Glad Valborg!

Glad Valborg!

Nu måste jag göra lite reklam för Budis oxå

Påskvänner!

Känner att jag måste nämna Budis´ aprilnummer också, med bl.a. det hyperintressanta samtalet om dopet mellan stiftschefen Ragnar Persenius och rektorn Tomas Nygren. (Annars får jag väl chefredaktören på mej ;o). Och finn 5 fel-uppgiften med koptisk kyrka som upp-och-nedvänt skepp.

Ja ni ser vad ni missar, ni som inte har Budis!

Tillagt 23/4: PS. Numret innehåller en hel del om sex också. Men det är inte mitt främsta säljargument, även om det är nyttigt att ämnet ventileras också utanför kvällspressen och de s.k. dam- och herrtidningarna. DS.

När jorden förnyar
sin grönskande skrud
och ljusnande skyar
om våren ger bud,
från hav och från länder
en lovsång då går
till honom som vänder
all vinter i vår.

Fredrik Sidenvall om liberalteologins psykologi

Påskvänner!

När jag nu citerat Annika Borgs fräscha debattinlägg - fräscht just för att det går emot en trend? - kan det ju passa att också citera den mer pålitligt biskoplige redaktören på Kyrka och folk, Fredrik Sidenvall. Ledarartikeln Liberalteologins psykologi är intressant, just för att den samtidigt distanserar sej ifrån en alltför psykologiserande hållning till andra människors tro och tankar.

Men nog ligger det en del i vad han skriver - den äktenskapslära, allfrälsningslära och arvsyndsförnekelse som Svenska kyrkan inom bara några vintermånader lyckats kolportera ut till 100000-tals medlemmar är onekligen tecken på en "teologi i fritt fall". Eller snarare på en "folkkyrklighet" som är lika beredd att folkomrösta bort både Gud som självständigt, personligt och skapande väsen och djävulen som verklig, demonisk andemakt.

Värt att tänka på för ett EFS som vill vara både folkligt och svenskkyrkligt - men också, och framför allt (hoppas jag) en verklig väckelserörelse.

Biskopsord från teol dr Annika Borg

Påskvänner!

Det är kanske inte så ofta jag haft anledning att instämma med teol dr Annika Borg, men vad hon skriver om prinsessbröllopet i dagens DN instämmer jag helhjärtat i. Jag skulle rent av kunna kalla det biskopsord. Just denna rakhet om äktenskapets innebörd, också i förhållande till kungahuset, har jag önskat att Svenska kyrkan kunnat stå för under hela 1900-talet och tidigare.

En annan sak är förstås att både Annika Borg och ärkebiskopen har förtvivlat svårt att stå för Svenska kyrkans lära och tradition om äktenskapet i övrigt. Som läget är just nu signalerar ju Svenska kyrkans ledande teologer (och vissa EFS-präster?) till kronprinsessans syster, och till andra tjejer som känner besvikelse över killfasoner, att de lika gärna kan bilda familj med en trofast tjejvän. (Ur ren jämställdhetssynvinkel torde ju detta f.ö. vara det optimala). Som läget är nu har Svenska kyrkan dessutom skrivit "kan utgå" efter Jesusorden om äktenskapet, och eftersom det inte finns två vigselritualer kan även heteropar, t.ex. Daniel och Victoria, byta ut Jesusorden om att "de två ska bli ett (kött)" mot t.ex. Ruts ord till sin svärmor (!).

Ett mått på ärligheten i ärkebiskopens entusiasm inför kyrkomötesbeslutet den 22 oktober torde väl f.ö. vara om han verkligen skulle se fram emot att inför hela världens blickar få förrätta ett kungligt bröllop mellan två av samma kön - eller om han tvärtom helst skulle slippa göra det.

Inför 100-årsminnet

Påskvänner!

