Jesu återkomst inställd

Påskvänner!

Vill bara så här på "andra advent" påminna om att det enligt senaste forskning och modernaste teologi är rena barnsligheter att tro på Jesu återkomst i makt och härlighet. (Han trodde ju att världen snart skulle gå under, stackarn). Undvik därför helst, liksom gårdagens helgsmålsbönshållare i radio, att läsa dagens heliga evangelium - det kan ju så lätt missförstås - och sjung några julsånger istället. Om denne, förmodligen normalt ruttnade eller av hundar uppätne, profet alls återkommer så är det i våra hjärtan eller i våra medmänniskor. Det var väl där han (möjligen) uppstod också.

Om någon fortfarande tvivlar på att Jesu återkomst (det vi och av allt att döma även han själv brukade mena med den alltså) verkligen definitivt är inställd, vill jag påminna om att läran i åratal opåtalt spridits av en i Svenska kyrkan mycket aktad person och ärkebiskop em. Skulle detta inte räknas som "mainstream" hade han förstås avkragats för länge sedan, tillsammans med såna där missionsprovinssnubbar eller som Olle Fogelqvist och dylika subversiva personer. Inte heller Ulla Karlssons teologi, som i sak inte ligger emeritusärkebiskopens fjärran, har ju förorsakat någon avkragning (om än viss kritik och en "prövotid" då hennes roll som präst ska begrundas tillsammans med biskopen).

Observera allmänna grundläggande emeritusärkebiskopliga konstateranden som att "det inte spelar någon roll för honom vad som hände för 2000 år sedan". Ja, att "vad som verkligen hände kan vi lämna därhän". Eftersom vi nu har en helt annan världsbild än på bibelns tid, och tack vare naturvetenskapens allomfattande kunskap inser att något syndafall aldrig ägt rum, så kan vi inte heller tro på en försoning genom en andre Adams offerdöd och andra förlegade läror, som t.ex. en fysisk återuppståndelse eller en verklig återkomst för att döma levande och döda. I den mån något syndafall alls anses ha ägt rum tycks det nuförtiden rent av kunna bli föremål för öppen eller mer försiktig uppskattning, jfr morgonandakten i radio från 1992 av prästen Marianne Blom, och Christer Enanders undran efter nya ärkebiskopens sommarprat.

Vad som återstår av kristen tro kan vi samla i den rekordtunna boken "Hammars dogmatik" där vi kan ta del av det enda säkra Jesus-ordet "Gud är ande" och några reflektioner kring "Vetekornets lag". Mest liknar det en sorts "Pippi-Långstrump-tro" där trosobjektets betydelse är rent "narrativ" och där det inte spelar någon som helst roll vad som verkligen hände med Tommy och Annika för 70 år sedan. Huvudsaken att vi blir upplyfta och inspirerade av själva berättelsen. (Inte undra på att redan morgonandakten jag var på 1990 på Rättviks stiftsgård utgick från en berättelse ur Madicken).

Heder åt Eskil Franck som sa ifrån och lämnade det bedrägliga förfarandet med den kristna tron. Men vad göra med alla högt uppsatta teologer som fortsätter låtsas vara kristna och t.o.m. evangelisk-lutherska inför reformationsjubileet 2017? Verkar inte påven ganska renlärig vid en jämförelse?

Tvivel och tro

Påskvänner!

Jag kan tvivla både på Jesus och på mej själv. Jag är inte alltid särskilt trosfrisk. Men vad jag aldrig, aldrig, aldrig tvivlat på är att Jesus verkligen menar att han ska komma på himmelens skyar för att döma levande och döda. Det skulle aldrig falla mej in att försöka inbilla folk att han, eller evangelisten om man nu tror att Jesus är mer eller mindre påhittad, med detta (se söndagens evangelietext!) egentligen avsåg att han skulle komma tillbaka "i våra hjärtan" eller "i våra medmänniskor" Bullshit!

Varför, varför, varför ska sånt alls behöva sägas i en evangelisk-luthersk, ja, kristen kyrka som tänker fira reformationen 2017? Och varför får missionsföreståndaren så mycket skit för att han på försiktigast möjliga sätt sätter ner foten i äktenskapsfrågan? Ska EFS sitta still i båten även när den sjunker?

