Nye ärkebiskopen är utom all tvekan en utmärkt pedagog. Han och den 18 år äldre Tony Guldbrandzén (biskop i Härnösand 2001-09) arbetade tillsammans fram den fina serien Gudstjänst 1-4 (Bokförlaget Origo 1992) som provats i praktiken i deras gemensamma tjänst i Tumba. Även om evangelieboken ändrades 2003 och därmed i en del avseenden gjorde fyrbandsverket obsolet, vore det synd att bara ställa undan det. De flesta teman är sej ju lika, och även Elisabeth Edströms "bibelvisor" för varje söndag är sannskyldiga pärlor, väl värda att bruka.
Vissa teologiska påpekanden förtjänar att citeras i sin helhet, vilket jag också gjort på åtskilliga ställen i min kyrkoårsblogg Kyrkans solvarv. Andra känns mest, även så här inför Johannes Döparens adventssöndag, som taffliga försök att dämpa förkunnelsen om domens allvar och omvändelsens nödvändighet. Utvecklingen mot att fira Domssöndag som en ren glädjedag (en fröjd utan bävan) tycks ta fart genom denna gudstjänstserie, och det framställs som viktigt att Johannes Döparens budskap predikas "utan att människor känner sig fördömda." Que? Vem har inbillat just oss att vi ska slippa undan den kommande vredesdomen? Lagen låter oss inte slippa undan, förrän vi betalt "den yttersta skärven".
Sedan måste ju också Evangelium förkunnas, om honom som verkligen betalade "den yttersta skärven" för vår skull. Så att fördömda syndare finner vägen ut ur sin fångenskap - och vägen hem till Fadern. Som Johannes Döparen, lagpredikanten, ropade: "Se Guds Lamm, som borttar världens synd!" Ja, redan i början av sin förkunnargärning var det "syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop" han förkunnade. Gamla förbundets siste profet såg längre än de flesta. Vi måste nog börja lyssna till honom. Nu igen.
Då har inte bara Efs en framtid och ett hopp, utan också Svenska kyrkan, vårt land och vår värld.
Nu får jag kanske en del moderna Efs-are på mej, ty denna "gökottepsalm" hör definitivt till Franzéns allra minst sjungna, trots att den stod i psalmboken ända fram till 1986 (de första 118 åren som nummer 116 och de sista 50 åren som nummer 607). Kanske det är melodin som kommit i vanrykte? - den var dock känd som "Luthers Sanctus" som också den fanns i psalmboken förr ("Esaias såg den Allrahelgaste"). Innehållet är i varje fall uppbyggligt, om än formen även för mej ter sej rätt ålderdomlig.
Så här ser Franzéns himmelsfärdstext hursomhelst ut (mycket lätt bearbetad av undertecknad):
*Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far upp till det ljus, vars sändebud du var. Nu himlars himmel för dej öppen står, till Majestätets högra hand du går. Dock ser du än med kärlek till den jord, där du ditt blod har lämnat och ditt ord. Ifrån all världens tron, o mänskors vän, du ser till oss och oss välsignar än, då vi på korsets stig, som här du gick, med hopp och tro mot dej har vänt vår blick. //: Helig är Herren, Fadern, Skaparen! :// //: helig är Herren, Sonen, Medlaren! :// //: helig är Herren, Anden, Tröstaren! :// Så himlen stämmer upp sitt fröjdeljud, och jorden kläder sej i högtidsskrud och svarar: Helig, helig, helig Gud!
Nej, det här är inte precis någon gökottepsalm. Men egentligen ska Himmelsfärdsdagen firas med en rejäl högmässa kl 11 - med sex ljus på altaret och vit klädsel av både altare och predikstol. En Kristusfest - och "Halleluja, sjung om Jesus" handlar ju i sista versen om honom som stiger ner ibland oss och mättar oss vid sitt bord. Nattvard passar alltså utmärkt denna dag.
Fast gökottan är definitivt en av årets höjdpunkter. En gudstjänst med särställning. (Även om vi knappast sjunger Franzéns himmelsfärdspsalm där heller). Ett alldeles speciellt budskap.
