Adventskalender lucka 12: Marta och Maria

Påsk- och julvänner!

En rolig musikalisk gestaltning av systrarna i Betania ger Agnestig i visan "Marta och Maria":

Adventskalender lucka 11: De skall gå till den heliga staden

Påsk- och julvänner!

Britt G Hallqvists helgonpsalm är inspirerad av saligprisningarna i bergspredikan. Egil Hovlands melodi är inspirerad av Britt G Hallqvists text. En av hans allra, allra bästa koraler, tycker jag, kanske den finaste. Här med Göran Stenlund och Troendegruppen:

Adventskalender lucka 10: Herren är min herde

Påsk- och julvänner!

Tyvärr har ju Davids melodi till världens mest berömda psalm förkommit. Men vi har i alla fall Agnestigs kvar (till Britt G Hallqvists fina herdepsalm):

Adventskalender lucka 9: Lär mig att bedja av hjärtat

Påsk- och julvänner!

Ett exempel bland många på att b-melodierna i psalmboken som regel är bättre än a-melodierna ger oss även Carl Bertil Agnestig och hans koral till Britt G Hallqvists psalm "Lär mig att bedja av hjärtat" (SvPs 214b). Det är inte Hovland som är hans medtävlare utan någon helt annan, men jag har nästan aldrig sjungit a-melodin eller hört någon annan göra det - utan jag har fått spela den själv för att alls höra hur den låter! Agnestigs melodi är däremot både lättsjungen, spänstig och originell - den bär hans signum, helt enkelt. Så låt oss då be (som lärjungarna): "Herre, lär mig att bedja".

Adventskalender lucka 8: Vi är ett folk på vandring

Påsk- och julvänner!

Efter lovsången Måne och sol kommer här pilgrimsmässans Vi är ett folk på vandring. Också den är frukten av ett samarbete mellan Egil Hovland och Britt G Hallqvist. 

Det är en enkel psalm, visserligen mera texten än melodin. För banal som nattvards- eller offertoriepsalm tycker vissa. Passande vid enkla veckomässor eller som inledning till hela högmässan menar andra. Prova sjunga den!

Adventskalender lucka 7: Måne och sol

Påsk- och julvänner!

Okej, då är det dags för Hovlands superhit: Måne och sol! Fast han påstod att han komponerade denna melodi på bara någon minut, ja, att noterna liksom kom nerdansande på notpapperet. Carl Bertil Agnestig komponerade även han en melodi till Britt G Hallqvists fina lovsångstext, med mycket möda och stort besvär, och jag bifogar även den så att vi förstås vilken tur det var att vi slapp den i psalmboken 💛. Men testa gärna båda melodierna för både skojs och omväxlings skull! 

Jag tycker nog att den här psalmen gärna fick vara stående lovpsalm i våra högmässor under momentet "Gloria och Laudamus". Den är i sin enkelhet ännu bättre än vanliga Laudamus ("Vi prisar dig"), tycker jag, för den har liksom Nicænska trosbekännelsen fått med det Luther betraktade som evangeliets kärnord "för oss"!

Måne och sol a la Hovland:

Måne och sol a la Agnestig:

Nicænum - en personlig bekännelse

Credo. Jag tror. Jag är kristen för att jag är döpt och tror. Framför allt vet jag på vem jag tror. Jag är lärjunge eller följare till Jesus Kristus. Och det var just sådana lärjungar som i Antiokia började kallas kristna.

Credo. Jag tror. Så börjar den Nicaenska trosbekännelsen, som är den verkligt "athanasianska" (den som kallas så är från 700-talet). Alltså den kristna bekännelse som kyrkofadern Athanasius och Kyrkan med honom, även under förföljelse och landsflykt, försvarat alltifrån kyrkomötet i Nicaea 325. Det är den kristna kyrkans kollektiva bekännelse, men vi som använder den brukar säga Credo, Jag tror, för att markera att det också är en personlig bekännelse.

Jag tror på en enda Gud. Trots att kyrkans bekännelse är till Fadern, Sonen och Anden är det ingen tvekan: Vi har en enda Gud. Inte flera.

Allsmäktig Fader. Först Fadern. Allsmäktig så att han kan göra vad han vill. Men han vill inte vad som helst, utan bara det som är i överensstämmelse med hans godhet och helighet och som är till vårt eviga bästa. Och han kan inte få till atånd det logiskt meningslösa, som t ex fyrkantiga cirklar eller gifta ungkarlar. Däremot gäller det som Johan Åström i Gävle skrev i en psalm:

Du, o Gud, om du behagar ändra kan naturens bud. / Blott för oss de äro lagar, icke lag för dig, o Gud.

