Fjärdedag Pingst

Påsk- och pingstvänner!

Fjärdedag Pingst firas i Iggesund med morgonbön kl 9 i Iggesunds kyrka, andakt på äldreboendet Tryggebo kl 11 och vardagsgudstjänst kl 18.30 i Iggesunds kyrka. Ingen mässa, som synes, men det blir det i Iggesunds kyrka på söndag kl 11. Till dess får vi nöja oss med nådemedlet Skriften - jfr Hesekiel 1-3 om hur profeten fick äta bokrullen! -och Martin Luthers fjärdedagspredikan (ur Kyrkopostillan som Gleerups gav ut i frakturstil för ca 150 år sedan) om det andliga ätandet av Kristi kropp och blod.

Dagens texter från de 700 år dagen firades i Sveriges kyrkor: Apg. 5:12-16 och Joh. 6:44-51.
Psalmförslagen i 1697 års koralbok är lutherpsalmerna Var man mån nu väl glädja sig, Kom Helge Ande Herre Gud och Dig, helge Ande, beder vi, samt (av annan författare) Jesus allt mitt goda är.

I sin kyrkopostilla avslutar Martin Luther sin predikan över Fjärdedagens evangelium så här:

Ni ser alltså hur man bör njuta detta bröd, som kommit ner från himmelen, Herren Kristus, nämligen genom tron, när vi tror på honom, och litar på att han är vår Frälsare och saliggörare.

Jag har därför sagt att man ej bör förstå dessa ord som om de handlade om Altarets sakrament [nattvarden], för den som vill tyda dem på detta gör våld på detta evangelium. I detta evangelium finns inte en bokstav om Altarets sakrament. Varför skulle Kristus här tala om ett sakrament som ej ännu var instiftat? Ja, hela kapitlet som detta evangelium är taget ifrån talar inte om annat än om andlig spis, nämligen om tron. För då folket löpte efter Herren och återigen ville få mat och dryck, såsom han själv säger, så tar han sig anledning av den kroppsliga födan som de sökte att tala om den andliga, vilket han sedan gör i hela kapitlet, såsom han också säger själv: "De ord jag säger er är ande och liv" (Joh. 6:63), och vill alltså därmed visa hur han spisat dem för att de skulle tro på honom, och såsom de hade njutit den lekamliga spisen också skulle njuta den andliga. Om detta mera en annan gång. 

För denna gång låt oss här betrakta hur nådig och mild Herren kommer, och själv erbjuder sig åt oss, ja, sitt eget kött och blod, och det med så vänliga ord, att hjärtat därigenom måtte kunna bevekas till att tro på honom, nämligen att detta bröd, hans kött och blod, som han tagit av Jungfru Maria, det är oss givet för att han skulle smaka döden i vårt ställe och utstå helvetets kval, samt bära synden såsom sin egen, den synd han dock aldrig hade gjort. Detta gjorde han frivilligt, och har upptagit oss såsom bröder och systrar. Om vi nu tror detta, så gör vi den himmelske Faderns vilja, som inte är annat än att vi tror på Sonen, såsom Kristus själv säger just före detta evangelium: Detta är hans vilja som har sänt mig, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv (Joh. 6:40).

Alltså är det nu klart: den som har tron till detta himlabrödet, till Kristus, till detta kött och blod som han här talar om, att det är honom givet och är hans eget, och tar emot det såsom sin egendom, han har redan gjort Guds vilja och ätit av detta himlabrödet, såsom Augustinus säger: "Tro, och du har ätit." Om denna andliga nattvard talar hela Nya testamentet, och i synnerhet Johannes på detta ställe. Altarets sakrament är ett Testamente och en förvissning om denna rätta nattvarden, varmed vi skall stärka vår tro och vara försäkrade, att denna lekamen och detta blod som vi undfår i sakramentet, har frälsat oss ifrån synd och död, djävul, helvete och allt ont, varom vi på annat ställe mera talat och skrivit.

Men varav ska en människa pröva och märka, att hon också hör till detta himlabröd, och är bjuden till en sådan andlig nattvard? Hon behöver bara ge akt på sitt eget hjärta: finner hon det så beskaffat att det gläder sig över Guds löften, och stadigt tror att hon också är en som detta ätandet tillhör, så är hon det förvisso också, för som vi tror, så sker det oss. En sådan låter sig också genast vårda om sin nästa, hjälper honom såsom sin broder, räddar honom, giver, lånar, tröstar och gör honom ej annat än vad hon ville att man skulle göra henne. 