Bearbetningar av några Sionstoner 1972-sånger

Påskvänner!

Vissa sånger döms ut eller glöms bort p.g.a. några petitesser. "Här har du mig, Herre, din ringaste man" var en av de vackraste nyförvärven i Sionstoner 1972, och följde t.o.m. med in i EFS-tillägget 1986, men mönstrades ut 2003, förmodligen mest p.g.a. maskuliniteten i termerna "din ringaste man" och "människoson" (förf. Tore Nilsson var ju man, åtminstone enligt de könsbegrepp som gällde fram till 2013). Ska alla, även församlingens kvinnor och döttrar, frimodigt sjunga med, och ska sången ö.h.t. överleva på 2000-talet, behövs kanske några enkla ingrepp. Rättsinnehavarna får gärna protestera (så tar jag bort dem), men det här är mitt förslag:

Här har du mej, Herre, den minste du fann,
den svagaste kämpen i skaran.
Jag ber om en plats där jag tjäna dej kan,
och följer du räds jag ej faran.

Här har du mig Herre - jag tror dig, Guds Son,
fast lätt jag förtvivlar och syndar,
men rustar med kraft du mig ovanifrån
till strids för ditt rike jag skyndar.

Här har du mig, Herre - du känner mitt jag
som aldrig vill bli vad du menat.
Men ta mig att tjäna och kämpa idag,
ja, sänd mig, när helt du mig renat!

Här har du mig, Herre, ett barn av den jord,
vars ande det timliga binder.
Men möter jag dig och ditt kallande ord
blir världen ej mera ett hinder.

Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd,
med tjänandets kärlekseld tänd mig
och låt mig få strida din strid till min död.
Här har du mig, Mästare, sänd mig!

(ST 1972 nr 468, förf. var 26 år när sången skrevs)

Den andra sången, också den av Tore Nilsson, har drabbats av "stig/mig"-rimmets upphörande ("Jesus har offrat allting för mig / när han i kärlek gick smärtornas stig"). Jag föreslår:

Jesus har offrat allting för mig,
när han i kärlek tog skulden på sig.
Korset som tyngde, gisslet som slog,
törnet som sargade ödmjukt han tog.

Vem vill då offra allt på hans bud,
vem går med budet från levande Gud?
Jesus stod tyst vid smälek och slag,
Jesus gav allting - hur mycket ger jag?

Herre, här är jag, livet jag ger,
följer dej glad under korsets banér.
Jag som är ung vill börja idag.
Jesus gav allting - hur mycket ger jag?

Skulle jag tveka, ställ för min blick
Smärtornas man, då han korsvägen gick.
Han är min styrka, själv är jag svag.
Jesus gav allting - hur mycket ger jag?

(ST 1972 nr 611, förf. var 23 år när sången skrevs, ngt bearb.)

Nya verbformer och viss förkortning kanske skulle rädda den undersköna norrlandssommarpsalmen om "vita nätters härlighet":

Vi tackar, Herre, för det skimmer
som gjuts kring väna ängars blomst.
En sommardag vår själ förnimmer
ditt ljusa rikes återkomst.

Vår bygd i sol och sunnan blommar
med vita nätters härlighet,
och fylld av doft och rikedomar
är varje fattig lid och vret.

Var när oss, Herre, dessa stunder
och oss den stora nåden giv
att skåda mer av dina under,
tills du blir livet i vårt liv.

När solen sedan vänder åter
och dagen långsamt kortas av
en vila du oss finna låter
i dig, som också hösten gav.

Du gav oss, Herre, detta rike,
du gav ett jordiskt paradis!
Din kärlek känner ej sin like,
dig vare ära, lov och pris!

(ST 1972 nr 669, förf. var 22 år när sången skrevs, ngt bearb)

En liten prepositionsförändring "mot dej" istället för "när dej" kunde kanske bli bra i den vackraste av Tore Nilsson-psalmer - och kanske man också kunde pröva "släckt" istället för "stäckt", samt "om än" i stället för "om ock":

Jag ser din rikedom
trots törnet i din krona.
Du kläder markerna i blom
och vaggar fågelbona.

Du sydde liljans dräkt
och matar korpens ungar
och vårdar jordens hela släkt
av tiggare och kungar.