Nästa år är det 100 år sedan Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (namngivet av Dagens Nyheter!) separerades från EFS. På Johannelund pågår i dagarna ett forskningsseminarium kring "syskonsällskapen". Spännande! Intressant för EFS-are och andra som inte kan vara med i Uppsala kan det kanske också vara att ta del av vad BV:s mångårige ledare Axel B Svensson som 33-åring skrev om bakgrunden till separationen. Det är givetvis en partsinlaga, men som sådan läsvärd, inte minst p.g.a. att författaren är en sällsynt skicklig skribent.

Professor Daniel Lindmarks far Henning (en tid rentav BV:s ordförande) reste under min barndom på 70-talet som predikant regelbundet till Luleå och predikade i Mjölkuddsgården eller (på 80-talet) i Kyrkans Hus. En mycket god predikant, som jag minns det. Inte alla kunde fängsla lågstadieeleven Andreas, men Henning stoppade med jämna mellanrum in några anekdoter i sina predikningar, vilket gjorde att man liksom satt på helspänn för att inte missa nästa historia. (Något att tänka på för fler talare, kanske?). Han använde inte talarstol men ställde däremot en vanlig stol framför sej och stödde sej lätt mot stolsryggen. Han hörde också till dem som inte sopade svåra frågor under mattan eller förenklade dem på ett sätt man i mer vuxen ålder börjar finna genant. Svåra saker fick förbli svåra. Respekt.

En gång (1979) var jag på barnläger i Lutherska kapellet på Strömnäs i Piteå (där Lindmarks då bodde). Ett och annat tältmöte i Västerbotten har jag också varit med om ("tältet trasigt, mamma - laga med plåster" sägs jag ha utbrustit i 3-årsåldern), liksom ett ungdomsläger på Strandhem i Skåne hösten 1990. Annars har jag inte haft så mycket att göra med just BV. (Nuvarande ELM-BV, alltså). Just nu har jag dock en del kontakter med anledning av ett pågående sångboksarbete inom rörelsen, där jag försöker bidra efter förmåga.

Nyplanteringsbön på Den gode herdens söndag

Påskvänner!

Dagens böneämnen enligt EFS:s hemsida (kan fås på mobilen om man skickar sitt nummer till sms@efs.nu):

"För alla nystartade EFS-sammanhang som tillkommit de senaste åren; om uthållighet och vishet att hitta vägar att nå ut.

Vi ber:

för alla nystartade EFS-sammanhang som tillkommit de senaste åren. Bed om uthållighet och vishet att hitta vägar att nå ut. Bed för arbetet i Haparanda, Umeå, Timrå, Vemdalen, Hedemora, Uppsala, Sela, Hisingen och det nystartade arbetet i Vimpeltorpet, Kalmar och för arbetet i Trelleborg. Bed också för EECMY som arbetar bland etiopier i nordeuropa."

Som små frön som sås i jorden
är de ord som Jesus sa.
Glädjen växer när man tror dem,
mer och mer för varje da´.

Tony Guldbrandzén död

Påskvänner!

Missionsföreståndare Stefan Holmström skriver idag tänkvärt från Sundsgården om Aska och död. Där berättar han att han just fått veta att förre biskopen och Svenska bibelsällskapets nuvarande ordförande Tony Guldbrandzén (1942-2010) avlidit (i torsdags den 15 april). Han skulle ju ha medverkat vid en kyrkhelg med EFS i Edsbyn, i S:t Olovs kapell, så sent som sista helgen i februari, men hans medverkan inställdes p.g.a. sjukdom. Och nu är han alltså död, endast 67 år gammal och endast ett halvår efter sin pensionering.

Jag skrev ett litet poem till Tony efter en Annandagpåsk-gudstjänst vi firade med honom och några till i Härnösands domkyrka för kanske 5 år sedan på väg upp till Luleå. (Inspirerad av firningsämnet och av att namnen på härnösandsbiskoparna Franzén och Guldbrandzén rimmar).