Allt detta kommer därav, att Kristi välgärning så uppfyllt hennes hjärta med mildhet och kärlek, att hon har sin lust och fägnad av att hon kan och får tjäna sin nästa. Ja, det gör henne ont, när hon ej har någon som hon kan bevisa gott. Dessutom blir hon mild och ödmjuk emot var man; hon frågar ej efter världsligt prål, hon låter var man vara vad han är och förtalar ingen, utan uttyder allting till det bästa, och när hon ser sin nästa fara vilse, att det fattas honom tron, kärleken och ett rättskaffens leverne, så beder hon för honom, och det gör henne hjärtligen ont när hon ser någon förgripa sig emot Gud och sin nästa. Med ett ord: roten och saften är god, ty hon har sitt fäste i ett frodigt och fruktsamt vinträd, i Kristus, och därför framalstras även sådana frukter hos henne.

Men om någon inte har tron, och inte är lärd av Gud, inte heller äter av detta himlabrödet, så bär han sannerligen inga sådana frukter. Ty där dessa frukter inte finns, där är säkert ingen rätt tro. Därför lär oss S:t Petrus i 2 Petr. 1:10 att vi med goda gärningar skall göra vår kallelse till saligheten fast och viss. Han talar där egentligen om kärlekens verk, som är att tjäna sin nästa och låta sig vårda om honom, såsom om sitt eget kött och blod.

Detta vare nu nog sagt över detta evangelium; vi vill nu bedja Gud om hans nåd.

Föreslagen bön på Fjärdedag Pingst är i 1695 års psalmbok (språkligt något reviderad): Vi tackar dig, Herre Gud, himmelske Fader, för att du har sänt det sanna livets bröd, vår Herre Jesus Kristus, hit till oss, så att vi ska tro på honom och genom tron leva evinnerligen. Men eftersom vår svaghet är så stor att vi inte kan komma till honom utan dig, ber vi dig ödmjukt att du ville upplysa oss med din helige Ande och genom honom och Ordet dra oss till dig och genom de heliga sakramenten styrka oss i tron, så att vi må bli lärda och fasta däri och på den yttersta dagen uppväckta till evinnerligt liv. Genom samme din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen. 

Luthers pingstpredikan

Påsk- och pingstvänner!

Favorit i repris: 

Vi som lever efter Stora helgdödens tid kan faktiskt våga vägra sluta fira pingst i förtid! Särskilt just under pingsttiden passar det ju bra att  församlingen möts till enkla gudstjänster (kanske i hemmen?) några dagar i följd. 

Idag är det alltså Tredjedag pingst, och enligt 1697 års koralbok med evangeliebok är det följande texter och psalmer som gäller idag: Epistel Apg. 8:14-17. Evangelium Joh. 10:1-10. Särskilt föreslagna psalmer är (förutom de allmänna pingstpsalmerna) Gud har av sin barmhärtighet, Kom Helge Ande, Herre Gud och Jesus är min vän den bäste. 

Även i min gamla kyrkopostilla (Luthers alltså) finns det en predikan för Tredjedag Pingst (ja, två t o m!). Den avslutas med nedanstående strålande appell till trosfrihetens försvar. Visst misslyckades det "lutherska" Sverige länge att följa honom här - tänk bara på 1686 års kyrkolag och konventikelplakatet från 1728! - ja, somliga superlutheraner har ju nästan verkat beredda att av "en harkling från Luther själv" göra en trosartikel. Men ord som dessa av Luther har varit ett starkt stöd för både Efs och frikyrkorörelsen när det gäller att själva läsa Skriften och pröva förkunnelsen (också Luthers):       

Jesus sade: Och sina egna får kallar han vid namn, och leder dem ut. Och när han har släppt ut sina egna får, går han före dem, och fåren följer efter honom, ty de känner hans röst. Men den främmande följer de inte, utan flyr ifrån honom, ty de känner inte deras röst som är främmande. (Joh. 10:4-5)

Ur Luthers predikan för Tredjedag Pingst: 
"I dessa ord är två ting som väl bör märkas: 1) Friheten till att tro och 2) Makten till att undersöka. 

