkan. Men jag får ingen provision utifrån försäljningssiffror, så ni riskerar inte att gynna mej om ni beställer :o).

Som sagt: Gott Nytt Kyrkoår! Biskop de facto Stefan Gustavsson har skrivit en fin hälsning till oss alla. Och på denna länk får ni en adventssång sång som INTE finns i den nya sångboken, men som fanns i den gamla. Jag tycker den är härlig, precis som Sionstoner 1972 nr 128 ("Tid är nåd") som vi var 4 stycken som sjöng i Efs Njutånger i söndags! Men jag bifogar även Ulf Lundells "Nådens år är här", som inte är en psalm eller direkt kristen sång öht men mycket tänkvärd ändå. Jag är faktiskt glad att Ulf använder och sprider begreppet "nådens år", som ger texten vidare perspektiv än bara t ex "ett nytt år" skulle göra. 

Men naturligtvis är Carl Olof Rosenius´ nyårsbön här nedan, som passar minst lika bra vid kyrkoårets början, alldeles ojämförlig i pregnans och evangelisk lödighet. Både Efs och Elm har tyvärr "slarvat bort" den, men den går ju lika bra att använda ändå. Här med en finsk melodi av Kaarlo Waismaa som föddes året efter att Rosenius dog:

1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,
som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

Lutherska anekdoter

Påskvänner!

Pastor C G Hjelm var pacifist, men kunde ändå uppskatta en mustig replik från "andra sidan". I sina memoarer Sådant är livet (1-3) berättar han från sin tid i Helsingfors med omnejd om en mindre pacifistisk finsk baptist, som den 30 november 1939 tog ner bössan från väggen och yttrade: "Så är det då lovligt att skjuta ryssar igen." 

Lika okommenterat berättar Hjelm om en finsk pastor, som senare under kriget yttrade: "När man ser alla grymheter som begås i dessa tider, är det en tröst att vi får tro på ett evigt helvete."

Några mer lutherska anekdoter följer här. 

En luthersk präst som fick i hans tycke lite väl översvallande beröm från en beundrande församlingsbo svarade: "Om du visste allt vad jag tänker skulle du inte vilja ta i mej med tång ens en gång!" 

En annan (det var visst inremissionsledaren Vilhelm Beck i Danmark) fick tvärtom en rejäl skopa ovett, som han till sist avbröt med orden: "Nu måste du sluta! Annars släpper jag lös min Gammeladam, och han är mycket värre än din!"

Vem är ansvarig för Svenska kyrkans hemsida?

Påskvänner!

Man funderar med Anders Brogren på vem som är ansvarig för det som läggs ut på Svenska kyrkans hemsida. Ser att desinformationen från Allhelgona fortfarande står kvar på Svenska kyrkans hemsida, till vilseledning av skolungdomar och lärare som ska berätta om innebörden av helgerna:  

Historiskt har vi skilt mellan att minnas helgonens liv – på alla helgons dag – och att minnas våra närståendes liv – på alla själars dag. Men rent teologiskt är det ingen skillnad. 

Texten fortsätter med att det inte är någon skillnad mellan alla själar och alla helgon, eftersom vi alla är heliga på grund av Jesus´ kärlek till oss. Och det är sant att Jesus´ kärlek gäller alla. Och att han, som bibeln uttrycker det, helgade sig till ett offer för alla. Det är sant att Gud lär oss och Petrus att inte räkna någon människa som oren eller ohelig. För alla är återlösta och i den meningen helgade/avskilda av Herren Jesus till att vara hans egna (att "leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet", som Luther uttryckte det). Vi är alla kallade att bli helgon, precis som den botfärdige rövaren (och för den delen hans kamrat på andra sidan Jesus) var det.

Men därifrån till att säga att Alla själar och Alla helgon är samma sak "rent teologiskt" är ju en rent livsfarlig villolära och (mirabile dictu!) stridande mot både bekännelsen och förnuftet. Den har precis lika lite stöd i bibeln som de påvliga särläror om helgonen som våra bekännelseskrifter fördömer. Någon som läste dravlet kunde inte låta bli att muttra "S:t Hitler". Eller i alla fall "S:t Muhammed".

För några år sedan skickade Svenska kyrkan ut ett begravningsmagasin i tiotusentals exemplar, där man på framsidan kunde läsa en tydligt återgiven plakett med orden: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje." Ingen dementerade. Det är väl som när Expressen enligt Bo Strömstedt hade löpet "PER ALBIN DÖD. KUNGEN I TÅRAR" och någon undrade: "Vet ni verkligen om kungen grät vid dödsbudet?" Svaret blev: "Nej, men tror du att hovet skulle dementera?"

Vem dementerade? Och vem reagerar nu? Ska vi ens fira advent innan vi kommit överens om vad som gäller? Finns det längre någon risk att gå förlorad? Eller inte? Hörde i söndags om en präst som fått höra av en sökare: "Finns det inget helvete behöver jag ju inte bli kristen."

Det ligger något i det.

Henrik Markgren till minne

Påskvänner!

Här i Hälsingland hade vi en präst och bibellärare som var född samma år som Bengt Pleijel, 1927. Henrik Markgren hette han. Liksom Bengt Pleijel på västkusten fick han in i sin sena ålders höst nåden att ha sina själskrafter i behåll, och jag hörde honom både tala och sjunga på Brogården så sent som i somras vid ett par tillfällen, både inom- och utomhus. Det lät kraftfullt som vanligt, precis som på klippet ovan, där han och barnbarnet Linnéa Markgren sjunger duett sommaren 2018. Men så drabbades Henrik nyligen av covid 19, och sjukdomen lade den kraftfulle mannen, som så många andra, på dödsbädden.