Glad Nikolaus! Även kallad Nilsmässodagen. Finlands nationaldag.
Nu till dagens lucka i adventskalendern:
Den s k herdesöndagen (3 söndagen i påsktiden) har alltid haft en särskild ställning i kyrkoåret och påsktiden. Just för den söndagen skrev Frans Michael Franzén nedanstående psalm, med den ursprungliga rubriken "Den gode herden". Men herdetemat återkommer så ofta i bibeln och kyrkoåret, att psalmen sjungits vid åtskilliga andra tillfällen, även inom Efs (fanns i Sionstoner 1906-1986).
Den är helt klart en av Franzéns mest älskade och uppbyggliga psalmer, full av allusioner på bibelns "herdetexter" i både Psaltaren, Hesekiel och Johannesevangeliet. Dock kanske lite på nedgång i användningen efter att melodin 1986 återförts till Crügers lite hoppiga original. Ofta har dessa "återföringar" varit lyckade, men så tror jag inte var fallet här. Den jämna lunken, i min barndom i frisk marschtakt, passade bättre till Franzéns text och själva vandringstemat.
Här får psalmen dock ha Crüger-koralen i original, dock i två olika utföranden. Texten är också i original, d v s utan verbrättelsen som gjordes 1986 på slutet (från "där skolen I ock vara"). Konsekvens inom varje enskild psalm var annars huvudregeln, men den lilla talspråkligheten ansågs kanske ursäktad så här i mer direkt anföring? Själv har jag i vissa psalmbloggar bearbetat bort alla äldre verbformer (också det konsekvent), men de tjusiga rimmen blir onekligen bättre i originaltexten som alltså följs här, om än "rättstavad".
DEN GODE HERDEN 1. Den korta stund jag vandrar här, vad fruktar jag och klagar? Han som den gode herden är, han mina steg ledsagar. Han som gav livet för sin hjord än med sin Ande och sitt ord är när oss alla dagar.
2. Jag hör hans röst och känner den och går dit han vill kalla. De sina känner han igen, han räknat har dem alla. Han söker den som vilse far, den svage i sin famn han tar, upprättar dem som falla.
3. Han styrker mig med livets bröd vid nådens helga källa, där Andens kraft mot synd och död, där frid och fröjd uppvälla. Hur mörk min väg bland törnen går, blott jag ej viker från hans spår jag ej skall modet fälla.
4. O du som sade: "Ingen kan de mina från mig taga", dig mot en värld jag ropar an, som vill mig från dig draga. Låt mig ej villas bort från dem, som till din Faders sälla hem du lovat att ledsaga.
5. Hur tomt är allt vad världen har, hur kort dess nöjen vara! Snart stundar natten, då envar av oss skall hädanfara. Och då, vad är all lycka här emot det löftet: "Där jag är, där skall ni också vara!"
Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.
Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".
Det är vår Konung som kom till oss på en åsna, på ett lastdjurs föl. Och efter fullbordat frälsningsverk har han återtagit sin tron. Liksom vers 4 av gårdagens underbara påskpsalm, handlar denna psalm om den världsmission Efs fått vara en del av - om Kristi rikes utbredande "så långt som dagen hinner." En underbar psalm: jfr Stålfarfars version i det andra klippet här nedan!
Vid Franzén-jubileet i Härnösand för tre veckor sedan (12 november) sjöngs psalmen som solosångspostludium av organisten Heri Eystùrlid. Ett starkt minne, liksom när "min" domkyrkoorganist i Lule, Rolf Ericzon, spelade psalmen i Stensele kyrka under en ekumenisk vecka någon gång på 90-talet. Min blivande vigselpastor (2001) Gerard Willemsen höll ett timslångt bibelstudium över Daniels bok kapitel 2, och jag tänkte att den berömde organisten på läktaren kanske ledsnat och åkt hem. Men han var kvar - och maken till exekverande av denna Franzénpsalm (som vi sjöng till avslutning) har jag aldrig hört, vare sej förr eller senare. Rolf fick verkligen nåden att illustrera både denna psalm och orden i en 1986 borttagen Franzén-strof: "Men Kristi rike varar / och sig alltmer förklarar. / Välsignad vare han / som kom i Herrens namn."