Ni vet ju att våra själamördare har avspisat oss med det som möten, lärda män och stora doktorer fastställer och beslutar: det måste man hålla för gott och inte undersöka om det är rätt eller inte. Däri har de blivit så säkra på sig, att de nu påstår (som man uppenbarligen ser) att folket, vid risk för bannlysning, bör ta för gott allt vad de säger. Men här måste du ta ett spjut i handen och göra ett hål på deras sköld med, ja, deras beslut ska bli dvärgnät, och man ska ta tillbaka det svärd från dem, som de har rövat från oss, och rikta dess udd mot dem själva.

Märk därför väl, att fåren äger makt att undersöka det som man föreställer dem, och att de bör säga: Vi har Kristus till Herre, och framför alla djävulens och människors ord vördar vi hans ord; det vill vi förstå och undersöka huruvida Påven, Biskoparna och flera sådana kaxar gör rätt, eller inte. Ty Kristus säger här att fåren dömer och känner vilken röst som är den rätta eller inte. Nåväl, har de beslutat och fastställt något, så vill vi se efter om det är rätt, och döma därom efter den makt att döma som är lämnad åt varje kristen särskilt, ja, som ej är oss given av människor, utan av Gud själv. Ty så gör också de naturliga fåren, så att de flyr en främmandes och håller sig till sin herdes röst.

Härmed ogillar alltså Evangelium alla möten och alla påvliga stadgar, och lär att vi inte ska ta emot något utan undersökning, eftersom vi har makt att undersöka, och den makten tillhör oss ännu i denna dag. Men de har tagit svärdet ut ur våra händer, så att vi ej kunnat göra utslag i någon lära, utan har måst låta allehanda läror tränga sig in. Därför lär det väl göra dem ont i magen, att vi vill ta tillbaka svärdet från dem. Men man måste sannerligen ta det tillbaka, inte med våld, utan med ordet, och därför våga allt vad vi har, och säga: Jag är ett Guds får, hans ord vill jag ha och anamma; om ni ger mig det så vill jag hålla er för herdar. Men om ni sätter för mig någon bilära, och inte ger mig rena Evangelium, så vill jag inte hålla er för herdar, ej heller höra er röst. Ty det ämbetet, som ni berömmer er av, sträcker sig ej vidare än så långt ordet går. Finner vi nu att någon på detta sätt är herde, så ska vi ta emot honom; varom icke, så ska vi avsätta honom från ämbetet, ty fåren bör känna och urskilja herdens röst. Ger han inte rätt bete, så bör man ta staven av en sådan herde, och hatten av en sådan biskop, ty en med pärlor besatt hatt och en med silver beslagen stav gör ingen till herde, utan omsorgen om fåren och deras bete.

För att inga göromål måtte komma under omprövande, har de trängt sig till den myndigheten, att de kunnat ta svärdet ifrån oss, eller beröva oss rättigheten att undersöka, så alldeles att vi utan undersökning har måst anta allt som de föreställt oss, och det har nu snart kommit så långt med detta, att man av enbart en harkling från Påven är färdig att göra en trosartikel. De har jämväl föregivit, att överheten äger rättighet att förelägga sina undersåtar vad de behagar, utan att andra ska undersöka och döma därom, och det har haft en så faslig skada till påföljd, att om vi inte vore kristna skulle vi väl önska hundra tusen svärd över en enda Påve. Detta vet de också själva, och därför försvarar de med all makt sina lagar och stadgar. Ty om de skulle låta gemene man döma om dem, så torde deras stadgar måst stå tillbaka, och de måst predika Guds rena ord; men då bleve också deras buk smalare och dessa hingstarna inte så många.

Därför: beväpna er med detta ord, så att ni hugger sönder och genomränner allt det som inte är överensstämmande med Guds ord. Ty makten att döma tillkommer fåren, och inte endast predikanterna. Därför har ni frihet att undersöka och döma om allt som predikas. Ty hade vi inte den makten, så hade Kristus förgäves sagt i Matt. 7:15: 'Vakta er för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar.' Vi kunde ju inte vakta oss, om vi inte hade makt att döma om deras lära, utan hade måst acceptera allt som de säger och predikar.

