Det blev en härlig Jungfru Marie Kyrkogångs- och Uppsala Stifts Kyrkosångsdag på Njutångers Efs. En kvartett från kyrkokören uppträdde, och vi fick sjunga Dagen är kommen (122:2-4) en sista gång. "Ljus av Gud Fader, Ljus av Ljusens källa" - passade riktigt bra. Tack, Sigrid och Simon. Tack Stina för goda kyrkkaffekakan, som skulle bli rulltårta men blev skuren "på platten" istället. Tack Jesus.
Sedan blev det dopfest i Iggesund, isfest på Njutångersfjärden och musikgudstjänst i Iggesunds kyrka klockan 17. En riktig kyrkogångsdag, som den ju heter, men också "kyrkomusikens dag" som den också är. Kollekt till stiftets kyrkosångsförbund vid båda gudstjänsterna.
Helgens evangelietext från Lukas 2 slutar på följande härliga sätt:
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
Det vimlar inte av psalmer om Jesus uppväxt i Nasaret. Men Grundtvig har faktiskt skrivit en som finns i Dansk Salmebog men som hittills inte blivit känd i Sverige. Här i Sverige har Linderot faktiskt också skrivit en, som tyvärr heller inte blivit mycket sjungen eller kommit in i några av våra psalmböcker. Synd, tycker jag, för den är liksom Grundtvigs både originell och spirituell i bästa mening (jag har själv översatt Grundtvigs psalm och bearbetat Linderots något). Ni får väl prova sjunga dem om ni vill! Eller ännu hellre: skriv en ny psalm på samma tema och skicka in till psalmbokskommittén för 2030 års psalmbok!
Vill även passa på att rekommendera domprost P-O Sjögrens fantastiskt fina lilla bok "Tolv års ålder". Glöm inte det tipset! Kolla in den på t ex Bokbörsen!
Det hade naturligtvis varit förödande för den (än så länge) hyllade de jure-ärkebiskopen om fler journalister (än Sofia Lilly Jönsson, typ) varit tillräckligt pålästa för att ställa impertinenta frågor om medlemskap i samband med vår vän "Murres" ambitioner att bli partiledare för ett parti som oblygt vill avkraga (bland många, många andra) ärkebiskop em Gunnar Weman, biskop em Hans Stiglund, kh Åke Lundgren i Burträsk-Lövånger, km Evelina Bohlin i Dellenbygdens pastorat samt mina två tidigare kyrkoherdar Pär Stenberg och Mia-Marie Stigsdotter Kjellgren.
Böneveckan för kristen enhet har börjat. Vi får besök av Klas Lindberg från Brödraförsamlingen i Stockholm både i morgon lördag och på söndag. På måndag är det bönemöte på Efs Njutånger kl 19 och idag är det medlemsmöte på samma plats kl 14 (alltså ej offentligt möte), då vi har många viktiga frågor att samtala om inför framtiden. Själv ska jag vara på skolbesök i eftermiddag och kommer förmodligen för sent till medlemsmötet, men ni som läser detta får gärna be för både detta och andra möten denna vecka.
Så här ser morgondagens föredrag ut - gudstjänsten på söndag blir enligt "Minnesota-modellen", d v s enligt upplägg från Minnesotas kristna råd på temat från Jes 1:17-18. Då predikar Klas över temat "Stor eller liten nåd". Varmt välkomna till Iggesund i helgen, alla som har möjlighet!
IGGESUNDS FÖRSAMLINGSGÅRD kl 14-16 lördag den 21
januari
”Kristendom med hjärta o hjärna” – om herrnhutismens utveckling o inflytande –
föredrag av prästen Klas Lindberg från
Brödraförsamlingen i Stockholm
För kännedom: tidigt i morse la jag ut denna kommentar på Mikael Mogrens Fb-sida, under en bild på fyra unga präst- och diakonkandidater som ska vigas av honom nu i helgen.
Fin bild på fina människor! Men problemet med de vigningskrav du infört är att alla nu säkert kan veta att ingen av de vigda ser (eller vågar tillstå att de ser) något särskilt "underbart" (HB86), välsignat och väldesignat med förbundet mellan man och kvinna, eller med att ha en mor och en far (jfr 4 o 6 budet i Stora katekesen). Det är som när barnmorskornas samvetsklausul upphörde: nu kan vi inte tänka att just den där vi tyckte om står för något annat än Staten.
Att de nyvigda inte okvädar andra slags par eller förvägrar dem varje form av förbön eller välsignelse är ju dock bra. Salve venia.
Jag kan även rekommendera den falske biskopen Andreas Holmbergs blogginlägg om Arbetsvägrare. Mitt numera biskopligt klingande namn och det underbart satiriska veckobladet från Grönköping - vars kyrkoherde Hilarius Boklund numera i tidens anda förnekar jungfrufödelsen och menar att Jesus avlades av en timmerman - har hjälpt mej att söka odla min satiriska ådra på ett sätt som knappast fungerar på en seriös blogg som denna.
Den riktige biskopen Andreas Holmberg får ursäkta, men situationen i Svenska kyrkan idag inbjuder verkligen till besk satir. Både jag och den utomordentligt riktige prästen Lars Gårdfeldt ställer oss ju undrande till hans besked om hand vägra prästviga präster som tror att äktenskapet per kristen definition är ett förbund mellan man och kvinna med hänvisning till att kyrkoråden i Stockholms stift ändå vägrar anställa sådana! Både jag och Lars Gårdfeldt undrar förstås: men om någon församling, en samarbetskyrka med Efs t ex, faktiskt vill anställa en sådan - skulle den riktige biskopen Andreas Holmberg prästviga dem då?