Koralvariant i tretakt:
1. Din spira, Jesus, sträcks nu ut så långt som dagen hinner. Ditt rike står till tidens slut, det står då allt försvinner. Ditt namn bekänns med himmelskt mod och för ditt kors, din segerstod, nedfaller folk och kungar.
2. Det barn som föds till dig man bär. Till dig man flyr i döden. Om du i lyckan bortglömd är man söker dig i nöden. Där friden bryts, där orätt rår, på plågans bädd, i sorgens år din tröst allena gäller.
3. Kom, Jesus, var i ve och väl, i liv och död oss nära och gjut i var förkrossad själ din Ande med din lära. Oss styrka giv till helig strid och samla oss i evig frid då du all världen dömer.
Denna psalm om Kristi kungarike blev först publicerad i Prof-Psalmer från 1812 (publicerad tillsammans med Johan Olof Wallin) och därefter intagen i 1819 års psalmbok.
Den är enligt uppgift en av de endast tio svenska psalmer som redan före 1986 års psalmbok fanns med i samtliga svenska kristna samfunds psalmböcker (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990).
Andra strofen - som ofta citerats - slutade ursprungligen: "Där oskuld trycks, där dygd blir hädd, / i sorgens hus, på plågans bädd / din tröst allena gäller." De flesta tyckte nog ändå just i detta fall att psalmkommitténs bearbetning av strofen gjorde den redan folkkära texten ännu bättre.
Varje söndag är ju en liten påskdag, en Kristi uppståndelses dag. Så även Andra söndagen i advent. Så det är inte helt fel med en påskpsalm idag. Frans Michael Franzéns näst mest sjungna psalm torde vara påskpsalmen "Vad ljus över griften", länge närmast obligatorisk ingångspsalm på påskdagen (ungefär som Wallins "Var hälsad sköna morgonstund" på Juldagen), men å andra sidan sällan sjungen vid något annat tillfälle (även däri liknande den kända julottepsalmen) och därmed trots allt aldrig riktigt "insjungen". Med sina fem långa strofer bräcker den "Var hälsad" som psalmbokens längsta ståpsalm.
Under min uppväxt på 70-talet var det fullkomligt självklart att alla fem verserna skulle sjungas - ända fram till Kristi återkomst, hans andra advent, och åtskiljandet mellan ogräset och vetet! Men under det nya millenniet har man ofta sjungit bara två, max tre strofer av påskpsalmen (och t o m ibland även skurit ner julpsalmen till tre strofer!). Därmed mister man, menar jag, den särskilda högtidskänsla som består i att någon enstaka gång, just vid särskilda högtider, sjunga en riktigt lång psalm i sin helhet (t ex psalm 1 i 1986 års psalmbok, "Gud, vår Gud, vi lovar dig", som också helst ska sjungas i sin helhet). Som Efs-are kan man jämföra med att stående sjunga långa "Med Gud och hans vänskap" vid årskonferenserna. Knappast ett gudomligt krav eller anbefallt i bibeln - men ändå!
Här kommer nu psalmen i sin helhet - men inte i originalversion, inte heller i 1986 års psalmboks version (bearb av Karl-Gustaf Hildebrand), inte heller i finlandssvenska psalmbokens (närmare originalet), utan (av upphovsrättsliga skäl) i min egen från Stora Nätpsalmboken:
*1. Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd! Fullkomnad är Skriften, o salighets höjd! Från himmelen hälsad han framgår i glans och världen är frälsad och segern är hans. Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt, och vakten har flytt för hans andes fläkt, och avgrunden bävar. Halleluja!
*2. Här var mellan ljuset och mörkret en strid, dock segrade ljuset för evig tid. Nedstörtad är döden och tron står nu opp bland jordiska öden med himmelens hopp. Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här? Den levande ej bland de döda är. Uppstånden är Jesus. Halleluja!
*3. Så himlen oss givit försoning och gjort att graven har blivit till glädjen en port! Ni huvun som böjdes vid korset i bot, höj blicken och fröjdas trots fienders hot! Kom, skingrade hjord, till din herde igen! Han lever, han lever och följer dej än osynlig från himlen. Halleluja!