Åt mej du också skänkt
allt gott som du har kunnat
och mer än här jag drömt och tänkt
i himmelen mig unnat.

Var morgon du mig väckt,
var kväll hos dig jag slutar
och när vart jordiskt hopp är släckt
mot dig jag tryggt mig lutar.

Om än min sång är spröd
och ofta här försvagas,
den stiger dock ur natt och död
tills evigheten dagas.

(ST 1972 nr 20, förf. var 31 år när sången skrevs, ngt bearb.)

Det blåser upp till storm

Påskvänner!

När vår dokumenterat snälle och vänlige missionsföreståndare, som helst av allt talar om Jesus, nu vädjar till EFS-prästerna att inte vara så queerteologiska att de till kristet äktenskap (obs!) viger (obs!) två personer av samma kön med varandra, alltså att inte i ord och handling förneka man-kvinna-förbundets teologiska och biologiska särställning, förneka den specifika vitsen med att ha en mamma, förneka den specifika vitsen med att ha en pappa - då anklagas han av sina egna för att vara sexfixerad eller åtminstone profilera EFS i fel frågor.

När han i samband med ärkebiskopsvalet mycket modest uttryckte sin "oro" över att kandidaterna, inte bara den som valdes, gav så märkliga eller bibelstridiga svar på frågor om både Jesu särställning och frälsningen, ja, då anses han också av många EFS-are ha gjort EFS till ett "missnöjesparti" och missat fokus. Det är helt otroligt! Nu får det väl ändå vara nog med "stillasittande i båten"!

När en av många aktad teolog i Svenska kyrkan - han har ju varit vår ärkebiskop! - på ett arrangemang i Lund januari 2012 där EFS var inblandat på olika sätt förnekar att Jesus någonsin kommer att återvända "i makt och härlighet" för att döma levande och döda (han kommer bara i våra hjärtan eller i vår medmänniska, för han har väl ruttnat sedan länge, d.v.s. "uppstått i våra hjärtan", menar jag) då ska vi alltså sitta still i båten även i domssöndags- och adventstider? Ja, vad tror förre EFS-missionsföreståndaren och samtalsledaren Birger Olsson själv egentligen? Se Vimeo med flera avsnitt från "EFS-teve" - både förförande och upplysande på samma gång, inget man vill rekommendera sökare direkt, men samtidigt något som fler EFS-are nog borde ha sett och diskuterat. Apropå kraven från t.o.m. styrelsemedlemmar att EFS ska vara mer lojalt mot kyrkoledningen...

Samtidigt: är det så illa nu att med vänner som jag behöver missionsföreståndaren inga fiender? Upplevs jag så aggressiv och intolerant att det komprometterar honom att sådana som jag stöder den lilla ansats till biskopsliknande ledarskap som jag nu äntligen tycker mej finna? Se även Samtal om EFS - längtan och identitet    

Diet-Daniel och runde Rick

Påskvänner!

Det var jättebra att Lennart Henricsson och Hanna Simonsson från OAS-Youngsters tog med Daniel 1 i sin Daniel-presentation på OAS i Hudiksvall för ett par år sedan. Daniel 1 om de vegetariska ungdomarna (som enligt Karl XII:s bibel bara åt "mos") som trots matansvarigs farhågor förblev vid god vigör är en härlig berättelse, likaväl som den om Daniel i lejongropen.

Och det är härligt att just Runde Rick inspirerats av Diet-Daniel - man skulle väl knappt stå ut med idel slimmade amerikaner - och att han med sin öppenhet kring den familjetragedi som drabbade honom mitt i projektet och med sin förmåga att "återfinna de kilon han förlorat" (jfr Mark Twain "Det är ingen konst att sluta röka, det har jag gjort tusentals gånger") ger oss andra uppmuntran att inte ge upp. Med utgångspunkt i Guds nåd: "Så finns nu ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus." Det bästa i det här Youtube-klippet är faktiskt Warrens bibelstudium, även om det stör mej lite att han använder en bibelparafras istället för "det riktiga bibelordet". Men kontentan är ju alldeles riktig:




Julfastan i adventstiden har väl aldrig varit lika "inne" som påskfastan. Man skulle nästan, om man ville vara elak, kunna kalla den för "frossarfastan" om man tänker på alla julbord som dukas upp så snart vi kommit in i december (och ibland t.o.m. dessförinnan). Så att dra igång med någon "Daniel-diet" nu verkar nästan omöjligt. Eller också är det just nu den behövs...