Biskop de facto Stefan Gustavsson kommenterar "de tre vise männens utspel" så här på Tjugondedag Knut. Varningsklockorna ringer väl också för Efs, som (ännu) inte är någon frikyrka? River inte detta upp hela grunden för samverkansavtalet mellan Efs och Svenska kyrkan?
Jag väntar mej nu en kommentar även från Efs-biskopen Kerstin Oderhem, som var bra ute mot Åsa Nyström i avkragningsärendet i Lule stift (där domkapitlet fick bassning av överklagandenämnden men prästen började jobba med annat).
Så till något roligare: det är ju i dag Tjugondedag Knut, som traditionellt avslutar julfirandet. Till min glädje fanns julkrubban kvar i Enångers nya kyrka när jag idag spelade på en begravning där. Men här demoleras ett pepparkakshus under glatt avsjungande av "tjugondedagspsalmen", vars "koral" är komponerad av ingen mindre än Emmy Köhler (som gjort melodin även till Nu tändas tusen juleljus).
Under julhelgerna slog tidningen Syres avslöjande om tre biskopars (bl a min namne i Stockholm!) vägran att viga prästkandidater som definierar äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna ner som en bomb i Svenska kyrkan och Efs.
Nu måste ju vår missionsföreståndare Kerstin Oderhem och min distriktsföreståndare Sara Edström och Efs-prästen Annahita Parsan och gärna även nån karl med ryggrad (om det finns sådana) tala allvar med biskop Andreas och helst även ärkebiskop Martin.
Det finns väl ingen fråga som Efs velat förknippas med så lite som den här! Men centerpartiets Daniel Bäckström-affär (hur många velande Efs-are med motstridiga ledar- och karriärambitioner finns det egentligen?) har inneburit ett månadslångt saltande i såren, där ju Efs i riksmedia rent av presenterats och identifierats som "väckelserörelsen som är emot att viga två av samma kön"!
Och när nu Andreas Holmberg (biskopen) går ut med att han inte vill viga prästkandidater med klassisk äktenskapssyn eftersom de ändå inte kan få jobb i Stockholms stift, då är ju frågan om nån från Efs ens vågar viska "Jo, kanske hos oss"?
Vidare (i Fb-gruppen Samtal om Efs profil och framtid):
Heder åt tidningen Syre som pressade biskoparna på ett sätt som varken Dagen eller Kyrkans Tidning gjort. Vi behöver naturligtvis få veta hur det är, även om stämpeln "homofientlig" är tung att bära för den som bara står för samma äktenskapssyn som hela Svenska kyrkan på 00-talet och som ännu uttrycks i de flesta vigselpsalmer och psalmboksvigselordningar ("underbart har du skapat man och kvinna", "som mannen och kvinnan i glädje tillsammans")! Blir f ö intressant att se om nya psalmbokens vigselpsalmer görs lika könsneutrala som vigselordningen i kyrkohandboken 2017:
Simon Wämmerfors replikerade på Fb:
"När det begav sig var det ju tydligt uttryckt att inställning i denna fråga inte skulle vägas in vid tjänstetillsättningar. Men nu tycks det då som om att församlingarna åtminstone i Stockholms stift struntar i det i systematiskt skala. Biskopen hade ju kunnat gå tillrätta med sina församlingar istället."
Jagsvarade:
Exakt. Och han vill då alltså inte heller viga några såna där "typer" till tjänst inom Efs heller (eller)? Det verkar ju mer och mer ha varit en historisk dumhet att i motsats till övriga nordiska väckelserörelser sätta sina förkunnare under den biskopliga tillsynen mer än under missionsföreståndarens. När biskoparna var högkyrkliga på 40-50-talet blev Efs så frikyrkligt som det bara gick, men när de alltmer blev liberalteologer (jfr ultraliberale Hammar!) passade det minsann att bli kyrkligt som bara den! Det får vi äta upp nu. F ö har vi ju sett samma typ av glidning på 00-talet, när alla biskopar först skulle värna äktenskapet som något unikt för man och kvinna men till slut en efter en anslöt sej till den statliga definitionen. Hade brevkontakt särskilt med Tony Guldbrandzén och märkte hur svårt de hade att stå emot och bli utmålade som fiender till homosexuella - vilket de ju absolut inte var (särskilt inte Tony!).
I år (den 24 augusti, på Bartolomeusdagen och Ukrainas nationaldag) skulle poeten Bo Setterlind ha fyllt 100 år. I Strängnäs firas hans minne varje år den 24 augusti i Setterlindsparken, men i år torde det firas på fler ställen. I år (den 2 april) är det även 100 år sedan bildhuggaren ("förkunnaren i trä") Eva Spångberg föddes. Hon valdes i en omröstning i Kyrkans Tidning till 1900-talets mest betydelsefulla kvinna i Svenska kyrkan och fick bland många andra utmärkelser även ett fint evangelistpris.
Jesus och barnen av Eva Spångberg, relief i Rödeby kyrka:
Det är sant att Jesus lever (SvPs49), en av Bo Setterlinds minst sjungna psalmer:
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