Det andra stycket visar hur man inte bör tvinga någon till tron; ty fåren följer den de känner men flyr de främmande. Nu vill Kristus att man inte ska tvinga någon, utan låter var och en följa av frivilligt hjärta och lust, och inte av fruktan för skam eller straff. Man bör låta ordet gå ut och uträtta alltsammans. Vinner man därmed deras hjärtan, så kommer de väl självmant. Tron går inte av hjärtat, såframt det inte har Guds ord. Därför är vår tids herrar galna och rasande, i det de tar sej före att med makt och med svärd driva folk till tron, ty Kristus vill här att fåren ska komma självmant, därigenom att de känner hans röst. Men med utvärtes tvång kan man inte tvinga eller vinna hjärtat, såsom Påven med sina lagar har nödgat folk till skrift och nattvard. Kristus vill ha det fritt: han hade också kunnat bruka tvång, men han ville uträtta det med sin ljuvliga och kärleksfulla predikan. Den som följde med, han blev därvid, och lät ej rycka sig därifrån. Men dessa vill med svärd och eld, det är med ursinnighet, uträtta allt. Därför märk väl: man bör bara låta Guds rena ord ha sin gång, och sedan låta dem som man därigenom vinner följa med fritt; ja, då lär de väl frivilligt och av sig själva följa med.

Men därmed vill jag dock inte ha det världsliga svärdet avskaffat; ty det kan så hålla styr på folk, att de förblir i fred, och ej gör andra skada. Därför måste det blänka och brukas för de arga skalkar, som ej aktar på något Guds ord; men ingalunda kan det tvinga hjärtat och bringa det till tron. Därför måste svärdet bli stilla i trossaker. Där måste man gå in genom dörren, predika ordet och göra hjärtat fritt. Och på det sättet för man folk till tron, och annars inte. Det finns ju två slags regementen, nämligen över de fromma och över de onda; de fromma leds och kommer till rätta genom ordet, men de onda måste man hålla i ordning med svärdet.

Kristus förklarar själv sina ord när han säger: 'Jag är dörren in till fåren, och alla de som kommit före mig är tjuvar och rövare.' Därmed menas inte de som var sända av Gud, såsom profeterna, utan de som har kommit okallade, av sig själva, som berövar Gud äran och med sin falska lära dräper eller rövar bort människosjälar. 'Den som går in genom mig ska bli salig och ska gå in och ut och finna bete.' Här talar Kristus om den kristliga friheten, som består däri att de kristna nu är fria ifrån förbannelsen och lagens tvång, och kan hålla lagen allt eftersom de ser att kärleken till nästan och dess nödtorft kräver det.

Det gjorde också S:t Paulus: när han var hos judarna höll han lagen med judarna; hos hedningarna höll han den så som de höll den, såsom han själv säger i 1 Kor. 9:19-23: 'Fast jag är fri för var man, har jag likväl gjort mig till var mans tjänare; för att jag må vinna dess flera. För judarna har jag blivit såsom en jude, fr att jag ska vinna judarna; för dem som är under lagen har jag blivit som en under lagen, för att jag ska vinna dem som är under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som om jag vore utan lag (fast jag inte är utan Guds lag, utan är i Kristi lag), för att jag ska vinna dem som är utan lag. För de svaga har jag blivit svag, för att jag ska vinna de svaga; jag har för var man blivit allehanda, för att jag ska få göra några saliga. Men sådant gör jag för evangeliets skull, för att jag ska bli delaktig.'

Detta kan tjuvar och mördare, de falska predikanterna och profeterna, inte göra; de uträttar inte annat än att de stjäl, mördar och fördärvar. Men Kristus, den sanne och rätte herden, kommer allenast till det ändamålet att fåren ska ha liv och övernog. Detta vare nu nog sagt över detta Evangelium. Vi vill härvid låta det bero och bedja Gud om nåd att rätt förstå och fatta det."

Rosenius´ pingstpredikan

Påsk- och pingstvänner!

C O Rosenius bästa pingstpredikan är nog den i Dagbetraktelseboken för den 21 januari! Det är hälsosamma förmaningsord, väl värda att både läsa - och lyda!

Glad Fortsättning!

Påsk- och pingstvänner!

Glad Pingst och God Fortsättning idag på Annandagen (gudstjänst kl 11 i Iggesunds kyrka) med "urförsamingsinstruktionen" som är episteltext BÅDE på Nyårsdagen, tredje årgången, och på Annandag Pingst, första årgången (se själva!).

Glad Valborg!

Vi kanske får fira S:ta Valpurgis i verkligt vårligt, nästan somrigt väder. Hon är sannerligen värd att fira, författaren och missionären. Frid över hennes ljusa minne och glad valborgsmässoafton, alla!

Glad Påsk!

Påskvänner!