Också en adventspsalm...

Påskvänner!

En adventshälsning från Svenska Kyrkogångarförbundet:

1. Tio kyrkogångare 
möttes alla tio, 
regnet skrämde en av dem, 
därmed var de nio. 

2. Nio kyrkogångare 
snarkat utan måtta. 
En försov sej rätt rejält, 
därmed var de åtta. 

3. Åtta kyrkogångare, 
solen skiner nu. 
En for ut till stugan sin, 
därmed var de sju. 

4. Sju små kyrkogångare 
hade kroppskomplex. 
En gick jämt på träning, 
därmed var de sex. 

5. Sex små kyrkogångare 
satt i sina hem. 
En blev fast vid datorn, 
därmed var de fem. 

6. Fem små kyrkogångare, 
goda råd är dyra: 
trädgårn måste krattas, 
därmed var de fyra. 

7. Fyra kyrkogångare 
ännu man fick se. 
En blev stött på pastorn, 
därmed var de tre. 

8. Tre små kyrkogångare 
fortsatte att gå. 
För en var psalmen okänd, 
därmed var de två. 

9. Två små kyrkogångare 
satt i kommittén. 
Snart så blev de osams, 
därmed var de en. 

10. En kyrkogångare 
bad till Herren då, 
tänkte på en ensam själ, 
plötsligt var de två. 

11. Två små kyrkogångare 
lät Guds Ande styra, 
mötte några vänner, 
plötsligt var de fyra. 

12. Fyra kyrkogångare 
stressade med måtta, 
läste Bibeln, sjöng och bad, 
plötsligt var de åtta. 

13. Åtta kyrkogångare 
handlar denna text om: 
de fick se behoven, 
plötsligt var de sexton! 

14. Sexton kyrkogångare 
hör vi på oss kalla.
Kom, följ med och fira: 
Jesus är för alla!

[Övers. fr. norskan, reviderad version 100803]

300 år gammal adventspsalm

Påskvänner!

En adventspsalm som visserligen inte har flera 1000 år på nacken (som "Dotter Sion, fröjda dej"!) men dock 300 är Johann Anastasius Freylinghausens "Upp, ty dagen som frambryter" (övers Brorson/Holmberg).

Jag publicerar alltid - med tillstånd - gärna även nyare adventspsalmer, men handen på hjärtat, innehåller inte de nyare lite väl mycket myspys och tända ljus jämfört med de äldre? En sund biblisk och evangelisk ersättningsteologi a la Hebréerbrevet möter vi i alla fall här (välj norsk eller dansk koral - själv föredrar jag den danska, bl.a. för preludiets skull):



Alt. norsk melodi:



1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

Inför det nya kyrkoåret

1. Blick på tidens tecken
tillägnad
Teol Doct Fjellstedt

Kvartett för 2 sopraner och 2 altröster, ord och musik av Eugénie hösten 1878:



(sign. E****** kanske inte alls var konstnärligt underlägsen brodern G*****, kolla t.ex. in den här CD-skivan på Fridhems hemsida):



Jfr även hennes psalm Hur underligt, Herre, här något bearbetad.

Fler bilder på Eugénie:






Peter Fjellstedt:






2. När vintermörkret kring oss står

Den här underbara psalmen som Edvard Evers skrev för precis 100 år sedan, när första världskriget brutit ut, borde sjungas i alla våra kyrkor på söndag: "Han kallar oss till helig strid / mot mörkrets makt, för ljus och frid."



1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år) 

Edvard Evers:

3. Nådens år är här 

Och så förstås: Nådens år är här av Ulf Lundell; ingen psalm kanske men ändå mycket tänkvärd och, ja, faktiskt väckande (om att det kan bli för sent). Nådens år är verkligen här och det vore bokstavligen synd att gå blind genom det. En fin sång som jag ärligt talat tycker blir ännu finare när Sofia Karlsson sjunger den - Lundell är lite som Dylan, större som poet än som sångare. (Men det behöver ni förstås inte hålla med mej om ;). GOTT NYTT KYRKOÅR tillönskas er allesammans!





