Den stora allhelgonafrågan

Påskvänner!

Den lilla allhelgonafrågan - den om äktenskapet - i all ära ("Äktenskapet ska hållas i ära", står det ju faktiskt i Hebréerbrevet), men jag känner mej manad att också, för perspektivets skull, ta upp den Stora Allhelgonafrågan. Om än kort, för jag ska ner och duka för familjens söndagsfrukost!

Jag tänker på vad jag läste om en gammal kristen som sa:

"Bortom graven finns också den eviga natten. Men vid min sons grav vet jag, att Herren gjort sitt yttersta för att frälsa."

Vi har ett budskap om frälsning genom tro på Jesus, inte frälsning genom döden. Vi har ingen rätt att blanda ihop Alla helgons dag med Alla själars dag. Vi har inget löfte om att Bo Setterlind har rätt, när han skriver (vilket citeras på framsidan till en ny Verbum-bok om begravningar):

"Det finns ingen död som ej bytes i glädje."

[Därför skildar nog Thomas Österberg på Dagen evighetsperspektivet i lite för ensidigt ljusa färger på ledarsidan. Det finns ett stort allvar och inte bara tröst och hopp i tron på ett liv efter den fysiska döden].

Men vi har ett löfte om att "den som tror på mig, ska leva även om den dör."

Och vad som går därutöver, det får vi lämna i Herrens barmhärtiga händer, inte göra några som helst utfästelser om.

En god och välsignad Allhelgonahelg med ljus över både stora och små allhelgonafrågor tillönskas er alla!

Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om den dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.

Sista dagen med Kyrkans äktenskapssyn?

Påskvänner!

Den 31 oktober 2009 gäller fortfarande att Svenska kyrkan anser äktenskapet vara för man och kvinna. Men även den 1 november 2009 gäller detsamma i Kyrkans bekännelseskrifter och psalmbok (alla vigselpsalmer av 1900-talsförfattare talar om "man och kvinna", det är bara två psalmer av 1800-talsförfattare, nr 82 och 84, som talar om "dessa två"). Om det kyrkomöte som domineras av (S), (M) och (S) fattar beslut i en lärofråga, ett beslut som dessutom uppenbart strider mot Svenska kyrkans bekännelseskrifter (långt tydligare än ämbetsreformen 1958), kan det, vad jag förstår, inte uppfattas som annat än en nullitet.

Men detta måste tydligt deklareras av oss alla som tror så. Annars blir vi "hängda en och en". Jag vill också tydligt säga att detta inte handlar om en bön om "tolerans" och "mångfald". Det är inte alls tolerans och mångfald jag förespråkar. För detta handlar om en maktkamp, som ska föras med schyssta medel och i insikt om att "vi inte för en kamp mot kött och blod." Det är inte några medmänniskor, vare sej biskopar och/eller hbtqi-personer, som är den egentliga fienden; däremot handlar saken i högsta grad om förtroende, och liksom vi som är det allra minsta heteronormativa nu öppet jämförs med slaveriförsvarare (Tony Guldbrandzén, Erik Aurelius) om några år kan få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om kyrkomötets beslut blir bestående, på samma sätt kommer de som nu försvarar kyrkomötesbeslutet - eller driver med strömmen - få ytterst svårt att bli anställda som ledare inom kyrkan om vi moderat heteronormativa lyckas vända utvecklingen. Vi ska inte låtsas om något annat - många präster, diakoner, församlingspedagoger m.fl. har i mina ögon förverkat sitt förtroende som barn- och ungdomsledare genom att driva fram eller släppa fram den här sista utvecklingen.

Jag har inte sett någon riktigt tydlig anvisning från EFS-ledningen om hur vi på gräsrotsnivå nu bör handla, mer än att vi enligt Stefan Holmström bör stanna kvar i Svenska kyrkan (om EFS kan acceptera EFS-präster som delar den välmenta men galna äktenskapsreformen, dess queerteologi och "rättelser" av Jesusorden, det säger han dock inte). En anvisning från Kyrklig Samling på Yngve Kalins hemsida tycks mej verkligt genomtänkt och läsvärd, med sitt förslag till tydlig deklaration av vår inställning inför lokala arbetsledare och kyrkoråd, men många EFS-are tänker väl om de högkyrkliga: "kan något gott komma från Nasaret?". Ännu mer tänker de väl så om Dag Sandahl efter ett flitigt citerat uttalande i en foajé, men hans blogginlägg "Vad bör göras?" är däremot enligt min mening verkliga biskopsord, som visar pastoral insikt om både situationens allvar och de olika vägval människor kan känna sej manade till.