"Vad ljus över griften!
Det ser vi
med Härnösands biskop Franzén.
Han fann det i Skriften.
Nu ber vi
för Tony Guldbrandzén:
I tidernas skiften
behåll honom hos dig. Amén."

Tony Guldbrandzén gjorde mycket positivt för EFS och dess förlag, liksom för Sveriges kristenhet i stort. Jag tackade honom i vuxen ålder för hans fina barn- och ungdomsbok "Hemliga fisken" som jag läste med förtjusning i 10-årsåldern. Den blå serien med gudstjänstmaterial (I-IV) är också ett fantastiskt hjälpmedel vid förberedelse för gudstjänst och söndagsskola (!), och även annat praktiskt pedagogiskt material från hans hand har varit av stort värde för många.

Positiv var också hans vilja till kommunikation, vilket gjorde att han både gav sej in i bloggosfären och kunde ses kommentera inlägg på det mer konservativt kyrkliga forumet Kyrkans framtid. Tyvärr hörde han dock - liksom övriga stiftschefer i aktiv tjänst - inte till dem som öppet protesterade mot ärkechefen Hammars ultraliberala teologi (läs Samtal om Gud) eller mot Svenska kyrkans upprepade inbjudningar till den likasinnade men om möjligt ännu mer urspårade s.k. biskopen John Shelby Spong. Han kallade i obegriplig omdömeslöshet Jonas Gardell för "en väckelsepredikant av Guds nåde". Jag vill ändå gärna tro att han inte delade den teologi som i praktiken är ett övergivande av kristen tro, ja, som jag ser det av verklig gudstro/teism ö.h.t., och tar fasta på att han, om än alltför svagt betonat, inte kunde följa Gardell i "riktigt allt" utan ville hålla sej till de "äldre tolkningar" av Kristus som finns i kyrkans trosbekännelser.

Tony Guldbrandzén blev dock tyvärr historisk på så sätt att hans episkopat blev det sista i Sverige som i sin helhet inföll innan Svenska kyrkans 1000-åriga definition av äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna på bl.a. hans egen tillskyndan upphävdes (samma dag som han gick i pension). Och blev till en "persongemenskap" mellan två stycken i största allmänhet! Jag skrev ett mycket kritiskt brev till honom med anledning av detta (i kyrkomötet hade han ju dessutom dragit paralleller till slaveriets upphävande och liknande, vilket ju - oavsiktligt? - ställde hans motståndare i en rent förfärlig dager). Ett brev som han - lovvärt och kanske karaktäristiskt nog - besvarade både utförligt, vänligt och snabbt, dock utan minsta vilja att modifiera sin i mina ögon kristligt och allmänmänskligt orimliga, men utan tvivel ytterst välmenta ståndpunkt, som nu tycks tillåtas även företrädare för EFS (?).

Men må han trots detta nu vila i frid till uppståndelsens morgon, då allting ska avgöras och klargöras av den ende som bedömer och dömer helt rättvist.

Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstår ni åter
likt kornen som gror.
Han själv som dem sådde
skall komma till slut
och samla in skörden,
men först skilja ut
ogräset från vetet.
Halleluja!

Bra att kristdemokraterna lanserar ett brett dygd-begrepp

Påskvänner!

Kan inte låta bli att kommentera riksdagens budgetdebatt idag. Tycker det är lite intressant att kristdemokraterna tydligen dammat av "dygd"-begreppet. Det användes ju annars synnerligen flitigt för ca 200 år sedan i samband med neologisk upplysningsteologi. Många psalmer från 1819 års psalmbok rimmar "dygd" med "bygd" eller "skygd". Sedan kom "dygd" mest att associeras med sexuell s.k. oskuld eller tillgjord, "dygdig" uppsyn. Ordet "odygd" har använts långt flitigare, ofta i samband med stökiga ungar!