Minnena är många, naturligtvis fler bland dem som kände honom längre än jag. Mitt roligaste minne är nog när Henrik ledde bärplockarlägret 2015 på lägergården Skytesvallen väster om Färila, där han (liksom Bengt Pleijel på Åh stiftsgård) haft hand om många konfirmandläger. Vi var där hela familjen, och Henrik ledde både morgon- och aftonbönerna, inklusive sången, med kraftig stämma. Men inte minst kokade han frukostgröten, och som sig bör på ett bärplockarläger var det blåbärsgröt! Han avslöjade för mej hemligheten med den ovanligt goda gröten: han vispade i ett par ägg!

Saknaden är stor i familj och vänkrets, inklusive många Efs-kretsar. Men vi tror att Henrik var redo för både döden och domedagen, och att han för sin Frälsares skull får bida en glädjerik uppståndelse. Hebréerbrevet 13:7-8. (Eller förresten: läs hela kapitlet!)

Bengt Pleijels begravning - med Jesus i centrum

Påskvänner!

Nu får vi följa biskop de facto Bengt Pleijel till gravens vila. I en gudstjänst från idag kl 11 med Jesus i centrum och till bestående uppbyggelse, ledd av Berit och Göran Simonsson.

Bengts "söndagsgodis" inför Alla Helgons dag 2020 (som blev den dag han dog) finns här. Väl värt att smaka på än en gång. Inte bara för de snälla barnen. Hebréerbrevet 13:7-8.

Det är dock ett allvarligt memento för både Efs-are och andra att varken Bengt eller hans vigningsbiskop Bertil skulle ha fått bli präst- eller biskopsvigda i Svenska kyrkan av idag, medan ifrågasättanden av Kristi kroppsliga uppståndelse eller verkliga, självständiga gudomlighet oavsett vad vi tror om honom - eller t o m, vidunderligt att skriva, av Gud som en "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk makt" - inte för alla stiftschefer i vår kyrka verkar utgöra några som helst prästvigningshinder eller avkragningsskäl! Domen ska börja på Guds hus, heter det ju.

Men frid, verklig frid över Bengts minne! Bengt som ogärna talade om sin "nära förestående bortgång" utan hellre om sin "nära förestående framgång"!

Bengts barn, Anne-Mette, Heidi och Erik, vill att man ger en gåva till Bibelskolan.com eller Oasrörelsen i stället för blommor:

Bibelskolan.com:
Swish: 123 574 99 40
PG: 402 30 79 - 9

Oasrörelsen:
Swish: 123 412 38 40
PG: 79 08 90 - 8

Skriv "Till Bengts minne".

Glad Domssöndag (eller?)!

Påskvänner! 

Sveriges kyrkoledare har visst utlyst en faste- och bönedag idag för alla som kan och vill. (Kardinalen har visst sagt att han inte kan helfasta, men var och en får hitta sin modell). Själv kör jag fasta halva dan, tror jag, (ungefär som när jag skulle på provtagning i torsdags 😮). Egentligen ska man, som pingstledaren Daniel Alm och Karin Wiborn från Sveriges Kristna Råd påpekade, inte gå omkring och berätta hur man fastar (det blir lätt lite religiöst skryt över det). Fast om ärkebiskop Sundberg om den föreslagna hutten ute i köket kunde ryta: "Nej tack, jag skåpsuper inte!" får jag kanske säga att jag inte smygfastar 😃. 

På Efs blir det "Öppen kyrka" kl 11.00-12.30. Kom dit bara om du inte kan låta bli (ni vet hur många det maximalt får bli). Knäfall är anbefallt av kyrkoledarna, men liksom fastan handlar det om att både vilja och kunna. Man får ju som Manasse "böja sina hjärtans knän" också. Även hemmavid. Vi i Njutånger ber särskilt för en svårt covid19-sjuk vän. Och tackar för varje syrerikt andetag vi själva får ta. (Har ni förut lika ofta tänkt på att varje andetag med frisk luft är som ett glas friskt, kallt vatten?).

Glad Domssöndag på er alla hur som helst! Än varar nådens tid. Och som de säger i sportsammanhang: domaren dömer! (Inte vi). https://domedagspsalmer.blogspot.com/   Och pröva och begrunda gärna S:t Lars ungdomssekreterare Jim Lagerlöf, tidigare präst här i Hudiksvall - vilken förlust för vår kyrka och våra ungdomar att han gick till Rom. (Nog för att han lutade åt det hållet och vissa säkert VILLE bli av med honom - men med rätt, i stället för styvmoderlig, behandling av en politiskt styrd kyrka kunde han ha blivit en god evangelisk präst).

Domedagspsalmer

Påskvänner! (Domedagsvänner?)

Kanske är dessa Domedagspsalmer något att sjunga hemma i helgen om vi inte kan samlas i kyrkan? (Om vi törs). Kolla även in Coronapsalmboken!

Stefan Swärd och Trumpismen

Påskvänner!

Stefan Swärd verkar vara tillbaka i gammal god form, som skribent åtminstone. Ett stort tacksägelseämne för oss som uppskattar honom och bl a hans analytiska förmåga. Han är visserligen EFK-are, men även många EFS-are läser honom gärna och med behållning (jo, det vet jag!). Hans böcker "Inte utan korset" och "Efter detta" adresserar ytterst angelägna frågor för alla våra samfund, och är i dessa stycken, såvitt jag kunnat finna, i god samklang med evangelisk-luthersk bekännelse.

Men även hans uppgörelse med "Trumpismen" har stort läsvärde. Inte minst för alla kristna i vårt land, oavsett politiska schatteringar. Rekommenderas!