Detta sagt och trots allt: En välsignad Allhelgonahelg i trons gemenskap med dem som gått före! Och detta är definitivt INTE sista dagen för Kyrkans äktenskapsdefinition. Vad Svenska kyrkans kyrkomöte (läs S, C och M) än må ha hittat på fr.o.m. i morgon, är det inte något Gudsord, och kan rimligen inte behöva respekteras mer av oss kommande år än vad hittillsvarande äktenskapssyn respekterats av queer-teologerna föregående år.

Led, milda ljus,

i dunkel, dimfylld värld,
led du mig fram.

Rädda Bodda bönhus!

Påskvänner!

Som uppvuxen i Norr- och Västerbottniska bönhusmiljöer känner jag särskilt för Norra Europas äldsta bönhus i Bodsjö i Jämtland. Från 1291!!!!! Det ser inte alltför komplicerat och dyrt ut att rusta. Jag får god lust att titta in!

"Mitt hus ska vara ett bönhus", sa Jesus. "Men ni har gjort det till en kyrka", brukade jag skoja med EFS-arna i Ersmark Södra utanför Umeå. Skämt åsido - finare än bönhus kan en samlingslokal inte bli.

Ta tid till att bedja, i nåden bli rik!
Se mycket på honom som du vill bli lik!
En stråle av klarhet från Jesus du bär,
tills evigt du ser honom sådan han är.

Dopet av små barn komprometteras också - men kan försvaras väl

Påskvänner!

Simon och Kenneth i Kustkyrkan, Jävre är igång med sin pastorsblogg igen. De diskuterar nu, som de flesta andra, äktenskapsfrågan. Annars är ju dopfrågan ständigt aktuell i en hybridförsamling som deras, och har den offentliga diskussionen stillnat för fridens skull, så sprids nog ändå antingen en evangelisk-katolsk eller en baptistisk dopsyn i det tysta.

Svenska kyrkans lättsinniga behandling av bibel och bekännelse komprometterar nu nästan allt som Svenska kyrkan står för, även det goda. Inte minst dopet av små barn - som ju även Metodistkyrkan och delar av Missionskyrkan praktiserar - framstår i den (ännu) politikerstyrda kyrkans sammanhang ofta mer som sunkig medlemsvärvning än som en implementering av Kristi död och uppståndelse och vår begravning och uppståndelse med honom.

Därför vill jag hänvisa till den nu fullbordade internät-upplagan av en spännande dialog om dopet. I den här frågan är jag definitivt waldenströmare ;o). Rättare sagt: i den här frågan är Waldenström evangelisk-luthersk. Men oavsett om man håller med honom eller inte, så är det bibliska och kyrkohistoriska material han aktualiserar ett fantastiskt gediget samtalsunderlag, som både EFS-are och EFK-are kan ha stor nytta av i samtal både med varandra och med nykristna!

Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.

Äktenskapsreformen komprometterar ämbetsreformen svårt

Påskvänner!

Det är inte de konservativa som lyft fram sambandet mellan ämbetsreformen 1958 (i Svenska kyrkan, i många frikyrkor både tidigare och senare) och äktenskapsreformen 2009 (i Svenska kyrkan och Norrmalmskyrkan (SB)). Det är de teologiskt liberala som ständigt påpekat att det ena leder till det andra, och har man accepterat det ena måste man acceptera det andra. Jag är inte övertygad om att argumentationen stämmer, men den drabbar präst- och pastorsvigda kvinnor hårt. Ämbetsreformen 1958 legitimerar INTE äktenskapsreformen 2009. Äktenskapsreformen 2009 - och särskilt argumentationen ovan - komprometterar istället ämbetsreformen 1958 svårt. Komminister Ellinor Tidholm i Delsbo (Frimodig Kyrka), som alltsedan 2005 deklarerat att hon inte välsignar/viger enkönade par, har fått sin könstillhörighet kastad i ansiktet ("du som kvinnlig präst ska väl inte hålla så hårt på bibelordet", heter det).

Det är också en större andel kvinnliga än manliga präster som talat för äktenskapsreformen 2009. Vänder man på det och ser vilka som offentligt talat EMOT den, blir den manliga dominansen helt överväldigande. Vare sej man nu anser att fler män är homofober eller pastoralt ovisa, eller att fler män står upp offentligt för sanningen, så är skillnaden iögonenfallande.

Men när nu Inga-Märtha Isacson, pastor för EFK i Norrköping, diskuterar kvinnliga församlingsföreståndare och konferenstalare, är det inte svårt att hålla med henne om att t.ex. Dagen bättre borde lyfta fram vad kvinnor säger. Det är illa om bara liberalteologiska kvinnor får ett andligt ledarskap och blir lyssnade till. Det är ju t.o.m. så att de som i första hand vill ha män som församlingsföreståndare kan glädjas åt Alina i Gammalsvenskby som blev byns präst när de manliga ledarna blivit skjutna (det är väl å andra sidan den finaste motiveringen till manligt ledarskap i församlingen - att det handlar om vem som först ska kastas till lejonen eller brännas på bål). Bollnäs missionsförsamling sökte förgäves i åratal innan min hustru kom så att även konservativa borde acceptera henne som pastor enligt nödfallskriteriet. Och kvinnor som teologer vill vi väl alla ha - och sjunger vi Lina Sandells sånger eller beundrar Birgittas påvekritik måste vi ju i all sin dar kunna låta även andra kvinnor uttrycka sej offentligt?