Men i sammansättningen "medborgerliga dygder" har begreppet nog ändå levat kvar, och nu märker jag att kristdemokraterna både lokalt här i Hälsingland och i dagens vårbudgetdebatt använder ordet "dygd" rätt flitigt. Kan väl vara intressant och t.o.m. lovvärt att nyttja det gamla svenska ordet i bred betydelse - så slipper vi kanske höra hemska lånord som "virtues" eller liknande i samhällsdebatten.

Ska kanske påpeka att ordet "dygd" enligt evangelisk-luthersk terminologi rör sej på "lagens område". Något evangelium för odygdiga predikar inte kristdemokraterna från riksdagens talarstol. Men det kan man kanske heller inte begära. Däremot att det förkunnas från predikstolarna i våra kyrkor och EFS-bönhus - tillsammans med de stora, orubbliga och livsbejakande krav som Gud faktiskt ställer på oss syndare.

Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.

Även kungliga ska väl hålla äktenskapet i ära

Påskvänner!

Jag har som ni sett skrivit en del om äktenskapet på denna blogg. Jag tror som aposteln att "den hemlighet som ligger där är stor." Men det betyder inte precis att jag är någon idealisk äkta man eller pappa. Det betyder heller inte att jag ser äktenskapet som det enda viktiga här i världen. Men onekligen hör det till det som idag stöts och blöts mest - och som på ett eller annat sätt berör oss alla väldigt personligt.

Inte minst är ju intresset stort för "prinsessbröllopet" i sommar. Som ska bli så stort och påkostat och välförberett att det sköts upp minst ett år för länge, kändes det som. Ur de ungas - eller kanske inte längre så ungas - perspektiv. Men jag kan ha fel och har på ett sätt inte med saken att göra. Ändå känns det inte riktigt som om ens konservativa präster vågat hävda äktenskapet gentemot kungahuset. Vi minns än hur länge hedersmannen prins Bertil ansåg sej "tvungen" att leva ogift - utan att någon präst eller biskop offentligt påpekade att man måste lyda Gud mer än människor. En sak för sej är om kyrkan av något skäl inte vill bevilja en frånskild omgifte, en annan sak om kyrkan böjer sej för rigorösa "kungliga" regler kring frälse/ofrälse personer (och hur kunglig var Jean Baptiste Bernadotte egentligen?) och väntar på att en halvdespotisk regent ger sitt nådiga "tillstånd" o.s.v. Det ska väl inte en kyrka göra!

Jag vill ogärna köpa kvällstidningarna som idag har "Ettan" full med nyheter om hertiginnan av Hälsingland och en påstådd relationskris med fästmannen, med inblandning från fader konungen. Jag vet förstås inte vilken substans som ligger bakom, och det är i vilket fall som helst osmakligt hur kvällstidningarna frossar som gamar i en eventuell spricka. Men rent allmänt: om storasyrrans bröllop på något sätt tillåtits påverka hertiginnans egna bröllopsplaner mer än marginellt, borde kyrkan ha rutit ifrån. Liksom ö.h.t. vad gäller rimligheten i att kungliga bröllop (och andra) "måste" vara så märkvärdiga och ha så många inbjudna att de måste förberedas i flera år och inte får bli den välsignande invigning till äktenskapligt samliv som ju egentligen är själva vitsen med bröllop. Allra värst blir ju då den moralism som förklär sej till "etikett": när det inte är kyrkan utan medias hovetikettexperter som förkunnar att prinsessorna absolut inte får gifta sej gravida! Och det i en tid när fosterfördrivning kan utföras av t.o.m. ännu svagare skäl än så...

Indien och Tanzania

Påskvänner!

Som ni sett på EFS:s hemsida går böneämnena nu jorden runt. Igår var det evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania (missionsföreståndarens hjärtebarn) och idag dito kyrka i Madhya Pradesh i Indien (speciellt alla barn på barnhem och missionsskolor).

Stora böneämnen. Och viktiga.

Hoppas nån i Indien och Tanzania ber för oss i Sverige. Att de inte givit upp.

Varje gång Guds Ande rör mej,
rör mitt hjärta, vill jag be.