*4. Nu storma, o tider! Hans kyrka står fast. Som ljuset sej sprider hans lära med hast. Ut går i all världen hans utsända bud och vittnar bland svärden och bålen om Gud, och vittnar om honom, o tröst i all nöd, som, död för vår synd, ¨ blev genom sin död en förstling till livet. Halleluja!
*5. Ni fromma som klagar, vad sörjer väl ni? Snart är både dagar och nätter förbi. Snart jorden upplåter sin famn till er ro, snart uppstår ni åter likt korn som får gro. Han själv som dem sådde ska komma till slut och samla in skörden, men först skilja ut allt ogräs från vetet. Halleluja!
Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), bearb. A.H. 2017
Musik: Dansk ca 1528
Lägger även in min kommentar från de psalmbokssidor jag har på nätet:
Den ståtligaste av våra svenska påskpsalmer är utan tvekan denna, som också är psalmbokens längsta "ståpsalm"! Den gavs först ut i Wallins/Franzéns gemensamma häfte Prof-Psalmer 1812, men hade redan 1811 inlämnats till psalmbokskommittén och godkänts av den, och är därmed en av Franzéns tidigaste psalmer.
Faktiskt har vissa av Franzéns jublande utrop ifrågasatts och t.o.m. ändrats - i Missionsförbundets sångbok stod det fram till 1920 "var själ kan bli frälsad" istället för "och världen är frälsad". Och att hela tredje strofen "Så himlen med jorden försonade sig" där var utesluten ända fram till 1986, berodde knappast bara på utrymmesskäl. Den objektiva, i Kristus redan skedda försoningen mellan "himmel och jord", mellan Gud och människa, förnekades ju länge uttryckligen på den kanten. Men nu kan man åter - i strid mot Waldenströms lära från 1875 och framåt - frimodigt säga: "Genom Jesu lidande och död på korset har Gud försonat hela världen med sig själv." (Missionskyrkans konstitution, "Trons grund och innehåll" s. 2). Det innebär inte att människan inte behöver låta sej försonas med Gud, jfr 2 Kor. 5:20. Men den allmänna amnestin är utfärdad och bara att ta emot.
Hymnologen Oscar Lövgren menar för sin del att Franzén bör ha haft de då så aktuella Napoleon-krigen i åtanke när han i vers 4 skriver: "Nu stormen, o tider! / Hans kyrka står fast." Och det är ju troligt. Säkert är att den samtidigt (åter) begynnande världsmissionen får starka uttryck i den versen (t.ex. "Ut gå i all världen / hans sändningabud"). Och i sista strofen ser vi fram emot det kristna evighetshoppet, även om det finns ett stort allvar i slutradernas "...samla in skörden, men först skilja ut ogräset från vetet."
Tyvärr sjungs nuförtiden ofta bara de två eller tre första stroferna, vilket gör att helheten och "förkunnelsen" blir lidande (psalmen är ju en hel predikan). Man kanske skulle låta folk sjunga den sittande för att inte vilja göra slut på psalmen alltför snabbt? Eller också gör vi som seden är i Danmark och förutsätter frejdigt att en psalm ska sjungas från början till slut, oavsett längd.
Melodin tros vara just dansk eftersom den först påträffats i Danmark och trycktes i Thomissöns koralbok 1569 (till texten Gladelig wille wi Halleluia siunge, se noterna hos Sibelius-Akademin!). I Haeffners koralbok gick den i dansant tretakt (vilket var ovanligt i den koralboken!), men den daktyliska versen gör ju även fyrtakten (fr.o.m. 1939 års koralbok) lätt och ledig. Koralen är ju ståtlig - men den är framför allt glad!
Glad "andra advent"! Rekommenderar två intressanta apologetiska texter från Världen idag: Dels Stefan Gustavssons om meningen med livet, universum och allting, dels Anders Gärdeborns om cellen och Volvofabriken. Säkert inte invändningsfria, men absolut väl värda att reflektera över. Både "andra advent" och annars. Dessutom enligt min mening bra underlag för samtal med människor som (ännu) inte delar vår tro på himmelens och jordens Skapare.
