Psalmlucka 6: Gå, Sion, din Konung att möta

Jul- och påskvänner!

Här kommer hela kyrkoåret sammanfattat i en enda härlig adventspsalm! (Kära vän av ordning, "Det susar" och "När vintermörkret" bifogade jag redan i min kyrkliga nyårsönskan i november, så de kommer inte med här).





1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad...

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad...

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad...

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
då Gud uti alla blir allt.
Var glad... 

Psalmlucka 5: Gör porten hög

Jul- och påskvänner! Gör porten hög!

Här får ni en fin adventspsalm med fyra olika melodier, en svensk, en tysk och två svenska till:

Psalmlucka 4: Jesus från Nasaret går här fram

Jul- och påskvänner!

I min konfirmationspsalmbok 1983 stod "Jesus från Nasaret" fortfarande bland adventspsalmerna. Och den här årgången är den ju given på Andra söndagen i advent, när Jesus ropar: "Tiden är inne, Guds rike är nära, vänd om och tro evangelium!" Varje vers i psalmen slutar ju: "Himmelriket är nära", som i sista versen föregås av: "Tro evangelium!"

Detta är den äldsta av alla de Frostenson-psalmer vi har i psalmboken. Hösten 1934 hade vännen och psalmdiktaren Gustav Thorsell ringt nästan varje vecka och bett honom börja skriva psalmer. Anders Frostenson berättar:

Vi var goda vänner. Men jag slog ifrån mig och sa: Se, det kan jag inte, jag har inte skrivit någon regelbunden vers, knappt några rim heller. - Men han var envis och stötte på mig gång på gång. Och så lovade jag: jag ska försöka. På nyåret [1935] reste jag till Sigtunastiftelsen en vecka. Jag började med detsamma på kvällen och märkte att skriva regelbunden vers var inte så svårt, det är bara att räkna takten på fingrarna. Jag skrev, på prov liksom, två strofer och byggde på slutorden i den 139 psalmen i Psaltaren: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta." (Till min överraskning fick jag senare se att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tagit in den psalmen i sin nya sångbok [den har anslaget "Pröva mig, Herre, denna stund", skr. anm.]).

På morgonen började jag med den psalm som blev adventspsalmen, nr 48. Ordet jag skulle bygga upp den på, blev klart för mig på en gång: "Himmelriket är nära" (Mark. 1:14). Det var då och sen långt fram det mest centrala bibelordet för mig. Det hörde samman med min första gudsupplevelse på den skånska slätten.

På Sigtunastiftelsen bodde jag på ett rum, där det hängde ett porträtt av Grundtvig, den nordiska folkhögskolans skapare. Just på den här platsen var det ju heller inte så konstigt att tankarna gick till Grundtvig och till hans kyrkpsalm Gammal är kyrkan, Herrens hus. Jag gjorde alltså en kyrkpsalm med fem verser (psalmkommittén tog omsider bort första och sista verserna - och så blev det, till min överraskning, en adventspsalm av den...

Cit. efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem s. 39 (Skeab 1981).

Första resp. sista strofen i den ursprungliga versionen löd för kännedom så här:

Klockorna kalla till Herrens hus,
vitt över land och stad.
Kommen I alle. Ur malmens brus
tonar en hälsning glad:
Himmelriket är nära.

[---}

Hastigt vi nalkas den tysta värld,
som vi har kommit från.
Klockorna snart kring vår sista färd
ringa med mäktigt dån.
Himmelriket är nära.

"Man monterade ner klockorna", kommenterade Frostenson lakoniskt psalmkommitténs förkortning, som nog måste betraktas som ganska lyckad - och i varje fall starkt har bidragit till att psalmen så ofta blivit sjungen. Annars påminner ju originalets memento mori-motiv starkt om Franzén-psalmen Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder, som också låter kyrkklockan ringa kallande och manande.

Hastigt nalkades i varje fall vännen Gustav Thorsell en annan värld. Frostenson berättar:

Så reste jag tillbaka till Stockholm en söndagkväll. Och tänkte att jag genast skulle ringa upp Gustav Thorsell och be att få komma upp och visa de här psalmförsöken. Men det var sent på kvällen; jag tänkte: jag ringer i morgon bitti i stället. Så ringde jag då upp och frågade efter honom. Det blev alldeles tyst i telefon; sen sa hans hustru: "Gustav Thorsell har dött i natt." Jag blev oerhört skakad. Men så kände jag också något annat: det var ett testamente – att ha ett ansvar för svensk psalm. (Citerat efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem (Skeab 1981)).