Något generellt tigande vill vi väl inte ha (hoppas jag)? Paulus förutsätter ju - dråpligt nog - att kvinnan INTE ska tiga i församlingen, utan kan fungera som profet eller böneledare (då hon ska ha nåt på huvet). Fler kvinnliga profeter är ALLAS plikt att bedja om och lyfta fram, oavsett var man står i ämbetsfrågan. Hanna i templet som berättade för alla om Frälsaren, Filippus fyra döttrar som ALLA var profeter - hur ofta tas de exemplen fram?

Profetissan i Storkåge, Maria Elisabeth (Maja-Lisa) Söderlund, 1791-1854, C O Rosenius´ och därmed rörelsens "andliga mor", har vi i EFS lyft fram för dåligt - kapellet vid Solviks folkhögskola i Frostkåge där hon föddes borde snarast byta namn till "Maria Elisabets kyrka". Joel talar om "era söner och DÖTTRAR" i sin pingstprofetia, och Mose säger de för en lekmannarörelse som EFS så viktiga orden "o att allt Herrens folk profeterade!"

Ja, ville varje tunga
om det som Jesus gjort
predika, tala, sjunga,
så vunnes saken fort.
Ni herdar, troget ropa
i Andens höga värv,
så att vi allihopa
må räddas från fördärv!
(Anders Carl Rutström, 1721-1772)

OK, Budbäraren - nu kör vi!

Påskvänner!

Kyrkomötesskämtet (som visade sej vara allvar, precis som det i riksdagen 1 april) vet jag fortfarande inte om jag mest ska skratta eller gråta åt. Det börjar faktiskt bli absurt (ska vi plocka bort Jesusorden eller ska vi skriva om dom?).

Men något jag är odelat glad över är Erika Cyrillus´ nätjokerframgångar med låten Budbäraren. (Jag vägrar säga webbjoker :o). Nu har jag lyssnat på den också. Visst röstar vi fram den en gång till? Det här är ju riktigt, riktigt kul!

Hur ljuvliga är då budbärarens steg,
som kommer med fröjd och påminner
om honom, vars löften står fast utan svek,
om kärlek som söker och finner.
Min älskade nalkas, jag rädes ej mer:
hur tider än växlar och vad som än sker
min hjälp, vet jag, kommer från Herren.

Lag och evangelium

Nu finns det förstås dom som tycker att bloggen blivit för sex- och queer-fixerad. Nåväl, det är kanske sant, men man väljer inte alltid sina strider. Det råkar vara på detta område Svenska kyrkan i dagarna ändrar sin lära, och det vore väl konstigt om bara Rfsl finge ha synpunkter på den? Den organisationen är ju till själva sitt väsen sex- och queerfixerad, men avfärdas inte fördenskull av Svenska kyrkan utan ska tydligen nu utbilda folk runt om i olika församlingar så att vi blir könsneutrala ända in i ryggmärgen. Men om någon säger emot på någon enda punkt, och fortsätter att säga emot fler än en gång, så är den personen genast sexfixerad. Och, naturligtvis, homofob.

Men helt klart har äktenskapsfrågan en räckvidd utöver det vanliga. Den åsikten delar jag med Marta Axner, som på kyrkomötet gjorde en intressant koppling till människosyn och könskomplementaritet ö.h.t. Det handlar nu om vi ska införa queer-ideologin eller inte (kyrkomötet har redan gjort det, men implementeringen återstår). Om vi ska lova att förneka att Gud hade någon särskild tanke och välsignelse för just man+kvinna-konstellationen. Eller - så klart - inte förneka det.

Det handlar också om lag och evangelium - för snart nog börjar väl alla inse att förändringarna inte hela tiden kan gå mot upplösta normer i kärlekens namn; vi måste väl också i kärlekens namn kunna skärpa kraven och t.ex. sluta lova välsigna ren otrohet. (Som det är idag vet jag att Svenska kyrkan garanterat viger mej med grannens fru om vi efter att ha hoppat i säng på en kvartersfest skiljer oss från våra respektive - och så kan man ju inte ha det). Vi kan ju inte bara ha lov att kritisera kyrkomötesbeslutet för att det inte är tillräckligt queert - fortfarande är det ju rätt tvåsamhetsfixerat - vi måste ju också ha lov att kritisera kyrkomötesbeslutet för att det är alltför queert och avfärdar betydelsen av att ha en pappa jämfört med att ingen ha.