Igår på Annandag Påsk fick jag glädjen att trots aprilvädret leda en liten Emmausvandring från S:ta Maria kyrka i Iggesund till Iggesunds kyrka där vi firade Emmausmässa (bara ett par kilometer längs gångvägen Herbert Ruths väg på östra sidan järnvägen, men vi tog nästan en timme på oss inkl pauser). 

Under Emmausvandringen repeterade vi, liksom tyngda av sorg, Jesus sju sista ord på korset ("Fader, förlåt dem, för de vet inte vad du gör", "Mor, se din son och son, se din mor", "I dag ska du vara med mej i paradiset", "Jag är törstig", Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mej", "Det är fullbordat", "Fader, i dina händer lämnar jag min ande"). 

Men efter att ha passerat gångtunneln under järnvägen återerinrade vi oss även - fyllda av glädje, för här vet vi mer än de första Emmausvandrarna - Jesus fem första ord efter sin uppståndelse: "Varför gråter du?" "Vem söker du?" "Maria!" (Eller sätt in ditt eget namn!). "Släpp mej!" ("Rör mej inte" står visst i en form som betyder "Sluta med det du redan håller på med!" och Jesus låter ju alla andra röra vid honom) och slutligen "Gå och berätta!" o.s.v.

Idag är det Tredjedag Påsk. Emmausberättelsen fortsätter ju och vi behöver inte vänta ett helt år (till den s k andra årgången) för att läsa fortsättningen. Läs den! Den är bara bäst! Och lyssna gärna till Timothy Kellers (1950-2023) omskakande predikan över detta evangelium, tredjedagens evangelium i över 700 år. Genom tron och den moderna tekniken talar han ju ännu, fastän han är död sen i fjol våras. (Att det led mot slutet för hans tjänst här i tiden rapporterades över världen under Efs årskonferens i Umeå):

Påsken har ju bara börjat!

Enligt evangelieboken från 1697 ska följande texter läsas idag på Tredjedag Påsk (som de gjorde under dagens högmässa fram till 1772): Apg 13:26-41 och Luk. 24:36-49. I psalmvalslistan föreslås bl a Vänd nu om, ni sorgsna sinnen, Nu må väl alla glädja sej och Jesus Kristus Frälsaren.

Dessa läsningar och psalmer kan nog behövas årligen i vår kyrka idag. För att stärka oss i tron, när även somliga av kyrkans präster och biskopar (och ärkebiskopar) har börjat sväva så illa på målet beträffande det övernaturliga, t o m Guds existens [!!!] som självständigt, personligt, från människan åtskilt väsen, och då inte minst Kristi födelse av jungfru och kroppsliga uppståndelse! Båda visserligen först omvittnade av kvinnor men väl inte mindre trovärdiga bara fördenskull? Eller ska vi som så många professorer idag anta att både jungfrufödelsen och uppståndelsen nog bara var dåliga bortförklaringar av kvinnor som haft utomäktenskapligt sex eller smusslat undan en död, illa misshandlad manskropp? Jfr Lars Gunthers krönika i Sändaren!

EPISTEL: Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts. Ty folket i Jerusalem och deras ledare förstod inte vem Jesus var. De dömde honom och uppfyllde därigenom också de profetord som läses varje sabbat. Fast de inte kunde finna honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. När de hade fullgjort allt som var skrivet om honom tog de ner honom från korset och lade honom i en grav. Men Gud uppväckte honom från de döda, 31och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick 33har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag. Och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag skall uppfylla åt er de heliga och oryggliga löften jag har gett David. Ty på ett annat ställe säger han: Du skall inte låta din helige möta förgängelsen. David, som på sin tid tjänat Guds vilja, insomnade och förenades med sina fäder och mötte förgängelsen. Men han som Gud uppväckte har inte mött någon förgängelse. Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag. Se därför till att det som står hos profeterna inte slår in: Se, föraktare, häpna och förintas: jag utför en gärning i era dagar, en gärning som ni inte kommer att tro på när den berättas för er.”

EVANGELIUM Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!” De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Och han visade dem sina händer och fötter.  Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt.

Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Bön från 1697 (ngt bearb): Herre Jesus Kristus, vi ber dej att om någon bedrövelse, fruktan och rädsla kommer över oss, liksom dina lärjungar, att du då ville bistå oss och rikligen trösta oss, såsom du tröstade dem i deras bedrövelse och sa: Frid vare med er. Ja, ge då oss denna sanna Tröstaren: den helige Ande. Vi tror förvisso att du med samma kött och ben som du lades ner i graven med är uppstånden och nu sitter på Guds högra hand och ger oss ditt starka beskydd. Och vi ska slutligen komma till dej som är vårt kött och blod och bli lika din förklarade kropp. Ge oss detta, milde Herre Jesus, för din pinas, döds och uppståndelses skull. Amen!

Rosenius gästbloggar

Påskvänner!

Idag gästbloggar C O Rosenius med ord ur betraktelsen för den 30 mars:

Då vi i dessa dagar hör så mycket förkunnas om Kristi lidande och följer vår Frälsare på hans marterbana; då vi ser honom svettas blod i örtagården och hör honom på korset ropa ut om hela det i Skriften förutsagda försoningslidandet: "Det är fullkomnat!" — ja, då vi ser honom, för samma försoning, på ögonblicket benåda själva rövaren och tillsäga honom hela den saliga frukten av sin död med den ljuvliga försäkran: "I dag ska du vara med mig i paradiset!" — skulle vi inte en gång låta vårt otrosbidande ta slut och genast löpa i hans famn! Skulle vi inte i allt detta se hans utsträckta armar även mot oss alla och höra de orden av hans mun: "Också i dag vill jag förkunna det!" "Kom till mej, ni alla, som arbetar och är betungade; jag vill vederkvicka er, och ni ska finna ro till era själar."

Ja ännu en gång: ni som ligger fångna i ett hopp — varför dröjer ni med att vända er till fästet? Ska ni själva bli värdigare, eller ska Gud bliva nådigare? Nej, vänd er till fästet även idag! Ta det stora, viktiga steget att begära en hel benådning och upptagelse i hans förbund! Av alldeles oförskylld nåd bara för hans blods skull! Ja, ta det stora steget i dag! Och vet, att ännu ingen enda fattig syndare har tagit det steget förgäves. Tänk inte på en lång bön. Se hur kort rövaren bad, men fick genast tröstesvaret: I dag ska du vara med mej i paradiset. 

Men ett ska du akta dej för såsom för döden, nämligen att söka svaret i ditt eget hjärta, i din känsla. Nej, se svaret i Guds eget ord! Ta svaret här av Guds egen tillsägelse: "Också i dag vill jag förkunna det (nämligen förlossning) och vedergälla dej det dubbelt."

Detta heter nåd för nåd. Prisad vare Gud!

Pontus Adefjord i Järvsö

Påskvänner!

Det var fantastiskt roligt att för en vecka sedan få åka till Järvsö och njuta av "tillsammansdagen" på temat "Våga vara den du i Kristus är", med vår regionale missionsledare Pontus Adefjord. Två gedigna predikningar fick vi, till inledning och avslutning, och därtill en fantastisk välkomstlunch. 

Själv fick jag även tre hälsopromenader med en vän från Järvsö och missade det s k hälsingerådet, men jag tror att representationen från alla föreningar var god ändå. 

Tack till Järvsö Efs, Pontus och vår Herre!

Philipp Nicolais Rimpokal

Apropå Herrens kalk och "kalkens födelsedag" på Skärtorsdag om en dryg vecka: ska vi inte inför nästa psalmbok lyckas få Verbum att centrera de strofer som sjungs till "koralernas konung" resp "koralernas drottning"? 

Det är väl ganska uppenbart - vilket jag också läst någonstans - att kompositören Philipp Nicolai i typisk barockstil skapade dessa versmått för att åstadkomma en s k "rimpokal", fast i det här fallet snarare en "rimkalk" (som ju också kan likna en dopfunt) till heder för sakramentet och dess instiftare? Och då vore det väl skräp, nu när vi trycker texterna luftigare än i 1937 års psalmbok, om vi inte skulle kunna åskådliggöra detta i kommande psalmböcker: varje strof blir liksom ett konstverk med sin egen välsvarvade bägare. "Koralernas konung" och "koralernas drottning"! I sej en bild av Kristus och hans brud. Eller av de båda huvudsakramenten: dopet - dopfunten - och nattvarden - kalken.

Se t ex följande "centrerade" text (som jag även bearbetat lite extra): https://psalmboken.blogspot.com/search/label/Ett%20enda%20Jesus%20%C3%B6nskar%20jag

En passionspredikan

Påskvänner!