Gustaf Nordquists melodi har ju blivit lika klassisk som texten. Men Jonas Gustafssons nytolkning är inte så dum den heller:

Psalmlucka 3: Advent är mörker och kyla

Jul- och påskvänner!

Rakt genom fridsamma adventsidyller och våldsamma strider om Mosul och Aleppo skär Margareta Melins nödropspsalm. Maranata! Du, vår Herre, kom!





1. Advent är mörker och kyla,
på jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

2. Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig, Gud, över jorden.
All nöd, all förtvivlan du ser.

3. Advent är väntan på Kristus.
Kom, Herre, kom hit i tid
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid. 

 
(Publ. med tillstånd). 

Psalmlucka 2: Upp, för dagen som frambryter

Jul- och påskvänner!

Här kommer Johann Freylinghausens kraftfulla och "tokglada" adventspsalm (ja, den är "ersättningsteologisk", men, menar jag, på ett fullt bibliskt sätt, jfr Hebréerbrevet):






Alt. norsk melodi:



1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

Psalmlucka 1: Var välkommet, Herrens år!

Jul- och påskvänner!

Årets adventskalender är en psalmkalender. Först ut är Grundtvigs/Berggreens advents- och kyrkoårspsalm "Var välkommet, Herrens år!"




1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Julens natt, då vår Herre blev född,
blev himmelens glans över jorden strödd.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

2. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Påskens morgon, då Herren uppstod,
i graven så trång Livets träd slog rot!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

3. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Pingstens dag, då Guds Ande kom ner,
då kom den som kraft i vår svaghet ger.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

4. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Herrens år med vår Guds välbehag
oss fyller med glädje var Herrens dag.
Välkommet, nyår, som har kommit hit! 

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1849 (66 år), sv. övers. A.H. 4/12 2013
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

Den helige Andreas dag

Påskvänner!

Vi som helt subversivt fortsätter fira Annandag Pingst trots statsmakternas beslut kanske även borde börja fira de apostladagar som rök i "Stora helgdöden" 1772? (Inte undra på att kungen blev skjuten!). Idag hade man alltså även efter reformationen (och 250 år framåt) helgdag, den första apostladagen under kyrkoåret, och därför står "Then Hel. Andree Dagh" först i avdelningen "Evangelia och Epistler på Helgedagarna" i 1695 års psalmbok.

Dagens bön lyder: "O Herre, barmhärtige Gud, som genom dina heliga apostlar har låtit förkunna din Sons evangelium i världen: Giv oss nåden att vi i tron må förbli stadigt vid deras lära och få syndernas förlåtelse, som de har tillsagt oss på dina vägnar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen."

Episteltexten är Romarbrevet 10:10-18 och evangelietexten är Matteus 4:18-22. Föreslagna psalmer är bl.a. Vår Fader som i himlen är samt Så ljuvligt och så gott det är när syskon väl kan sämjas (kanske med tanke på Andreas och Petrus resp. Jakob och Johannes i evangelietexten?).

Kom också ihåg att det är när Anders slaskar som julen braskar (eller tvärtom).

Så ljuvligt och så gott det är
när syskon lätt kan sämjas,
när en den andre håller kär
och allas välgång främjas.
Det ger en väldoft som består,
likt oljan som från Arons hår
ner på hans kläder flyter.

Som daggen ger stor fruktbarhet,
när den från Hermon rinner,
så kommer gott av enighet
som allt i Herren finner.
Där ges välsignelse och fröjd
och allt som gör vår själ förnöjd,
ja, liv som varar evigt.

Adventspsalmer

Påskvänner!

Vi har väl redan börjat öva så smått på våra julpsalmer. Men denna rekordlånga adventstid bör vi väl också ha tid och möjlighet att sjunga igenom våra adventspsalmer ordentligt? I både hem, kyrkor och bönhus? Och kanske lära oss några nya? Inhämta gärna fler psalmtips på bloggen ADVENTSPSALMER!

Gott Nytt Kyrkoår!

Påskvänner!

Domssöndagens Jesus - och första Advents och Julens

Påskvänner!

Barnet i krubban är verkligt populärt - och Mannen på åsnan går också an. Men Härlighetens herre som Domaren i skyn tål vi inte.

Eller?

(Det här var bara en enkel reflektion utifrån kyrkogångsfrekvensen på Domssöndagen).