Och lag och evangelium-frågan är absolut central för en luthersk rörelse som EFS. Upphörde Luther eller Rosenius (eller Jesus och Paulus) att predika lagen för att de var så evangeliska? Läs så får du se. Observera också hur både profeten Natan och profeten Johannes riskerade sina huvuden för att gå till rätta med folks sexualmoral (i Herodes´ fall är det inget som säger att relationen var särskilt kärlekslös eller ogodkänd av alla inblandade parter - och så miste Johannes mycket riktigt huvudet). "Du har inte lov att..." är hårt att få höra, både för ett barn och för en vuxen. Men ibland måste faktiskt någon säga det - även i en evangelisk kyrka. Både till elaka homofober och till gränslöshetens apostlar.

Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,
kärlek som förlåter allt,
du vill döda
för att föda
oss på nytt till ny gestalt.

Jesus blir rättad i nya vigselritualen

Påskvänner!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men Jesusorden behålls tydligen i pk-anpassad form i ordinarie vigselritual, tvärt emot gudstjänstutskottets förslag! Enligt en artikel i Dagens Nyheter gäller följande:

Kyrkomötet röstade också för att vigselritualen inte ska ändras i grunden. Det obligatoriska stycket från Matteusevangeliet, där det sägs att en man ska hålla sig till sin hustru, ska inte strykas, utan modifieras.

I stället för uttrycket ”man och hustru” ska ord som par, maka och make användas så det inte blir en annan vigselritual.

– Först diskuterades en särskild ordning för par av samma kön. Men vi tyckte det var viktigt att inte ändra ritualen utan att alla par ska gå in under det här mönstret, säger Anders Wejryd.

Får jag gissa hur det kommer att låta:

Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): Skaparen gjorde från början människorna till ett par. Därför ska en person lämna sin far och sin mor för att leva med en annan person, och de två ska bli ett (kött). Det där med "ett kött" försvann visst ur bibeln via Nt81 som därmed konstigt nog reducerade eller rent av eliminerade alla anspelningar på den fysiska föreningen i vigselritualen. Det passar ju bra nu, så man slipper ta ställning till Dag Sandahls grovheter.

[Tillägg 16.41: Förlåt, jag glömde att man ju inte längre kan säga "sin far och sin mor" eftersom det i framtiden lika gärna kan gälla "sin mor och sin mor" eller "sin far och sin far". Alltså: Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): "Skaparen gjorde från början människorna till ett par. Därför ska en person lämna sina föräldrar för att leva med en annan person, och de två ska bli ett (kött)." För att redan nu bereda sej inför antalsneutrala äktenskap kan man ju redan nu ändra till att Jesus sade (fast det gjorde han ju inte): "Skaparen gjorde från början människorna till flera stycken. Därför ska en person lämna sina föräldrar för att leva med minst en annan person, och så ska flera bli ett."]

Var det inte en bättre idé att stryka Jesusorden helt?

Och, som jag tidigare skrivit: i alla psalmbokens 1900-talspsalmer står det om "man och kvinna". Det är i de båda 1800-talspsalmerna det står "dessa två". Men jag tvivlar på att det beror på att queer-teologin var vanligare då. Snarare var det så självklart att "dessa två" var av olika kön att det inte behövde skrivas oss på näsan. Annorlunda blev det ju under 1900-talet... (och, nb! ALL ökad insikt och inlevelse i hbt-personers situation leder inte till queerteologi).

Gud skapade av jord
två mänskor för varann,
som avbild av sej själv,
till kvinna och till man.
Så skall ni nu tillsammans bli
den enhet ni är skapta till:
där delar ni hans kärleks liv.

EFS-are lämnar Svenska kyrkan

Påskvänner!

Svenska Evangeliska Alliansens ordförande Stefan Gustavsson har nu lämnat Svenska kyrkan men står kvar i EFS och Betlehemskyrkan. Detta reser frågan om EFS:s identitet som inomkyrklig rörelse. Redan på Anders Sjöbergs tid aktualiserades möjligheten att vara EFS-medlem utan medlemskap i Svenska kyrkan, en möjlighet som jag uppfattade att Anders Sjöberg bejakade, trots oroliga kommentarer från några stiftschefer.

Och det aktualiserar naturligtvis frågan för oss alla och envar om vi även fortsättningsvis kan stå kvar som medlemmar i Svenska kyrkan och med våra kyrkoavgifter möjliggöra queer-propagandans (och många andra knepiga lärors) spridning.

Samtidigt: Svenska kyrkan är i grunden för bra och viktig för att lämnas åt queer-teologerna. Reclaim the church!

Må kyrkan bli som fordom:
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.

Den sista färden.

Den sista färden.