Från Sinai till Golgata - efter intåget i Jerusalem och nattvardens instiftande går ju vägen - och även kyrkoåret - fram till Golgata avrättningsplats på en liten kulle utanför Jerusalem. Men Franzén anställer en betraktelse där Sinai berg (flera tusen meter högt) och Golgatas kulle ställs i relation till varandra. En klassisk skildring av "lag och evangelium", som dock försvann ur psalmboken 1986.
1. På Sinai stod Herren Gud, bland eld och rök och tordönsljud han stod, fördold i töcknen. Basunen ljöd, och Herrens röst med häpnad slog allt folkets bröst, och berget skalv och öknen. Och Herren talade och bjöd och sade: Den är evigt död som av min budords rätter blott en åsidosätter.
2. O samvete, o röst av Gud! Som himlens stjärnor lagens bud oss lyser evigt klara. Men vem på hela jordens rund, vem finns, som kan i domens stund den starke Hämnarn svara? En enda finns, som svara kan: "Allt är fullbordat!" säger han, sin blick till himlen höjer och ner sitt huvud böjer.
3. Från Sinai till Golgata ditt öga vänd, o människa, och se vad du har brutit. För dig han lagens vrede bär, o syndare, för din skull är hans helga blod utgjutet. O kom, försmält av ånger, kom och låt ditt hjärta skapas om. Låt tron din ande liva och frukt i kärlek giva.
Text: (=SvPs1937 nr179) Frans Michael Franzén Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)
Efter Frälsarens intåg i Jerusalem på en åsna (som vi firar både "Första advent" och Palmsöndagen i Stilla veckan) följde ju bl a nattvardens instiftande. Och en av Franzéns mest älskade och sjungna psalmer handlar om det. Tyvärr sjungs den nuförtiden nästan bara på Skärtorsdagen (har dock även hört den sjungas vid en konfirmation). Här kommer den, lätt bearbetad av 1969 års psalmbokskommitté.
När Franzén den 1 juli 1817 publicerade bearbetningen av sin egen sju år gamla psalm i Stockholms-Posten, skrev han att den hade till ändamål att "enkelt och troget framställa själva handlingen därvid, såsom icke endast skedd, utan skeende ännu för att stärka intrycket av instiftelseorden och den efter dem följande bönen".
Psalmen har haft en mycket stark ställning i svensk kristenhet under 1800- och 1900-talen, och gärna sjungits som beredelsepsalm inför nattvarden. Alldeles särskilt har den i många församlingar varit en närmast obligatorisk skärtorsdagspsalm.
Melodin är tidigast känd från Thomissons koralbok 1569 till texten Hielp Gud att ieg nu kunde. I Haeffners koralbok gick den i 2-takt, men är nu "rytmiserad" i enlighet med den äldsta förlagan.
Alternativ norsk koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):
I år handlar adventskalendern om Frans Michaël Franzén (1772-1847) som föddes i Uleåborg (Oulu) i dåvarande svenska landskapet Österbotten i svenska riksdelen Finland eller Österland för 250 år sedan och som blev biskop i Härnösand under C O Rosenius´ studietid på gymnasiet i denna stad, som både då och långt fram i tiden kallades "Norrlands Atén" men som (traditionslöst nog) tyvärr inte fick Norrlands första universitet.
Och i första "luckan" hittar vi givetvis Franzéns mest kända psalm, adventspsalmen "Bereden väg för Herran" från 1812! (Nb: originalet har "som kommer i Herrens namn"!).
Gott Nytt Kyrkoår! "He jer bara å gallhojt", sa tenoren Conny i Ersmarkskyrkan. "Yla på!" uppmuntrar Malin Wollin i Expressen inför det årliga kyrkbesöket. Men Ängsliga hjärta, som hon nämner, går väldigt lågt på slutet (näst sista tonen är psalmbokens näst lägsta) så man MÅSTE börja högt! Och du har helt rätt, Malin, det är en av lärjungarna som skrivit den! Lite udda som adventspsalm, kanske, men exemplet är bra och psalmen passar inte alls illa så här på kyrkoårets första dag:
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