Ulf Lundell:

Advent, advent

Påskvänner!

Om vi behåller Domssöndagens dimension av evangeliet kan vi kanske få andlig behållning även av Första advents-dimensionen: Kristus konungen som kommer, inte i makt och härlighet som han ska göra en gång, utan på en åsna, på en arbetsåsninnas föl. Och dessförinnan, vilket vi snart ska fira i julhögtiden, som ett litet barn i åsnornas krubba. Det fantastiska med Gud är, som en kyrklig julkampanj på 1900-talet påminde om, inte bara hur stor han är utan hur liten han kan bli! Men å andra sidan - om hans storhet aldrig förkunnas blir hans litenhet inte heller så märkvärdig. Vem har inte sett ett litet knyte förr?

Kanske kan även denna helg och denna advenstid den kristna kyrkans psalmskatt hjälpa oss att ta till oss budskapet. Eller är adventstidens psalmer - med stänk av både påsk och jul! - alldeles för söndersjungna för att vi ska höra dem? Nej, det tror jag inte. I varje fall är inte alla det. Titta i och lyssna på den här antologin med adventspsalmer!

T.ex. Harriet Lövenhjelms Advent:

Advent, advent!
En dörr som står på glänt
till allt vad i ett jordeliv av längtan mej har bränt.

Advent, advent!
En stjärna Gud har tänt.
Som furste och som hjälpare sin son Han oss har sänt.

Fragment, fragment!
Nu må det vara hänt
att med mitt ävlande och liv vart ingenting bevänt.

Domssöndagen - den ocensurerade versionen

Påskvänner!

Påskvänner borde verkligen hålla Domssöndagen högt. Förutom Påskdagen är det ju ingen dag som likt Domssöndagen framhåller De Dödas Uppståndelse. Men det är i regel en ganska censurerad version av Domssöndagen som bjuds det fåtal som törs gå i kyrkan eller höra en radiogudstjänst den dagen. Och det är väl då snarare Sveriges Radios än Den Helige Andes censur som gäller - Den Helige Andes censur tvingar ju inte människor att tiga, utan, som Kaj Munk betonade, att tala!

Som Olof Edsinger framhåller i sin nya bok och i sin Dagen-krönika denna vecka är Domen evangeliets bortglömda dimension! Det är som jag ser det verkliga biskopsord han framför, särskilt med tanke på hur svårt det är att tänka sej någon av våra nominella biskopar skriva en text - eller en bok! - som denna. De längtar nog som vi andra andra till Första advent, när Jesus bara kommer på en åsna; det kan duga åt honom.



Sällan samlas folket och kyrkokörerna på Domssöndagen eller Kristus Konungens dag - trots att det verkligen finns maffiga körverk att sjunga den dagen! Men här tänker jag låta våra sånger och psalmer ge oss den ocensurerade versionen av Domssöndagen. Notera dock att det inte bara är av upphovsrättsliga skäl som det är svårt att hitta domssöndagspsalmer från nyare tid. De skrivs inte i massor, om man säger så (även om de finns!). Men här nedan finns både Domssöndagens varningar och Domssöndagens evangelium med:

* En dag ska randas för vår syn
* En herrdag i höjden är vorden besluten
* Får ej i vårt hjärta bo
* För Guds domstol en och var
* Guds kyrkas liv är jordens största under
* Han kommer, vår Jesus, välsignade tröst!
* Herre Jesus, dina trogna
* Innanför eller utanför
* Jag lyfter upp till Gud min sång
* Jerusalem, du högtbelägna stad
* Jesus, du ska världen döma
* Jesus kommer, Jesus kommer
* Kom till mitt kalla, domnade sinne
* Med himlen det blir som för tio jungfrur
* Medan man lever i världen här
* Min Gud, vilken morgon
* Mitt hopp är byggt i evighet
* Må inget i världen oss skilja
* Nattens skuggor sakta viker
* När alla helgon tågar in
* O Jesus, gör oss väl beredda
* Om han komme idag, din Herre och Gud
* Se, han kommer snart i höjden
* Syndare, säg mej
* Till ett bröllop gick en man
* Vakna upp! en stämma bjuder
* Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag
* Vi hälsar din ankomst när dagen är inne
* Vredens stora dag är nära
* Yttersta dagen en glädjedag bliver