Skapare av himmel och jord. Här kommer också Guds allmakt in. Han kunde ha skapat världen på ett ögonblick, t ex igår, med allt vi tror oss ha upplevat inprogrammerat, men valde uppenbarligen att skapa successivt. Här kan vi ha olika syn på tider och stunder - men det blir direkt okristet om vår syn på skapelsen präglas av rå naturalism, där Gud (om Gud finns) är klavbunden av sina egna naturlagar, eller där världen som något slags panteistisk gudom alltid har funnits, vilket den bevisligen inte har, eller där världen har skapat sej själv, vilket är omöjligt, eller där världen bara plötsligt uppkommit i en slags gigantisk uralstring, vilket strider mot axiomet att allt som har en början också har en orsak.

Av allt vad synligt och osynligt är. Här innefattas verkligen allt. Allt. Även de onda andarna har sitt ursprung i Gud och var från början goda. Varför Gud lät möjligheten till uppror finnas, och hur från början goda varelser (både änglar och människor) kunde välja den vägen, låter sig knappast förklaras från vår begränsade utsiktspunkt. Men en liten aning kan vi kanske få genom våra försök att skapa självständig intelligens som går utöver den "robotliknande" lydnadens nivå och därmed kan nå nya höjder av förmågor men också riskerar att i de bästa avsikter skada varandra och t o m sina upphovspersoner (jfr Isaac Asimovs robotlagar från Stiftelse-trilogin).

Och på en enda Herre. Här kommer Jesus in i matchen.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allt blev till; som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen. och blev kött genom den Helige Ande  av jungfrun Maria och blev människa. och som blev korsfäst för oss under Pontius Pilatus , led och blev begravd, som uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna, steg upp till himlen, sitter på Faderns högra sida och skall återkomma i härlighet för att döma levande och döda, och vars rike aldrig skall ta slut.		Credo in unum Deum, Patrem omnipoténtem, factórem caeli et terrae, visibílium ómnium et invisibílium. Et in unum Dóminum Iesum Christum, Filium Dei unigénitum, et ex Patre natum ante ómnia saecula: Deum de Deo, lumen de lúmine, Deum verum de Deo vero, génitum, non factum, consubstantiálem Patri, per quem ómnia facta sunt, qui propter nos hómines et propter nostram salútem descéndit de caelis, et incarnátus est de Spíritu Sancto ex María Vírgine et homo factus est. Crucifíxus étiam pro nobis sub Póntio Piláto, passus et sepúltus est, et resurréxit tértia die secúndum Scriptúras et ascéndit in caelum, sedet ad déxteram Patris, íterum ventúrus est cum glória  iudicáre vivos et mórtuos, cuius regni non erit finis.
Och på den Helige Ande, som är Herren och ger liv, som utgår av Fadern och Sonen, som tillsammans med Fadern och Sonen blir tillbedd och förhärligad,   och som talade genom profeterna. Och på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse och väntar på de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen.

Adventskalender lucka 6: Tusen stjärnor glimmar

Påskvänner!

Agnestigs melodier och Frostensons texter gick ju också bra ihop (jfr lucka 3). Även om det inte blev någon koral av Agnestig till denna text i vare sej Kyrkovisor eller Psalmboken. Men här kan ni lyssna i lugn och ro. 

Under nattens timmar, då jag sjuk och hes skriver detta, är ju stjärnorna som tydligast. Särskilt nu innan nymånen vuxit sej alltför stor. Barnen sjunger:

Adventskalender lucka 5: Det var i april om kvällen

Påsk- och julvänner!

Även Carl Bertil Agnestig tonsatte texter av Britt G Hallqvist, t ex nedanstående visa på samma tema som den igår, men med lite friare associationsbanor. 

Det är väl inte så ofta man nuförtiden möter en fårflock på vägen ens i april, och nu är det ju december. Ändå är själva smärtan och sorgen som sången uttrycker - med tanke på vad Frälsaren fick utstå - inte svårare att ta till sej den här årstiden.

 "Advent är mörker och kyla". Också. (Men våren - och påsken! - närmar sej).

Adventskalender lucka 4: Han gick den svåra vägen

Påsk- och julvänner!

Norske kompositören Egil Hovland samarbetade ju ofta med svenska författaren Britt G Hallqvist. Denna sång blir "lucka 4" så här på Barbaradagen (ni vet väl att advent och hela kyrkoåret börjar "söndagen före Barbara", som det stod i Bondepraktikan?). Adventstiden är ju något av "Jesus' liv baklänges" och börjar i slutet av Frälsarens vandring här på jorden (jfr gårdagens psalm). Även om detta inte är någon traditionell adventspsalm, passar den inte illa som uppföljare till "Dig vi lovsjunger, ärar", särskilt just denna årgång som accentuerat trosbekännelsen ord att Jesus var "pinad under Pontius Pilatus". Och vi är ju (se ovan!) både jul och påsk- (och pingst!)-vänner.