Ur en passionspredikan över Fjärde akten av Vår Herres Jesu Kristi lidande, hållen i Hedvig Eleonora kyrka år 1759 av kyrkoherden, teol dr Anders Carl Rutström. En verklig väckelsepräst, som några år senare (1766-70) skulle bli landsförvisad för sin tros skull, och som för sin politiska övertygelses skull och sitt försvar av 1720 års regeringsform dog i slottshäktet på Stockholms slott 1772. I en tid då passionsandakter blivit allt sällsyntare (har vi ens koll på att det är "Matteusserien" i år?) och väckelsebudskapet allt tunnare, kan detta nog vara uppbyggligt och väckande även för "Efs-are idag" att läsa:

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen!

Vi behöver inte erinra, att medlaren emellan Gud och människor, människan Jesus Kristus, är vårt antagna ämne till passionsbetraktelser i år. Vi har hört det betraktas på flera dagar under åtskilliga omständigheter. Och vi får ännu höra hur tåligt vår dyre medlare fortsätter i sitt dyrbara medlareämbete, ända intill dess han går in i det allraheligaste och finner en evig förlossning.

Men innan vi gör in i vår i dag tillämnade betraktelse, torde det bli en nödvändig sak att en liten stund fråga efter hur det går med vårt hjärtas upplysning och omvändelse, hur det har varit för våra hjärtan allt vad vi hittills har hört och var vårt hjärtas tankar nu håller till. Om dessa tankar på Jesus uppenbarat för oss Guds mildhet, som lockar syndare till bättring, om de fått upplysa vårt förstånds ögon, om vi blivit varse vår ovärdighet, vår stora fattigdom å vår sida, och Guds outgrundliga nåds rikedomar å Jesu sida, om vi kommit att vila med våra oroliga hjärtan på hans dyrbara medlareämbete och äntligen fått frid i våra samveten, samt om vi har blivit med honom så inplantade till en lika död, att vi också är uppståndelsen lika? Det vill jag fråga var och en av er på hans samvete. En fråga, som var och en noga höre och betrakte och sedan inom sig själv besvare inför honom, som är en domare över hjärtans tankar och uppsåt.

Ni må besinna att en osalig människa, som står under både syndens dom och syndens träldom, inte är hjälpt med att hon med hopen går till Guds hus, att hon med öronen hör sin medlare omtalas utan att förstå det med hjärtat; ty hon går lika död hem som hit. Allt detta länder till förhärdelse och förtappelse och inte till salighet. Men ändamålet med predikan om Jesus är, att vi må bli rätteligen omvända, rätteligen uppväckta, rätteligen troende, rätteligen pånyttfödda, rätteligen förnyade och helgade i Jesus. Och om sådant skett och fått ske, därom döme var och en av er inför Gud. "Pröven eder, om I ären i tron."

Detta är en anmärkning som jag inte kan undgå att göra, innan passionstiden flutit förbi. Vår tid går bort såsom en ström; vi far såsom en pil till vår dödlighets mål. Tiden är både ond och dyr. Människor ska göra räkning för sin tid, hur de i den hava levat. Ginge det så fort med vårt tilltagande i kristendomen som med våra år, vore det väl. O, att vi skrede Jesus allt närmare och närmare, allt efter som vi nalkas närmare graven och evigheten!

Jag minner er fördenskull på evangelium, som jag predikat för er, så att vår kyrkogång inte må bli ett utvärtes verk, och betraktelsen om Jesus räcka blott i passionstiden. Stackars den som har passionstiden endast några veckor om året och som inte på annat sätt känner honom. Om en ängel av himmelen talade för en sådan människa, och hon inte ville låta den helige Ande hjälpa sig, så vore det med henne lika ogjort, om än passionstiden räckte hela hennes livstid. 

Därför frågar jag ännu en gång, hur det står till med våra hjärtan i anseende till allt, som vi har hört? Står det väl till, så är det väl. Men beklagligt vore det, om vi också denna tid har gått ur glömska i glömska, ur mörker i mörker, ur förhärdelse i förhärdelse, ur död i död, ur fåfänglighet i fåfänglighet, ur flärd, glömska och värld i detsamma; så att man nu inför Herren måste säga: "Och när du mig av nåd till bättring kallat har, / har jag föraktat all den nåd du till mig bar." 

Herren Jesus hjälpe den, som sålunda förnöter sin levnadstid och denna dyra nådetid. Den helige Ande besöke hans hjärta och give honom ett eftertryckligt styng till bättring.